Kryssa in Anders i riksdagen

Nu kan du börja förtidsrösta. I det här blogginlägget kommer jag beskriva vilka frågor jag vill jobba med och driva i riksdagen om jag blir vald.

Om jag blir invald i riksdagen kommer jag att vara en av få riksdagsledamöter som är 65+. I den nuvarande riksdagen finns det endast ett fåtal riksdagsledamöter som har uppnått pensionsåldern trots att antalet pensionärer uppgår till över 2 miljoner. Det innebär att många viktiga perspektiv saknas i riksdagen. Jag kan ge de äldre en röst i riksdagen.

Jag står på plats 12 på riksdagslistorna i Stockholms stad och län men även på rikslistan som gör att du kan rösta på mig i hela landet och även om du är utlandssvensk. Är du intresserad av att rösta på mig kan jag skicka dig valsedlar då dessa inte finns i vanliga vallokaler. Du kan också beställa dem här. Bor du utanför Stockholms län är det den nationella valsedeln du skall använda dig av.

Min stora politiska erfarenhet från framför allt kommunalpolitikens olika områden och min erfarenhet och kunskap om svensk bostadspolitik, svensk arbetsmarknad och trygghetssystemen gör jag att jag kan riksdagen nya perspektiv utifrån socialliberala utgångspunkter.

De frågor jag främst skulle vilja arbeta med ligger framför allt inom fem viktiga politikområden som kommer att få stor betydelse de kommande år. De är inte rangordnade:

• Socialförsäkringar inklusive pensioner.  Inkomstbortfallsprincipen måste även i framtiden vara grunden för socialförsäkringssystemet. Den ger individen trygghet och ger systemet en bred förankring. Avsättningarna till pensionerna måste höjas. Där har den kommunala sektorn gått i bräschen med höjda avsättningar. Pensionssystemet måste ge den enskilde en rimlig pension. Även när man fyllt 65 borde man kunna tjäna in till tjänstepensionen. Det kan ge många en bättre pension, särskilt för de som har anlänt sent i livet till Sverige och inte har jobbat 30 i landet.
• Arbetsmarknaden. Stora förändringar sker inom arbetsmarknaden och Sverige måste då ha ett utbildningssystem som ger den enskilde möjligheter att kompetensutvecklas. Ett bra skolsystem och en kvalitativ högtstående högskola och forskning är nödvändigt för att Sverige skall hänga med i konkurrensen. Grundprincipen för arbetsmarknaden måste vara att arbetsmarknadens parter blir överens om de förändringar som behöver göras. Överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter om LAS, som nu har beslutats i riksdagen, ger en bra grund för fortsatt arbete. Arbetsförmedlingen har spelat ut sin roll och kan ersättas av andra aktörer.
• Bostäder och byggande. De kommande åren måste det byggas mycket bostäder och det behövs byggas bostäder i princip i hela landet. Regelsystemet behöver förändras och förenklas. Det behövs byggas en mix av olika bostäder med olika upplåtelseformer och storlekar. Sverige är i behov av ett system som gynnar enskildas bostadssparande. En viktig bostadsfråga som ofta glöms bort i Sverige är de äldres behov av olika typer av trygghetsboenden.
• Infrastruktur. Sverige är stort och glest befolkat. Det ställer stora krav på en infrastruktur som minskar avstånden. Det kan ske genom en IT-utveckling i hela landet och satsning på utbyggnad av vägar, järnvägar och annan spårbunden trafik i vårt land. Avstånden måste minska. Ingen tror idag att vi kommer att jobba på samma sätt efter pandemin. Mycket talar för att de som har möjlighet kommer att dela sin arbetstid med mellan hemmet och arbetsplatsen. Det kommer att ställa krav på snabbare och säkrare digitala vägar. Det är minst lika viktigt som att bygga ut den spårbundna trafiken. En utbyggnad av höghastighetståg är oerhört kostsamt och riskerar att bli en gökunge som tränger ut andra viktiga investeringar.
• Hela rättskedjan måste fungera. Polis, åklagare, domstolar, tull och kriminalvården är viktiga delar som måste samspela och fungera för att vi skall kunna bekämpa den växande gängkriminaliteten och internationella brottsligheten. Myndigheterna måste ges ökade resurser och befogenheter för att klara sitt uppdrag. Personalen måste känna trygghet och ges utvecklingsmöjligheter

Vad händer med Backstugan i Filmstaden?

