Bra trafiklösningar för Sjövägen och Råsundavägen

Anders Ekegrens foto.

Sjövägens  vara eller icke vara har varit en diskussion i årtioenden. Råsundavägens brister, framför allt för cykeltrafiken har uppmärksammats bla i samband med framtagandet av Solnas cykelplan. Tekniska nämnden har fattat beslut det senaste året som har omdanat vägarna på ett påtagligt sätt.

Det är för många välkänt att jag har förespråkat att Sjövägen skulle stängas av helt och hållet för trafik och bara vara öppen för genomfart för sk blåljusmyndigheter. Det hade varit en möjlig väg och skapat  ett mer sammanhängande grönområde Råstasjön-Lötsjön och förstärkt naturreservatet. Tekniska nämnden har dock fattat ett annat beslut. Att  enkelrikta Sjövägen så att det bara går att köra från Råsunda mot Enköpingsvägen. Trots att det inte var mitt ursprungliga förslag anser jag att lösningen har blivit mycket bra. Trafiken har minskat rejält även på den sträcka där det går att köra på Sjövägen och omgivande gator. Troligtvis har många hittat andra vägar att köra på och att bilförare mot Enköpigsvägen måste lämna företräde för de som kör på Råsta strandväg har gjort att Sjövägens funktion som smitväg har blivit mindre attraktiv. Det har också blivit cykelbanor på båda sidorna av Sjövägen med gott om utrymme för cyklister att mötas. Och dessutom förstärkt grönkänslan när jag går över Sjövägen vid Råstasjöns sydöstra strand.

Anders Ekegrens foto.

Råsundavägen har inte varit en bra cykelväg. Konflikterna med bilisterna har varit många och blev inte bättre av den ombyggnad som genomfördes för 15 år sedan. Syftet var gott. För att förbättra för gångtrafikanterna att komma över Råsundavägen skapades refuger vid övergångsställena. Det var bra för fotgängare men ökade konflikten mellan cyklister och bilar. Såväl när jag cyklade som när jag kör bil kändes det inte bra vid refugerna.

Den enkla lösning som har skapats är att minska refugerna och skapa separata cykelfält. Det har blivit mycket bra. Bilarna kör på sin del och cyklisterna på sin. Det är mycket sällan jag sett någon bil eller cyklist som inte färdas på sin del av Råsundavägen.

Som råsundabo sedan 35 år tillbaka är jag mycket nöjd med resultatet.

Annonser

Vandra i franska Pyrenéerna

Anders Ekegrens foto.

Årets vandring gick till franska Pyrenéerna  i sydöstra Frankrike i närheten till spanska gränsen i det  departementet Pyrenées Orientales.  En del av Frankrike som är ganska okänt för de flesta svenskar men är ett stort turistmål för vinterturister, främst utförsåkning men även för vandrare under sommaren i de inre delarna av området.

I den här delen av Europa har vi tidigare vandrat i och runt Andorra och i Baskien men just i den här delen av Pyrenéerna är det första gången. Det var också första gången vi åkte med resebyrån Pathfinder Travels och det blev en positiv överraskning.

Vi bodde alla nätter, utom en natt på ett litet familjehotell hotel Lassus i den lilla byn Bolquére. Inget lyxhotell precis men med en fullt godtagbar standard som på kvällarna bjöd på mycket god mat av katalansk karaktär. Området är en del av franska Katalonien.

Vandringarna var något lättare än vanligt men resan var också klassad som en två av tre möjliga i svårighetsgrad.

Helhetsbetyget blir högt för den här resan. Jag har varit på ett 20-tal organiserade vandringsresor under 25 års tid och frågan är om inte detta är den bästa resan jag varit på. Det jag särskilt vill lyfta upp är följande:

