Kategoriarkiv: Uncategorized

Varför är tandvården inte en del av sjukvården?

I torsdags besökte jag min tandläkare. Varje gång jag besöker tandläkaren tänker jag på vilka stora kostnader tandvården kan bli för enskilda personer. Den här gången kom jag lindrigt undan men det har hänt att kostnaderna för tandvård har landat på över 10.000 kronor. Jag klarar sådana överraskningar men för personer som lever på en låg pension eller har en låg inkomst är detta kostnader som är svåra att klara av.

Fram till 90-talskrisen var ersättningsnivåerna i svensk tandvård ganska bra. Men som en del av att sanera krisen så försämrades nivåerna rejält inom tandvården och den enskilde fick betala större delen av kostnaderna. Trots att 90-talskrisen är borta för länge sedan ligger fortfarande nivåerna i tandvårdsbidraget kvar på låga nivåer.

I grunden anser jag att det är fel att munnen inte är en del av kroppen. Taxan är helt annorlunda uppbyggd för kroppens krämpor än för tandens trots att vi alla vet att problem med tänderna kan skapa stora problem och lidande för den enskilde. Jag vågar påstå att bra tandvård har blivit en klassfråga.

Det är märkligt att inget parti har drivit frågan med framgång om att tanden skall behandlas på samma sätt som den övriga kroppen. Ja, i alla fall sett till att nivåerna i ersättningssystemen har förbättrats.

Det har motionerats på Liberalernas landsmöten om en förändrad syn på tandvården men svaren från partistyrelsen har varit njugga och inget landsmöte har beslutat om någon förändrad syn på munnens roll inom sjukvården.

En statlig utredning presenterade i mars i år – När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa SOU 2021:8 är ett förslag i rätt riktning men förslaget är att förändringarna skall träda i kraft först 15 januari 2026,

För Liberalerna utifrån ett socialliberalt perspektiv, borde det vara självklart, att jobba för att tandvården skall vara en del av sjukvården. Det skulle förbättra tandhälsan hos stora delar av befolkningen och utjämna de klasskillnader som faktiskt finns mellan de som har råd och inte råd till tandvård.

Foto:Jordan

Fel väg att skapa en ny myndighet för att stoppa bidragsfusk.

Regeringen vill införa en ny myndighet som skall jobba mot bidragsfusk inom välfärdssektorn. Det handlar om att bekämpa fusk och välfärdsbrottslighet var den än dyker upp säger finansminister Magdalena Andersson (s). Myndigheten skall påbörja sin verksamhet 2023 och skall vara full tutbyggd vid årsskiftet 2025/2026.

Att regeringen vill ta i ut med det fusk och brottslighet som finns inom välfärdssektorn är helt rätt. Sektorn hanterar åtskilliga miljarder kronor och fusket av assistansersättning har uppmärksammats under flera år. Staten har lurats på miljonbelopp och ett enda fall kan kosta staten miljontals kronor.

Men är det rätt väg att gå att skapa ännu en ny myndighet i Sverige. Nej, det är det inte anser jag. Det är mycket symbolpolitik. Regeringen vill visa handlingskraft genom att skapa en ny myndighet. Ett klassiskt politiskt trick. Inget visar att det skulle vara en enkel och bra lösning.

Det finns två andra vägar att gå.

  1. Det ena vägen är att myndigheternas interna kontrollarbete måste öka och effektiviseras. Mycket skulle vinnas genom att sekretessen mellan myndigheterna bryts. Genom denna åtgärd skapas en helt annan överblick för myndigheterna och de kan jobba på ett mycket effektivare sätt..
  2. Den andra möjligheten är att någon befintlig myndighet får i uppgift att ta ett helhetsgrepp över problematiken. Det finns flera myndigheter som jobbar med kontroll och analys som på ett bra sätt skulle ta ansvar för det samordnande arbetet.

Oavsett vilken av ovanstående modeller som väljs finns det fördelar.

  1. Arbetet skulle kunna påbörjas betydligt tidigare än 2023. Redan nästa år.
  2. Det skulle finnas samordnings- och skalfördelar med befintlig verksamhet.
  3. Man skulle slippa det tidsfördröjande arbetet med att rekrytera personal och chefer. Givetvis förutom den del ny personal för att hantera den ökade mängden arbete.
  4. Beroende på vilken av ovanstående alternativ som väljs kan det redan finnas en regional organisation som täcker upp landet.

