Category Archives: Uncategorized

Självklart skall Solna säga nej till återvinningscentralen vid Sjövägen

Det är märkliga turer som nu utspelar sig om en ny återvinningsanläggning i Solnas direkta närhet. Frågan har varit uppe förr. I början av 2000 -talet ville Sundbyberg förlägga en återvinningscentral permanent på denna plats. Frågan var uppe i Solna-Sundbybergskommittén och redan då sa Solna direkt nej till den här placeringen. Anders Gustâv var då kommunstyrelsens ordförande och han  var ju en betydligt mer impulsiv  politiker än undertecknad så budskapet kunde knappast missförstås.

Det fanns flera skäl till detta. Vid den tiden planerade Solna för området Råstablick som sedermera blev Arenastaden. Solna ville inte att en viktig infart till Solna skulle få en återvinningscentral till granne.

Trafiken var en viktigt fråga redan då. En återvinningscentral lockar till sig många bilar, framför allt på helger och kvällar och risken för stillastående köer på Sjövägen ansågs överhängande med erfarenhet från andra anläggningar.

I dag är dessa frågor ännu viktigare. Arenastaden är en ny stadsdel och trafikfrågorna har en stor betydelse för området. Det är många bilar som kör från Enköpingsvägen via Sjövägen/Råsta strandväg bort till Arenastaden. Dessutom planeras det en utbyggnad av idrottsområdet på Solnasidan. Varför skall anläggningen angöras från Sjövägen?   Varför inte från Ursviksvägen?  Att då tro att man dessutom kan lägga en återvinningscentral i området är verkligen hål i huvudet.

Under de ca 15 år som har gått sedan de förra diskussionerna har det inrättats naturreservat i både Solna och Sundbyberg alldeles i närheten av den planerade anläggningen. Och genom området går Norra Råstabäcken/Madenbäcken som är ett av Råstasjöns två inflöden. Även om SÖRAB sköter sina anläggningar bra finns det risk för att oönskade ämnen kommer ner i ån, speciellt under etablerings- och avvecklingsfaserna.

I grunden har detta blivit en onödig fråga. Tidigare låg kommunernas återvinningscentral i Brotorp på Sundbybergssidan. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet talades det om att Sundbybergs delar av Järvastaden skulle föras över till Solna. De planerna var långt gångna men stoppades av Sundbyberg. Sundbyberg ville inte bli mindre. På Sundbybergssidan låg återvinningscentralen och Solna var beredda att låta den ligga kvar, då vi visste, från erfarenheter från andra kommuner att det är svårt att flytta på den typen av anläggningar. Och på den punkten fick vi rätt. Sundbyberg tyckte att anläggningen störde den kommande bostadsbebyggelsen. Lite svårt att hitta markområden i Sundbyberg där man inte stör någon annan.

Det finns en överenskommelse mellan städerna att Solna ansvarar för Norrenergi och Sundbyberg för återvinningsanläggningen. Sundbyberg har i 15 år jobbat med att ta fram en ny plats men det har oftast gått i stöpet. Nu skall det finnas en ny plan i Rissne men något beviljat bygglov finns det inte.

Nu skyfflar Sundbyberg över frågan på Solna. Kvarnkullens återvinningscentral ligger på mark som Sundbyberg äger och själv förfogar över. Visst ligger den planerade anläggningen vid Sjövägen i Sundbyberg. Men i en utkant och såväl trafik- som miljöproblemen hamnar i Solna.

Det är därför mycket bra att Solnas politiker motsätter sig den föreslagna placeringen. Sundbyberg har haft 15 år på sig att lösa den här frågan och bär det fulla politiska ansvaret för den uppkomna situationen

Bakgrund: Jag var kommunalråd i Solna 2003-2014, ordförande i byggnadsnämnden/stadsbyggnadsnämnden och vice ordförande i kommunstyrelsen samt ledamot i Solna/Sundbybergs, där man diskuterade gemensamma frågor mellan kommunerna. Jag  är den enda politiker som utifrån en central position har följt ärendet under hela denna tidsperiod och numera från positionen som vice ordförande i byggnadsnämnden.

 

Annonser

Utställning om Ingmar Bergmans filmer i Filmstaden

Anders Ekegrens foto.

