Kryssa in Anders i riksdagen

Nu kan du börja förtidsrösta. I det här blogginlägget kommer jag beskriva vilka frågor jag vill jobba med och driva i riksdagen om jag blir vald.

Om jag blir invald i riksdagen kommer jag att vara en av få riksdagsledamöter som är 65+. I den nuvarande riksdagen finns det endast ett fåtal riksdagsledamöter som har uppnått pensionsåldern trots att antalet pensionärer uppgår till över 2 miljoner. Det innebär att många viktiga perspektiv saknas i riksdagen. Jag kan ge de äldre en röst i riksdagen.

Jag står på plats 12 på riksdagslistorna i Stockholms stad och län men även på rikslistan som gör att du kan rösta på mig i hela landet och även om du är utlandssvensk. Är du intresserad av att rösta på mig kan jag skicka dig valsedlar då dessa inte finns i vanliga vallokaler. Du kan också beställa dem här. Bor du utanför Stockholms län är det den nationella valsedeln du skall använda dig av.

Min stora politiska erfarenhet från framför allt kommunalpolitikens olika områden och min erfarenhet och kunskap om svensk bostadspolitik, svensk arbetsmarknad och trygghetssystemen gör jag att jag kan riksdagen nya perspektiv utifrån socialliberala utgångspunkter.

De frågor jag främst skulle vilja arbeta med ligger framför allt inom fem viktiga politikområden som kommer att få stor betydelse de kommande år. De är inte rangordnade:

• Socialförsäkringar inklusive pensioner.  Inkomstbortfallsprincipen måste även i framtiden vara grunden för socialförsäkringssystemet. Den ger individen trygghet och ger systemet en bred förankring. Avsättningarna till pensionerna måste höjas. Där har den kommunala sektorn gått i bräschen med höjda avsättningar. Pensionssystemet måste ge den enskilde en rimlig pension. Även när man fyllt 65 borde man kunna tjäna in till tjänstepensionen. Det kan ge många en bättre pension, särskilt för de som har anlänt sent i livet till Sverige och inte har jobbat 30 i landet.
• Arbetsmarknaden. Stora förändringar sker inom arbetsmarknaden och Sverige måste då ha ett utbildningssystem som ger den enskilde möjligheter att kompetensutvecklas. Ett bra skolsystem och en kvalitativ högtstående högskola och forskning är nödvändigt för att Sverige skall hänga med i konkurrensen. Grundprincipen för arbetsmarknaden måste vara att arbetsmarknadens parter blir överens om de förändringar som behöver göras. Överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter om LAS, som nu har beslutats i riksdagen, ger en bra grund för fortsatt arbete. Arbetsförmedlingen har spelat ut sin roll och kan ersättas av andra aktörer.
• Bostäder och byggande. De kommande åren måste det byggas mycket bostäder och det behövs byggas bostäder i princip i hela landet. Regelsystemet behöver förändras och förenklas. Det behövs byggas en mix av olika bostäder med olika upplåtelseformer och storlekar. Sverige är i behov av ett system som gynnar enskildas bostadssparande. En viktig bostadsfråga som ofta glöms bort i Sverige är de äldres behov av olika typer av trygghetsboenden.
• Infrastruktur. Sverige är stort och glest befolkat. Det ställer stora krav på en infrastruktur som minskar avstånden. Det kan ske genom en IT-utveckling i hela landet och satsning på utbyggnad av vägar, järnvägar och annan spårbunden trafik i vårt land. Avstånden måste minska. Ingen tror idag att vi kommer att jobba på samma sätt efter pandemin. Mycket talar för att de som har möjlighet kommer att dela sin arbetstid med mellan hemmet och arbetsplatsen. Det kommer att ställa krav på snabbare och säkrare digitala vägar. Det är minst lika viktigt som att bygga ut den spårbundna trafiken. En utbyggnad av höghastighetståg är oerhört kostsamt och riskerar att bli en gökunge som tränger ut andra viktiga investeringar.
• Hela rättskedjan måste fungera. Polis, åklagare, domstolar, tull och kriminalvården är viktiga delar som måste samspela och fungera för att vi skall kunna bekämpa den växande gängkriminaliteten och internationella brottsligheten. Myndigheterna måste ges ökade resurser och befogenheter för att klara sitt uppdrag. Personalen måste känna trygghet och ges utvecklingsmöjligheter

