Berlin 1936 Tjeckoslovakien 1938 Sotji 2014 Ukraina 2014

Den senaste veckan har jag befunnit mig på semester i Asien och försökt följa utvecklingen i Ukraina via Channel New Asia och svenska hemsidor. Historien upprepar sig är ett ofta använt uttryck. Och det har aldrig stämt bättre än nu. Det finns alltför slående likheter mellan Tyskland under 30-talet och Ryssland under Putin. Förevändningarna är de samma. På 30-talet invaderade Tyskland omgivande länder för att skydda den tyska befolkningen. Ett tydligt exempel är invasionen av Sudettyskland och därefter hela annekteringen av hela Tjeckoslovakien. Tyskland kunde inte heller respektera första världskrigets gränser. Utvecklingen i Ukraina stämmer allt för väl med 30-talets utveckling. Ryssland invaderade i helgen delar av Krim och även Ukrainska radio- och tv-stationer. Putin har svårt att acceptera de gränser som uppstod efter Sovjetunionens upplösning 1989.

Utländska regeringenschefer och svenska politiker fördömer givetvis utvecklingen i Ukraina. Men frågan är vad som kommer att hända. Jag tror inte att det kommer att hända speciellt mycket. Återbud till G 8-mötet, kanske handelshinder men som en del analytiker i media skriver i dag. Det finns inte så mycket att göra – om man inte vill invadera. Och det kommer lika lite som 1938 att ske. Även om erfarenheterna från 1938 visade att en invasion till Tjeckoslovakiens fördel 1938 kanske hade kunnat förhindra andra världskrigets utbrott. Riskerna är betydande att Ryssland inte nöjer sig med Krim utan även gör anspråk på andra delar av Ukraina. Ryssland påverkas väldigt lite av internationella opinioner och en internationell kris kan snarare stärka Putins ställning i Ryssland. Precis som i 30-talets Tyskland finns det i Ryssland en inställning att de är förfördelade och att Världen inte förstår Ryssland. Jag har under hela Putins regeringstid haft ett stort misstroende mot honom. Invasionen i Georgien är bara ett av många exempel på hans sätt att agera. Vart det bär hän i Ukraina kan ingen säga med bestämdhet. Men jag befarar det värsta. Vi som jobbade aktivt i FPUs Östeuropagrupp under 70-och 80-talet blev ju givetvis överlyckliga över utvecklingen de första åren efter 1989. Utvecklingen har ju inte varit entydigt positiv. En klart positiv utveckling i Polen och Baltikum. En katastrofalt negativ utveckling i Ungern som på 70-talet ansågs som ett föregångsland bland de östeuropeiska staterna. Men utvecklingen i Ryssland är ändock mest oroande. Det är ett stort land som fortfarande har ett internationellt inflytande, exempelvis i Syrien, och har inte mentalt förlikat sig med Sovjetunionens fall, och förlorade landområden. Putin vet precis som Hitler att västvärlden är villrådigt och vet inte hur de skall hantera situationen. Och det kommer han att utnyttja och flytta fram Rysslands positioner. För precis som Frankrike och Storbritannien inte kom till tjeckernas hjälp 1938 kommer Ukrainas folk att inte få militär hjälp av NATOs styrkor 2014. Ett krig är lätt att starta men svårt att få slut på har många politiker och statschefer fått erfara under årens lopp.

Bloggar:

Jesper Svensson(FP) – Nya prövningar för Europa.

Rasmus Jonlund (FP) – Otryggt Kreml väljer åter maktspråk – hade ett annat Ryssland varit möjligt.

Fotnot: Vill ni veta mer om Tjeckoslovakien kan jag rekommendera er att läsa boken Vi är förrådda! Tjeckoslovakiens undergång 1938, Författare Anders Persson, Ordfronts förslag ISBN 9789173240932