Stiftelsen Filmstadens kultur uppmärksammar att det är 100 år sedan Ingmar Bergman föddes. Och det är inte så konstigt. Bergman har  en central roll i Filmstadens historia. Han var verksam i Filmstaden under årtionden och det var här de flesta av hans filmer spelades in. Det blev över 30 filmer, som regissör och/eller manusförfattare, som spelades in helt eller till viss del spelades in i Filmstaden.  Några av de mest kända är Hets, Sommaren med Monika, Sommarnattens leende, Det sjunde inseglet, Smultronstället, Jungfrukällan, Såsom i en spegel, Tystnaden och Persona.

I veckan invigdes den  stora fotoutställning vid Portvaktsstugan. Med fantastiska bilder ur filmer och filminspelningar berättar stiftelsen om 25 av hans filmer. Från den framgångsrika manusdebuten med Hets till Persona. Utställningen på Filmstadens mur hänger uppe året ut.

Stiftelsen uppmärksammar också Bergmanåret med speciella guidningar om Bergmans verksamhet i Filmstaden och Filmvisningar av hans filmer för skolungdomar och allmänhet.

 

 

Solna är Sveriges 3:e största biokommun

Entre Filmstaden Scandinavia.JPG

Solna är Sveriges 27:e största kommun med ca 80.000 invånare. Men när det gäller biobesök är lilla Solna en filmisk stormakt. Solna är Sveriges tredje största biokommun efter Stockholm och Göteborg om man ser till antalet biobesök under ett år.  Solna hade nästan en miljon besökare, 979.433 besökare under 2017 enligt Filmägarnas Kontrollbyrå AB. Större var bara Stockholm och Göteborg med 2 818 368 respektive  1 812 816 besökare. Fyra i Sverige var Huddinge kommun med 832 395 besökare.

Sett till antalet biobesökare per invånare är Solna outstanding med 12,54 besök per invånare följt av Huddinge med 7,74 besökare invånare. Storstäderna ligger och universitetsstäderna ligger på 2-3 besök per år.

operan4

En anledning till de många biobesöken är att Solnaborna har tillgång till två unika biografer med sammanlagt  18 salonger samt Operan i Råsunda. Filmstaden Råsunda med sin historiska charm och Filmstaden Scandinavia placerat i Mall of Scandinavia med sina moderna salonger. Det lockar inte bara Solnabor till de två biograferna utan givetvis många besökare från när och fjärran.

Filmstaden Råsunda

Filmstaden Råsunda ligger på det gamla studioområdet där Svensk Filmindustri spelade in 440 filmer mellan åren 1919 och 1970, på Greta Garbos väg 9. Biografen öppnade 2001. Salongerna är uppkallade efter tre svenska filmstjärnor som var aktiva i filmstudion: Annalisa Ericson, Nils Poppe och Sickan Carlsson. I Bergman(Operan), Ingmar Bergmans gamla salong för dagstagningar, höll mästerregisslren egna filmklubbsvisningar under den period då han var aktiv i Filmstadens studio. I denna salong visar bla Stiftelsen Filmstaden Kultur äldre filmer.

Filmstaden Scandinavia

Filmstaden Scandinavia har totalt 15 salonger, varav 1 IMAX-salong, 3 salonger utrustade med ljudsystemet Dolby Atmos och 4 VIP-salonger. Filmstaden Scandinavias 4 VIP-salonger ligger intill restaurang Drama. VIP-salongerna har exklusiva reclinerfåtöljer i skinn och möjlighet att ta in mat och dryck från restaurangen. Dolby Atmos innebär så kallat immersive sound, med upp till 56 ljudkanaler.

 

 

 

Intressant debatt om ny bebyggelse längs Solnavägen i kommunfullmäktige

File:Solnavägen juni 2011b.jpg

Under fullmäktiges sammanträde på måndagskvällen (2018-04-09) debatterades bebyggelsen  längs Solnvägen med anledning av en interpellation från Bernhard Huber(MP).  till kommunstyrelsens ordförande Pehr Granfalk(M).