Hela rättskedjan måste fungera

Polis, åklagare, domstolar, tull och kriminalvården är viktiga delar som måste samspela och fungera för att vi skall kunna bekämpa den växande gängkriminaliteten och den internationella brottsligheten. Myndigheterna måste ges ökade resurser och befogenheter för att klara sitt uppdrag. Personalen måste känna trygghet och ges utvecklingsmöjligheter.

Varje dag förespråkar de politiska partierna fler poliser. Inget fel i det. Fler poliser behövs. Men sällan för de politiska partierna fram att hela rättskedjan måste fungera. Med rättskedjan menas alla de myndigheter som är en del av den kedja av myndigheter som jobbar med att beivra brott. Hela kedjan måste fungera. Polisen är en viktig del, men de andra myndigheterna åklagare, domstolarna och kriminalvården måste ses som en helhet för att vi effektivt skall kunna bekämpa brottsligheten.

Polismyndigheten behöver fler poliser och mer resurser för att effektivt kunna verka brottsbekämpande över hela landet. Men den fråga som ofta glöms bort är att poliser med traditionell polisutbildning måste få vidareutbildning och kompletteras med andra högskoleutbildade inom olika juridiska områden, analys, IT, miljö, psykologi, ekonomi, språk mm för att kunna bekämpa den kvalificerade och internationella brottslighet som i dag växer sig stark.

Men det behövs en åklagarmyndighet som för rättsprocessen vidare till domstolarna. Åklagarna behöver bli fler. Riksdagen beslutar om att utöka vad som skall anses som en brottslig gärning och polisens framgångsrika brottsbekämpning som sker med hjälp av utländsk polis leder till att betydligt fler brottslingar lagförs i ganska avancerade processer.

Detta ställer krav på domstolarna som skall hantera fler och mer komplicera rättegångar som kan ta flera veckor att genomföra. Till detta krävs det ytterligare resurser.

Att fler kriminella, och speciellt gängkriminella döms till långa fängelsestraff leder till att fängelseplatserna inte räcker till samtidigt som säkerhetsklassningen på fängelserna ökar.

En myndighet som lätt glöms bort är tullen som har en väldigt viktig funktion för att dels stoppa införseln av narkotika och vapen till Sverige. Tullen borde ha en större roll att stoppa utförseln av föremål som stjäls via olika typer av inbrott hos företag och privatpersoner.

För att vi skall kunna få stopp på gängkriminaliteten och den internationella brottsligheten måste alla ovanstående myndigheter tillföras resurser och det måste skapas arbetsmiljöer som känns trygga, utvecklande med goda karriärmöjligheter. I dag kan det vara svårt att rekrytera till polisutbildningen och det är svårt att rekrytera domare även till universitets-/och residensstäder

För att få stopp på rekryteringen till kriminella miljöer krävs inte bara detta. Då krävs en bredare politisk palett som Liberalerna har föreslagit i Förortslyftet där liberalerna anser att det förutom brottsbekämpning behövs satsa på skolan, minska arbetslösheten, satsning på demokratiska värden och tryggare bostadsområden.

Att få hela rättskedjan att fungera och bli effektiv är en av politikens viktigaste frågor i dag. Skjutningarna, som egentligen borde kallas för vad det är – mord eller mordförsök, skapar stor otrygghet inte bara i de områden där de sker utan många är i dag oroliga för att själv drabbas då skjutningarna i dag även sker på restauranter, frisörsalonger, köpcentrum och vanliga gator. I dag är det inte bara ett problem för de traditionella utanförskapsområdena i Norra Botkyrka, Järvafältet, Angered eller Rosengård. Skjutningarna sker även utanför dessa områden.

Detta skapar misstro mot politiken och blir en grogrund för att extrema partier och organisationer växer sig starka.