Mitt förslag ger inte lika stor massmedial uppmärksamhet men arbetet kommer att kunna påbörjas tidigare och bli mer effektivt. Det finns alltid risk att varje ny myndighet skapar nya murar.

Ja, fler poliser behövs, men hela rättskedjan måste fungera.

Polis, åklagare, domstolar, tull och kriminalvården är viktiga delar som måste samspela och fungera för att vi skall kunna bekämpa den växande gängkriminaliteten och den internationella brottsligheten. Myndigheterna måste ges ökade resurser och befogenheter för att klara sitt uppdrag. Personalen måste känna trygghet och ges utvecklingsmöjligheter

Varje dag förespråkar de politiska partierna fler poliser. Inget fel i det. Fler poliser behövs. Men sällan för de politiska partierna fram att hela rättskedjan måste fungera. Med rättskedjan menas alla de myndigheter som är en del av den kedja av myndigheter som jobbar med att beivra brott. Hela kedjan måste fungera. Polisen är en viktig del, men de andra myndigheterna åklagare, domstolarna och kriminalvården måste ses som en helhet för att vi effektivt skall kunna bekämpa brottsligheten.

Polismyndigheten behöver fler poliser och mer resurser för att effektivt kunna verka brottsbekämpande över hela landet. Men den fråga som ofta glöms bort är att poliser med traditionell polisutbildning måste få vidareutbildning och kompletteras med andra högskoleutbildade inom olika juridiska områden, analys, IT, miljö, psykologi, ekonomi, språk mm för att kunna bekämpa den kvalificerade och internationella brottslighet som i dag växer sig stark.

Men det behövs en åklagarmyndighet som för rättsprocessen vidare till domstolarna. Åklagarna behöver bli fler. Politikerna utökar hela tiden vad som skall anses som en brottslig gärning och polisens framgångsrika brottsbekämpning som sker med hjälp av utländsk polis leder till att betydligt fler brottslingar lagförs i ganska avancerade processer.

Detta ställer krav på domstolarna som skall hantera fler och mer komplicera rättegångar som kan ta flera veckor att genomföra. Till detta krävs det ytterligare resurser.

Att fler kriminella, och speciellt gängkriminella döms till långa fängelsestraff leder till att fängelseplatserna inte räcker till samtidigt som säkerhetsklassningen på fängelserna ökar.

En myndighet som lätt glöms bort är tullen som har en väldigt viktig funktion för att dels stoppa införseln av narkotika och vapen till Sverige. Tullen borde ha en större roll att stoppa utförseln av föremål som stjäls via olika typer av inbrott hos företag och privatpersoner.

För att vi skall kunna få stopp på gängkriminaliteten och den internationella brottsligheten måste alla ovanstående myndigheter tillföras resurser och det måste skapas arbetsmiljöer som känns trygga, utvecklande med goda karriärmöjligheter. I dag kan det vara svårt att rekrytera till polisutbildningen och det är svårt att rekrytera domare även till universitets-/och residensstäder

För att få stopp på rekryteringen till kriminella miljöer krävs inte bara detta. Då krävs en bredare politisk palett som Liberalerna har föreslagit i Förortslyftet där liberalerna anser att det förutom brottsbekämpning behövs satsa på skolan, minska arbetslösheten, satsning på demokratiska värden och tryggare bostadsområden.

Att få hela rättskedjan att fungera och bli effektiv är en av politikens viktigaste frågor i dag. Skjutningarna, som egentligen borde kallas för vad det är – mord eller mordförsök, skapar stor otrygghet inte bara i den områden där de sker utan många är i dag oroliga för att själv drabbas då skjutningarna i dag även sker på restauranter, frisörsalonger, köpcentrum och vanliga gator. I dag är det inte bara ett problem för de traditionella utanförskapsområdena i Norra Botkyrka, Järvafältet, Angered eller Rosengård. Skjutningarna sker även utanför dessa områden.

Detta skapar misstro mot politiken och blir en grogrund för att extrema partier och organisationer växer sig starka.

För Liberalerna måste frågan om att Hela rättskedjan måste fungera vara en av de viktigaste frågorna inför valet. Det kommer jag att jobba för.

