Bevara Mulle Meckparken och gör ett mobiliseringsförråd till allaktivitetscentrum

Byggnadsnämnden i Solna har beslutat att gå ut på samråd för den sjätte etappen av Järvastaden, detaljplanen Backklövern. Detaljplanen skall binda i hop den västra och östra delen av Järvastaden. Planen inkluderar bla nya bostäder men även den populära Mulle Meckparken och tre mobiliseringsförråd från den militära tiden i området.

Mulle Meckparken har blivit väldigt populärt, inte bara för barnfamiljer i Järvastaden utan det har blivit ett utflyktsmål för hela Norra delen av Stockholms län. När jag besöker parken blir jag förvånad när jag träffar på personer som jag känner som bor i helt andra kommuner. Det är därför viktigt att parken inte bara bevaras utan även utvecklas och kopplas i hop med den blivande stadsdelsparken i närheten.

När jag var stadsbyggnadskommunalråd i Solna såg jag till att i avtalet mellan Solna stad och Järvastaden, att en av de tre mobiliseringsförråden från områdets militära tid skulle bevaras. När ett nytt område planeras är det alltid viktigt att försöka bevara vissa byggnader som visar områdets historia och som blir en del av den nya stadsdelen. Mobiliseringsförråden eller Vitingarna som vi brukar kalla dem för pga av att alla tre byggnaderna har vit färg har här en viktig funktion att fylla. I förslaget till detaljplan föreslås den norra förrådsbyggnaden bevaras och i planen står det att byggnaden skall användas för centrumändamål.

Liberalerna har sedan lång tid tillbaka sagt att byggnaden borde användas för fritid, kultur- och idrott. Jag och andra Liberaler har i flera år knackat dörr i Järvastaden och det är tydligt att de boende i Järvastaden är mycket nöjda med sin stadsdel. Men det de inte var nöjda med är att när barnen börjar i högstadiet finns det ganska litet att göra i stadsdelen. I de äldre stadsdelarna är det lättare för föreningslivet att etablera sig i nedlagda butiker eller i källarutrymmen. Den möjligheten finns inte i Järvastaden. Med sin placering kan anläggningen även utnyttjas av barn och ungdomar i närbelägna stadsdelar som Bagartorp, Ulriksdal, Bagartorp och Råstahem.

I byggnaden finns det stora möjligheter att etablera olika aktiviteter. De är ganska stora och är i tre våningar. Det är fullt möjligt att driva verksamhet för flera inomhusidrotter, kommunal fritidsverksamhet, kulturskolan och möjligheter för vuxenföreningar att hyra in sig och kanske även för privatpersoner. Här har nu staden möjligheter att lägga sista pusselbiten för att få en stadsdel som innehåller det mesta

SolnaAlliansen (S,V,MP och C) säger nej till etablering av Nationellt cybersäkerhetscentrum i Solna

Vid onsdagens sammanträde i Byggnadsnämnden (2023-11-15) behandlade byggnadsnämnden en ansökan om bygg-och marklov för Skogskarlen 3 i Bergshamra Solna. Fastigheten har köpts av Fortifikationsverket för att nationellt cybersäkerhetscenter skall etablera sig i fastigheten.

Miljö- och byggnadsförvaltningen hade föreslagit nämnden att bevilja bygg- och marklov. Den politiska majoriteten S,V, MP och C yrkade avslag på förslaget då man hade ett antal invändningar mot förslaget. Det blev byggnadsnämndens beslut.

Moderaterna och Liberalerna gick på förvaltningens förslag och yrkade på att bygg-och marklov skulle beviljas och anförde följande i ett yttrande.

”Hade denna ansökan rört en ”vanlig” verksamhet hade ett avslag legat nära till
hands. Utifrån att det finns många andra tänkbara platser. Men nu handlar det om
Totalförsvarets behov och bedömningen har gjorts att detta är den önskade
placeringen. Ett separat hus med fritt läge men ändock centralt i regionen.
Själva huset kommer att bli oåtkomligt, men det är knappast byggnaden som är
målet för allmänheten eller utgör något natur- och kulturvärde. Strandpromenaden
kommer fortsatt vara åtkomlig och ny gångväg anläggas.
För växt- och djurlivet innebär det en mindre påverkan, men dragningen av staketet
har modifierats för att dämpa denna och kompensationsåtgärder planerats.
Såvitt vi kan bedöma har förslaget således anpassats så långt det är möjligt för att
minimera de negativa effekterna. Jämförelsevis i minst lika stor utsträckning som vad
gäller övriga skyddsobjekt i Nationalstadsparken.
Givet ovanstående är det naturligt att det kanske mest angelägna av alla allmänna
intressen – rikets säkerhet – ges företräde i detta fall.
Vi biträder således förvaltningens förslag om att bevilja bygglov och marklov.
Torsten Svenonius (M)
Anders Ekegren (L) ”

Min bedömning är att intrånget i parken är mycket liten och kan hanteras. Byggnaden finns ju redan på plats och det är inte säkert att en annan användning hade varit bättre för natur- och kulturvärdena. Den viktiga strandpromenaden kommer att finnas kvar.