  • En liten grupp på 12 personer(max) gör att alla lär känna varandra och det blir en bra sammanhållning i gruppen.
  • En svensk guide som varit bosatt i Frankrike i 20 år som kan franska, utbildad guide med en bra kännedom om de lokala förhållanden och bergen vi skall vandra i.
  • Varierande vandringar med olika inriktningar, allt från dagens första vandring med inriktning mot djur och växtligheter till sista dagens toppbestigning av Cambre d Àze (Åsneryggen). Lagom långa turer.
  • De som av olika skäl inte kunde/ville följa med dagens vandring hittade olika andra alternativ som att åka med det lokala tåget eller egna lite lättare vandringar i närområdet.
  • Visst vi var inte så, max 12, på våra vandringar. Men guiden Kim Falck skall ha en eloge för att han på ett smidigt sätt ledde gruppen, så att den blev en grupp trots olika förutsättningar, där även den snabbaste och de som inte var lika snabba blev en del av en helhet där alla blev sedda och uppmärksammade även om man låg lite efter. Dessutom ordning och reda. Tydliga tidsangivelser. Nu är det rast i 30 minuter, nu går vi om fem minuter etc.
  • En mycket bra sak som jag aldrig varit med tidigare är att vissa dagar avslutades med en utflykt, till borgbyn Mont Louis, den helt fantastiska kalkstensgrottan i Fontrabiouse och de naturligt varma källorna i Llo.
  • Maten under hela resan var bra utom de något knapphändiga franska frukostarna. Maten på vårt hotell var genuint lokal och vi var inte bara på en vandringsresa utan en lukullisk upplevelse utöver det vanliga. Köket serverade lokala rätter som i sig var en upplevelse. Ofta kalv i olika former.
  • Pricken över it var när vi en kväll åkte till restaurangen ”l Escudella” i byn Via. En restaurant som också är en antikvitetsbutik där allt är till salu. Oslagbar miljö och en helt suverän måltid där gruppen sitter runt ett bord och stämningen blir oslagbar ju längre kväller lider.
  • Många vandringsresor upplevs som dyra. Den här resan är prisvärd. Man får mycket valuta för pengarna. Mycket ingår. Vin till maten, lunchpaket med bra innehåll och flera utflykter. Så när resan är betald har man inte så stora utgifter under själva resan.
  • En liten, men snygg gest är att guiden varje dag tog med sig lokala korvar och ostar och dryck till vandrarna. Och kaffe kokat på plats.

Årets vandring i Franska Pyrenéerna blev en mycket positiv upplevelse. De flesta vandringsresor är bra men den här var utöver det vanliga. Den kan klart rekommenderas.

Läs även mina blogginlägg om

Här har jag vandrat tidigare från 1986 och framåt:

Vandring är perfekt om man vill kombinera motion med nya upplevelser och nya trevliga bekantskaper. Vi är tre personer som har vandrat tillsammans sedan 1994 (från början var vi fler men av olika skäl har vi under årens lopp har skaran reducerats). De flesta åren vandrar vi men några år har vi cyklat på Irland och i Frankrike (Alsace), Holland och Danmark. Vandrat har vi gjort i Sverige (Norra Padjelantaleden, Grövelsjön), Norge (Hardangervidda, Jotunheimen, de flesta turerna under perioden 1986-1998), Skottland (West Highland Way), Wales, Andorra, Spanien (Mallorca, Baskien och runt Andorra ), Frankrike(flera platser) och Italien (Mont Blanc), Schweiz (Samnaun), Österrike, Slovenien, Bulgarien och Rumänien. Vissa år har vi planerat resan själva eller med hjälp av något lokalt företag. Vissa år har vi rest med företag som Sundquist Buss, WI-resor, Prima Travel eller Äventyrsresor.

 

 

 

 

Återinför det privata pensionssparandet

För tre år sedan avskaffades möjligheten att pensionsspara privat. Under årtiondena hade den som jobbar möjligheten att pensionsspara på ett långsiktigt bra sätt. Den som sparade i en pensionsförsäkring kunde dra av kostnaderna i deklarationen och när pengarna togs ut beskattades de.

Det fanns många fördelar i ett sådant system. Den som tjänade mer i slutet av sin yrkeskarriär kunde förbättra sin pension genom ett privat pensionssparande. Den främsta fördelen var dock att pengarna var inlåsta och kunde först tas ut vid den ordinarie pensioneringen eller högst några år innan. Det fanns således ingen möjlighet att ta ut pengarna för att köpa hus, båt eller bil.

Den som kommer att gå i pension de närmaste åren kommer inte att få ut lika mycket i pension som de som tillhörde ATP-systemet. Pensionerna har försämrats bla med anledning att allt fler blir äldre. Därför borde staten återinföra möjligheten att pensionsspara. Den frågan borde Allianspartierna driva även om det var en Alliansregering som tog bort rätten till skatteavdrag vid pensionssparande. Det var ett olyckligt beslut.

De alternativ som finns i dag är inte tillräckligt långsiktiga. Amortering på lån, ISK- investeringsparkonto eller kapitalförsäkring är inte lika långsiktiga. Löneväxling, löntagaren avstår lön före skatt och sätter in pengarna är långsiktigt men är egentligen först lönsamt vid en inkomst på 42.000 kronor i månaden och kan få negativa konsekvenser för sjuklön och föräldrapenningtillägg.

