Arbetsgrupp föreslår att alla personnamn skall bort på KI:s område

Genagon Therapeutics | LinkedIn

På KI (Karolinska institutet) rasar en häftig diskussion om alla personnamn skall tas bort på vägar, salar, en aula, föreläsningssalar,  laboratorium eller vad det nu må vara. Mycket är det en intern diskussion på KI men när det gäller gator är det också en fråga för Solna stad.

Jag var ordförande i stadsbyggnadsnämnden när detta var ett ärende för stadens namnberedning och vid den tiden fastställdes namn på gator, torg etc i kommunfullmäktige. Numera är det byggnadsnämnden som beslutar i dessa frågor.

KI tog i början av 2000-talet kontakt med Solna stad då de insåg att de inte själva kan besluta om att namnge gatorna inom KI:s område. För KI var det inte frågan om en diskussion med staden utan för dem var det bara för staden att expediera KI:s beslut. De visste ju bäst om vilka som borde få gator uppkallade efter sig. De som skulle få en gata uppkallad efter sig var ett antal professorer som Granit, von Euler, Retzius, Berzelius och Scheele samt Nobel.

I fullmäktige ledda detta till en häftig och lång diskussion. Ingen av de föreslagna gatorna skulle uppkallas efter en kvinna och detta upprörde många, framför allt kvinnor i fullmäktige. Efter en lång diskussion återremitterades ärendet. Efter några månader återkom ärendet. Då hade KI kommit fram till att även Nanna Svarts skulle få en väg uppkallad efter sig.

Det finns säkert en och annan väg eller gata som blivit uppkallad efter en person som vi i dag anser olämpligt. Men som en arbetsgrupp inom KI förslår att alla personnamn skall tas bort och ersättas med namn som Genvägen och Artären är drastiskt och skulle göra KI historielöst. För att få bort namn som Retzius och von Euler skall alla namn bort även om de inte hade något med rasforskning eller nazism att göra. Som tur är det många remissinstanser inom KI som rasar mot förslaget. Annars ligger namn som Astrid Lindgrens sjukhus illa till liksom Eva och Georg Kleins aula.

Och inte minst Karolinska institutet självt, grundat av Carl Xlll. Undrar vilket förslag arbetsgruppen skulle komma med – Solnas medicinska universitet.

DN har skrivit om detta 2021-10-21

SD är både ett höger- och ett vänsterparti samtidigt

Vilka vi är - Sverigedemokraterna

De flesta väljare ser Sverigedemokraterna som ett högerparti; nationalistiskt, kulturkonservativt och mot invandring. Det anses av många att vara det parti som står längst ut till höger. Den bilden är satt sedan lång tid tillbaka.

Men framför allt de senaste månaderna tonar en helt annan bild upp. I Ekonomiska frågor står partiet  långt till vänster. Jag brukar säga att de vill vara som Socialdemokraterna var på 1950-talet. Innan (S) på 1960-talet blev ett mer internationellt inriktat parti där tredje Världen stod i fokus och kulminerade under Olof Palmes tid. Och frågan är om de inte snabbt börjar närma sig Vänsterpartiets ekonomiska politik.

SD har flera gånger stött Moderaternas budget – utan att förhandla. Den tiden verkar tillhöra historien. Jimmy Åkesson har flera gånger under hösten sagt att M/KD måste ta hänsyn till SDs förslag. Tiden är kommen för när SD vill genomföra sin politik.

De lägger nu fram förslag som ligger långt ifrån en borgerlig politik. De vill kraftigt öka pensionerna med 1000 kronor i månaden för det stora flertalet medborgare enligt en debattartikel i DN 2021-09-29. De vill ha en höjning av A-kassan, en höjning av sjukersättningen och enligt uppgift tom fler föräldradagar. Förslag som säkert uppskattas av många väljare och som de hade haft lättare att genomföra med (S) och (V).

Men i samma artikel föreslår de åtgärder som skulle uppskattas av borgerliga partier. De vill sänka skatten på ISK till 0,75 % och återinföra möjligheterna till privat pensionssparande som togs bort av Anders Borg när han var finansminister. I och för sig ett olyckligt beslut som försvarade för många att spara till en bra pension. Det var verkligen vänsterpolitik av Alliansregeringen.