Senaste numret av Mitt i Solna 14/2022 uppmärksammar att Backstugan i Filmstaden står tom sedan slöjdundervisningen flyttade ur lokalerna. Tidningen är inte ensam. Det är många som undrar vad som kommer att hända med den anrika restauranten. Då jag bor i Filmstaden och är ordförande för Stiftelsen Filmstadens Kultur som verkar i området får jag många frågor om vad som är på gång.

Backstugan är en viktig del av den klassiska Filmstaden där över 500 filmer har spelats in. Restauranten är dessutom unik på det sättet att det är den ända byggnaden i området som har samma innehåll 1920 som den hade fram till 2019 förutom en kort period i slutet av 1980- talet då restauranten stod tom. Under lång tid drevs restauranten av Rune Kalf-Hansen och därefter av Lennart Johansson med familj innan den såldes till Lasse i Parken. Lennart Johansson köpte Backstugan i mitten av 2000-talet av Kommanditbolaget i Filmstaden (HSB/Skanska) De två förstnämnda krögarna bedrev populära restauranter även om de hade helt olika inriktning. Lasse i Parken var där en kort period innan Backstugan såldes vidare till Europaskolans bolag Råsunda Hills för uppskattningsvis för 9,1 miljoner kronor.

Då började problemen. Europaskolan etablerade en slöjdverksamhet i Backstugan och saknade erforderliga tillstånd och lov från Byggnadsnämnden, Miljö- och hälsoskyddsnämnden samt Skolnämnden i Solna. Byggnadsnämnden beslutade bla om ett föreläggande på 500.000 kronor i månaden om inte fastighetsägaren vidtog rättelse som fastighetsägaren överklagade. Efter många turer så flyttade skolan ut med slöjdundervisningen och bygganden står tom och ser övergiven ut då trädgården inte sköts på ett bra sätt. I dag har Solna stad inga förelägganden mot ägaren.

Många är förvånade att byggnaden står tom då bygganden bara kan dra på ägaren kostnader och inga intäkter finns. Ägaren har i olika tidningsintervjuver sagt att man kan kan tänka sig olika verksamheter men ingen användning är förenlig med gällande detaljplan.

Jag vet att restaurantägare har kontaktat ägaren under lång tid. Någon har det senaste halvåret erbjudits att köpa Backstugan men till ett pris som ligger vida över det pris som Råsunda Hill köpte Backstugan för. Det har därför bedömts svårt att driva restauranten och dessutom har det gått lång tid sedan byggnaden var restaurant och kundkretsen måste byggas upp på nytt och en del reparationsarbeten måste göras och parken måste få ett lyft.

Det är en mycket olycklig situation för området. Backstugan är en viktig del av Filmstadens historia, området skulle bli trevligare för boende och näringsidkare i Råsunda om restauranten drevs på det sättet som Lennart Johansson gjorde med såväl matservering vid lunch och även kvällstid. För Stiftelsen Filmstadens Kultur är ett samarbete med Backstugan väsentlig då våra egna lokaler inte är tillräckligt stora och ett samarbete mellan olika restauranter, bion och Filmstadens Kultur förstärker området på ett positivt sätt.

Det är därför vara mycket angeläget att det blir en populär restaurant för i Backstugan igen. Det är ju en restaurant det skall vara i bygganden och inget annat.

Ja, fler poliser behövs, men hela rättskedjan måste fungera.

Polis, åklagare, domstolar, tull och kriminalvården är viktiga delar som måste samspela och fungera för att vi skall kunna bekämpa den växande gängkriminaliteten och den internationella brottsligheten. Myndigheterna måste ges ökade resurser och befogenheter för att klara sitt uppdrag. Personalen måste känna trygghet och ges utvecklingsmöjligheter

Varje dag förespråkar de politiska partierna fler poliser. Inget fel i det. Fler poliser behövs. Men sällan för de politiska partierna fram att hela rättskedjan måste fungera. Med rättskedjan menas alla de myndigheter som är en del av den kedja av myndigheter som jobbar med att beivra brott. Hela kedjan måste fungera. Polisen är en viktig del, men de andra myndigheterna åklagare, domstolarna och kriminalvården måste ses som en helhet för att vi effektivt skall kunna bekämpa brottsligheten.