För Sveriges försvar och säkerhet innebär detta att möjligheterna för cybersäkerhetscentrum att etablera sig inom fastigheten inte är möjlig eller försenas beroende på den framtida juridiska hanteringen. Detta är olyckligt med tanke på det säkerhetsläge som råder och att ett starkare cyberförsvaret är en oerhört viktig fråga för Sverige. Så majoritetens beslut är djupt olyckligt

Foto: Nyfosa

Victoriafallen i Zimbabwe och safari i Botswana

Nu flyger vi från Johannesburg med South African Airlines till Victoria Falls i Zimbabwe och resans sista etapp. Det kommer att bli spännande dagar. Den första huvudattraktionen blir Victoriafallen som är ett av världens största vattenfall och dubbelt så högt som Niagarafallen. Vattenfallet ligger på gränsen mellan Zimbabwe och Zambia. Den förste vite mannen som beskådade fallen var Dr David Livingstone som 1855 paddlade längs Zambezifloden och döpte fallen efter Storbritanniens dåvarande drottning – Victoria. Det är en imponerade och blöt upplevelse att titta på Victoriafallen. Det finns också möjlighet att beskåda fallen med helikopter för den som inte är höjdrädd.

I Victoria Falls, som har utvecklats till ett stort och viktigt turistområde för Zimbabwe finns det en del att göra. Man kan ägna sig åt forsränning, paddla eller fiska i Zambezifloden. Eller besöka många av de intressanta försäljarna av hantverk .Det finns också möjligheter att gå i Livingstones spår och åka in i Zambia.

Vi ägna oss åt att första kvällen åka båt på Zambezifloden där vi hade turen att få se en krokodil, flera elefanter och och min egen favorit flodhästen  fanns många av.

Vi åt afternoon tea på ett anrikt och magnifikt hotell, The Victoria Falls hotell, och passade då på att se en intressant utställning av stenkonst från Zimbabwe. Den utställningen som var på hotellet var i den dyrare prisklassen så de blev inga souvenirer. Men på andra ställen i Victoria Falls finns det möjligheter att köpa med sig skulpturer i trä eller sten till överkomliga priser. Jag själv köpte en skulptur av Butter Jade Stone i en mer klassiskt stil. Som tur är Ethiopian Airlines frikostiga med vikten på flyget.

Nästa dag åkte vi på safari i Chobe nationalpark i Botswana. Vid gränskontrollen mellan de två länderna märks det tydligt att Botswana är ett rikare land. Botswana har inte genomgått det ekonomiska vansinne som drabbade Zimbabwe under Mugabe utan har en fungerande ekonomi och demokrati. Botswana, som tidigare hette Bechuanaland innan självständigheten 1966 från Storbritannien. Lite turligt hittades stora mängder diamanter i samband med frigörelsen som har lagt grunden till den goda ekonomin och landet har utvecklats till ett medelinkomstland.

Det blev ett både trevligt och intressant besök i nationalparken som anses vara ett av Afrikas bästa viltreservat. Här finns över 120.000 elefanter. Vi fick se många elefanter, den lilla söta antilopen Impala, giraffer, afrikansk buffel, och flodhästar. Vi hade också turen, eller de inhemska guidernas skicklighet, att träffa på 8-10 lejon som låg och sov middag under ett stort träd. Vi satt i våra safarijeepar och var endast 5-6 meter från lejonen.

På en dag lyckades vi se tre, elefant, buffel och lejon av big five. Leoparden är svår att upptäcka mitt på dagen och noshörning, som tidigare har funnit i reservatet, men som man varit tvungen att flytta på pga av tjuvjakt.

Den sista kvällen i Zimbabwe avslutades på en restaurant där traditionella maträtter serverade dans och uppträdande i traditionell afrikansk stil.

Naturturismen är viktig för att utrotningshotade djur skall överleva. Förutom ideella organisationers arbete är turismen viktig för att bevara djurarter och den ekologiska mångfalden. Turismen skapar jobb och intäkter och gör att det lokalt blir intressant att se till att utrotningshotade arter överlever.

