Annie Lööf borde bli Alliansens statsministerkandidat

Nu är det bara något mer än ett år till riksdagsvalet 2018. Väljareopinionerna förändras hela tiden. Den stora förändringen inträffade dock efter moderaternas utspel i januari när partiet ville samarbeta med Sverigedemokraterna. Därefter har moderaternas kräftgång accelererat och Centerpartiet stadigt ökat i opinionen och Sverigedemokraterna tagit över moderaterna roll som Sveriges näst största parti. Så även i SIFOs väljarundersökning som publicerades i dag. Moderaterna når sin lägsta siffra sedan 2003 och får bara 15,9 % och Centerpartiet ökar till 13,4 %. Mellan M och C skiljer det bara 2,5 %. Även Liberalerna ökar till 6,2 %.

Det finns i dag flera skäl för att Annie Lööf skall bli Alliansens statsministerkandidat.

1. Sammantaget är C och L nu större än M och Kd. Och blir det inget tydligt vi mot dom val riskerar KD att tappa taktikrösterna från moderaterna och därmed hamna utanför riksdagen. Mittpunkten i Alliansen kommer därför att ligga på C och L och det är därför rimligt att det största av mittenpartierna tar statsministerposten.

2. Det är inte troligt att något av de traditionella blocken får egen majoritet. Den som blir statsminister måste kunna hämta stöd hos andra partier och där har Lööf betydligt större möjligheter än Kinberg Batra. Och kanske blir C större än M.

3. Lööf har ett mycket starkt stöd hos väljarna. Hela 35 % av väljarna har stort eller mycket stort förtroende för henne i en undersökning av Novus i maj. Kinberg Batra har rasat till 20 %.

4. Alliansens ledare måste utstråla framgång och framtidstro. Där har Lööf ett strategiskt övertag mot Kinberg Batra som dessutom är kraftigt ifrågasatt i sitt eget parti.

Inget, förutom att Moderaterna fortfarande är något större än C talar för att Anna Kinberg Batra skall bli Alliansens statsministerkandidat. Det är nu dags att sätta ner foten om Alliansen fortfarande skall ha en chans att erövra regeringsmakten.

Moderaternas närmande till SD är årtiondets största politiska felbedömning

Moderaternas närmande till Sverigedemokraterna är årets största politiska händelse och snabbt ritade utspelet om den politiska kartan. Frågan är om inte utspelet kommer att bli årtiondets största politiska misstag. Vi får gå tillbaka till när LO tvingade in Mona Sahlin i ett samarbete med Vänsterpartiet som fick stora politiska följder för socialdemokraterna.

Utspelet var särskilt anmärkningsvärt med tanke på Anna Kinberg Batra bara någon vecka innan utspelet sa att något samarbete med Sverigedemokraterna inte är aktuellt.

Utspelet har fått många ödesdigra konsekvenser för Moderaterna och Alliansen. Alliansen framstår som djupt splittrade och fokus hamnar inte längre på att kritisera regeringen utan den politiska debatten handlar om vem som vill leka med vem.

Opinionsmässigt blev utspelet en total flopp för moderaterna. Partiet tappade 2,1 %  i Svd/SIFO och tappar över 5 % i Expressens undersökning. Samtidigt ökar de tre andra Allianspartierna och Centern med 2,3 % till den högsta siffran sedan 1990. Och nu mullrar det i leden. I fredagens Aktuellt uttalade sig tre ledande moderater;  landstingsrådet Kristoffer Tamsons, kommunalrådet Pehr Granfalk och förre försvarsministern Mikael Odenberg negativt om hur partiet positionerar sig.

En intressant fråga blir hur utvecklingen kommer att bli för de andra Allianspartierna. Det börjar bli allt tydligare att alliansen delas upp i ett liberalt block med Centerpartiet och Liberalerna och ett konservativt med Moderaterna och Kristdemokraterna. Centerpartiet med Annie Lööf i spetsen går från klarhet till klarhet. Och mycket talar för att framgångskurva kommer att fortsätta uppåt men ytterligare framgångar behövs i opinionen för att hon skall kunna utmana Anna Kinberg Batra om att vara borgerlighetens ledande politiker.