För att ge alla en möjlighet till en bra pension i framtiden borde det privata pensionssparandet med avdragsrätt på skatten återinföras.

Bild

Stiftelsen Filmstadens kultur fick Hembygdföreningens kulturmiljöpris

Anders Ekegrens foto.

Solna hembygdsförening delade på onsdagskvällen ut sitt kulturmiljöpris till Stiftelsen Filmstadens kultur och vi som jobbar inom stiftelsen är väldigt glada över att få priset. Det är ett tydligt bevis för att vår verksamhet uppskattas av många

Hembygdsföreningens jury hade skrivit en väldigt lång motivering som jag nu återger i mycket förkortad form.

Årets pristagare har under 15 års tid bevarat och dokumenterat, men också förändrat och utvecklat den historiska miljön i Filmstaden. Med utställningar, guidningar, temadagar och andra aktiviteer har man delat med sig av kunskaper och minnesbilder på ett engagerande sätt till såväl oss Solnabor som till gäster från andra orter. Filmstaden har blivit en levande prydnad inte bara för Råsunda utan för hela Solna.

Ett stort tack från Stiftelsens styrelse till alla medarbetare och frivilliga krafter som har bidragit till att vi fått detta pris.

Läs även DN-journalisten Lars Epsteins blogg

På bilden ovan syns stiftelsens ordförande Anders Ekegren(L) och verksamhetsledare Annica Johansson.

Foto: Josefine Alm

 

Självklart skall Solna säga nej till återvinningscentralen vid Sjövägen

Det är märkliga turer som nu utspelar sig om en ny återvinningsanläggning i Solnas direkta närhet. Frågan har varit uppe förr. I början av 2000 -talet ville Sundbyberg förlägga en återvinningscentral permanent på denna plats. Frågan var uppe i Solna-Sundbybergskommittén och redan då sa Solna direkt nej till den här placeringen. Anders Gustâv var då kommunstyrelsens ordförande och han  var ju en betydligt mer impulsiv  politiker än undertecknad så budskapet kunde knappast missförstås.

Det fanns flera skäl till detta. Vid den tiden planerade Solna för området Råstablick som sedermera blev Arenastaden. Solna ville inte att en viktig infart till Solna skulle få en återvinningscentral till granne.

Trafiken var en viktigt fråga redan då. En återvinningscentral lockar till sig många bilar, framför allt på helger och kvällar och risken för stillastående köer på Sjövägen ansågs överhängande med erfarenhet från andra anläggningar.

I dag är dessa frågor ännu viktigare. Arenastaden är en ny stadsdel och trafikfrågorna har en stor betydelse för området. Det är många bilar som kör från Enköpingsvägen via Sjövägen/Råsta strandväg bort till Arenastaden. Dessutom planeras det en utbyggnad av idrottsområdet på Solnasidan. Varför skall anläggningen angöras från Sjövägen?   Varför inte från Ursviksvägen?  Att då tro att man dessutom kan lägga en återvinningscentral i området är verkligen hål i huvudet.

Under de ca 15 år som har gått sedan de förra diskussionerna har det inrättats naturreservat i både Solna och Sundbyberg alldeles i närheten av den planerade anläggningen. Och genom området går Norra Råstabäcken/Madenbäcken som är ett av Råstasjöns två inflöden. Även om SÖRAB sköter sina anläggningar bra finns det risk för att oönskade ämnen kommer ner i ån, speciellt under etablerings- och avvecklingsfaserna.

I grunden har detta blivit en onödig fråga. Tidigare låg kommunernas återvinningscentral i Brotorp på Sundbybergssidan. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet talades det om att Sundbybergs delar av Järvastaden skulle föras över till Solna. De planerna var långt gångna men stoppades av Sundbyberg. Sundbyberg ville inte bli mindre. På Sundbybergssidan låg återvinningscentralen och Solna var beredda att låta den ligga kvar, då vi visste, från erfarenheter från andra kommuner att det är svårt att flytta på den typen av anläggningar. Och på den punkten fick vi rätt. Sundbyberg tyckte att anläggningen störde den kommande bostadsbebyggelsen. Lite svårt att hitta markområden i Sundbyberg där man inte stör någon annan.

Det finns en överenskommelse mellan städerna att Solna ansvarar för Norrenergi och Sundbyberg för återvinningsanläggningen. Sundbyberg har i 15 år jobbat med att ta fram en ny plats men det har oftast gått i stöpet. Nu skall det finnas en ny plan i Rissne men något beviljat bygglov finns det inte.

