Tag Archives: lIberalerna

Moderaternas närmande till SD är årtiondets största politiska felbedömning

Moderaternas närmande till Sverigedemokraterna är årets största politiska händelse och snabbt ritade utspelet om den politiska kartan. Frågan är om inte utspelet kommer att bli årtiondets största politiska misstag. Vi får gå tillbaka till när LO tvingade in Mona Sahlin i ett samarbete med Vänsterpartiet som fick stora politiska följder för socialdemokraterna.

Utspelet var särskilt anmärkningsvärt med tanke på Anna Kinberg Batra bara någon vecka innan utspelet sa att något samarbete med Sverigedemokraterna inte är aktuellt.

Utspelet har fått många ödesdigra konsekvenser för Moderaterna och Alliansen. Alliansen framstår som djupt splittrade och fokus hamnar inte längre på att kritisera regeringen utan den politiska debatten handlar om vem som vill leka med vem.

Opinionsmässigt blev utspelet en total flopp för moderaterna. Partiet tappade 2,1 %  i Svd/SIFO och tappar över 5 % i Expressens undersökning. Samtidigt ökar de tre andra Allianspartierna och Centern med 2,3 % till den högsta siffran sedan 1990. Och nu mullrar det i leden. I fredagens Aktuellt uttalade sig tre ledande moderater;  landstingsrådet Kristoffer Tamsons, kommunalrådet Pehr Granfalk och förre försvarsministern Mikael Odenberg negativt om hur partiet positionerar sig.

En intressant fråga blir hur utvecklingen kommer att bli för de andra Allianspartierna. Det börjar bli allt tydligare att alliansen delas upp i ett liberalt block med Centerpartiet och Liberalerna och ett konservativt med Moderaterna och Kristdemokraterna. Centerpartiet med Annie Lööf i spetsen går från klarhet till klarhet. Och mycket talar för att framgångskurva kommer att fortsätta uppåt men ytterligare framgångar behövs i opinionen för att hon skall kunna utmana Anna Kinberg Batra om att vara borgerlighetens ledande politiker.

Även Anna Kinberg Batra påverkas. Hon upplevs mer och mer som en svag ledare som inte kunde hålla emot de delar av partiet som inte ser några problem med att samarbeta med Moderaterna. Jag har den senaste veckan talat med många moderater som är djupt upprörda över utspelet och flera har begärt utträde ur moderaterna. Moderaterna håller på att utvecklas till ett djupt splittrat parti.

Men det stora problemet med utspelet är att Moderaterna har legitimerat Sverigedemokraterna som ett rumsrent parti. För många väljare är nu  SD ett parti bland många andra. Och inget talar för att Moderaternas tapp till SD kommer att minska. Snarare tvärtom. Det är inte omöjligt att SD blir större än moderaterna i nästa val nu när Moderaterna läcker väljare till såväl SD som till övriga Allianspartier

Nytt politiskt landskap: M, Kd och Sverigedemokraterna bildar det nya konservativa blocket

Frågan är om inte torsdagen den 19 januari 2017 blir ett datum som går till historien. Mycket talar för att det var sista dagen med gänget inom Alliansen och att det bildades ett helt nytt konservativt block bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Det  interna trycket blev alldeles för stort för Anna Kinberg Batra. Det finns många moderater som till vilket pris som helst vill fälla regeringen och inte har så mycket emot att bilda en regeringen med eller stöd av Sverigedemokraterna. Dessutom skall ett samarbete i riksdagens utskott påbörjas. Men det var en snabb omsvängning. För en vecka sedan meddelade Kinberg Batra att det inte skulle bli någon gemensam alliansmotion om budgeten. I oktober sa hon att något samarbete med Sverigedemokraterna inte är aktuellt.

För ett kommande Allianssamarbete var det ett riktigt sänke. Allianskollegerna meddelades med ett sms på onsdagskvällen om utspelet. Att ställas inför fullbordat faktum för Centerpartiet och Liberalerna gör ett fortsatt Allianssamarbete svårt om inte omöjligt. Bara kristdemokraterna hoppade på moderaternas utspel.

Mycket talar för att det politiska landskapet nu  ritats om och består av ett vänsterblock, ett liberalt block med Centerpartiet och Liberalerna samt ett konservativt med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Det är svårt att se taktiken i moderaterna utspel. Moderaterna tappar i opinionen och tappet till Sverigedemokraterna och Centern har fortsatt efter valet. Men inget talar för att utspelet skulle stärka moderaternas ställning på sikt. Kinberg Batra har förlorat sin roll som Alliansledare. Varför skulle stödet minska för Sverigedemokraterna nu när M och Kd har legitimerat dem som regeringsunderlag. De moderater som gillade Fredrik Reinfeldts politik kommer fortsatt att söka sig till Centerpartiet och Liberalerna.