Även Anna Kinberg Batra påverkas. Hon upplevs mer och mer som en svag ledare som inte kunde hålla emot de delar av partiet som inte ser några problem med att samarbeta med Moderaterna. Jag har den senaste veckan talat med många moderater som är djupt upprörda över utspelet och flera har begärt utträde ur moderaterna. Moderaterna håller på att utvecklas till ett djupt splittrat parti.

Men det stora problemet med utspelet är att Moderaterna har legitimerat Sverigedemokraterna som ett rumsrent parti. För många väljare är nu  SD ett parti bland många andra. Och inget talar för att Moderaternas tapp till SD kommer att minska. Snarare tvärtom. Det är inte omöjligt att SD blir större än moderaterna i nästa val nu när Moderaterna läcker väljare till såväl SD som till övriga Allianspartier

Nytt politiskt landskap: M, Kd och Sverigedemokraterna bildar det nya konservativa blocket

Frågan är om inte torsdagen den 19 januari 2017 blir ett datum som går till historien. Mycket talar för att det var sista dagen med gänget inom Alliansen och att det bildades ett helt nytt konservativt block bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Det  interna trycket blev alldeles för stort för Anna Kinberg Batra. Det finns många moderater som till vilket pris som helst vill fälla regeringen och inte har så mycket emot att bilda en regeringen med eller stöd av Sverigedemokraterna. Dessutom skall ett samarbete i riksdagens utskott påbörjas. Men det var en snabb omsvängning. För en vecka sedan meddelade Kinberg Batra att det inte skulle bli någon gemensam alliansmotion om budgeten. I oktober sa hon att något samarbete med Sverigedemokraterna inte är aktuellt.

För ett kommande Allianssamarbete var det ett riktigt sänke. Allianskollegerna meddelades med ett sms på onsdagskvällen om utspelet. Att ställas inför fullbordat faktum för Centerpartiet och Liberalerna gör ett fortsatt Allianssamarbete svårt om inte omöjligt. Bara kristdemokraterna hoppade på moderaternas utspel.

Mycket talar för att det politiska landskapet nu  ritats om och består av ett vänsterblock, ett liberalt block med Centerpartiet och Liberalerna samt ett konservativt med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Det är svårt att se taktiken i moderaterna utspel. Moderaterna tappar i opinionen och tappet till Sverigedemokraterna och Centern har fortsatt efter valet. Men inget talar för att utspelet skulle stärka moderaternas ställning på sikt. Kinberg Batra har förlorat sin roll som Alliansledare. Varför skulle stödet minska för Sverigedemokraterna nu när M och Kd har legitimerat dem som regeringsunderlag. De moderater som gillade Fredrik Reinfeldts politik kommer fortsatt att söka sig till Centerpartiet och Liberalerna.

Om det bildas en konservativ regering efter valet får de ett svårt parlamentariskt läge. De tre partierna kan få över 40 % om kristdemokraterna klarar spärren. De kommer inte själva att få majoritet och kommer inte få något som helst stöd av vänsterblocket. De blir helt beroende av C och L.

Det förändrade politiska landskapet kan helt enkelt innebär ett mycket stort inflytande för Centerpartiet och Liberalerna. De kanske bildar regering? En revansch för de en gång så starka mittenpartierna.

Sundbyberg har fallit – Alliansen och miljöpartiet skapar ett grönblått majoritetsstyre

I  dag kom den glädjande nyheten att det bildas en ny majoritet i Sundbyberg där de fyra Allianspartierna går ihop med miljöpartiet.  De fem partierna har 29 mandat i kommunfullmäktige av 55 så det skapas ett stabilt majoritetsstyre. Att det uppstår nya majoriteter under mandatperioden är kanske inte så ovanligt i Sverige i dag. Det som i Sundbybergsfallet är exceptionellt är att Socialdemokraterna som har styrt Sundbyberg sedan demokratins införande med undantag av 7 månader tappar makten i den kommun som är viktigast för Socialdemokratin i Stockholms län. Det har varit deras flaggskepp av länets 26 kommuner. Kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, Jonas Nygren(S), har kunnat framstå som en politisk förnyare för en expansiv tillväxtkommun med ett kraftfullt bostadsbyggande.