Efterord

Jag har länge funderat på att resa till Sydafrika och nu blev det av. Det blev inte bara området vid Kapstaden utan besök i andra delar av landet och dessutom en tur till Botswana och Zimbabwe. En mycket bra resa med Thabela travel som jag är mycket nöjd med. Jag kan varmt rekommendera denna resa till framför allt personer som inte tidigare har besökt Sydafrika. Den var välplanerad och att det var en svensk, kunnig och erfaren guide som var med på resan. På vissa ställen var det även lokala guider.

Jag besöker gärna södra Afrika igen och Thabela har flera intressanta resor. Jag har dock förslag på några nya resor.

1. Några dagar i Kapstaden för att sedan följa kusten upp mot Namibia och sedan in Namibia. De har idag en liknande resa som kallas för Sydafrika och Namibia med lite annat innehåll.

2. Det skulle vara intressant om de kunde sy i hop en resa där man besöker länderna Zimbabwe, Botswana, Namibia, Angola och Zambia. Länderna möts inte så långt från Victoria Falls.

Jag väntar nog ett år innan jag åker till Södra Afrika igen. Thabela har en intressant resa till Sydamerika, Sydamerikas guldkorn, där man besöker Peru, Bolivia, Chile, Argentina och Brasilien och en som går till Jordanien, Egypten och Israel(kryssning).

Läs även mina tidigare blogginlägg om resan

Kapstaden är Afrikas pärla

Vindistrikten och Garden route

Johannesburg och Pretoria

Johannesburg och Pretoria

Efter att besökt vindistrikten och Garden Route tar vi flyget från George till Johannesburg och Pretoria. En och annan ställer sig frågan varför det är värt att besöka dessa två städer. En viktig anledning är att städerna ger en annan bild av Sydafrika än Kapprovinsen. Johannesburg är landets största stad med över 4 miljoner invånare i storstadsområdet och 1 miljon i centralorten. Johannesburg är huvudstad i provinsen Gauteng och navet i industriområdet Witwaterstrand. Staden är Sydfafrikas främsta handels- och finanscentrum, centrum för guldfälten och har Afrikas största flygplats.

Pretoria är sedan 1910 Sydafrikas administrativa huvudstad med säte för regeringen och presidenten. Den anlades 1855 på ett område som hade köpts av boerledaren Marthinius Pretorius och uppkallades efter hans far Andries Pretorius som var en av ledarna för boernas stora uttåg (groote trek).

När vi besökte Kapstaden var allt mycket rent och välstädat på gator och torg på ett sätt som vi inte är vana vid i Sverige. Så var det inte, i framför allt Pretoria, där skräp fanns lite här och var. När vi besökte Pretoria var centrum fullt av fina Victorianska byggnader från tidigt 1900-tal men men många var delvis eller helt tomma. Vi tittade på den pampiga regeringsbyggnaden Union Buildings. En imponerande byggnad omgiven av en park. Vi fick se byggnaden på håll då vägen dit var stäng denna dag. Vi hade kunnat gå genom en park men det fick vi inte för guiden av säkerhetsskäl. Lite intressant! För när vi senare besökte naturreservatet i Botswana var vi bara 5-6 meter från en flock lejon som låg stilla och tog siesta.

Ett byggnad som man måste besöka när man besöker Pretoria är Voortrekker Monument. Monumentet som är storslaget byggdes för att fira de Voortreckers som lämnade Kapkolonin mellan 1835 och 1854 för att slippa det brittiska styret som bla förbjöd slaveriet. Monumentet har stor betydelse för många afrikaantalande sydafrikaner då det står för Afrikanernationalismen. Byggnaden är en stor stenkub där innerväggarna skildrar historien om Groote treek(den stora utvandringen). Byggnaden invigdes 1949. Den är verkligen en symbol för tidsandan. Gillar man skulptur som jag gör finns det mycket att titta på. När man går runt i vissa delar av museet känner man att det här hade lika väl kunnat vara Europa under 1930-talet.

Vi gjorde ett kort besök i de båda städerna men det finns mer intressant att titta på som exempelvis; Vid Church Square stod Mandela en gång åtalad, Ditsong National Museum och Cultural History, Melrose House, en viktoriansk herrgård där man skrev under fredsavtalet som avslutade andra boerkriget.

I Kapstaden var det många vita på restauranterna (en del turister givetvis). På restauranterna i Johannesburg var det annorlunda. Bara en liten del vita på de restauranter som vi besökte. Här var det nästan bara svarta (i Sydafrika skiljer man på svarta och färgade). Även om de ekonomiska skillnaderna är stora i Sydafrika finna det en stor grupp välbärgade svarta i dessa två städer. Det kommer ofta inte fram i rapporteringen om Sydafrika.