SaraKlara Hellström är 2021 års mottagare av Stiftelsens Filmstadens Kulturs stipendium

Kan vara en bild av 1 person, står, blomma och inomhus
Stiftelsen Filmstadens Kulturs ordförande Anders Ekegren delar ut stipendiet till SaraKlara Hellström på Filmstadens dag

Årets stipendium på 25.000 gick i till SaraKlara Hellström som bla har regisserat filmen Tvagning. SaraKlara är är regissör och manusförfattare. Hon har studerat film på Fridhems Folkhögskola, Biskops Arnö och Alma manusutbildning. Tvagning fick 2020 ett hedersomnämnande på Stockholms filmfestival i kortfilmstävlingen 1 km film. Hon har tidigare gjort kortfilmen Tio sekunder (2015).

Juryns motivering lyder

Med tvagning visar SaraKlara Hellström att hon bemästrar filmens alla berättarkomponenter och lyckas skapa en krypande obehaglig stämning som både är realistisk och fantasifull metafor om vår samtid.

Om Stiftelsen Filmstadens Kulturs stipendium

Stiftelsen Filmstadens Kultur i Solna verkar för att levandegöra det filmhistoriska arvet i Filmstaden. Sedan 2013 delar vi ut ett stipendium på 25.000 kronor till en filmskapare från Stockholmsområdet i början av sin karriär.

År 2021 delas stipendiet ut för nionde gången under Filmstadens dag. I Filmstaden har många av våra allra största filmskapare varit verksamma. De har flyttat fram svensk films positioner. Stipendiet skall gå till någon som i samma visionära anda tar filmskapandet vidare. Stiftelsen Filmstadens Kulturs stipendium ska uppmuntra nästa generation filmare.

Foto: Annica Johansson, verksamhetsledare på Stiftelsen Filmstadens Kultur.

Inför Covidpass. Det inskränker inte friheten – den ökar friheten.

Kan vara en bild av en eller flera personer

I en del länder, som exempelvis Frankrike, råder det livliga diskussioner om Covidpassen vare eller inte vara. Många anser att det är ett ingrepp i den personliga friheten och i Paris har det varit omfattande demonstrationer i flera veckor. Möjligtvis blev det för mycket för de luttrade fransmännen som under pandemin har drabbats av omfattande inskränkningar i den dagliga rörligheten på ett sätt som vi inte har haft i Sverige.

Men har det så mycket med frihet att göra. Efter 9 månader med vaccinering, där kanske 90 % av alla över 70 fått två vaccin, visar sig biverkningarna vara väldigt få. När detta skrivs har nästan 6 miljoner fått två doser. Fördelarna överstiger kraftigt nackdelarna och dödligheten och de som insjuknar i Covid 19 har minskat dramatiskt. De som drabbas är huvudsakligen de som bara fått en dos vaccin men framför allt de som är helt ovaccinerade.  De hade inte drabbats om de var fullvaccinerad.

Det står helt klart att de som inte vaccinerar sig i mycket högre drag drabbas av sjukdomen. Ett större problem är dock att de i större utsträckning kan sprida smittan vidare och bli grogrund för nya mutationer av viruset. Risken ökar betydligt för detta om en stor del av befolkningen i vissa områden inte vaccinerar sig.

Det är ingen frihetsfråga att inte behöva ta vaccin. De som inte tar vaccin skapar problem för många andra som inte vågar röra sig i samhället på det sätt de önskar för risk för smittspridning med de mutationer som finns och som lär öka.

Det skapar dessutom stora svårigheter för många branscher som kultursektorn, idrotten, nöjes- och restaurantbranschen som har haft svårt att driva sin verksamhet vidare. Många yrkesgrupper som musiker, skådespelare har i praktiken fått näringsförbud. Deras frihet inskränker sig på ett genomgripande sätt.

Med covidpass skulle samhället kunna öppna upp och vi som har dubbelvaccinerat oss skulle kunna leva ett betydligt bättre liv; besöka föreningsaktiviteter, kultur- och idrottsarrangemang.

Jag besökte själv Danmark i somras och där fick vi visa Coronapass på restauranter när vi satt inomhus och på museer och konstutställningar. Inget problem alls. Covidpass kan man ju ha i mobilen

Covidpass inskränker inte friheten. Den ökar friheten för oss alla.

Bild: Från DN 2021-09-03 där skådespelare från privatteatrarna i Stockholm är rädd att deras bransch dör ut.