Socialdemokratin i Sundbyberg har varit i focus i media, varit partiets fönsterkommun och Jonas Nygren har klippt alla band i staden inom alla områden. Så fallet för socialdemokratin i Sundbyberg är därför en stor motgång för partiet inte bara i Sundbyberg utan för hela länet och samtidigt en framgång för Alliansen som lyckats bilda en majoritet med Miljöpartiet. En konstellation som inte är så vanlig i vårt län.

De fem partierna skall gratuleras till framgången. En snabb genomläsning av den politiska plattformen 2016-2018 – Ett grönblått Sundbyberg tar bla upp två politiska frågor som direkt berör min hemkommun Solna. De är

• Ett naturreservat kring Golfängarna och Lötsjön skall inrättas.

• Att Enköpingsvägen görs om till en grön stadsgata. Det fortsatta utvecklingsarbetet ska ske i samråd med Solna.

Ur ett folkpartiskt Solnaperspektiv är det två bra initiativ som har starkt stöd inom folkpartiet Solna. Folkpartiet Solna och Sundbyberg har ju tidigare tillsammans drivit naturreservatsfrågan.

Det är också glädjande att Folkpartiet får en kommunalrådspost med ansvar för kultur- och fritidsfrågorna.

Ett stort grattis till folkpartiet, moderaterna, centerpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet och lycka till med att skapa ett grönblått Sundbyberg.

Läs den politiska plattformen här

Alla länder i Europa och alla kommuner i Sverige måste ta emot flyktingar

Den senaste tiden har debatten varit livlig angående kommunernas skyldighet att ta emot flyktingar. Debatten är på många sätt märklig. Alla partier i Sverige, utom möjligtvis Sverigedemokraterna anser att alla länder i Europa skall dela på ansvaret och ta emot flyktingar. En rimlig ståndpunkt.

Men när det gäller Sverige är situationen annorlunda. De  senaste dagarna har diskussionen varit het i Sverige. Senast i söndagens Agenda frågades moderatledaren Anna Kindberg Batra ut om moderaternas inställning i frågan. Svaren var mycket svävande och otydligt men klart är ändå att moderaterna inte vill ha något tvång mot enskilda kommuner. Folkpartiet har dock ändrat uppfattning och är nu för att alla kommuner skall ta emot flyktingar. Ett bra ställningstagande.

Det som gäller länderna i Europa gäller inte för Sverige. Det är svårt att förstå logiken. Särskilt med tanke på att alla partier mer eller mindre intervenerar i den kommunala sektorn med olika direktiv och lagregler. Och så även inom detta område. Den 1 juli 2006 blev Sigtuna, Solna, Mölndal och Malmö mottagningskommuner för ensamkommande flyktingbarn av den  enkla anledningen att kommunerna låg i anslutning till de stora inreseorterna Stockholm, Göteborg och Malmö och i Solnas fall att migrationsverket hade sitt kontor där. Hade deras kontor legat i Sundbyberg hade Sundbyberg blivit mottagningskommun. Kommunerna tar vid behov emot barnen i tillfälliga boenden innan de skickas vidare till andra kommuner. Någon större debatt blev det inte om detta och de berörda kommunerna hade inte så mycket att säga till om detta inför regeringens beslut. Men det var å andra sidan kommuner som är öppna mot omvärlden.

Att alla kommuner skall ta sitt ansvar är viktigt. De kommuner som i dag inte tar emot flyktingar eller i liten utsträckning har oftast en problematisk bostadsmarknad men det har väldigt många kommuner i Sverige i dag. Men de berörda kommunerna har oftast en väldigt bra arbetsmarknad vilket är viktigt för integreringen.