Detta är det sista blogginlägget som jag skriver innan vi flyger vidare till Victoria Falls i Zimbabwe. Allt har fungerat väl. En stor fördel med Sydafrika är att mycket är billigt. Att gå på restaurant är mycket prisvärt. Det finns ett stort utbud av olika typer av restauranter i olika prisklasser. En anledning till till detta är att slavar från andra länder tog med sin matkultur till Sydafrika.

Det holländska/Afrikaans köket är dock litet. Det finns en korv som heter boerwors som finns på de flesta frukostbord. Den holländska maträtten Bitterballen(köttkrokett) som är mycket vanlig i Holland hittade jag på en restaurant. Nationalrätten är Bobotie som är en köttfärspaj med influenser från olika delar av världen hittade jag inte. Men god ser den ut att vara.

Läs även mina tidigare blogginlägg om Södra Afrika

• Kapstaden är Sydafrikas pärla.

• Vindistrikten och Garden Route

Vindistrikten och Garden Route i Sydafrika

I mitt andra blogginlägg om min resa i Södra Afrika kommer jag att berätta om vindistrikten och Garden Route i Västra Kapprovinsen. Stellenbosch som bara ligger 44 km med bil från Kapstaden är Sydafrikas näst äldsta stad, universitetsstad och oerhört vackert. Stellenbosch är centrum för Sydafrikas vinindustri och vi har nog alla sätt vinflaskor med namnet Stellenbosch i vilket systembolag som helst i Sverige. Tillsammans med Paarl och Franschoek utgör områdena kring Stellenbosch Cape Winlands, Sydafrikas största vinområde. Vi gjorde flera besök på vingårdar, en del i Cape Dutch-stil och även en gård som gjorde portvin (Calitzdorp). Det är något speciellt med vinprovning på plats. Vi gjorde bara ett kort besök i staden men nästa gång jag kommer till Sydafrika vill jag stanna här några dagar.

Vi reste längs Route 62 som klassas som världens längsta vinväg. För den som vill prova olika viner är denna del av Sydafrika ett eldorado för vinälskare. Här odlas bla Sydafrikas egen vindruva Pinotage, som räknas som Sydafrikas nationaldruva trots att den bara står för 2 % av vinproduktionen. Vi reste genom ett varierande landskap men allt från fruktodlingar till områden som led brist på vatten. För mig var landskapet kargare än vad jag hade trott men vackert var det.

Ett av de studiebesök vi gjorde var att besöka en strutsfarm, Oudtshoorn. Jag tycker inte att strutsar är speciellt vackra djur. De äter dessutom det mesta och kan ge rejäla sparkar, vilket gör att inte ens lejon gillar att angripa strutsar. Det finns många strutsfarmar i Sydafrika och det är inte bara plymer som man tar tillvara på utan det är hela djuret. Det finns ingen del på strutsen som man inte kan ta tillvara på. Man tar tillvara på köttet, plymerna, huden under fjädrarna och till och med ögonen.

Lite kuriosa. Jag bor i Filmstaden, Råsunda och innan det blev centrum för Svensk Filmindustri fanns det en strutsfarm där. Då var det inte köttet som var det viktiga utan att använda strutsens fjädrar. Märkligt nog hette en av strutsarna Anders.

Vi inleder den andra dagen med ett besök på Cango Caves, som är ett stort grottsystem med fascinerande droppstensformationer. Vackert och imponerande. Vi åker genom Garden Routes vackra kustlandskap mot staden Knysna som är dagens slutmål. Vi passerade Quteniquapasset (800 möh) med oförglömliga vyer. Knysna ha fått flera utmärkelser som Gardens Routes turistort nummer ett. Jag gillade staden. Den har flera musselodlingar, många affärer för den köpsugne och många bra restauranter med olika inriktningar även om närheten till havet gör att fisk blir en specialitet. Ett måste är att med båt ta sig till det privata naturreservatet Featerhead med flera sorter av min favoritväxt – succulenter.

Ett av dagens höjdpunkter var när de flesta av oss tog ett dopp i Indiska Oceanen. Det var inte bara att kasta sig i vattnet. I området finns det vithajar som kan attackera människor. Bara några veckor innan, bara någon km bort från där vi badade, dödade en vithaj en kvinna som var oförsiktig och inte uppmärksammade den aggressiva vithajen. Det var utan tvekan det mest spännande badet jag gjort i hela livet.

Sammanfattningsvis var både vindistrikten och Garden Route trevligt att besöka och hör till om man besöker de södra delarna av Sydafrika. För de som gillar vin finns det viss resor som riktar in sig på att besöka vingårdar.