För mig är frågan om att Hela rättskedjan måste fungera en av de viktigaste frågorna inför valet. Det talas mycket om hårdare straff i valdebatten men den viktiga frågan är att se till att de som begår brott åker fast. I dag är det alldeles för få av de som begår brott som döms. Många upplever det som ganska riskfritt att begå brott, särskilt i gängkriminella miljöer.

Därför måste Hela rättskedjan fungera. Det jobbar jag för.

Sälj inte Östermalmshallen

I över 40 år har jag haft en relation till Östermalmshallen. Som besökare till butikerna eller ett trevligt lunchställe. Jag har ätit många luncher i Östermalmshallen då jag  under många år har jobbat 200 meter från hallen.

Östermalmshallen är en märkesbyggnad av stort kulturhistoriskt intresse. Den är blåklassad av Stadsmuseet, vilket är av högsta klass och har synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Den har funnits sedan 1888 och har nyligen renoverats för 1 miljard kronor. Av den ansedda tidningen Bon Appe’tit har den utsetts till världens 7:e bästa saluhall. Åtskilliga är de turister som jag mött  i hallen när jag gör mina besök.

Nu vill många av fullmäktiges partier sälja hallen, bla moderaterna, kd, vänsterpartiet och socialdemokraterna. Men det vill inte Liberalerna.
Att sälja hallen innebär stora risker. Detaljplanen för hallen är väldigt vidlyftig. Den kan innehålla handel, restaurant och kontor.  Inget hindrar en ny ägare att göra om hallen till bara en stor food-court. Den risken är nog uppenbar. Men det är lika möjligt att göra om hallen till ett arkitektkontor om det är mer lönsamt.

Det är inte givet att en kommunal ägare är detsamma som en god förvaltare. Men i det här fallet har Stockholms stad tagit ett stort ansvar för att rusta upp byggnaden och en försäljning till privata intressen innebär en stor risk.

Så det är bra att Liberalerna är tydliga med att säga nej till en försäljning. För oss som bor eller jobbar på Östermalm är detta en mycket viktig fråga.

Nu kommer Liberalerna in i riksdagen

Johan Pehrsson blev partiledare för Liberalerna den 8 april, lite mer än en månad sedan. Detta har gett snabbt avtryck i opinionsmätningarna. Flera mätningar har visat på ett ökat intresse för Liberalerna de senaste veckorna och i dag kom Svd/SIFOs mätning som visade att Liberalerna hade ökat med 1,2 % till 3,6 %, knappt under riksdagsspärren.

Det ger Liberalerna stora möjligheter att bli ännu starkare i opinionen. Jag märkte redan när han blev partiledare att intresset ökade för Liberalerna bland, vänner och bekanta, på jobbet och när jag knackade dörr i Solna och Sundbyberg. Han upplevs som trygg, kunnig, rolig på ett Göteborgskt vis och fast förankrad i Liberala värderingar.

Dessutom ligger Liberalerna rätt i tiden. Politiska frågor som Liberalerna drivit länge ligger nu högt på den politiska dagordning; NATO, satsningen på försvaret, ökat internationellt samarbete och kärnkraften. Redan 1999 tog Liberalerna ställning för ett medlemsskap i NATO efter flera års intern debatt.

Johan är jurist och var ordförande i riksdagens justitieutskott 2002-2006 och kan de rättspolitiska frågorna väl. Ett annat politiskt område som är högintressant och där Liberalerna både vill satsa på förebyggande insatser, framför allt i förorterna, genom förortslyftet och ett effektivare rättsväsende. Helt enkelt ett bredare perspektiv som många partier saknar, de inriktar sig oftast på strängare straff.

Många av oss knackar dörr på helgerna och deltar på andra utåtriktade aktiviteter. Det ger möjlighet till bra politiska diskussioner och är också en bidragande orsak till Liberalernas starkare ställning i opinionen

Jag är övertygad om att Liberalerna kommer en bit över riksdagsspärren. Intresset för vårt parti har blivit större. Det som också är viktigt de kommande månaderna är att Liberalerna skiljer sig tydligt mot andra partier i frågor som stärker vår socialliberala profil. Där är en fråga helt avgörande. Att vi kommer tillbaka i skolfrågan. Det borde vara möjligt då inget annat parti har en tydlig profil i de skolpolitiska frågorna – förutom vinsterna för skolföretagen bland en del partier till vänster. Vi borde också ha stora möjligheter att komma tillbaka i sjukvårdsfrågorna.