Hur många flyktingar kommunerna skall ta emot blir säkert en grannlaga uppgift. Och det kommer inte bli enkelt. Solna exempelvis är mottagningskommun för ensamkommande flyktingbarn och har en ganska stor inflyttning av flyktingar som söker sig hit på egen hand. I bland utan att ha passerat via en annan kommun eller söker sig hit från en annan kommun. Andra kommuner har den omvända situationen. Ingen söker sig dit på egen hand och många vill flytta från orten till en större kommun där det är lättare att umgås med landsmän och att hitta jobb.

Men den princip som måste gälla är att alla kommuner måste ta sin del av ansvaret.

 

Inte så smart av Reinfeldt att avgå på valnatten

På valnatten meddelande statsminister Fredrik Reinfeldt att han avgår som statsminister och partiledare för moderaterna. Visst var det ett stort nederlag för moderaterna och Alliansen men moderaternas valresultat var ändock en av de bästa som partiet gjort i modern tid.

Jag har full förståelse för om Reinfeldt efter 10 år som partiledare och åtta år som statsminister – och att Alliansen förlorade valet – vill göra något annat. Han har gjort stora insatser för Sverige och varit en mycket framgångsrik partiledare och statsminister. Ingen borgerlig politiker har varit statsminister under så lång tid och genom hans ledarskap har Alliansen visat att de kan styra landet även i svåra ekonomiska tider och under utrikespolitisk turbulens. Han tycks anse att det är dags för nya krafter att ta vid. Och det kan vara skönt att själv bestämma när man vill sluta.

Problemet är bara att han skapat ett stort tomrum under tiden fram till dess en ny partiledare skall utses nästa år. Moderaterna kommer under flera månader att stå utan en tydlig ledare och Alliansen utan en oppositionsledare. En extra partistämma är utlyst till den 7 mars och det är nästa sex månader dit. Och någon självklar talesperson för moderaterna under tiden finns inte. Detta i en tid då de rödgröna har stora svårigheter att bilda en handlingskraftig regering för att nu använda Stefan Löfvens egna ord. Allt talar för att det blir en mycket svagare regering än under Alliansregeringens fyra sista år. Socialdemokraterna och Miljöpartiet måste få med sig Vänsterpartiet om en budget för att få fler röster än Alliansen i riksdagen. Och hur kommer Sverigedemokraterna att agera när det väl ställs på sin spets.

Risken är överhängande att det blir ett nyval. Alliansen var fyra samspelta aktörer som bildade en regering 2006 efter gedigna förberedelser. De rödgröna har inte haft någon plan för att ta över regeringsmakten. Förhandlingarna började inte bra. Det första är att Löfven meddelar Sjöstedt att vänsterpartiet inte får sitta med i regeringen – utan att de ens har förhandlat. Nu skall Löfven försöka få med ett förödmjukat och revanschsuget Vänsterparti på S/MPs budget. Det kommer att bli tufft. Kommer ens Socialdemokraterna och Miljöpartiet att kunna enas kring ett gemensamt regeringsprogram utan att partiernas profiler förhandlas bort. Nu på morgonen informerade Miljöpartiets partisekreterare på bästa sändningstid att de tvärtemot vad de sa i valet kan tänka sig att rusta upp Sveriges försvar. Det är mycket bra att de omprövar sina tidigare ställningstaganden. Men hur hanterar de den interna opinionen.

I denna oroliga tid hade Alliansen och Sverige behövt Reinfeldt som partiledare.

Läs även mina blogginlägg

• (S) inviter till FP och C är inte för landets bästa utan för partiets bästa
• Stefan Löfven är inte rätt man på jobbet.
• En röst på Miljöpartiet i riksdagsvalet är en röst på Putin

Foto: Peter Knutson

En röst på Miljöpartiet i riksdagsvalet är en röst på Putin

 

Rubriken ovan kan kännas tuff mot Miljöpartiet men är så sann.  Inte för att partiet gillar Putin utanför partiets inställning till Sveriges försvar. Staffan Heimersson skriver om Sveriges bristande försvar i Aftonbladet i dag (14-09-06). Heimersson kommer att rösta på Folkpartiet för det är det enda parti som har en långsiktig plan för försvaret. Han är skarpt kritiskt till Socialdemokraterna och Moderaterna som har tappat greppet om försvarsfrågan och har ett stort ansvar för den nedrustning som har skett.