SD börjar mer och mer framstå som ett parti som har en egen agenda inom politikens alla områden. Ibland hamnar de på samma ståndpunkt som borgerliga partier. Inom kultur- och nationalitetspolitiken skapar de mer och mer en linje som inte passar in vare sig till vänster eller höger. I ekonomiska frågor står de väldigt långt till vänster, ja inte bara nära (S) utan även Vänsterpartiet.

Det är inte så konstigt. Fram tonar bilden av att SD vill ta över Socialdemokraternas roll som Sveriges arbetarparti. Och de är på god väg. Bland manliga LO-medlemmar är de i dag det största partiet men har betydligt svårare att nå kvinnliga LO-medlemmar. Men de håller på att jobba fram en strategi för det. 80 % av deras väljare har någon gång röstat på S. Även om de i dag även tar en del företagare från moderaterna. Deras ekonomiska politik till vänster och värderingsgrund till höger tilltalar många. De har blivit som Socialdemokraterna var på 1950-talet men är mer nationalistiskt inriktade. Och det går hem i stugorna – framför allt på landsbygden och mindre orter.

Jag sa på senaste kommunfullmäktigemötet i Solna att SD har inte kommit hem från Koreakriget (1950-1953 även om det inte formellt är avslutat). Deras politik hade passat utmärkt för den här tiden och värderingsmässigt bör de nog ligga kvar där. För bland en del svenska medborgare ligger det helt rätt i tiden. Så det som gällde 1953 passar väl in i dag.

Vi skall inte bli förvånade över om Sverigedemokraterna blir största parti i riksdagsvalet 2022.  Men det bara  är ett viktigt delmål för partiet.

Kontoren behövs även i framtiden

Kan vara en bild av kontor och inomhus

Pandemin har verkligen förändrat förutsättningarna för de medarbetare som har en praktisk möjlighet att arbeta hemma eller på kontoret. Pandemin har visat oss att det går att jobba effektivt hemma, många sparar mycket tid på att slippa resa och det vardagliga pusslandet för att få livet att gå ihop har förbättrats.

Det har fått en del arbetsgivare att snabbt förändra sin syn på kontoret. Redan nu finns det företag som har sagt till sina anställda att vi kommer att stänga ner kontoret och ni får jobba hemifrån i framtiden. Ja, det finns tom statliga myndigheter som har sagt till anställda – Vi kommer att stänga ner två av våra kontor i landet. Ni får alternativet att flytta med till Stockholm eller jobba hemma.

Är då verkligen kontorens tid förbi? Ja, kontorsytan kommer nog att minskas pga aktivitetsbaserade arbetsplatser och mer hemarbete men de kommer att behövas även i framgent.

Många av oss har förvånats över hur bra det har gått att jobba hemma. Digitaliseringen har gått på rekordfart. Det som skulle ta fem år gick på ett år. I dag är digitala möten  vardag och på sikt leder det till att möten och förhandlingar som tidigare krävde fysisk inställelse kommer att ske digitalt. Vi kommer även i framtiden att resa men i mindre utsträckning och vi kommer noga pröva om resan är nödvändig.

Men kontoren kommer att behövas i framtiden. För många har hemarbetet fungerat bra. Men många har det såväl trångt i lägenheten och inte den standard på utrustningen som behövs för en ergonomiskt riktig arbetsplats. Och flera personer som jobbar hemma i en liten lägenhet är ingen drömtillvaro. Och många trivs inte att jobba hemma utan trivs tillsammans med arbetskamrater.

Att träffas fysiskt är också viktigt för nyanställda och för ett effektivt lärande och kunskapsöverföring mellan medarbetarna. Kontaktytorna är mycket större på jobbet och det är lättare att fråga varandra i kaffekön än att mejla eller ringa någon.

Digitala möten fungerar för rena beslutsmöten, enkelriktad information och om man är ett fåtal personer som jobbar två och två eller i en mindre grupp. Men skall man vara många och kreativa är det fysiska mötet klart att föredra. Oftast är det bäst om alla är med digitalt eller alla sitter i rummet. Hybridmöten är fortfarande svåra att genomföra. Vi har inte lärt oss detta än på ett bra sätt. Om majoriteten är i rummet kommer de som är med digitalt lätt i skymundan.