Intressant var att Miljöpartiet ansåg att byggnationen längs Solnavägen går för långsamt. Kul att Miljöpartiet nu är för en ökad bostadsbebyggelse. Ibland hittar Miljöpartiet på anledningar till att säga nej till bostadsbebyggelse för att fånga upp lokala opinioner.

Redan i början av 2000-talet gjordes en studie över hur Solnavägen skulle kunna utvecklas. Tanken var att ny bebyggelse kunde ske längs Solnavägen och gatan utformas som en tydlig stadsgata med bostäder, lokaler, parkeringar och  trädplanteringar. Och några år senare kom Solna Cityprojektet. Ja, Miljöpartiet tog ju själva fram ett förslag i februari 2014 som innebar en omfattande bebyggelse längs Solnavägen från Solna Centrum och in i Stockholm. Förslaget byggde mycket på de studier som gjorde i början av 2000-talet. Det finns trevliga delar av Solnavägen men långa sträckor är den ogästvänlig och knappast någon gata som man promenerar på en mörk kväll. Så gatan behöver verkligen omgestaltas

Nu är det inte som så att det inte har hängt något under de här åren som Miljöpartiets gruppledare påstod i debatten. Men det har byggts på andra platser än vad det var tänkt från början. Det har inte byggts på mitten utan det har byggts i ändarna av vägen. I Hagastaden har det skett en omfattande bebyggelse med nya hus som NKS, Biomedicum, Widerströmska huset  och  KISP. På planeringen står nya hus mellan Solnavägen och Fogdevreten. I andra ändan pågår det ny bebyggelse på gamla fotbollsstadion och gamla polishuset är husen redan inflyttade.

Mycket av den bebyggelse som har skett har följt den ursprungliga planeringen. Det oaktat så delar jag Pehrs och Bernhards förslag att det är dags att göra en förnyad studie av Solnavägen. Det har trots allt gått 16 år sedan den första på planeringen av vägen och det har skett många saker i omgivningen såsom byggandet av Arenastaden, tvärbanan och den kommande gula tunnelbanelinjen. Dessutom har synen på stadsbebyggelse utvecklas mer mot en tydlig stadsbebyggelse enligt klassiska ideal.

 

 

Bergmanguidningar i Filmstaden under 2018

Anders Ekegrens foto.

Stiftelsen Filmstadens Kultur har sedan starten för 15 år sedan arrangerat guidningar för såväl grupper som öppna guidningar  på söndagar. De är mycket populära och hundratals guidningar arrangeras per år. Det är ett bra och enkelt sätt att lära sig mer om Filmstaden och Filmstadens historia.

I år är det 100 år sedan Ingmar Bergman föddes. Det firas i Filmstaden och på andra platser i landet där Bergman har verkat som  film–  och teaterregissör, manusförfattareteaterchefdramatiker och författare.  I Filmstaden kommer detta att uppmärksammas på olika sätt med utställning, visning av hans filmer och speciella guidningar, sk Bergmanguidningar.

I söndags var jag själv med på den första Bergmanguidningen under den kunnige och entusiastiske guiden Sven Åke Peterson som har lagt ner ett omfattande arbete med att ta fram bakgrundsmaterial om Bergmans tid i Filmstaden. Guidningen var intressant på många sätt. Rent personligen, som boende på Mauritz Stillers väg var det roligt att höra att på den mark som bostadsrättsföreningarna Palladium och Rival ligger på spelades många utomhusscener in för Bergmans storfilm Det sjunde inseglet.

Att följa med på en guidning kan varmt rekommenderas

Bergmanguidningar kommer att äga rum den sista söndagen varje månad kl 15.00, närmare bestämt 25 mars, 29 april, 27 maj, 24 september, 28 oktober och 25 november. Biljetter köps i portvaktsstugan. Gruppguidningar går att boka även vid andra tillfällen. Maila till mikaela@filmstadenskultur.se

Läs mer på Stiftelsen Filmstadens kulturs hemsida.

Bilden visar Sven Åke Peterson under guidningen söndagen den 25 februari. Fotograf, en av åhörarna, dvs Anders Ekegren, ordförande för Stiftelsen Filmstadens Kultur.