Polismyndigheten behöver fler poliser och mer resurser för att effektivt kunna verka brottsbekämpande över hela landet. Men den fråga som ofta glöms bort är att poliser med traditionell polisutbildning måste få vidareutbildning och kompletteras med andra högskoleutbildade inom olika juridiska områden, analys, IT, miljö, psykologi, ekonomi, språk mm för att kunna bekämpa den kvalificerade och internationella brottslighet som i dag växer sig stark.

Men det behövs en åklagarmyndighet som för rättsprocessen vidare till domstolarna. Åklagarna behöver bli fler. Politikerna utökar hela tiden vad som skall anses som en brottslig gärning och polisens framgångsrika brottsbekämpning som sker med hjälp av utländsk polis leder till att betydligt fler brottslingar lagförs i ganska avancerade processer.

Detta ställer krav på domstolarna som skall hantera fler och mer komplicera rättegångar som kan ta flera veckor att genomföra. Till detta krävs det ytterligare resurser.

Att fler kriminella, och speciellt gängkriminella döms till långa fängelsestraff leder till att fängelseplatserna inte räcker till samtidigt som säkerhetsklassningen på fängelserna ökar.

En myndighet som lätt glöms bort är tullen som har en väldigt viktig funktion för att dels stoppa införseln av narkotika och vapen till Sverige. Tullen borde ha en större roll att stoppa utförseln av föremål som stjäls via olika typer av inbrott hos företag och privatpersoner.

För att vi skall kunna få stopp på gängkriminaliteten och den internationella brottsligheten måste alla ovanstående myndigheter tillföras resurser och det måste skapas arbetsmiljöer som känns trygga, utvecklande med goda karriärmöjligheter. I dag kan det vara svårt att rekrytera till polisutbildningen och det är svårt att rekrytera domare även till universitets-/och residensstäder

För att få stopp på rekryteringen till kriminella miljöer krävs inte bara detta. Då krävs en bredare politisk palett som Liberalerna har föreslagit i Förortslyftet där liberalerna anser att det förutom brottsbekämpning behövs satsa på skolan, minska arbetslösheten, satsning på demokratiska värden och tryggare bostadsområden.

Att få hela rättskedjan att fungera och bli effektiv är en av politikens viktigaste frågor i dag. Skjutningarna, som egentligen borde kallas för vad det är – mord eller mordförsök, skapar stor otrygghet inte bara i den områden där de sker utan många är i dag oroliga för att själv drabbas då skjutningarna i dag även sker på restauranter, frisörsalonger, köpcentrum och vanliga gator. I dag är det inte bara ett problem för de traditionella utanförskapsområdena i Norra Botkyrka, Järvafältet, Angered eller Rosengård. Skjutningarna sker även utanför dessa områden.

Detta skapar misstro mot politiken och blir en grogrund för att extrema partier och organisationer växer sig starka.

För Liberalerna måste frågan om att Hela rättskedjan måste fungera vara en av de viktigaste frågorna inför valet. Det kommer jag att jobba för.

SaraKlara Hellström är 2021 års mottagare av Stiftelsens Filmstadens Kulturs stipendium

Stiftelsen Filmstadens Kulturs ordförande Anders Ekegren delar ut stipendiet till SaraKlara Hellström på Filmstadens dag

Årets stipendium på 25.000 gick i till SaraKlara Hellström som bla har regisserat filmen Tvagning. SaraKlara är är regissör och manusförfattare. Hon har studerat film på Fridhems Folkhögskola, Biskops Arnö och Alma manusutbildning. Tvagning fick 2020 ett hedersomnämnande på Stockholms filmfestival i kortfilmstävlingen 1 km film. Hon har tidigare gjort kortfilmen Tio sekunder (2015).

Juryns motivering lyder

Med tvagning visar SaraKlara Hellström att hon bemästrar filmens alla berättarkomponenter och lyckas skapa en krypande obehaglig stämning som både är realistisk och fantasifull metafor om vår samtid.

Om Stiftelsen Filmstadens Kulturs stipendium

Stiftelsen Filmstadens Kultur i Solna verkar för att levandegöra det filmhistoriska arvet i Filmstaden. Sedan 2013 delar vi ut ett stipendium på 25.000 kronor till en filmskapare från Stockholmsområdet i början av sin karriär.