Jag ställer upp i Liberalernas provval till riksdagen i Stockholms län

I somras blev jag uppringd av medlemmar inom Liberalerna som tyckte jag skulle kandidera till riksdagen för Liberalerna i Stockholms län. De ville se en kandidat som står upp för socialliberala värderingar såväl inom som utom Liberalerna, har en bred politisk bakgrund, har ett brett kontaktnät och vågar stå för sina åsikter. Efter en del funderingar har jag bestämt mig för att ställa upp i Liberalernas provval i Stockholms län till riksdagen.

Jag tror det är viktigt att många riksdagsledamöter från vårt län har en socialliberal profil. Själva grunden för vårt parti är sedan över 100 år den socialliberala politiken, den unika kombinationen mellan socialt ansvar och marknadsekonomi som gör att vårt parti på ett tydligt sätt skiljer oss från andra partier, såväl till vänster som höger. Tappar vi den profilen tappar vi som parti vårt existensberättigande. Jag hoppas att kunna bli en av dessa riksdagsledamöter som för vårt politiska arv vidare i en modern kontext.

Min stora politiska erfarenhet från framförallt kommunalpolitikens olika områden och min erfarenhet och kunskap om svensk arbetsmarknad och trygghetssystemen gör jag den bedömningen att jag skulle kunna stärka Liberalernas profil inom många områden.

De frågor jag främst skulle vilja arbeta med ligger framför allt inom fem viktiga politikområden som kommer att få stor betydelse de kommande åren. De är inte rangordnade:

  • Socialförsäkringar inklusive pensioner.  Inkomstbortfallsprincipen måste även i framtiden vara grunden för socialförsäkringssystemet. Den ger individen trygghet och ger systemet en bred förankring. Även pensionssystemet måste ge den enskilde en rimlig pension.
  • Arbetsmarknaden. Stora förändringar sker inom arbetsmarknaden och Sverige måste då ha ett utbildningssystem som ger den enskilde möjligheter att kompetensutvecklas. Ett bra skolsystem och en kvalitativ högstående högskola och forskning är nödvändigt för att Sverige skall hänga med i konkurrensen. Grundprincipen för arbetsmarknaden måste vara att arbetsmarknadens parter blir överens om de förändringar som behöver göras. Överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter om LAS ger en bra grund för fortsatt arbete. Arbetsförmedlingen har spelat ut sin roll och kan ersättas av andra aktörer.
  • Bostäder och byggande. De kommande åren måste det byggas mycket bostäder och det behövs byggas bostäder i princip i hela landet. Regelsystemet behöver förändras och förenklas. Det behövs  byggas en mix av olika bostäder med olika upplåtelseformer och storlekar. Sverige är i behov av ett system som gynnar enskildas bostadssparande. En viktig bostadsfråga som ofta glöms bort i Sverige är de äldres behov av olika typer av trygghetsboenden.
  • Infrastruktur. Sverige är stort och glest befolkat. Det ställer stora krav på en infrastruktur som minskar avstånden. Det kan ske genom en IT-utveckling i hela landet och satsning på  utbyggnad av vägar, järnvägar och annan spårbunden trafik i vårt land. Avstånden måste minska. Ingen tror idag att vi kommer att jobba på samma sätt efter pandemin. Mycket talar för att de som har möjlighet kommer att kombinera med att dela sin arbetstid med mellan hemmet och arbetsplatsen. Det kommer att ställa krav på snabbare och säkrare digitala vägar. Det är minst lika viktigt som att bygga ut den spårbundna trafiken. En utbyggnad av höghastighetståg är oerhört kostsamt och riskerar att bli en gökunge som tränger ut andra viktiga investeringar.
  • Hela rättskedjan måste fungera. Polis, åklagare, domstolar, tull och kriminalvården är viktiga delar som måste samspela och fungera för att vi skall kunna bekämpa den växande gängkriminaliteten och internationella brottsligheten. Myndigheterna måste ges ökade resurser och befogenheter för att klara sitt uppdrag. Personalen måste känna trygghet och ges utvecklingsmöjligheter

Lite kort bakgrund om mig

Jag är född och uppväxt i Tumba, Ljungskile och Göteborg. Jag flyttade till Stockholm 1980 för att studera juridik och bor sedan 1983 i Solna. Jag har jobbat som lärare i juridik, jurist inom fastighetsfinansiering och haft olika roller inom Saco och Jusek/Akavia och var kommunalråd i Solna 1989-1994 och 2003-2104. Med framförallt ansvar för stadsbyggnadsfrågor i  vid bemärkelse och övergripande kommunledningsfrågor men även jobbat politiskt med kultur och jämställdhet. I dag är jag fritidspolitiker och jobbar som förhandlare/rådgivare inom Akavia för våra medlemmar inom främst offentliga sektor, till stor del med arbetsrätt och avtalsfrågor gentemot Sobona – de kommunala företagens arbetsgivarorganisation.