Läs gärna mitt första blogginlägg om den här resan – Kapstaden är Afrikas pärla.

Kapstaden är Södra Afrikas pärla

För två veckor sedan kom jag hem från en resa med Thabela travel till Sydafrika, Zimbabwe och Botswana. En mycket givande resa för mig som endast tidigare hade varit i Marocko i Afrika. Jag kan varmt rekommendera att besöka Södra Afrika och jag tänkte i fyra blogginlägg skriva om min resa. I dag skriver jag om Kapstaden och i de kommande inläggen tänker jag skriva om vindistrikten/Garden route i Kapprovinsen, Johannesburg/Pretoria och till sist Zimbabwe och Botswana.

Kapstaden som brukar kallas för Sydafrikas ”Mother City”, är Sydafrikas andra stad. Storstadsområdet har 3,7 miljoner invånare och staden är Sydafrikas lagstiftande huvudstad, vilket innebär att parlamentet finns i staden. Att den kallas för moderstaden är inte så konstigt då det är Sydafrikas äldsta stad och grundandes 1652. Staden är huvudstad för provinsen Västra Kapprovinsen

Kapstaden är väl värt ett besök. Det finns mycket att titta på och jag besöker gärna staden igen. Vår resa bodde på ett hotell i Sea Point bara några hundra meter från strandpromenaden och havet. Nice är Kapstadens vänort och det kändes som om man gick på engelska promenaden i Nice, även om husen inte är lika pampiga och det är betydligt fler bostadshus längs stranden.

Vad skall man titta på i Kapstaden. Ett måste är att åka upp på Taffelberget med sin utmärkta utsikt över staden. Vi åkte också längs Atlantkusten mot Kapudden och Godahoppsudden och fick även möjlighet att titta på zebror, strutsar och apor. En mycket naturskön dag. För oss som gillar pingviner är ett besök på Boulders Beach en upplevelse. Där lever den Sydafrikanska pingvinen och det är den mest välkända kolonin i Södra Afrika med över 3000 pingviner.

För oss som gillar att stadsvandra fanns det mycket att titta på i Kapstaden. Det historiska fortet i centrum är väl värt ett besök för oss som gillar historia och äldre byggnader. Ta en promenad genom Company Garden som anlades 1652 för att förse förbipasserande fartyg från det Holländska Ostindiska kompaniet med proviant. Gå förbi parlamentet och presidentens officiella kontor, besök museet District Six som beskriver hur myndigheterna rev ett bostadsområde som inte var så segregerat och därför inte passade in i apartheidpolitiken. Området är nu ett ingenmansland. Denna dag avslutades med ett besök i Malay Quarter, även kallat för Bo-Kaap. Det var här de första slavarna från Malackahalvön bosatte sig när de kom till Kapstaden. Husen är målade i härliga kulörta färger. Och vi hade lika väl kunnat vara i Malacka i Malaysia.

Det är också väl värt att besöka restauranterna i hamnen och köpcentret Waterfront. Visst liknar det ett vanligt köpcentrum men det finns också många olika lokala märken som inte finns i Sverige. Jag passade på att köpa fyra pikétröjor och en T-shirt tillverkade i Sydafrika. Billigt och av bra kvalitet.

Många som besöker Kapstaden åker ut till Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år, dock inte de sista åren innan frigivningen. Vi hoppade detta då vi fick information om att det statliga museet är nedgånget. Det finns en intressant staty på Mandela i Kapstaden som finns på den plats där han höll sitt första tal som frigiven den 11 februari 1990. Besök platsen. Det känns mer aktuellt.

Västra Kapprovinsen är även intressant ur ett politiskt perspektiv. I alla provinser utom denna styr ANC. Men inte här. Här styr ett liberalt parti – Democratic Allians. I Västra Kapprovinsens lagstiftande församling fick partiet 2009 51 % av rösterna och i de flesta kommunerna styr DA. På nationell nivå är partiet det klart största partiet efter ANC.

En klar fördel när man åker på en resa är en svensktalande guide. Inte bara för språkets skull utan också för att det är lättare att göra jämförelser med det land man besöker med Sverige. På vår resa i Södra Afrika hade vi en svensktalande guide, Jonas Sandström, som sedan 20 år tillbaka är bosatt i Kapstaden men på olika sätt har kontakt med Sverige. Han hade stor betydelse för att resan blev så givande, En bra guide har stor betydelse för hur mycket man får ut av en resa.

Kryssa in Anders i riksdagen

Nu kan du börja förtidsrösta. I det här blogginlägget kommer jag beskriva vilka frågor jag vill jobba med och driva i riksdagen om jag blir vald.