År 2021 delas stipendiet ut för nionde gången under Filmstadens dag. I Filmstaden har många av våra allra största filmskapare varit verksamma. De har flyttat fram svensk films positioner. Stipendiet skall gå till någon som i samma visionära anda tar filmskapandet vidare. Stiftelsen Filmstadens Kulturs stipendium ska uppmuntra nästa generation filmare.

Foto: Annica Johansson, verksamhetsledare på Stiftelsen Filmstadens Kultur.

Stiftelsen Filmstadens kultur fick Hembygdföreningens kulturmiljöpris

Solna hembygdsförening delade på onsdagskvällen ut sitt kulturmiljöpris till Stiftelsen Filmstadens kultur och vi som jobbar inom stiftelsen är väldigt glada över att få priset. Det är ett tydligt bevis för att vår verksamhet uppskattas av många

Hembygdsföreningens jury hade skrivit en väldigt lång motivering som jag nu återger i mycket förkortad form.

Årets pristagare har under 15 års tid bevarat och dokumenterat, men också förändrat och utvecklat den historiska miljön i Filmstaden. Med utställningar, guidningar, temadagar och andra aktiviteer har man delat med sig av kunskaper och minnesbilder på ett engagerande sätt till såväl oss Solnabor som till gäster från andra orter. Filmstaden har blivit en levande prydnad inte bara för Råsunda utan för hela Solna.

Ett stort tack från Stiftelsens styrelse till alla medarbetare och frivilliga krafter som har bidragit till att vi fått detta pris.

Läs även DN-journalisten Lars Epsteins blogg

På bilden ovan syns stiftelsens ordförande Anders Ekegren(L) och verksamhetsledare Annica Johansson.

Foto: Josefine Alm

 

En bostadspolitisk debatt borde handla om hur vi bygger bostäder åt de som saknar bostad.

I söndags deltog jag i en bostadspolitisk debatt arrangerad av hyresgästföreningen i Solna. Inbjudna var de politiska partierna i Solna. Inför debatten hade föreningen i annonser i lokalmedia angett de frågor som man ville med oss politiska företrädare. Innan debatten utgick jag i från att den viktigaste bostadspolitiska frågan i dag måste vara – hur får de som inte har en bostad i dag en bostad? Och det borde vara en fråga som även hyresgästföreningen borde vara angelägen att diskutera.

Men så var inte fallet. Hyresgästföreningen ville diskutera sex frågor. Alla frågorna hade sin utgångspunkt i de som redan har en bostad. En fråga tangerade nyproduktionen men då i perspektivet av de som redan bor – Är ni beredda att slå vakt om en bra boendemiljö vid nybyggnationer för de som redan bor där.

En fråga som måste ställas är vem som företräder de som söker en bostad. I varje nytt bostadsprojekt finns det alltid närboende som vill stoppa eller begränsa ett nybyggnadsprojekt. Ibland på oklara grunder och innan man ens har sett hur projektet kommer att se ut. En vanlig invändning är att den egna bostadsrätten kommer att förlora i värde om det byggs ett ny hus i närheten. Vilken empirisk grund ett sådan uttalande grundar sig på är högst oklart. Det finns många konkreta fall där det omvända har inträffat. Priserna har ökat pga av bullret och avgaser har minskat, den lokala servicen och kollektivtrafiken har blivit bättre, området har byggts om och det har skapats bättre boendemiljöer och områden har bytt identitet och har hamnat i ett område med högre status.

Hyresgästföreningen som en gång i tiden var en radikal rörelse som klarade av att dels företräda de som hade en bostad, och ville skapa ett bättre boende men också de som ville ha en bostad.

Vi börjar oss nu, i Sverige, att närma oss 50-talets bostadsbrist. Mycket talar för att bostadsfrågan kommer att bli en av de viktigaste frågorna i valet 2018. I dag är hyresgästföreningen ingen organisation som står på de bostadssökandes sida. Snarare finns det exempel från Solna där föreningen har motsatt sig ny bebyggelse. Det är tragiskt. Hyresgästföreningen kunde tillsammans med YIMBY, ungdomsorganisationer och merparten av de politiska partierna kunna gå i bräschen för ett ökat bostadsbyggande. Tyvärr är det inte så i dag.