För Liberalerna kommer de kommande månaderna innan valet bli intressanta och partiet kan se på framtiden med tillförsikt.

Biodrivmedel i fordonsbränsle skapar märkliga ekonomiska effekter för bilisterna.

Så säg prisbilden ut den 6 januari på en bensinstation i Sollentuna

Bensin- och dieselpriserna ökade kraftigt vid årsskiftet, vilket innebar att priserna för bensin och diesel passerade 18 respektive 20 kronor. Priserna på bränslen har ökat under en längre tid beroende på flera omständigheter bla på stor efterfrågan efter pandemin och högre priser för biodrivmedel. Men vid årsskiftet höjdes priserna p g a politiska beslut – reduktionsplikten.

Lagen om reduktionsplikt trädde i kraft 2018. Den innebär att leverantörer av bensin och diesel successivt skall höja inblandningen av fossilfria bränslen. Tanken är att minska växthusgasutsläppen med 70 % till 2030. Från årsskiftet höjdes reduktionsplikten till 7,8 % för bensin och 30,5 % för diesel. 2030 skall inblandningen uppgå till 28 % för bensin och 66 % diesel.

Tanken är god. Vi måste minska växthusgaserna och transporter står för en stor del av detta. Om biobränslet tillverkas av matavfall, slaktrester och skogsprodukter kan många andra positiva effekter uppnås. I riksdagen har också 7 partier ställt sig bakom införandet av reduktionsplikten.

Det uppstår dock, enligt min uppfattning, oönskade konsekvenser. Då biodrivmedel är dyrare än bensin och diesel får reduktionsplikten konsekvensen att priset på bensin och diesel höjs. I dag kostade bensin 18:09 och diesel 20:42 litern. Den miljövänliga HVO100-dieseln som tillverkas enbart av förnybara råvaror kostar nu över 24 kronor litern trots att den endast beskattas med moms.

Det är en märklig effekt att bensin och diesel blir dyrare ju mer miljövänlig den blir. Diesel som innehåller mer förnybart än bensinen blir desto dyrare. Reduktionsplikten är viktigare än priset för att styra över till mer miljövänliga produkter. Det är därför viktigt att systemet får acceptans bland medborgarna. I dag är risken den motsatta – att medborgarna blir negativa till reduktionsplikten trots att den egentligen är positiv ur ett miljöperspektiv. Det är därför ett märkligt resonemang som energiminister Khashayar Farmanbar för då han i Svd, Näringsliv (2021-01-07) säger att ett högt dieselpris är bra. Ett högt pris till den som tillverkar biobränslen är bra men inte om det beror på politiska beslut. Detta i ett perspektiv då endast 20 % av nybilsförsäljningen är elbilar och ca 40 % är rena bensin- eller dieselbilar. Det innebär att dessa bilar kommer att köra kanske 15 år till.

Det enda rätta är att skatten på drivmedel sänks i förhållande till höjningen av reduktionsplikten så att priset inte rusar i väg. Först då kan vi få en bra acceptans för reduktionsplikten. Och det är viktigt. Det är därför bra att Liberalerna har öppnat upp för en sänkning av skatten när reduktionsplikten höjs.

Varför är tandvården inte en del av sjukvården?

I torsdags besökte jag min tandläkare. Varje gång jag besöker tandläkaren tänker jag på vilka stora kostnader tandvården kan bli för enskilda personer. Den här gången kom jag lindrigt undan men det har hänt att kostnaderna för tandvård har landat på över 10.000 kronor. Jag klarar sådana överraskningar men för personer som lever på en låg pension eller har en låg inkomst är detta kostnader som är svåra att klara av.

Fram till 90-talskrisen var ersättningsnivåerna i svensk tandvård ganska bra. Men som en del av att sanera krisen så försämrades nivåerna rejält inom tandvården och den enskilde fick betala större delen av kostnaderna. Trots att 90-talskrisen är borta för länge sedan ligger fortfarande nivåerna i tandvårdsbidraget kvar på låga nivåer.