Om det bildas en konservativ regering efter valet får de ett svårt parlamentariskt läge. De tre partierna kan få över 40 % om kristdemokraterna klarar spärren. De kommer inte själva att få majoritet och kommer inte få något som helst stöd av vänsterblocket. De blir helt beroende av C och L.

Det förändrade politiska landskapet kan helt enkelt innebär ett mycket stort inflytande för Centerpartiet och Liberalerna. De kanske bildar regering? En revansch för de en gång så starka mittenpartierna.

Sverige måste rusta upp försvaret snabbt nu när Ryssland är redo för nytt storkrig

Sverige rustade ner sitt försvar från 1990-talet och framåt på ett sätt som är svårt att hitta sitt motstycke någon annanstans i världen. Sverige hade under 1950-talet en av Världens starkaste flygvapen och kunde mobilisera flera 100.000-tals man. I dag kan Sverige mobilisera 46.300 personer inklusive hemvärn och reservofficerare enligt Svenska Dagbladet 2016-10-24. Att nedrustningen fortsatte med 2005-års försvarsbeslut trots att president Putin som valdes för sin första mandatperiod 2000 redan då visade att det inte var nedrustningens väg han valde.

Många i Sverige anser att lösningen på Sveriges bristande försvar kan lösas med att Sverige går med i NATO. Problemet är bara att NATO knappast är en garanti för att inte Sverige skulle drabbas av en militär invasion.

Även NATO har nedrustat och av de 300.000 amerikanska soldater som fanns i Europa under det kalla krigets tid finns de flesta på andra platser i Världen. De gamla stormakterna Storbritannien och Frankrike samt Tyskland har i dag svårt att mobilisera större militära förband. Och skulle Trump  vinna valet kommer intresset för att försvara Europa att svalna.

Ryssland har gått i motsatt riktning än vad Väst har gjort. Ryssland är förberedda för ett nytt storkrig. De får lätt i hop över 100.000 man på sina övningar. Enligt Svenska Dagbladet kan Ryssland mobilisera 65000 soldater inom en  radie av 300 mil med mindre än 72 timmars varsel. Sverige och även övriga Västeuropa kan snabbt överraskas av ett anfall och Sverige kan på intet sätt försvara sig och även de Baltiska staterna och Polen skulle få det svårt att hålla stånd.

Många partier, även mitt eget Liberalerna, sätter stor tilltro till ett NATO-medlemskap. Liberalerna, till skillnad mot alla andra partier, vill satsa mer pengar på försvaret. Men även dessa pengar är otillräckliga. Sverige måste omgående inleda en snabb och bred upprustning av det svenska försvaret. Det är knappast troligt att den fördubbling av försvarsutgifter under en 5-års period skulle räcka.

Sverige kan inte lita på att NATO kan försvara oss. NATO kan knappt försvara sig själva och ta ansvar för sina egna medlemsländer. Risken är betydande enligt såväl Bertelmans utredning 2015 och Bringeus 2016, att Sverige dras med med i en konflikt oavsett vi vill det eller ej.

Sverige behöver snabbt och omgående rusta upp sitt försvar. Det finns ett gammalt talesätt som säger att Varje land har en armé, sin egen eller någon annans. Sverige i dag har knappast en egen fungerande armé och någon annans armé är snarare Ryssland än NATO. Och det bådar inte gott inför framtiden

Helt otillräcklig satsning på Gotlands försvar

En av åtta överblivna Leopard-stridsvagnar lastas av i Visby hamn för att ställas i ett förråd.

Förra veckan meddelade Överbefälhavaren Micael Bydén att Gotland skulle få  ett permanent försvar. Ett kompani med 168 personer skall fast placeras vid Tofta söder om Visby. Anledningen till detta är något höjt i dunkel  men det försämrade försvarspolitiska läget kring Östersjön har åberopats.

Jag har redan för över två år sedan på denna blogg skrivit om att Gotland måste få ett starkt försvar då ön har ett stort strategiskt läge. Den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön. Beslutet är ett steg i rätt riktning. Tanken är att styrkan skall utökas till knappt  300 personer till 2018 och bestå av ett mekaniserat och ett stridsvagnskompani.