Om jag blir invald i riksdagen kommer jag att vara en av få riksdagsledamöter som är 65+. I den nuvarande riksdagen finns det endast ett fåtal riksdagsledamöter som har uppnått pensionsåldern trots att antalet pensionärer uppgår till över 2 miljoner. Det innebär att många viktiga perspektiv saknas i riksdagen. Jag kan ge de äldre en röst i riksdagen.

Jag står på plats 12 på riksdagslistorna i Stockholms stad och län men även på rikslistan som gör att du kan rösta på mig i hela landet och även om du är utlandssvensk. Är du intresserad av att rösta på mig kan jag skicka dig valsedlar då dessa inte finns i vanliga vallokaler. Du kan också beställa dem här. Bor du utanför Stockholms län är det den nationella valsedeln du skall använda dig av.

Min stora politiska erfarenhet från framför allt kommunalpolitikens olika områden och min erfarenhet och kunskap om svensk bostadspolitik, svensk arbetsmarknad och trygghetssystemen gör jag att jag kan riksdagen nya perspektiv utifrån socialliberala utgångspunkter.

De frågor jag främst skulle vilja arbeta med ligger framför allt inom fem viktiga politikområden som kommer att få stor betydelse de kommande år. De är inte rangordnade:

• Socialförsäkringar inklusive pensioner.  Inkomstbortfallsprincipen måste även i framtiden vara grunden för socialförsäkringssystemet. Den ger individen trygghet och ger systemet en bred förankring. Avsättningarna till pensionerna måste höjas. Där har den kommunala sektorn gått i bräschen med höjda avsättningar. Pensionssystemet måste ge den enskilde en rimlig pension. Även när man fyllt 65 borde man kunna tjäna in till tjänstepensionen. Det kan ge många en bättre pension, särskilt för de som har anlänt sent i livet till Sverige och inte har jobbat 30 i landet.
• Arbetsmarknaden. Stora förändringar sker inom arbetsmarknaden och Sverige måste då ha ett utbildningssystem som ger den enskilde möjligheter att kompetensutvecklas. Ett bra skolsystem och en kvalitativ högtstående högskola och forskning är nödvändigt för att Sverige skall hänga med i konkurrensen. Grundprincipen för arbetsmarknaden måste vara att arbetsmarknadens parter blir överens om de förändringar som behöver göras. Överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter om LAS, som nu har beslutats i riksdagen, ger en bra grund för fortsatt arbete. Arbetsförmedlingen har spelat ut sin roll och kan ersättas av andra aktörer.
• Bostäder och byggande. De kommande åren måste det byggas mycket bostäder och det behövs byggas bostäder i princip i hela landet. Regelsystemet behöver förändras och förenklas. Det behövs byggas en mix av olika bostäder med olika upplåtelseformer och storlekar. Sverige är i behov av ett system som gynnar enskildas bostadssparande. En viktig bostadsfråga som ofta glöms bort i Sverige är de äldres behov av olika typer av trygghetsboenden.
• Infrastruktur. Sverige är stort och glest befolkat. Det ställer stora krav på en infrastruktur som minskar avstånden. Det kan ske genom en IT-utveckling i hela landet och satsning på utbyggnad av vägar, järnvägar och annan spårbunden trafik i vårt land. Avstånden måste minska. Ingen tror idag att vi kommer att jobba på samma sätt efter pandemin. Mycket talar för att de som har möjlighet kommer att dela sin arbetstid med mellan hemmet och arbetsplatsen. Det kommer att ställa krav på snabbare och säkrare digitala vägar. Det är minst lika viktigt som att bygga ut den spårbundna trafiken. En utbyggnad av höghastighetståg är oerhört kostsamt och riskerar att bli en gökunge som tränger ut andra viktiga investeringar.
• Hela rättskedjan måste fungera. Polis, åklagare, domstolar, tull och kriminalvården är viktiga delar som måste samspela och fungera för att vi skall kunna bekämpa den växande gängkriminaliteten och internationella brottsligheten. Myndigheterna måste ges ökade resurser och befogenheter för att klara sitt uppdrag. Personalen måste känna trygghet och ges utvecklingsmöjligheter

Stiftelsen rustar upp Portvaktsstugan i Filmstaden

Under sommaren har Stiftelsen Filmstadens Kultur genomfört omfattande renoveringar av fastigheten. Det är snart 20 år sedan stiftelsen köpte Portvaktsstugan av Skanska/HSB och vi har därför gått igenom fastighetens status och kommit fram till att vi behövde genomföra omfattande reparationer. Under sommaren har därför takläkten bytts och även en hel del plåtarbeten har gjorts. Tanken har varit att behålla husets karaktär så vi har återvunnit så många tegelpannor som det var möjligt för att huset skall se gammalt ut och nästan alla regelpannor har kunnat återvinnas. Vi har även låtit byggfirman måla om fönstren på övervåningen. Vissa var dock i så dåligt skick att de behöver repareras innan ommålning.