I grunden anser jag att det är fel att munnen inte är en del av kroppen. Taxan är helt annorlunda uppbyggd för kroppens krämpor än för tandens trots att vi alla vet att problem med tänderna kan skapa stora problem och lidande för den enskilde. Jag vågar påstå att bra tandvård har blivit en klassfråga.

Det är märkligt att inget parti har drivit frågan med framgång om att tanden skall behandlas på samma sätt som den övriga kroppen. Ja, i alla fall sett till att nivåerna i ersättningssystemen har förbättrats.

Det har motionerats på Liberalernas landsmöten om en förändrad syn på tandvården men svaren från partistyrelsen har varit njugga och inget landsmöte har beslutat om någon förändrad syn på munnens roll inom sjukvården.

En statlig utredning presenterade i mars i år – När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa SOU 2021:8 är ett förslag i rätt riktning men förslaget är att förändringarna skall träda i kraft först 15 januari 2026,

För Liberalerna utifrån ett socialliberalt perspektiv, borde det vara självklart, att jobba för att tandvården skall vara en del av sjukvården. Det skulle förbättra tandhälsan hos stora delar av befolkningen och utjämna de klasskillnader som faktiskt finns mellan de som har råd och inte råd till tandvård.

Foto:Jordan

Ja, fler poliser behövs, men hela rättskedjan måste fungera.

Polis, åklagare, domstolar, tull och kriminalvården är viktiga delar som måste samspela och fungera för att vi skall kunna bekämpa den växande gängkriminaliteten och den internationella brottsligheten. Myndigheterna måste ges ökade resurser och befogenheter för att klara sitt uppdrag. Personalen måste känna trygghet och ges utvecklingsmöjligheter

Varje dag förespråkar de politiska partierna fler poliser. Inget fel i det. Fler poliser behövs. Men sällan för de politiska partierna fram att hela rättskedjan måste fungera. Med rättskedjan menas alla de myndigheter som är en del av den kedja av myndigheter som jobbar med att beivra brott. Hela kedjan måste fungera. Polisen är en viktig del, men de andra myndigheterna åklagare, domstolarna och kriminalvården måste ses som en helhet för att vi effektivt skall kunna bekämpa brottsligheten.

Polismyndigheten behöver fler poliser och mer resurser för att effektivt kunna verka brottsbekämpande över hela landet. Men den fråga som ofta glöms bort är att poliser med traditionell polisutbildning måste få vidareutbildning och kompletteras med andra högskoleutbildade inom olika juridiska områden, analys, IT, miljö, psykologi, ekonomi, språk mm för att kunna bekämpa den kvalificerade och internationella brottslighet som i dag växer sig stark.

Men det behövs en åklagarmyndighet som för rättsprocessen vidare till domstolarna. Åklagarna behöver bli fler. Politikerna utökar hela tiden vad som skall anses som en brottslig gärning och polisens framgångsrika brottsbekämpning som sker med hjälp av utländsk polis leder till att betydligt fler brottslingar lagförs i ganska avancerade processer.

Detta ställer krav på domstolarna som skall hantera fler och mer komplicera rättegångar som kan ta flera veckor att genomföra. Till detta krävs det ytterligare resurser.

Att fler kriminella, och speciellt gängkriminella döms till långa fängelsestraff leder till att fängelseplatserna inte räcker till samtidigt som säkerhetsklassningen på fängelserna ökar.

En myndighet som lätt glöms bort är tullen som har en väldigt viktig funktion för att dels stoppa införseln av narkotika och vapen till Sverige. Tullen borde ha en större roll att stoppa utförseln av föremål som stjäls via olika typer av inbrott hos företag och privatpersoner.

För att vi skall kunna få stopp på gängkriminaliteten och den internationella brottsligheten måste alla ovanstående myndigheter tillföras resurser och det måste skapas arbetsmiljöer som känns trygga, utvecklande med goda karriärmöjligheter. I dag kan det vara svårt att rekrytera till polisutbildningen och det är svårt att rekrytera domare även till universitets-/och residensstäder

För att få stopp på rekryteringen till kriminella miljöer krävs inte bara detta. Då krävs en bredare politisk palett som Liberalerna har föreslagit i Förortslyftet där liberalerna anser att det förutom brottsbekämpning behövs satsa på skolan, minska arbetslösheten, satsning på demokratiska värden och tryggare bostadsområden.