Nu skyfflar Sundbyberg över frågan på Solna. Kvarnkullens återvinningscentral ligger på mark som Sundbyberg äger och själv förfogar över. Visst ligger den planerade anläggningen vid Sjövägen i Sundbyberg. Men i en utkant och såväl trafik- som miljöproblemen hamnar i Solna.

Det är därför mycket bra att Solnas politiker motsätter sig den föreslagna placeringen. Sundbyberg har haft 15 år på sig att lösa den här frågan och bär det fulla politiska ansvaret för den uppkomna situationen

Bakgrund: Jag var kommunalråd i Solna 2003-2014, ordförande i byggnadsnämnden/stadsbyggnadsnämnden och vice ordförande i kommunstyrelsen samt ledamot i Solna/Sundbybergs, där man diskuterade gemensamma frågor mellan kommunerna. Jag  är den enda politiker som utifrån en central position har följt ärendet under hela denna tidsperiod och numera från positionen som vice ordförande i byggnadsnämnden.

 

Utställning om Ingmar Bergmans filmer i Filmstaden

Anders Ekegrens foto.

Stiftelsen Filmstadens kultur uppmärksammar att det är 100 år sedan Ingmar Bergman föddes. Och det är inte så konstigt. Bergman har  en central roll i Filmstadens historia. Han var verksam i Filmstaden under årtionden och det var här de flesta av hans filmer spelades in. Det blev över 30 filmer, som regissör och/eller manusförfattare, som spelades in helt eller till viss del spelades in i Filmstaden.  Några av de mest kända är Hets, Sommaren med Monika, Sommarnattens leende, Det sjunde inseglet, Smultronstället, Jungfrukällan, Såsom i en spegel, Tystnaden och Persona.

I veckan invigdes den  stora fotoutställning vid Portvaktsstugan. Med fantastiska bilder ur filmer och filminspelningar berättar stiftelsen om 25 av hans filmer. Från den framgångsrika manusdebuten med Hets till Persona. Utställningen på Filmstadens mur hänger uppe året ut.

Stiftelsen uppmärksammar också Bergmanåret med speciella guidningar om Bergmans verksamhet i Filmstaden och Filmvisningar av hans filmer för skolungdomar och allmänhet.

 

 

Solna är Sveriges 3:e största biokommun

Entre Filmstaden Scandinavia.JPG

Solna är Sveriges 27:e största kommun med ca 80.000 invånare. Men när det gäller biobesök är lilla Solna en filmisk stormakt. Solna är Sveriges tredje största biokommun efter Stockholm och Göteborg om man ser till antalet biobesök under ett år.  Solna hade nästan en miljon besökare, 979.433 besökare under 2017 enligt Filmägarnas Kontrollbyrå AB. Större var bara Stockholm och Göteborg med 2 818 368 respektive  1 812 816 besökare. Fyra i Sverige var Huddinge kommun med 832 395 besökare.

Sett till antalet biobesökare per invånare är Solna outstanding med 12,54 besök per invånare följt av Huddinge med 7,74 besökare invånare. Storstäderna ligger och universitetsstäderna ligger på 2-3 besök per år.

operan4

En anledning till de många biobesöken är att Solnaborna har tillgång till två unika biografer med sammanlagt  18 salonger samt Operan i Råsunda. Filmstaden Råsunda med sin historiska charm och Filmstaden Scandinavia placerat i Mall of Scandinavia med sina moderna salonger. Det lockar inte bara Solnabor till de två biograferna utan givetvis många besökare från när och fjärran.

Filmstaden Råsunda

Filmstaden Råsunda ligger på det gamla studioområdet där Svensk Filmindustri spelade in 440 filmer mellan åren 1919 och 1970, på Greta Garbos väg 9. Biografen öppnade 2001. Salongerna är uppkallade efter tre svenska filmstjärnor som var aktiva i filmstudion: Annalisa Ericson, Nils Poppe och Sickan Carlsson. I Bergman(Operan), Ingmar Bergmans gamla salong för dagstagningar, höll mästerregisslren egna filmklubbsvisningar under den period då han var aktiv i Filmstadens studio. I denna salong visar bla Stiftelsen Filmstaden Kultur äldre filmer.

Filmstaden Scandinavia

Filmstaden Scandinavia har totalt 15 salonger, varav 1 IMAX-salong, 3 salonger utrustade med ljudsystemet Dolby Atmos och 4 VIP-salonger. Filmstaden Scandinavias 4 VIP-salonger ligger intill restaurang Drama. VIP-salongerna har exklusiva reclinerfåtöljer i skinn och möjlighet att ta in mat och dryck från restaurangen. Dolby Atmos innebär så kallat immersive sound, med upp till 56 ljudkanaler.