Ryssland under Putins ledning har blivit nationalistiskt, aggressivt och expansivt. För några år sedan attackerade Ryssland Georgien, annekterade Krim och har i dag en stor militär närvaro i Ukraina. Utan tvekan drömmer sig Putin tillbaka till den tid då Sovjetunionen var stort och mäktigt. Han anser ju att upplösningen av Sovjetunionen var en stor tragedi. Likheterna med Hitler under 30-talet är slående. Saarland, militarisering av Rehnlandet, Anschluss av Österrike, och annekteringen av Tjeckoslovakien. Är Baltikum på tur. Jag träffade i veckan som gick ett antal personer från Estland och de är djupt oroade över utvecklingen i Ryssland.

Jag delar Heimerssons uppfattning att den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön och att svenska flygfält är intressanta för ryssarna om de vill flytta fram positionerna om de skall föra ett europeiskt krig.

Staffan Heimersson har gått igenom partiernas hemsidor och sett var de skriver om försvaret. Och det ger en ganska avslöjande sammanställning om partiernas uppfattning . Och särskilt oroande är Miljöpartiets uppfattning. De kan ju bli ett regeringsparti den 14 september.

”De fyra extremistpartierna – V, MP, FI och SD – skulle jag lämna därhän om inte Miljöpartiet sannolikt hamnar i regeringen. Då är det bra att veta att partiet ”vill se en politik som sätter mänsklig säkerhet före territoriell. Fred är inte bara målet utan vägen dit.” Partiet har denna vecka klandrat ”EU för att lägga mycket möda på att utveckla sin militära kapacitet. Det tycker vi är fel väg att gå.” MP vill lösa problemen ”med en civil fredskår”. Har programförfattaren rökt hasch?

Jag går till de tre resterande allianspartierna. C säger inget konkret, KD bara truismer. Det är först med Folkpartiet som det blir klarspråk:

Vi ska ”fortsätta förstärka försvaret. Försvarsanslagen behöver höjas”. ”Sverige ska söka medlemskap i Nato”. ”Förbättra närvaron på Gotland. Sveriges mest strategiskt utsatta ö behöver permanent närvaro av militära förband.”

Vi ska ”fortsätta förstärka försvaret. Försvarsanslagen behöver höjas”. ”Sverige ska söka medlemskap i Nato”. ”Förbättra närvaron på Gotland. Sveriges mest strategiskt utsatta ö behöver permanent närvaro av militära förband.” ”

Det självklara svaret är att det skulle vara en katastrof för det svenska försvaret om det blir en rödgrön regering. Dagens försvar klarar inte ens av incidentberedskapen och skulle ännu mindre klara av att försvara Gotland, landets flygplatser och skulle inte kunna stå emot en rysk invasion. Miljöpartiets politik skulle försvaga Sveriges försvar ännu mer och förhindra att Sverige kan försvara sitt territorium. Och inte blir det bättre med Vänsterpartiet i  regeringen.

Sverige måste förstärka försvaret och särskilt angeläget är det att ge Gotland ett starkt invasionsförsvar.

Försvarsfrågan börjar ta allt större plats i valrörelsen. Inte så konstigt med den oroande utvecklingen i östra Europa. Folkpartiet rycker starkt fram bland väljarna och 18 procent anser att Folkpartiet har den bästa försvarspolitiken, något mindre än moderaterna. Att moderaterna fortfarande har en högre siffra än folkpartiet beror snarare på att partiet har en över 100 årig tradition att varje Sveriges försvarsvänliga parti. Men i dag är det inte så.

Läs Staffan Heimersons värld

Läs även mina tidigare blogginlägg

Berlin 1938 * 1936 Tjeckoslovakien Sotji 2014 Ukraina 2014

* EU och USA kommer att offra Ukraina om Ryssland invaderar.

* Vill Sverige försvara Gotland

* Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ vinner valet åt Alliansen.