Kontoren har sin plats även i det framtida arbetslivet. Men kontorsytan per anställd kommer nog att minskas. Många kommer att jobba hemma, kanske två-tre dagar i veckan. Vissa vill vara på kontoret varje dag. Det gäller att skapa flexibla lösningar. Framtidens arbetsliv kommer att förändras efter pandemin. Ingenting blir längre som förut.

Varför är tandvården inte en del av sjukvården?

I torsdags besökte jag min tandläkare. Varje gång jag besöker tandläkaren tänker jag på vilka stora kostnader tandvården kan bli för enskilda personer. Den här gången kom jag lindrigt undan men det har hänt att kostnaderna för tandvård har landat på över 10.000 kronor. Jag klarar sådana överraskningar men för personer som lever på en låg pension eller har en låg inkomst är detta kostnader som är svåra att klara av.

Fram till 90-talskrisen var ersättningsnivåerna i svensk tandvård ganska bra. Men som en del av att sanera krisen så försämrades nivåerna rejält inom tandvården och den enskilde fick betala större delen av kostnaderna. Trots att 90-talskrisen är borta för länge sedan ligger fortfarande nivåerna i tandvårdsbidraget kvar på låga nivåer.

I grunden anser jag att det är fel att munnen inte är en del av kroppen. Taxan är helt annorlunda uppbyggd för kroppens krämpor än för tandens trots att vi alla vet att problem med tänderna kan skapa stora problem och lidande för den enskilde. Jag vågar påstå att bra tandvård har blivit en klassfråga.

Det är märkligt att inget parti har drivit frågan med framgång om att tanden skall behandlas på samma sätt som den övriga kroppen. Ja, i alla fall sett till att nivåerna i ersättningssystemen har förbättrats.

Det har motionerats på Liberalernas landsmöten om en förändrad syn på tandvården men svaren från partistyrelsen har varit njugga och inget landsmöte har beslutat om någon förändrad syn på munnens roll inom sjukvården.

En statlig utredning presenterade i mars i år – När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa SOU 2021:8 är ett förslag i rätt riktning men förslaget är att förändringarna skall träda i kraft först 15 januari 2026,

För Liberalerna utifrån ett socialliberalt perspektiv, borde det vara självklart, att jobba för att tandvården skall vara en del av sjukvården. Det skulle förbättra tandhälsan hos stora delar av befolkningen och utjämna de klasskillnader som faktiskt finns mellan de som har råd och inte råd till tandvård.

Foto:Jordan

Fel väg att skapa en ny myndighet för att stoppa bidragsfusk.

Regeringen vill införa en ny myndighet som skall jobba mot bidragsfusk inom välfärdssektorn. Det handlar om att bekämpa fusk och välfärdsbrottslighet var den än dyker upp säger finansminister Magdalena Andersson (s). Myndigheten skall påbörja sin verksamhet 2023 och skall vara full tutbyggd vid årsskiftet 2025/2026.

Att regeringen vill ta i ut med det fusk och brottslighet som finns inom välfärdssektorn är helt rätt. Sektorn hanterar åtskilliga miljarder kronor och fusket av assistansersättning har uppmärksammats under flera år. Staten har lurats på miljonbelopp och ett enda fall kan kosta staten miljontals kronor.

Men är det rätt väg att gå att skapa ännu en ny myndighet i Sverige. Nej, det är det inte anser jag. Det är mycket symbolpolitik. Regeringen vill visa handlingskraft genom att skapa en ny myndighet. Ett klassiskt politiskt trick. Inget visar att det skulle vara en enkel och bra lösning.

Det finns två andra vägar att gå.

  1. Det ena vägen är att myndigheternas interna kontrollarbete måste öka och effektiviseras. Mycket skulle vinnas genom att sekretessen mellan myndigheterna bryts. Genom denna åtgärd skapas en helt annan överblick för myndigheterna och de kan jobba på ett mycket effektivare sätt..
  2. Den andra möjligheten är att någon befintlig myndighet får i uppgift att ta ett helhetsgrepp över problematiken. Det finns flera myndigheter som jobbar med kontroll och analys som på ett bra sätt skulle ta ansvar för det samordnande arbetet.