Att få hela rättskedjan att fungera och bli effektiv är en av politikens viktigaste frågor i dag. Skjutningarna, som egentligen borde kallas för vad det är – mord eller mordförsök, skapar stor otrygghet inte bara i den områden där de sker utan många är i dag oroliga för att själv drabbas då skjutningarna i dag även sker på restauranter, frisörsalonger, köpcentrum och vanliga gator. I dag är det inte bara ett problem för de traditionella utanförskapsområdena i Norra Botkyrka, Järvafältet, Angered eller Rosengård. Skjutningarna sker även utanför dessa områden.

Detta skapar misstro mot politiken och blir en grogrund för att extrema partier och organisationer växer sig starka.

För Liberalerna måste frågan om att Hela rättskedjan måste fungera vara en av de viktigaste frågorna inför valet. Det kommer jag att jobba för.

Det finns en tredje väg för Liberalerna i regeringsfrågan

Efter förra valet ansåg jag att Liberalerna borde släppt fram Ulf Kristersson som statsminister. Det bästa vore om han bildat en ren moderatregering (lättast att bilda majoriteter) men en M-KD regering hade varit acceptabelt. Liberalerna och Centern hade kunnat samarbetat med regeringen – och tror jag – kunnat få ett stort inflytande över regeringens politik. Januariavtalet och Vänsterns samarbete med Socialdemokraterna visar att man inte måste sitta i en regeringen för att få inflytande. I denna roll hade L och C kunnat förhindra den högervridning som har skett inom svensk politik.

I dag är läget annorlunda. Sverigedemokraterna har stärkt sin ställning i svensk politik. KD har närmat sig SD och flörtar ganska vilt med deras väljare och Moderaterna är inte samma parti som under Reinfeldts tid. Sverigedemokraterna har länge jobbat för ett konservativt block i svensk politik och frågan är om de inte håller på att lyckas.

När detta blogginlägg skrivs är det dagen innan det viktiga partirådet söndagen den 28 mars. På partirådet skall Liberalerna ta ställning till hur partiet skall ställa sig i regeringsfrågan. Partistyrelsen vill att att Liberalerna skall ingå i en borgerlig regering bestående av L, C, Kd och M. Denna regering kan stödja sig på Sverigedemokraterna. Frågan är om ens detta är realistiskt med tanke på Centerns tydliga ställningstagande mot att ingå i en regering stödd av Sverigedemokraterna. Då blir det bara tre partier kvar.

Jag hade aldrig trott att partiet skulle vara beredda att ingå i en regering som är beroende av Sverigedemokraternas stöd. Det scenariot fanns inte i min politiska karta. Det finns en nedlåtande attityd inom Liberalerna gentemot SD. Många Liberaler tror att SD tycker att en borgerlig regering är bättre än en socialdemokratisk regering och skulle släppa fram den utan att ställa krav. Detta resonemang är helt fel. Precis som C och L ställde tydliga krav på S kommer Sverigedemokraterna att ställa långtgående krav på en borgerlig regering för att stödja den. Och det är inte frågan om ett nytt regemente i Skåne utan givetvis att de vill få igenom de centrala delarna av sitt partiprogram. Och de kanske inte nöjer sig med det. Det är helt klart att SD vill sitta i en regering efter nästa val eller efter 2026. Deras partisekreterare Richard Jomshof visst ju redan i programmet 30 minuter i onsdags vilken ministerpost han vill ha.

Man skall inte underskatta SD. De har en målmedveten och kunnig partiledning. De vet vad de vill och hur de skall uppnå målen. De har självförtroende och deras mål är givetvis att bli landets största och statsbärande parti och de kan mycket väl lyckas.