Även invändigt har det gjorts flera förändringar. Golv har slipats, väggar målats om  och en ny tapet har satts upp i stora rummet på bottenvåningen. En kopia av en demonfylld tapet. Tapeten är mycket speciell.

Den var med filmen Såsom i en spegel och designad av PA Lundgren som arbetade som scenograf/arkitekt i Filmstaden. Det var en tapet som Harriet Andersson hörde röster genom i filmen.

Toaletten har renoverats och även köket som kommer att bli bättre för besökarna och ur arbetsmiljösynpunkt för personalen. Vi har också haft myndighetskrav på oss att installera en fettavskiljare. Förr var det bara krav för restauranter men nu även för kaféer. Det är ju lite svårt att hävda ett göra våfflor inte skapar fett. Att få in en fettavskiljare i ett gammalt hus är tufft men vi lyckades med detta.

För Stiftelsen är det viktigt att hålla vårt hus i bra skick, både utvändigt och invändigt. Det har ju blivit det kulturella navet  i Filmstaden. Vår uppgift är ju att bevara och utveckla det filmhistoriska arvet i Sveriges Hollywood. Men billigt är det inte. Notan för alla utförda arbeten under sommaren närmar sig i en miljon. Men det är det värt. För mig som ordförande för Stiftelsen känns det mycket bra att vi har kunnat genomföra reparationerna och förbättrat och utvecklat vårt hus.

Inför Filmstadens dag den 28 augusti skall alla arbeten vara slutförda och inredningen på plats. Det finns då också möjlighet att gå in i portvaktsstugan och titta på förändringarna.

Varmt välkomna till Portvaktsstugan och Filmstadens dag

Hela rättskedjan måste fungera

Polis, åklagare, domstolar, tull och kriminalvården är viktiga delar som måste samspela och fungera för att vi skall kunna bekämpa den växande gängkriminaliteten och den internationella brottsligheten. Myndigheterna måste ges ökade resurser och befogenheter för att klara sitt uppdrag. Personalen måste känna trygghet och ges utvecklingsmöjligheter.

Varje dag förespråkar de politiska partierna fler poliser. Inget fel i det. Fler poliser behövs. Men sällan för de politiska partierna fram att hela rättskedjan måste fungera. Med rättskedjan menas alla de myndigheter som är en del av den kedja av myndigheter som jobbar med att beivra brott. Hela kedjan måste fungera. Polisen är en viktig del, men de andra myndigheterna åklagare, domstolarna och kriminalvården måste ses som en helhet för att vi effektivt skall kunna bekämpa brottsligheten.

Polismyndigheten behöver fler poliser och mer resurser för att effektivt kunna verka brottsbekämpande över hela landet. Men den fråga som ofta glöms bort är att poliser med traditionell polisutbildning måste få vidareutbildning och kompletteras med andra högskoleutbildade inom olika juridiska områden, analys, IT, miljö, psykologi, ekonomi, språk mm för att kunna bekämpa den kvalificerade och internationella brottslighet som i dag växer sig stark.

Men det behövs en åklagarmyndighet som för rättsprocessen vidare till domstolarna. Åklagarna behöver bli fler. Riksdagen beslutar om att utöka vad som skall anses som en brottslig gärning och polisens framgångsrika brottsbekämpning som sker med hjälp av utländsk polis leder till att betydligt fler brottslingar lagförs i ganska avancerade processer.

Detta ställer krav på domstolarna som skall hantera fler och mer komplicera rättegångar som kan ta flera veckor att genomföra. Till detta krävs det ytterligare resurser.

Att fler kriminella, och speciellt gängkriminella döms till långa fängelsestraff leder till att fängelseplatserna inte räcker till samtidigt som säkerhetsklassningen på fängelserna ökar.

En myndighet som lätt glöms bort är tullen som har en väldigt viktig funktion för att dels stoppa införseln av narkotika och vapen till Sverige. Tullen borde ha en större roll att stoppa utförseln av föremål som stjäls via olika typer av inbrott hos företag och privatpersoner.