Även om styrkan byggs ut till 300 man är styrkan alldeles för liten för att vara avskräckande. Det skulle behövas flera tusen soldater på ön omfattande flera olika regementen och vapenslag. Det kommer inte att finnas något luftvärn eller sjöstridskrafter permanent på ön och ännu mindre flyg. Vid en styrka på 300 man behövs det knappast mer än 1000 välutrustade ryska soldater som slår till vid rätt tidpunkt för att inta ön. När väl ön är intagen kan Sverige inte på egen hand återta ön. Till det finns det inga resurser.

Sverige skulle  snabbt behöva förstärka den militära närvaron på ön. Förutom Liberalerna och i viss mån Kristdemokraterna finns det knappast något parti som vill göra den satsning. Och det är bedrövligt. En dag kan det vara försent.

Läs även mina tidigare blogginlägg

Vill Sverige försvara Gotland?

Hög tid att ge Gotland ett försvar.

Läs även SVT Opinion – Ge Gotland ett smart försvar.

Foto TT Arkiv

Allt ljus på nya ministern Anna Ekström

I tisdags presenterades Anna Ekström som ny gymnasie- och kunskapslyftsminister i Stefan Löfvens regeringen. Lovorden haglade som spön i backen från lärarfacken, Allianspartierna och politiska kommentatorer. Utan tvekan är Anna Ekström ett bra val och lite av ett genidrag från hans sida. Jag känner Anna Ekström sedan i början av 1980-talet då vi båda studerade juridik i Stockholm och var engagerade i SYJF- Stockholm (Sveriges Yngre Juristers Förening). Vi jobbade sedan fackligt för juris studerande och yngre jurister i många år. Jag oftast som anställd och Anna som förtroendevald.

Redan då kunde man se att här kommer det att bli något riktigt stort. Hon blev ordförande för SYJF på riksnivå och för SACOs studeranderåd. Sedan fortsatte karriären med notarietjänstgöring, sekreterare i arbetsdomstolen, planeringschef i statsrådsberedningen, statssekreterare, Saco-ordförande och generaldirektör för skolverket.

Anna har en lång erfarenhet av statsförvaltningen, det politiska livet och har en mycket bred och gedigen kunskap inom hela utbildningsområdet. Och inte desto mindre ett stort förtroende inom detta område från i stort sätt hela det fackliga och politiska fältet samt skolområdet.

En person som har allt att frukta är Gustaf Fridolin. Min bedömning är att allt ljus kommer att att lysa på Anna Ekström de kommande åren, och då även utanför hennes primära ansvarsområde inom utbildningsdepartementet. Hennes kunskap, rättframma sätt att svara på frågor och skicklighet att hantera media kommer  innebära att hon i praktiken kommer att bli departementets lysande stjärna och socialdemokraterna kommer snabbt att flytta fram sina positioner inom skolpolitiken. Men även Allianspartierna kommer att få problem. Jan Björklund kommer att få konkurrens om att  vara landets ledande skolpolitiker. Ekström kommer inte att vara belastad av de beslut som fattats under Alliansregeringen utan kan bli en injektion inom utbildningspolitiken.

Den stora frågan är om hon lyckas skapa breda överenskommelser över blockgränserna inom sitt ansvarsområde. Det kommer inte att bli en lätt uppgift. Det är mindre en två år till riksdagsvalet och de politiska partierna positionerar sig inom ett av politikens viktigaste områden. Men om det är någon som kan lyckas med uppgiften så är det Anna Ekström.

Foto: Stefan Mattson

 

 

En bostadspolitisk debatt borde handla om hur vi bygger bostäder åt de som saknar bostad.

I söndags deltog jag i en bostadspolitisk debatt arrangerad av hyresgästföreningen i Solna. Inbjudna var de politiska partierna i Solna. Inför debatten hade föreningen i annonser i lokalmedia angett de frågor som man ville med oss politiska företrädare. Innan debatten utgick jag i från att den viktigaste bostadspolitiska frågan i dag måste vara – hur får de som inte har en bostad i dag en bostad? Och det borde vara en fråga som även hyresgästföreningen borde vara angelägen att diskutera.

Men så var inte fallet. Hyresgästföreningen ville diskutera sex frågor. Alla frågorna hade sin utgångspunkt i de som redan har en bostad. En fråga tangerade nyproduktionen men då i perspektivet av de som redan bor – Är ni beredda att slå vakt om en bra boendemiljö vid nybyggnationer för de som redan bor där.