Läs även mer om mig på min blogg under rubriken – Om mig.

MP, L och KD kan inte räkna med stödröster i riksdagsvalet

Det politiska landskapet byter skepnad. Vi har tre stora partier, två kring 10 % och tre partier som i den senaste SIFO-undersökningen från 21 augusti i år balanser kring 4-spärren. Liberalerna (2,7%), MP (4,2%) och KD som numera är nere på 4,9 %. Inget av partierna kan vara säkra på att komma in i riksdagen.

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

I normalfallet brukar det finnas ett taktikröstande från de andra partiernas väljare. Frågan är hur utbrett detta kommer att vara i valet 2022. Den stora skillnaden ligger i att storleken mellan de tre stora partierna är marginell. Socialdemokraterna är nu nere på 24,1 % och skillnaden mellan moderaterna (21,8%) och Sverigedemokraterna (20,5 %) är hårfin. Vänsterpartier tar snabbt väljare från S och är snart tillbaka på de nivåerna som Vänsterpartiet hade under Gudrun Schymans tid. Professorn i statsvetenskap Jonas Hinnfors, tror att socialdemokraterna kan kollapsa som parti och hamna på nivåer som många andra socialdemokratiska partier i Europa. SD har under lång tid tagit många manliga LO-väljare och V har samma möjlighet att ta kvinnliga väljare. Risken är att S fortsätter att tappa väljare och kan bli mindre än såväl M som SD.

Moderaterna har också problem med att stoppa väljare till SD även om 80 % av SDs väljare ursprungligen kommer i från S. Även för moderaterna finns risk för att de blir mindre än SD.

Om Sverigedemokraterna skulle bli största oppositionsparti eller tom landets största parti kommer detta verkligen att rita om den politiska kartan och sätta i gång krafter. Blotta tanken att detta faktiskt är möjligt oroar S och M. Deras tydliga och självklara position i svensk politik skulle erodera. Detta måste givetvis förhindras anser partiledningarna. Ett tydligt exempel på detta är att moderaterna försöker lägga sig så nära SD i viktiga profilfrågor som kriminalitet och migration. För Socialdemokraterna är problematiken ännu större då de läcker väljare till såväl V som SD och de flyr från S av olika anledningar.

Detta gör att marginalerna för stödröster minskar. De flesta moderatväljare vill ju inte att SD skall bli större än M. Detta kommer att påverka KD och L negativt. Och särskilt för L som har byggt upp sitt vägval på detta för att göra det betydligt lättare för att få stödröster från moderatväljare. Risken är stor att det inte blir så.

Lägg inte ner Bromma flygplats – den behövs för hela landet

I onsdag (2021-04-21)presenterade regeringen att de vill lägga ner Bromma flygplats. Som huvudanledning angavs att flygtrafiken har minskat kraftigt under pandemin och att flygtrafiken inte kommer att återkomma till tidigare volymer. I 30 minuter samma kväll sa Märta Stenevi att det går att lägga ner Bromma flygplats utan att bygga ut Arlanda.

Regeringens analys är inte trovärdig. Att ta pandemin som intäkt för att lägga ner Bromma är både felaktig och inte speciellt långsiktigt. När pandemin är betvingad lär det privata resandet återgå till normala volymer. Och mycket talar för att behovet av att samla personal till olika samlingar inom företagen också är stort. På sikt lär affärsresandet minska då många kommer att noga pröva om man skall resa eller ha ett digitalt möte. Hur snabb den utvecklingen kommer att bli vet vi inte i dag. På många sträckor är tåg eller bil inget alternativ.