 

Är det skamligt att bygga nytt i miljonprogrammet?

I veckan när Solna kommunfullmäktige hade sammanträde hade en ledamot lagt en interpellation om hyresrättsbyggande som utvecklades till en debatt om det är skamligt att förtäta miljonprogrammet. En ledamot från Vänsterpartiet tyckte att det var skamligt av oss borgare, dvs Alliansens företrädare att vilja bygga nya hus inom miljonprogramsområdena. En överraskande ståndpunkt för att komma från västerhåll.

Miljonprogrammet som byggdes i slutet av 60-talet och början av 70-talet innebar att en miljon bostäder byggdes under 10 års tid. De nya bostadsområdena var storskaliga, trafikseparerade, handel och service var koncentrerade till ett centrum och arbetsplatserna var få. De byggdes på ett sätt som stod i stark kontrast till stenstaden med sitt rutnät för trafik och bebyggelse  med bostäder, arbetsplatser och service integrerade De flesta områdena fick snabbt dåligt rykte och de har i dag utvecklats till utanförskapsområden med stora integrationsproblem. Det gäller inte alla men väldigt många. I Solna finns det dock inget område som klassas som ett utanförskapsområde.

De som blev problemområden när de byggdes är det även idag. Jag växte upp i Göteborg under 60- och talet. Områdena blev snabbt stigmatiserade och följande händelse visar hur det var. Jag jobbade fler år i Pressbyrån och åkte och jobbade på många ställen i staden. Och en personalsekreterare på kontoret konstaterade följande: – Ja, du Anders. Du är den enda av våra extraanställda som inte bor i Angered som kan tänka dig att jobba i Hjällbo, Hammarkulletorget eller någon annanstans i Angeredsområdets olika stadsdelar. Ingen annan vill åka dit.

Jag delar inte alls Vänsterpartistens analys. Jag tror att det vore väldigt bra att förtäta miljonprogrammets stadsdelar. Speciellt med tanke på att våra miljonprogramsområden i Solna  har stora förutsättningar att bli bra. Det måste givetvis ske på ett bra sätt med hänsyn till den befintliga miljön men en förtätning skulle skapa många pluseffekter. Fler invånare ger fler personer som handlar i butiker och utnyttjar den lokala servicen. Det är bra. För de gamla stadsdelarna har oftast tappat befolkning. Det går att skapa bättre trafikmiljöer där gatan kan integreras med bostäder, service och arbetsplatser på ett naturligt sätt.

En faktor som oftast glöms bort är att det oftast är de kommunala bostadsbolagen som äger mark i stadsdelarna. Det ger bolagen möjlighet att bygga på egen mark vilket möjliggör att bostadsprojekt som inte hade varit realistiska att genomföra nu går att genomföra pga att de ekonomiskt går i hop.

Och ofta är det en stor andel hyresrätter som byggs även om det för områdena är bra med olika upplåtelseformer.

Att bygga fler bostäder i centrala lägen i Solna kan aldrig vara fel. Det är bra för alla inblandade. Det borde även vänsterpartiet inse.

 

Wille Thomasson har avlidit. En stor socialliberal har gått ur tiden

Wille Thomasson har efter en kortare tids sjukdom avlidit.Han efterlämnar hustrun Lice Thomasson och barnen Pia och Peter med familjer.

Wille hade en ovanlig bakgrund. Hans föräldrar var missionärer för Örebromissionen i Kina och de första åren växte han därför upp hos fosterföräldrar utanför Örebro. Tillsammans med sina biologiska föräldrar flyttade han sedermera till Eskilstuna. Merparten av hans liv tillbringades dock i Solna dit han flyttade i början av 50-talet. Han utbildade sig till tapetserare, senare till marknadsekonom, och etablerade sig i  möbelbranschen med fokus på danska designmöbler. Han drev även möbelfirman Design Forum under ett antal år.