Oavsett vilken av ovanstående modeller som väljs finns det fördelar.

  1. Arbetet skulle kunna påbörjas betydligt tidigare än 2023. Redan nästa år.
  2. Det skulle finnas samordnings- och skalfördelar med befintlig verksamhet.
  3. Man skulle slippa det tidsfördröjande arbetet med att rekrytera personal och chefer. Givetvis förutom den del ny personal för att hantera den ökade mängden arbete.
  4. Beroende på vilken av ovanstående alternativ som väljs kan det redan finnas en regional organisation som täcker upp landet.

Mitt förslag ger inte lika stor massmedial uppmärksamhet men arbetet kommer att kunna påbörjas tidigare och bli mer effektivt. Det finns alltid risk att varje ny myndighet skapar nya murar.

Ja, fler poliser behövs, men hela rättskedjan måste fungera.

Polis, åklagare, domstolar, tull och kriminalvården är viktiga delar som måste samspela och fungera för att vi skall kunna bekämpa den växande gängkriminaliteten och den internationella brottsligheten. Myndigheterna måste ges ökade resurser och befogenheter för att klara sitt uppdrag. Personalen måste känna trygghet och ges utvecklingsmöjligheter

Varje dag förespråkar de politiska partierna fler poliser. Inget fel i det. Fler poliser behövs. Men sällan för de politiska partierna fram att hela rättskedjan måste fungera. Med rättskedjan menas alla de myndigheter som är en del av den kedja av myndigheter som jobbar med att beivra brott. Hela kedjan måste fungera. Polisen är en viktig del, men de andra myndigheterna åklagare, domstolarna och kriminalvården måste ses som en helhet för att vi effektivt skall kunna bekämpa brottsligheten.

Polismyndigheten behöver fler poliser och mer resurser för att effektivt kunna verka brottsbekämpande över hela landet. Men den fråga som ofta glöms bort är att poliser med traditionell polisutbildning måste få vidareutbildning och kompletteras med andra högskoleutbildade inom olika juridiska områden, analys, IT, miljö, psykologi, ekonomi, språk mm för att kunna bekämpa den kvalificerade och internationella brottslighet som i dag växer sig stark.

Men det behövs en åklagarmyndighet som för rättsprocessen vidare till domstolarna. Åklagarna behöver bli fler. Politikerna utökar hela tiden vad som skall anses som en brottslig gärning och polisens framgångsrika brottsbekämpning som sker med hjälp av utländsk polis leder till att betydligt fler brottslingar lagförs i ganska avancerade processer.

Detta ställer krav på domstolarna som skall hantera fler och mer komplicera rättegångar som kan ta flera veckor att genomföra. Till detta krävs det ytterligare resurser.

Att fler kriminella, och speciellt gängkriminella döms till långa fängelsestraff leder till att fängelseplatserna inte räcker till samtidigt som säkerhetsklassningen på fängelserna ökar.

En myndighet som lätt glöms bort är tullen som har en väldigt viktig funktion för att dels stoppa införseln av narkotika och vapen till Sverige. Tullen borde ha en större roll att stoppa utförseln av föremål som stjäls via olika typer av inbrott hos företag och privatpersoner.

För att vi skall kunna få stopp på gängkriminaliteten och den internationella brottsligheten måste alla ovanstående myndigheter tillföras resurser och det måste skapas arbetsmiljöer som känns trygga, utvecklande med goda karriärmöjligheter. I dag kan det vara svårt att rekrytera till polisutbildningen och det är svårt att rekrytera domare även till universitets-/och residensstäder

För att få stopp på rekryteringen till kriminella miljöer krävs inte bara detta. Då krävs en bredare politisk palett som Liberalerna har föreslagit i Förortslyftet där liberalerna anser att det förutom brottsbekämpning behövs satsa på skolan, minska arbetslösheten, satsning på demokratiska värden och tryggare bostadsområden.