Bromma som ligger centralt i regionen har en stor betydelse för Stockholmsregionen men ännu mer för många delar av landet. Många företrädare uttalar sig bara som om detta är en Stockholmsfråga. Men inget är felaktigare. Bromma är snarare viktigare för många kommuner uti landet.

För många som bor i Stockholms västra delar, Kungsholmen, Solna, Sundbyberg och delar av söderort är det en bra flygplats att flyga ifrån. De har en mycket snabb incheckning, oftast resvana resenärer och lätt att sig till med olika kommunikationsmedel. En stor del av regionens tillväxt sker i dessa delar. Och lättare blir det. I höst får Bromma flygplats en hållplats på linjen mot Sollentuna. På sikt innebär det att många boende och arbetande i Solna, Sundbyberg, Sundbyberg, Sollentuna och Västerort på ett smidigt och miljövänligt sätt kan nå flygplatsen. Arlandaexpress lyfts oftast fram som ett föredöme. Det är ett dyrt alternativ. Två personer i en taxi betalar lika mycket dörr till dörr som att åka Arlandaexpress. Och jag har själv blivit sittande i tåget under lång stund pga att personer på spåren – utan att kunna ta mig någonstans och utan vare sig mat eller dryck på tåget

Vi skall heller inte glömma den utveckling som sker inom flygbränsle. Flera företag, bla finska Neste satsar på bränslen skapade av biodrivmedel och flygplan drivna av el är bara i sin linda. Om 10 år har vi kanske en helt annan syn på flygets miljöpåverkan.

Foto: SvD, Magnus Hjalmarsson Neiderman

Hur kommer vi att jobba efter pandemin?

Pandemin har förändrat vårt arbetsliv. Vi har genomgått en snabb digitalisering där digitala möten i olika former är en del av vår vardag. Efter pandemin kommer inte arbetslivet bli detsamma. Framför allt för de medarbetare som har kontorsjobb och reser mycket i tjänsten.

Det här blogginlägget kommer mycket att handla om de fördelar som kommer att bestå efter pandemin. Det skall redan nu sägas att Covid 19 pandemin inte bara får positiva konsekvenser. För många är det inte smidigt eller bra att jobba hemma på heltid och det kommer på sikt att resas många frågor kring arbetsmiljö, ergonomi, hälsoeffekter, försäkringar för att bara nämna några frågor. Om flera vuxna och tonårsbarn jobbar hemma samtidigt blir det svårt att hitta bra arbetsplatser.

Min bedömning är att pandemin kommer att ändra vårt arbetssätt. Digitala möten kommer att ersätta såväl fysiska möten som telefonen. När pandemin är över kommer det privata resandet att ta fart. Det finns en stor längtan av att få resa. Däremot verkar alla experter vara överens om att affärsresandet kommer att minska och ta flera år innan det kommer tillbaka till de nivåer som var innan pandemin. Möten som i dag sker genom personlig närvaro kommer inte att ske i lika stor utsträckning som tidigare. Vi kommer noga att pröva om vi behöver resa i väg. Det finns mycket tid att spara. Visst kan vi jobba på tåget men inte i bilen och i liten utsträckning på flyget. Och den reservtid som behövs i dag för fysiska möten kan vi bortse ifrån vid digitala möten. Om jag skall resa från Solna till Örebro för ett två timmars möte tar det troligtvis 3 timmar varje väg, om allt fungerar. Dvs i praktiken en hel arbetsdag som jag kan utnyttja bättre. Och dessutom slippa tidiga morgnar eller sena kvällar.

Jag tillhör de som inte tror att vi kommer att resa lika mycket som förr. Vi har hittat andra arbetssätt. Vi kommer jobba digitalt och bara resa när det är nödvändigt eller när vi behöver träffas under mer sociala tillfällen som personaldagar. Det kommer att minska trycket på kollektivtrafiken i framför allt storstadsområdena.

De som uppskattar pandemin mest är de som har haft långa resvägar till arbetet och småbarnsföräldrar. Att arbeta hemifrån har skapat nya möjligheter. De har fått det lättare att få livspusslet att fungera.