För att vi skall kunna få stopp på gängkriminaliteten och den internationella brottsligheten måste alla ovanstående myndigheter tillföras resurser och det måste skapas arbetsmiljöer som känns trygga, utvecklande med goda karriärmöjligheter. I dag kan det vara svårt att rekrytera till polisutbildningen och det är svårt att rekrytera domare även till universitets-/och residensstäder

För att få stopp på rekryteringen till kriminella miljöer krävs inte bara detta. Då krävs en bredare politisk palett som Liberalerna har föreslagit i Förortslyftet där liberalerna anser att det förutom brottsbekämpning behövs satsa på skolan, minska arbetslösheten, satsning på demokratiska värden och tryggare bostadsområden.

Att få hela rättskedjan att fungera och bli effektiv är en av politikens viktigaste frågor i dag. Skjutningarna, som egentligen borde kallas för vad det är – mord eller mordförsök, skapar stor otrygghet inte bara i de områden där de sker utan många är i dag oroliga för att själv drabbas då skjutningarna i dag även sker på restauranter, frisörsalonger, köpcentrum och vanliga gator. I dag är det inte bara ett problem för de traditionella utanförskapsområdena i Norra Botkyrka, Järvafältet, Angered eller Rosengård. Skjutningarna sker även utanför dessa områden.

Detta skapar misstro mot politiken och blir en grogrund för att extrema partier och organisationer växer sig starka.

För mig är frågan om att Hela rättskedjan måste fungera en av de viktigaste frågorna inför valet. Det talas mycket om hårdare straff i valdebatten men den viktiga frågan är att se till att de som begår brott åker fast. I dag är det alldeles för få av de som begår brott som döms. Många upplever det som ganska riskfritt att begå brott, särskilt i gängkriminella miljöer.

Därför måste Hela rättskedjan fungera. Det jobbar jag för.

Amnestys rapport gynnar Rysslands agerande

Amnesty presenterade en rapport via ett pressmeddelande om situationen i Ukraina där man anklagar den ukrainska militären för att utsätta civila för fara. Amnesty anser att Ukraina bryter mot krigslagarna när de opererar i befolkade områden.

Det är en häpnadsväckande rapport. Det är Ryssland som är angriparen. Ett land som urskillningslöst beskjuter civila mål som bostäder, köpcentrum, infrastruktur, skolor och sjukhus. Ja, tom en teater i Mariupol där hundratals personer hade försökt ta skydd. Ett Ryssland som skjuter civila utan anledning, våldtar, stjäl enorma mängder spannmål och från privatpersoner vars egendom senare förs till Ryssland. Man tvingar Ukrainare att flytta till Ryssland. Ryssland vill helt enkelt förstöra det Ukrainska samhället på ett sätt som ligger i linje med Nazi-Tysklands agerande under andra världskriget. I vissa delar på ett brutalare och mer systematiskt sätt. De anser att Ukraina helt enkelt inte skall finnas kvar som land.

Ingen part i ett krig är helt oskyldigt. Och det finns säkert övergrepp från enskilda soldater i den Ukrainska försvarsmakten också.

Man att jämföra en angripare, Ryssland, som vill utplåna Ukraina med den anfallne som kämpar för landets överlevnad är bisarrt och visar på en djup okunnighet om krigets verklighet.

Ryssland använder sig i stor utsträckning av bomber, artilleri och robotar mot civila mål i tättbefolkade områden i syfte att jämna allt bebyggelse med marken och döda så många civila som möjligt. I praktiken anser Amnesty att Ukraina inte får försvara sig på mest effektiva sättet. Logiken är att Ukraina skall försvara sig från skogar och öppna fält – där inga strider sker. Varje person i världen som genomgått grundläggande militär utbildning förstår att det skulle slå ut det Ukrainska försvaret. Skulle Ukraina agera som Amnesty är det bara för Ryssland att invadera by efter by, stad efter stad tills hela Ukraina ligger under rysk kontroll.

Amnestys agerande gynnar otvivelaktigt Ryssland. Det legitimerar deras beskjutning av civila mål och det är inte så konstigt att Ryssland applåderar rapporten.

Amnesty har en förmåga att hamna fel på ett sätt som gynnar Ryssland. Förra året bestämde Amnesty att den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj skulle fråntas beteckningen som samvetsfånge. Inte så konstigt att Ryssland applåderar.

Man skulle tro att Amnesty skulle backa från rapporten. Så är inte fallet. På söndagens nyhetssändningar rapporteras att Amnestys internationella chef Agnes Callamard säger att det är Ukrainska och Ryska nättroll som vill förstärka krigsretoriken. Hur kan man hamna så fel.

De som är medlemmar i Amnesty och/eller skickar pengar till organisationen borde ta sig en funderare. Finns det inte bättre organisationer att stödja. Och på sociala medier ser jag att flera redan har tagit det steget.

Foto: Bebeto Matth