Jag har av flera skäl följt den politiska utvecklingen i de kommuner i Skåne och Blekinge som styrs av Sverigedemokraterna och Moderaterna med ibland stöd från andra partier. Den slutsats man kan dra är att de får igenom sin politik och det är inte Moderaterna som påverkar SD utan att det är SD som påverkar Moderaterna. Deras slogan är ju förändring på riktigt.

En regering som stöds av SD kommer ju givetvis att gå i nationalkonservativ riktning. Knappast i liberal riktning då liberalismen är SDs huvudmotståndare. De anser dessutom att Liberalerna är ett helt onödigt parti som borde åka ur riksdagen. Frågan är ens om SD skulle släppa fram en regering där Liberalerna ingår och det verkar även som om KD inte är sugen på att ha med Liberalerna i en regering om man skall tro Ebba Buschs uttalanden de senaste veckorna.

Frågan är hur Liberalerna skall hantera den uppkomna situationen. Den splittrar verkligen partiet. Jag har varit medlem sedan 1976 och aldrig har partiet stått inför en sådan utmaning som nu. Partiet kommer inte att splittras. Ett parti med 2,8 % av rösterna kan knappast splittras men risken är stor, om partistyrelsens förslag vinner på söndag, att många kommer att lämna Liberalerna eller minska sin aktivitet i partiet och vänta på bättre tider.

En väg som jag bedömer är möjlig, som kan accepteras av flertalet av Liberalernas medlemmar, är att Liberalerna släpper fram en M-Kd regering under förutsättning att man får igenom förslag som går i Liberal riktning. Att partiet under den kommande mandatperioden kan samarbeta med en M/KD regeringen i olika sakfrågor så länge som de går i liberal riktning. Är regeringens förslag oacceptabla är det bara att säga nej.

Birgitta Ohlsson måste toppa Liberalernas EU-lista

Om det är något val, förutom kommunalval, där det är viktigt med kända och etablerade politiker är det när vi skall välja våra ledamöter till EU-parlamentet. Det har visat sig flera gånger sedan 1995. Den mest kända av dem alla är Marit Paulsen som inte främst var känd som politiker utan som författare, debattör och krutgumma  med en stor portion pedagogisk talang och folklighet. Och dessutom med stora kunskaper om EU och politik.

Även andra partier har haft kunniga men också kända företrädare som kristdemokraternas Lars Adaktusson och moderaternas Anna Maria Corazza Bildt som har fått många personkryss och dragit många väljare till partiet

Efter Liberalernas märkliga hantering av Cecilia Wikström finns det i dag endast en person som skulle kunna lyfta Liberalerna och få partiet kvar i EU-parlamentet – och det är Birgitta Ohlsson.

Birgitta har allting som skulle kunna göra henne till en framgångsrik Europaparlamentariker och vallokomotiv för liberalerna

Birgitta har allting som skulle kunna göra henne till en framgångsrik Europaparlamentariker och vallokomotiv för liberalerna.

1. Hon är mycket välkänd. När hon var aktiv politiker var hon den enda politikern utanför partiledarkretsen som skapat sig en egen politisk plattform. Hon kommer att vara helt outstanding bland kandidaterna och framför allt i jämförelse med kandidaterna från moderaterna och socialdemokraterna, vars kandidater mer präglas av att de inte platser i den svenska politiken och helt enkelt skall till Bryssel för att lösa partiernas problem på hemmaplan.
2. Hon har gedigna erfarenheter och kunskaper inom EU-politiken. Hon har varit riksdagsledamot och Liberalernas utrikespolitiska talesperson men framför allt Sveriges EU-minister 2010-2014 och uppskattad internationellt. Hon har bla blivit utnämnd till officer av franska hederslegionen för sitt arbete för Europa. Under sin tid som EU-minister befolkade hon kanske inte dagligen morgonsofforna men inte långt ifrån.
3. Hon kan mobilisera väljare. Hon fick nästan 15 % av Liberalernas personkryss i valet till riksdagen 2014. Hon skulle kunna mobilisera många unga väljare, yngre kvinnor och väljare som är positiva till EU med sin starka övertygelse. Det sistnämnda är mycket viktigt i ett val där många partier försöker distansera sig från EU.
4. Hon skulle ta plats i EU-parlamentet med sin tyngd och erfarenhet. Jag frågade alltid min kommunalrådskollega i Solna Anders Gustâv (m) varför han inte ville bli EU-parlamentariker. Han svarade alltid att man inte blir intressant i EU om man inte varit minister tidigare. Jag tror att det är något överdrivet men det går inte heller att bortse helt ifrån.
5. Med Birgitta Ohlsson som förstanamn skulle intresset för Liberalerna och EU-valet öka betydligt. Hon skulle komma in i parlamentet och kanske fixa ett mandat till. Hon skulle bli den lysande stjärnan i EU-valet. Och liberalerna är i stort behov av en stjärna för i dagsläget finns det inga ytterligare lysande stjärnor på den liberala stjärnhimlen som är på väg till Bryssel.