Det skapar nya möjligheter för arbetsgivare som ligger mer än en timmes resväg från storstäder och universitetsstäder. Orter som många gånger har svårt att rekrytera kvalificerad personal för restiden tar för stor del av arbetsdagen. Kan dessa kommuner och företag ge personalen möjlighet att arbeta hemifrån 2 – 3 dagar i veckan skapas nya möjligheter att rekrytera kvalificerad personal. Jag skriver detta blogginlägg från Lysekil som ligger ca 1,5 timmes (med bil) resväg från Göteborg, om allt fungerar som det ska i trafiken. Många kommuner i Norra Bohuslän och Dalsland ligger på samma tidsmässiga avstånd. Det är ytterst få som reser 3 timmar per dag 5 dagar i veckan. Men två-3 dagar är möjligt.

Detta kan leda fram till en regionförstoring där trycket på storstäderna kan minska och fler kommuner blir intressanta för att bosätta sig i eller jobba i. Redan nu ser många mäklare att intresset att bosätta sig i större lägenheter och villor har ökat. Förr att klara av detta ekonomiskt kan en bosättning längre ut från storstäder och universitetsstäder göra detta möjligt.

Att jobba digitalt skapar också ett mer jämlikt arbetssätt. Jag talade i dag med en person som jobbar på en myndighet som har flera lokaliseringsorter i Sverige. Tidigare har de flesta varit med i rummet i Stockholm och de som jobbar på myndigheten uti landet varit med via länk. De som har varit med på länk har alltid varit i underläge. Det är svårare att göra sig gällande om man inte sitter i rummet där de flesta finns. Nu när alla sitter hemma har alla lika chans att göra sig hörda. Och de slipper långa resor. En ny aspekt som jag inte tidigare har funderat på.

Stig Malm – ett vänporträtt

Stig Malm under ett sammanträde i Solna kommunfullmäktige

Jag lärde känna Stig Malm i början av 2000 talet när Stig blev aktiv i Solnapolitiken. Han satt under många år i kommunfullmäktige för socialdemokraterna och var under olika perioder vice ordförande i tekniska nämnden och vice ordförande i äldrenämnden. Jag hade också förmånen att ha honom som ledamot i styrelsen för Stiftelsen Filmstadens kultur, där jag var ordförande.

Vi hade dessutom förmånen att bo nära varandra. Jag i Filmstaden och Stig i huset till vänster om portalen, huvudingången till Filmstaden. Vi träffades därför många gånger i någon närbelägen butik eller på någon av  hans många promenader med hunden. Dessa promenader blev med tiden berömda  då det visade sig att de ssa promenader skapade många kontaktytor med Råsundaborna vilket bla ledde till extremt många personkryss i de omgivande valdistrikten.

Stig var en person som var lätt att uppskatta. Han var kunnig, påläst, engagerad och hade humor. Hans fackliga bakgrund gjorde att han arbetade politiskt på ett annorlunda sätt. Han var alltid lösningsinriktad såväl i kommunfullmäktige, i de nämnder han satt i och i stiftelsens styrelse. Han ville uppnå resultat. Trots att han var oppositionspolitiker så var hans ledstjärna alltid stadens bästa.

Alla inlägg i Solna kommunfullmäktige är inte lysande. Men när Stig Malm gick upp i talarstolen lyssnade alla uppmärksamt. Han hade alltid något viktigt att säga. Även om han inte tog strid i alla frågor så hade han en tydlig ideologisk och pragmatisk kompass som uppskattades även av hans politiska meningsmotståndare.

Jag uppskattade hans arbetarmoral. För en yngre generation är nog detta obekant. Jag skulle säga att hans devis var de klassiska orden – Gör din plikt -Kräv din rätt som var ledorden för arbetarrörelsen under många år. Även om jag har en annan ideologisk uppfattning och bakgrund än Stig så känner jag stor sympati för detta synsätt.

Under många år satt han i SVT:s nyhetspanel 7.45 på fredag morgon tillsammans med andra fd politiker och samhällsdebattörer. Det var intressanta debatter med personer med djup kunskap om det svenska samhället. Stig hade många erfarenheter med sig i bagaget men Solna var ofta utgångspunkt för hans inlägg och han berömde ofta Solna trots sin roll som oppositionspolitiker.  Tyvärr har SVT slutat med denna intressanta diskussions form som numera tagits över av TV 4.

Sista gången jag träffade Stig var på valdagen 2018. Han skulle rösta i vallokalen Hallen i Råsunda. Vår gemensamma vallokal. Jag såg att han hade blivit äldre men vi hade ett givande samtal. Vissa saker ändrade han inte på. En cigarrett sitter bra när man skall rösta.