Wille Thomasson, som under lång tid var Folkpartiets ledande politiker i Solna, kom tidigt med i politiken och satt med i distriktsstyrelsen för FPU under 50-talet. Han var invald i Solna kommunfullmäktige under perioden 1967-1994 och var mellan åren 1986-1991 vice ordförande i kommunstyrelsen, 1980-82 ordförande i Sociala centralnämnden samt under många år ordförande för Råsundabolaget. Han har också varit ledamot i skolstyrelsen, fastighetsnämnden och vice ordförande för valnämnden. Wille har även under flera år varit ordförande för Folkpartiet i Solna och arbetade under 70-talet som ombudsman för Folkpartiet i Stockholm stad.

Wille Thomasson var en mycket skicklig politiker med en tydlig socialliberal kompass. Han var en politisk allätare med breda och gedigna politiska kunskaper inom många områden men hans politiska fokus var de mjuka, viktiga välfärdsfrågorna. Hans vänliga framtoning och resonerande politiska stil gjorde Wille omtyckt bland såväl politiska meningsfränder som politiska motståndare. Han hade ett välkomnande sätt vilket fick nya medlemmar i Folkpartiet att känna sig sedda redan på sitt första möte i förening. Wille var en lyssnande och analyserande person. Han hade inga färdiga lösningar på alla problem utan svaren på svåra frågor växte fram i samspel med andra och efter djupa analyser. Men den socialliberala kompassen fanns alltid där.

Även efter sin mest aktiva politiska period var Wille starkt politiskt engagerad och släppte aldrig intresset för Solna och politiken. Wille deltog och var drivande i föreningslivet b l a som ordförande för brottsofferjouren och som aktiv inom olika patientföreningar där Reumatikerförbundet Solna Sundbyberg kan nämnas.

Willes person och gärning tjänar som en stark inspiration för oss som går i hans fotspår.

Per Engström

Ordförande Folkpartiet Liberalerna Solna

Marianne Damström Gereben

Kommunalråd

Anders Ekegren

Fd kommunalråd

Fler utbildningsplatser för planeringsarkitekter i Blekinge kan ge fler bostäder i Stockholm

Att fler utbildningsplatser i Blekinge skulle ge fler bostäder i Stockholm kan ju vid första anblicken kännas väldigt märkligt. Men det finns ett klart samband. Det råder stor brist på personal i kommunerna vad gäller plan- och bygglovshandläggare och det innebär i förlängningen av planer och bygglov inte kommer fram tillräckligt snabbt. Och bostadsbristen förvärras.

En viktig grupp för att minska bristen på handläggare är de som varje år utexamineras från Blekinge Tekniska Högskola (BTH) på linjen för fysisk planering. Många av dessa söker sig till kommunerna.

När jag under förra mandatperioden var ordförande för Bostadsforum jobbade KSL  tillsammans med Stockholms byggmästarförening för att öka antalet utbildningsplatser på BTH. Vi besökte Karlskrona i september 2014 och började jobba tillsammans med högskolan för att påverka regeringen. I november 2014 skickade vi en gemensam skrivelse till regeringen om behovet av fler utbildningsplatser.  Därefter inleddes ett lobbyarbete. Och nu börjar arbetet ge resultat.

 I juli lämnades första antagningsbeskedet inför höstterminen på landet universitet och högskolor. Blekinge tekniska högskola (BTH) har till sitt treåriga program Fysisk planering som utbildar planeringsarkitekter fått ökat anslag och därmed kunnat utöka sina utbildningsplatser från fjolårets 75 till höstens 105 platser.

Detta vänder inte utvecklingen men är ett klart steg i rätt riktning. En ytterligare ökning med 30 nya platser till hösten 2016 skulle innebära nästan en fördubbling på två år av antalet utbildningsplatser

Kommunerna är en viktig arbetsgivare för planeringsarkitekter. År 2009 fanns det ca 2 300 förvärvsarbetande med arkitektutbildning i Stockholmsregionen. Medelåldern är relativt hög, nästan en av tre är över 55 år, så stora pensionsavgångar är att vänta. Tillsammans med den nuvarande bristen på arkitekter så ger det en påtaglig risk för att kommunerna inte står rustade för att kunna planera och bygga trots höga målsättningar och politisk vilja. Planeringsarkitekternas utbildningar är mycket väl lämpade för dessa arbetsuppgifter inom kommunerna.

Om utbyggnaden av bostäder och infrastruktur ska hålla jämna steg med den snabba befolkningsökningen så behövs ett tillskott på minst 500 arkitekter som arbetar med planer och bygglov fram till 2020, vilket konstateras i Länsstyrelsens prognos för Stockholm.