 

Märklig kritik från M, KD, SD och tidningen ETC mot att värnskatten tas bort.

I slutet av 80-talet drev skattebetalarna en kampanj – Hälften kvar på en löneökning. Tanken var att ingen skulle betala mer än hälften i skatt på en löneökning. Och hälften kvar var det bärande temat i århundradets skattereform 1991 mellan socialdemokraterna och dåvarande Folkpartiet, numera Liberalerna.

Men det dröjde inte längre förrän den dåvarande regeringen föll för trycket från vänstern i sitt eget parti och införde 1995 en särskild ”värnskatt”, som en del av saneringen av de offentliga finanserna. Tanken var att den skulle vara kortvarig men som så många andra skatter som införs blir de kvar. Skattehöjningen genomfördes genom att den statliga skatten för inkomståren höjdes 1995-1998 höjdes från 20 % till 25 %. Värnskatten avskaffades från och med 1999 men ersattes av en extra statlig inkomstskatt på 5 % procentenheter över en viss nivå även om den i dagligt tal kallas för värnskatt.

Genom att kommunalskatterna har höjts hela tiden och ligger i genomsnittligt betydligt över den tänkta nivån på 30 kronor av en inkomst på 100 kronor är det allt fler som inte får behålla – hälften kvar på en inkomst och med värnskatten, ja i vissa kommuner är det snart 60 % i skatt.

Sverige har ett av de högsta skattetrycken i världen. Och ett särskilt problem är de höjda marginalskatterna. Det gör det mindre intressant att ta på sig extra arbetsuppgifter och nytt arbete. Men ett särskilt problem är att det i en internationell värld gör det svårare att rekrytera personal från andra länder. Svensk forskning och svenska företag är mycket beroende av att kunna rekrytera högutbildad personal från andra länder. Vårt språk, höga skatter och att andra länder har intressanta forskarmiljöer gör att vi har svårare att rekrytera personal.

Det är därför utomordentligt att Liberalerna tillsammans med Centerpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer att ta bort värnskatten 2020. En stor framgång för Liberalerna.

Moderaterna har hela tiden jobbat för att behålla värnskatten av taktiska skäl trots att skatten drar in förhållandevis lite pengar till skatten, hämmar arbetsviljan och därmed ekonomin och strider mot partiets grundläggande syn på skatter.

Men den som är mest kritisk till att ta bort värnskatten är Ebba Busch Thor (KD) som i Dagens Industri (19-01-30) säger att

”Det är en felaktig prioritering i ett läge där så många upplever att man inte kan lita på att välfärden leverera det man ska kunna förväntar sig: att polisen kommer och utreder brott och att man får en operation i tid. Vi anser att det ska prioriteras framför stora ofinansierade skattesänkningar för de allra rikaste”, säger hon.

Det hade lika väl kunnat vara Jonas Sjöstedt(V) eller vänstertidskriften ETC som hade uttryckt sig på detta sätt. Det är djupt olyckligt att partier som KD och M ägnar sig åt populistisk politik. Det är inte som så att det bara finns en viss mängd pengar som alla måste dela på. Genom en ansvarsfull ekonomisk politik och ett skattesystem som skapar förnyelse och tillväxt kan kakan bli större. Det lärde oss redan 1700-talets nationalekonomer hoppas att den kunskapen även får spridning till moderater och kristdemokrater.