 

 

Vilket bränsle är rätt för bilen? Politikens ryckighet ökar osäkerheten

Bildresultat för pumplagen

Förra året slog nybilsförsäljningen i taket. Den goda ekonomin gör att många anser sig ha råd med en ny bil. Men det är knappast lätt att vara köpare av bil i dag. För den stora frågan är vilket bränsle bilden skall köras på. Och politiken gör det inte lättare med alla snabba kast om vad som är bra bränsle.

Ett tag var etanol E 85 det populära bränslet som alla skulle köra sin bil på. Men oftast var det en kombinerad bensin/etanolbil som man köpte för det var inledningsvis ekonomiskt fördelaktigt men man tjänade inget ekonomiskt på att tanka etanol så det blev en bensinbil med ekonomiska statliga subventioner,

Så kom bilen som gick på fordonsgas. Miljövänligt till tusen, men i varje fall iMälardalen var tankställena för få och många gånger var fordonsgasen slut. Det blev ingen succé förutom stadstrafikens bussar.

Den sk pumplagen som tillkom 2005 krävde att varje tankställe skulle ha minst ett förnybart bränsle. Ett miljöpartistiskt initiativ som fick förödande konsekvenser för den svenska landsbygden. Många mindre mackar klarade inte av att göra de investeringar som behövdes. Macken las ner och då försvann kiosken, utlämningen för apoteket och systembolaget och paketen. Det är tufft att bedriva mackverksamhet på landsbygden så försvinner en del så bär det sig inte och allt läggs ner.

För några år sedan, till bara för något år sedan var diesel bränslet som var lösningen på utsläppen. Sen kom det några larmrapporter som visade att bränslet inte var så miljövänligt och nu har bränslet kommit i strykklass.

Men elbilar då? Är inte de bra. Jo, elbilar har säkert möjlighet att bli framgångsrika på sikt. Men kritik har riktats mot de miljöovänliga batterierna och elinfrastrukturen är alldeles för dåligt utbyggd. Många saknar möjlighet att ladda i bostaden eller på jobbet och antalet ”tankmöjligheter” vid bensinsstationer, restauranter, köpcentrum och på allmän parkering är fortfarande för litet även om det pågår en snabb utbyggnad i många bostadsrättsföreningar och på andra ställen.

Och vad som är en miljöbil i dag är kanske inte det om två år.

Ja, inte är det lätt för den som vill köpa bil i dag. Och politiken har inte gjort det lättare. Snarare försvårat det med sin kortsiktighet och ryckighet.

 

Liberalerna saknar en berättelse som vinner val

I dag börjar Liberalernas landsmöte. Partiet har det kämpigt. I opinionen ligger partiet runt valresultatet och någon gång då och då över valresultatet. Men partiet lyfter inte i opinionen.

Ingen kan klaga på att partiet inte syns i media. Partiledaren Jan Björklund är en flitig gäst på de olika TV-kanalerna och gör oftast  bra i från sig. Även andra liberaler kommer fram i media. För inte så länge sedan medverkade exempelvis den ekonomiska talespersonen Mats Persson i Agenda och talade på ett förtroendefullt sätt om partiets syn på pensioner.

I många frågor kommer partiets syn fram på ett bra sätt. Fortfarande är partiet starkt i skolfrågan och har fått en profil i LSS-frågan och försvarsfrågan. Men partiet toppar ingen fråga längre då socialdemokraterna har gått om oss i skolfrågan.

Det som är Liberalernas stora problem är att partiet inte har en liberal berättelse. En färdriktning för framtiden. För ett ideeburet ideologiskt parti utan starka väljargrupper som ställer upp för partiet i vått och torrt är det nödvändigt. Med åtta partier i riksdagen och ännu fler i kommunal- och landstings/regionvalen måste ett parti upplevas som tydligt och konsekvent för att kunna sticka ut och locka väljare.

Det gör inte Liberalerna i dag. Och nu brådskar det. Landsmötet måste i viktiga, socialliberala frågor hamna ideologiskt rätt. De enskilda frågorna måste bli en del av en helhet, en liberal berättelse som hänger i hop. En berättelse som engagerar väljarna och får dem  att inse att Liberalerna är Sveriges liberala parti.   För ganska många väljare finns det andra partier som de anser spelar den rollen. Det måste Liberalernas landsmöte ändra på.