Att få hela rättskedjan att fungera och bli effektiv är en av politikens viktigaste frågor i dag. Skjutningarna, som egentligen borde kallas för vad det är – mord eller mordförsök, skapar stor otrygghet inte bara i den områden där de sker utan många är i dag oroliga för att själv drabbas då skjutningarna i dag även sker på restauranter, frisörsalonger, köpcentrum och vanliga gator. I dag är det inte bara ett problem för de traditionella utanförskapsområdena i Norra Botkyrka, Järvafältet, Angered eller Rosengård. Skjutningarna sker även utanför dessa områden.

Detta skapar misstro mot politiken och blir en grogrund för att extrema partier och organisationer växer sig starka.

För Liberalerna måste frågan om att Hela rättskedjan måste fungera vara en av de viktigaste frågorna inför valet. Det kommer jag att jobba för.

SaraKlara Hellström är 2021 års mottagare av Stiftelsens Filmstadens Kulturs stipendium

Kan vara en bild av 1 person, står, blomma och inomhus
Stiftelsen Filmstadens Kulturs ordförande Anders Ekegren delar ut stipendiet till SaraKlara Hellström på Filmstadens dag

Årets stipendium på 25.000 gick i till SaraKlara Hellström som bla har regisserat filmen Tvagning. SaraKlara är är regissör och manusförfattare. Hon har studerat film på Fridhems Folkhögskola, Biskops Arnö och Alma manusutbildning. Tvagning fick 2020 ett hedersomnämnande på Stockholms filmfestival i kortfilmstävlingen 1 km film. Hon har tidigare gjort kortfilmen Tio sekunder (2015).

Juryns motivering lyder

Med tvagning visar SaraKlara Hellström att hon bemästrar filmens alla berättarkomponenter och lyckas skapa en krypande obehaglig stämning som både är realistisk och fantasifull metafor om vår samtid.

Om Stiftelsen Filmstadens Kulturs stipendium

Stiftelsen Filmstadens Kultur i Solna verkar för att levandegöra det filmhistoriska arvet i Filmstaden. Sedan 2013 delar vi ut ett stipendium på 25.000 kronor till en filmskapare från Stockholmsområdet i början av sin karriär.

År 2021 delas stipendiet ut för nionde gången under Filmstadens dag. I Filmstaden har många av våra allra största filmskapare varit verksamma. De har flyttat fram svensk films positioner. Stipendiet skall gå till någon som i samma visionära anda tar filmskapandet vidare. Stiftelsen Filmstadens Kulturs stipendium ska uppmuntra nästa generation filmare.

Foto: Annica Johansson, verksamhetsledare på Stiftelsen Filmstadens Kultur.

Inför Covidpass. Det inskränker inte friheten – den ökar friheten.

Kan vara en bild av en eller flera personer

I en del länder, som exempelvis Frankrike, råder det livliga diskussioner om Covidpassen vare eller inte vara. Många anser att det är ett ingrepp i den personliga friheten och i Paris har det varit omfattande demonstrationer i flera veckor. Möjligtvis blev det för mycket för de luttrade fransmännen som under pandemin har drabbats av omfattande inskränkningar i den dagliga rörligheten på ett sätt som vi inte har haft i Sverige.

Men har det så mycket med frihet att göra. Efter 9 månader med vaccinering, där kanske 90 % av alla över 70 fått två vaccin, visar sig biverkningarna vara väldigt få. När detta skrivs har nästan 6 miljoner fått två doser. Fördelarna överstiger kraftigt nackdelarna och dödligheten och de som insjuknar i Covid 19 har minskat dramatiskt. De som drabbas är huvudsakligen de som bara fått en dos vaccin men framför allt de som är helt ovaccinerade.  De hade inte drabbats om de var fullvaccinerad.

Det står helt klart att de som inte vaccinerar sig i mycket högre drag drabbas av sjukdomen. Ett större problem är dock att de i större utsträckning kan sprida smittan vidare och bli grogrund för nya mutationer av viruset. Risken ökar betydligt för detta om en stor del av befolkningen i vissa områden inte vaccinerar sig.

Det är ingen frihetsfråga att inte behöva ta vaccin. De som inte tar vaccin skapar problem för många andra som inte vågar röra sig i samhället på det sätt de önskar för risk för smittspridning med de mutationer som finns och som lär öka.

