I senaste numret av det liberala nyhetsmagasinet NU vill vi, i folkpartiets bostadspolitiska arbetsgrupp lyfta bostadsfrågorna. De är centrala för alla svenskar och är ett viktigt politikområde. Långtidsutredningen och vår rapport som vi presenterade för partiledningen våren 2013 kommer fram till många liknande slutsatser. Bostadsrapporten blev aldrig antagen och därmed aldrig offentlig. Regeringspartierna socialdemokraterna och miljöpartiet börjar nu diskutera bostadsfrågorna. Det är hög tid för Folkpartiet att göra det samma. Det är dags att publicera vår rapport och låta folkpartiet komma in i den bostadspolitiska debatten.
Såväl långtidsutredningen som arbetsgruppen konstaterar att bostadsbristen är hämmande för tillväxten och hämmar rörligheten på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden.
Reavinstskatten ger inlåsningseffekter och minskar medborgarnas intresse för att byta bostäder. Det ger Sverige ett sämre utnyttjande av bostadsbeståndet. Vi föreslår att reavinstskatten sänks och att ränteavdragen på högre nivåer sänks.
Bristen på planlagd mark är stor i vissa delar av landet. I vår rapport kom vi med många förslag på hur det går att förkorta tiden mellan idé och produktion.
Vi ser framför oss ett ökat antal ägarlägenheter. Det är en upplåtelseform som har många fördelar framför bostadsrätten. Den är vanlig utomlands men ännu så länge ovanlig i Sverige. Andra reformer handlar om fler möjligheter att välja och påverka, till exempel indexerade flerårskontrakt, till- och frånval, hyresbosparande samt rotavdrag för hyresgäster.
Vi förslår stegvisa reformer. Men inriktningen måste vara tydlig. Det måste vara möjligt att hitta en bostad under livets alla skeden. Spelreglerna måste måste vara överblickbara och långsiktiga oavsett det gäller skatter, krav på amorteringar, ränteavdrag eller reavinstbeskattning.
Jag tror att det skulle vara en stor fördel om många av dessa frågor kunde lösas över blockgränserna så att aktörerna på fastighetsmarknaden och medborgarna vet hur spelreglerna ser ut över lång tid. Den som köper en bostad gör oftast sitt livs viktigaste affär.
Mycket talar för att bostadsfrågorna blir heta i nästa riksdagsval. Det är därför dags att att lyfta fram arbetsgruppens rapport ur arkiven och lyfta fram våra olika förslag. Nu har folkpartiet chansen att bredda sig politiskt och få ett nytt profilområde. Sedan Birgit Friggebo var bostadsminister i den första borgerliga regeringen 1976-82 på 44 år har inte folkpartiet prioriterat bostadsfrågorna. Det kan vi nu ändra på.
Läs även mina blogginlägg
* Sju åtgärder att öka bostadsbyggandet i Sverige.
* Så kan bostadsbyggandet öka.
* Kan intentionsavtal enligt finsk modell få fart på bostadsbyggandet.
andersekegren.wordpress.com 
Utifrån ett liberalt perspektiv borde den första åtgärden för ett bättre bostadsbyggande vara att bryta oligopolets, ”det byggindustriella komplexets”, dominans av bostadsbyggandet. De arbetar alla med samma storskalighet, lika dyra pengar, samma sorts kalkyler, producerar samma enfaldiga bostäder och utarmade stadsdelar. Det som planeras i Solna är ett praktexempel på det jag menar, och det fungerar bara därför att kommunerna fungerar i symbios med byggindustrin.
Om man tittar på delar av Europa där bostadsproduktionen fungerar bättre är det slående att mångfalden av olika sorts byggherrar är större – det måste vi åstadkomma här också!
Jag håller med om att det vore bra med fler ägarlägenheter och fler hyresrätter, men då måste regelverket, som ensidigt gynnar BR-produktion ändras. Ägarlägenheter missgynnas framför allt av höga transaktionskostnader, hyresrätter av ränteavdrag, rot-regler, hyresreglering mm.
De viktigaste åtgärderna för kommunerna är inte att få kortare (och därmed troligen sämre och potentiellt mindre demokratiska) planprocesser. Om kommunerna ser till att ha tillräcklig planberedskap och att göra planer före markanvisning spelar tiden för planprocessen inte så stor roll. Om vi vill möjliggöra för alla de potentiella småskaliga byggherrar som knackar på dörren för att producera bostäder med billigare pengar, större mångfald och högre kvalitet är det framför allt följande fyra åtgärder som krävs: 1) Dela upp marken i MYCKET mindre fastigheter, lagom för 4-25 bostäder 2) Gör plan före markanvisning, de små har inte resurser att vara med i planprocessen 3) fördela marken utifrån kvalitets- och hållbarhetskriterier, med ett fast marknadsmässigt pris – lär av t ex Linköping 4) lägg betalningarna till kommunen så sent som möjligt i processen.
Gör så och Solna kommer att översvämmas av byggherrar som kan betala mer för marken och bygga en mycket bättre och billigare stad – t ex byggemenskaper.