Stockholms Byggmästareförening och KSL (Kommunerna i Stockholms län) skickade november 2014 en gemensam skrivelse till regeringen och påtalade behovet av fler utbildningsplatser för planeringsarkitekter. I regeringens vårbudget för 2015 fanns en satsning på utbildningsplatser där universitet och högskolor fick medel för att själva dimensionera efter studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov. Blekinge tekniska högskola fick en ökning av anslagen för utbildning på grundnivå och avancerad nivå om 8 955 000 kronor för 2015 och har prioriterat utbildning Fysisk planering.

Stockholms Byggmästareförening och KSL (Kommunerna i Stockholms län) inrättade i slutet av 90-talet det gemensamma Bostadsforum. Bostadsforum är en arena där Byggmästareföreningens medlemsföretag och kommunerna i Stockholms län kan samlas kring dagsaktuella frågor. Genom Bostadsforum kan det privata näringslivet och de kommunala politikerna och tjänstemännen träffas för att diskutera gemensamma frågor och framtida samverkansformer.

Kan regional planering öka bostadsbyggandet?

Det var temat för Bostadsforums första frukostmöte under våren. Förra regeringen tillsatte en parlamentarisk kommitté för att utreda och vid behov föreslå förändringar i de regelverk som styr fysisk planering och planeringsunderlag på regional nivå. Syftet är att tillgodose bostadsförsörjningsbehovet och en långsiktig hållbar utveckling i hela landet.

Utredningen huvudsekreterare, Sara Jendi Linder, inledde frukostseminariet med att berätta om Bostadsplaneringskommitténs arbete. Jendi Linder förklarade att i uppdraget också ligger att studera samordningen mellan bostadsförsörjning och viktiga planeringsslag så som transportinfrastrukturen, kollektivtrafiken och regionalt tillväxtarbete; dock inte att se till att det byggs fler bostäder.

Jendi Linder konstaterade att det i dag finns ett svagt samband mellan planering och bostadsbyggande. Bostadsplaneringen bedrivs ofta vid sidan av annan planering. Den är knappt synbar på mellankommunal nivå och osynlig på regional nivå. Staten har dessutom en ambivalent roll. Staten har antagit 100 mål inom olika områden som kommunerna skall följa.

Det utredningen tittar på är en

• En regional fysisk planering
• En mer aktiv stat
• En nationell strategi.

Det kommer inte bli några inskränkningar i det kommunala planmonopolet. Panelen deltog flitigt i debatten.

Clara Lindblom(V), borgarråd i Stockholm och ledamot av utredningen var den som ville gå längst. Hon anser att byggandet är för ojämt fördelat. Fler kommuner än Stockholm, Solna och Sundbyberg måste bygga. Bostadsbristen hämmar tillväxten. Clara ser gärna bindande riktlinjer i PBL och att RUFS blir bindande för kommunerna.

Nancy Mattsson(JM) affärsutvecklare och expert i kommittén  för Sveriges byggindustrier anser att det brister i planering och genomförande. Var är staten? Det behövs en kommunreform som gör kommunerna större och starkare. Även Stefan Ränk, VD på  Einar Mattsson var inne på samma spår. Kommunerna är för små. Stefan  betonade vikten av att det allmänna tar ett stort ansvar för utbyggnaden av infrastrukturen och genom  detta skapar förutsättningar för ett bostadsbyggande där det av ekonomiska skäl inte är möjligt i dag. Bra kommunikationer är A och O för bostadsbyggandet.

Nina Lundström (FP), riksdagsledamot och ledamot av utredningen framhöll att det är viktigt att ge kommunerna morötter. Finland är ett bra exempel. Staten satsar stora pengar på en utbyggnad av infrastrukturen och kommunerna och den regionala nivån tar ansvar för bostadsbyggandet.

Utredningen har fått förlängd tid till tom 15 juni

Jag hade förmånen att vara moderator för frukostmötet. Staffan Grundmark, BF inledningstalade.

Bostadsforums frukostmöten arrangeras av Stockholms Byggmästarförening och KSL – Kommunförbundet i Stockholms län.

Läs även reportaget på Stockholms Byggmästarförenings hemsida.