Det skapar dessutom stora svårigheter för många branscher som kultursektorn, idrotten, nöjes- och restaurantbranschen som har haft svårt att driva sin verksamhet vidare. Många yrkesgrupper som musiker, skådespelare har i praktiken fått näringsförbud. Deras frihet inskränker sig på ett genomgripande sätt.

Med covidpass skulle samhället kunna öppna upp och vi som har dubbelvaccinerat oss skulle kunna leva ett betydligt bättre liv; besöka föreningsaktiviteter, kultur- och idrottsarrangemang.

Jag besökte själv Danmark i somras och där fick vi visa Coronapass på restauranter när vi satt inomhus och på museer och konstutställningar. Inget problem alls. Covidpass kan man ju ha i mobilen

Covidpass inskränker inte friheten. Den ökar friheten för oss alla.

Bild: Från DN 2021-09-03 där skådespelare från privatteatrarna i Stockholm är rädd att deras bransch dör ut.

Jag ställer upp i Liberalernas provval till riksdagen i Stockholms län

I somras blev jag uppringd av medlemmar inom Liberalerna som tyckte jag skulle kandidera till riksdagen för Liberalerna i Stockholms län. De ville se en kandidat som står upp för socialliberala värderingar såväl inom som utom Liberalerna, har en bred politisk bakgrund, har ett brett kontaktnät och vågar stå för sina åsikter. Efter en del funderingar har jag bestämt mig för att ställa upp i Liberalernas provval i Stockholms län till riksdagen.

Jag tror det är viktigt att många riksdagsledamöter från vårt län har en socialliberal profil. Själva grunden för vårt parti är sedan över 100 år den socialliberala politiken, den unika kombinationen mellan socialt ansvar och marknadsekonomi som gör att vårt parti på ett tydligt sätt skiljer oss från andra partier, såväl till vänster som höger. Tappar vi den profilen tappar vi som parti vårt existensberättigande. Jag hoppas att kunna bli en av dessa riksdagsledamöter som för vårt politiska arv vidare i en modern kontext.

Min stora politiska erfarenhet från framförallt kommunalpolitikens olika områden och min erfarenhet och kunskap om svensk arbetsmarknad och trygghetssystemen gör jag den bedömningen att jag skulle kunna stärka Liberalernas profil inom många områden.

De frågor jag främst skulle vilja arbeta med ligger framför allt inom fem viktiga politikområden som kommer att få stor betydelse de kommande åren. De är inte rangordnade:

  • Socialförsäkringar inklusive pensioner.  Inkomstbortfallsprincipen måste även i framtiden vara grunden för socialförsäkringssystemet. Den ger individen trygghet och ger systemet en bred förankring. Även pensionssystemet måste ge den enskilde en rimlig pension.
  • Arbetsmarknaden. Stora förändringar sker inom arbetsmarknaden och Sverige måste då ha ett utbildningssystem som ger den enskilde möjligheter att kompetensutvecklas. Ett bra skolsystem och en kvalitativ högstående högskola och forskning är nödvändigt för att Sverige skall hänga med i konkurrensen. Grundprincipen för arbetsmarknaden måste vara att arbetsmarknadens parter blir överens om de förändringar som behöver göras. Överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter om LAS ger en bra grund för fortsatt arbete. Arbetsförmedlingen har spelat ut sin roll och kan ersättas av andra aktörer.
  • Bostäder och byggande. De kommande åren måste det byggas mycket bostäder och det behövs byggas bostäder i princip i hela landet. Regelsystemet behöver förändras och förenklas. Det behövs  byggas en mix av olika bostäder med olika upplåtelseformer och storlekar. Sverige är i behov av ett system som gynnar enskildas bostadssparande. En viktig bostadsfråga som ofta glöms bort i Sverige är de äldres behov av olika typer av trygghetsboenden.
  • Infrastruktur. Sverige är stort och glest befolkat. Det ställer stora krav på en infrastruktur som minskar avstånden. Det kan ske genom en IT-utveckling i hela landet och satsning på  utbyggnad av vägar, järnvägar och annan spårbunden trafik i vårt land. Avstånden måste minska. Ingen tror idag att vi kommer att jobba på samma sätt efter pandemin. Mycket talar för att de som har möjlighet kommer att kombinera med att dela sin arbetstid med mellan hemmet och arbetsplatsen. Det kommer att ställa krav på snabbare och säkrare digitala vägar. Det är minst lika viktigt som att bygga ut den spårbundna trafiken. En utbyggnad av höghastighetståg är oerhört kostsamt och riskerar att bli en gökunge som tränger ut andra viktiga investeringar.
  • Hela rättskedjan måste fungera. Polis, åklagare, domstolar, tull och kriminalvården är viktiga delar som måste samspela och fungera för att vi skall kunna bekämpa den växande gängkriminaliteten och internationella brottsligheten. Myndigheterna måste ges ökade resurser och befogenheter för att klara sitt uppdrag. Personalen måste känna trygghet och ges utvecklingsmöjligheter