En fråga som måste ställas är vem som företräder de som söker en bostad. I varje nytt bostadsprojekt finns det alltid närboende som vill stoppa eller begränsa ett nybyggnadsprojekt. Ibland på oklara grunder och innan man ens har sett hur projektet kommer att se ut. En vanlig invändning är att den egna bostadsrätten kommer att förlora i värde om det byggs ett ny hus i närheten. Vilken empirisk grund ett sådan uttalande grundar sig på är högst oklart. Det finns många konkreta fall där det omvända har inträffat. Priserna har ökat pga av bullret och avgaser har minskat, den lokala servicen och kollektivtrafiken har blivit bättre, området har byggts om och det har skapats bättre boendemiljöer och områden har bytt identitet och har hamnat i ett område med högre status.

Hyresgästföreningen som en gång i tiden var en radikal rörelse som klarade av att dels företräda de som hade en bostad, och ville skapa ett bättre boende men också de som ville ha en bostad.

Vi börjar oss nu, i Sverige, att närma oss 50-talets bostadsbrist. Mycket talar för att bostadsfrågan kommer att bli en av de viktigaste frågorna i valet 2018. I dag är hyresgästföreningen ingen organisation som står på de bostadssökandes sida. Snarare finns det exempel från Solna där föreningen har motsatt sig ny bebyggelse. Det är tragiskt. Hyresgästföreningen kunde tillsammans med YIMBY, ungdomsorganisationer och merparten av de politiska partierna kunna gå i bräschen för ett ökat bostadsbyggande. Tyvärr är det inte så i dag.

 

Är det skamligt att bygga nytt i miljonprogrammet?

I veckan när Solna kommunfullmäktige hade sammanträde hade en ledamot lagt en interpellation om hyresrättsbyggande som utvecklades till en debatt om det är skamligt att förtäta miljonprogrammet. En ledamot från Vänsterpartiet tyckte att det var skamligt av oss borgare, dvs Alliansens företrädare att vilja bygga nya hus inom miljonprogramsområdena. En överraskande ståndpunkt för att komma från västerhåll.

Miljonprogrammet som byggdes i slutet av 60-talet och början av 70-talet innebar att en miljon bostäder byggdes under 10 års tid. De nya bostadsområdena var storskaliga, trafikseparerade, handel och service var koncentrerade till ett centrum och arbetsplatserna var få. De byggdes på ett sätt som stod i stark kontrast till stenstaden med sitt rutnät för trafik och bebyggelse  med bostäder, arbetsplatser och service integrerade De flesta områdena fick snabbt dåligt rykte och de har i dag utvecklats till utanförskapsområden med stora integrationsproblem. Det gäller inte alla men väldigt många. I Solna finns det dock inget område som klassas som ett utanförskapsområde.

De som blev problemområden när de byggdes är det även idag. Jag växte upp i Göteborg under 60- och talet. Områdena blev snabbt stigmatiserade och följande händelse visar hur det var. Jag jobbade fler år i Pressbyrån och åkte och jobbade på många ställen i staden. Och en personalsekreterare på kontoret konstaterade följande: – Ja, du Anders. Du är den enda av våra extraanställda som inte bor i Angered som kan tänka dig att jobba i Hjällbo, Hammarkulletorget eller någon annanstans i Angeredsområdets olika stadsdelar. Ingen annan vill åka dit.

Jag delar inte alls Vänsterpartistens analys. Jag tror att det vore väldigt bra att förtäta miljonprogrammets stadsdelar. Speciellt med tanke på att våra miljonprogramsområden i Solna  har stora förutsättningar att bli bra. Det måste givetvis ske på ett bra sätt med hänsyn till den befintliga miljön men en förtätning skulle skapa många pluseffekter. Fler invånare ger fler personer som handlar i butiker och utnyttjar den lokala servicen. Det är bra. För de gamla stadsdelarna har oftast tappat befolkning. Det går att skapa bättre trafikmiljöer där gatan kan integreras med bostäder, service och arbetsplatser på ett naturligt sätt.

En faktor som oftast glöms bort är att det oftast är de kommunala bostadsbolagen som äger mark i stadsdelarna. Det ger bolagen möjlighet att bygga på egen mark vilket möjliggör att bostadsprojekt som inte hade varit realistiska att genomföra nu går att genomföra pga att de ekonomiskt går i hop.

Och ofta är det en stor andel hyresrätter som byggs även om det för områdena är bra med olika upplåtelseformer.

Att bygga fler bostäder i centrala lägen i Solna kan aldrig vara fel. Det är bra för alla inblandade. Det borde även vänsterpartiet inse.