Lite kort bakgrund om mig

Jag är född och uppväxt i Tumba, Ljungskile och Göteborg. Jag flyttade till Stockholm 1980 för att studera juridik och bor sedan 1983 i Solna. Jag har jobbat som lärare i juridik, jurist inom fastighetsfinansiering och haft olika roller inom Saco och Jusek/Akavia och var kommunalråd i Solna 1989-1994 och 2003-2104. Med framförallt ansvar för stadsbyggnadsfrågor i  vid bemärkelse och övergripande kommunledningsfrågor men även jobbat politiskt med kultur och jämställdhet. I dag är jag fritidspolitiker och jobbar som förhandlare/rådgivare inom Akavia för våra medlemmar inom främst offentliga sektor, till stor del med arbetsrätt och avtalsfrågor gentemot Sobona – de kommunala företagens arbetsgivarorganisation.

Läs även mer om mig på min blogg under rubriken – Om mig.

MP, L och KD kan inte räkna med stödröster i riksdagsvalet

Det politiska landskapet byter skepnad. Vi har tre stora partier, två kring 10 % och tre partier som i den senaste SIFO-undersökningen från 21 augusti i år balanser kring 4-spärren. Liberalerna (2,7%), MP (4,2%) och KD som numera är nere på 4,9 %. Inget av partierna kan vara säkra på att komma in i riksdagen.

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

I normalfallet brukar det finnas ett taktikröstande från de andra partiernas väljare. Frågan är hur utbrett detta kommer att vara i valet 2022. Den stora skillnaden ligger i att storleken mellan de tre stora partierna är marginell. Socialdemokraterna är nu nere på 24,1 % och skillnaden mellan moderaterna (21,8%) och Sverigedemokraterna (20,5 %) är hårfin. Vänsterpartier tar snabbt väljare från S och är snart tillbaka på de nivåerna som Vänsterpartiet hade under Gudrun Schymans tid. Professorn i statsvetenskap Jonas Hinnfors, tror att socialdemokraterna kan kollapsa som parti och hamna på nivåer som många andra socialdemokratiska partier i Europa. SD har under lång tid tagit många manliga LO-väljare och V har samma möjlighet att ta kvinnliga väljare. Risken är att S fortsätter att tappa väljare och kan bli mindre än såväl M som SD.

Moderaterna har också problem med att stoppa väljare till SD även om 80 % av SDs väljare ursprungligen kommer i från S. Även för moderaterna finns risk för att de blir mindre än SD.

Om Sverigedemokraterna skulle bli största oppositionsparti eller tom landets största parti kommer detta verkligen att rita om den politiska kartan och sätta i gång krafter. Blotta tanken att detta faktiskt är möjligt oroar S och M. Deras tydliga och självklara position i svensk politik skulle erodera. Detta måste givetvis förhindras anser partiledningarna. Ett tydligt exempel på detta är att moderaterna försöker lägga sig så nära SD i viktiga profilfrågor som kriminalitet och migration. För Socialdemokraterna är problematiken ännu större då de läcker väljare till såväl V som SD och de flyr från S av olika anledningar.

Detta gör att marginalerna för stödröster minskar. De flesta moderatväljare vill ju inte att SD skall bli större än M. Detta kommer att påverka KD och L negativt. Och särskilt för L som har byggt upp sitt vägval på detta för att göra det betydligt lättare för att få stödröster från moderatväljare. Risken är stor att det inte blir så.