Alliansen och Bergshamrapartiet är överens om ett 70+ boende i Bergshamra, Solna

I den uppgörelse som har slutits mellan Allianspartierna och Bergshamrapartiet inför beslut om budgeten 2016 innebär att ett antal uppdrag skall genomföras. Uppdrag vars syfte är att förbättra Bergshamra. Det gäller b l a  överdäckning av Bergshamravägen, en utvecklingsplan för Bergshamraskolan med flera åtgärder.

Ett av uppdragen har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Jag tänker på det uppdrag som fullmäktige kommer att besluta om att ge kommunstyrelsen och byggnadsnämnden i uppdrag att identifiera lägen och intressent för uppförande av ett 70+ boende i Bergshamra. Inom Folkpartiet har vi tittat på olika ställen för 70+ boende i Solna och Bergshamra är en av de stadsdelar som vi anser skulle vara en bra placering av ett 70 + boende. Därför är det bra att kommunfullmäktige nu ger ett tydligt uppdrag till berörda nämnder.

Visst är det bra med en omfattande hemtjänst till Solnas äldre. Men många äldre vill hellre bo på något boende som är anpassat efter de äldres behov av trygghet, service och gemenskap. Många politiker underskattar det behovet.  Även tillgängligheten och bostadens utformning är viktig. Enligt uppgifter från en äldre politiker i Bergshamra finns det 700-800 lägenheter som saknar tillgång till hiss. Då är villaområdena i Ulriksdal, Stocksundstorp och Södra Bergshamra oräknade.

Exakt var det skall ligga i stadsdelen, hur stort det skall vara och hur det skall utformas får utredas vidare. Min personliga uppfattning är dock att en placering vid Bergshamra Centrum torg skulle vara att föredra då det redan finns  service på Berga och Bergshamra centrum och goda kommunikationer.

Ett nytt 70+ boende i Bergshamra känns som ett angeläget och mycket viktigt beslut.

Sundbyberg har fallit – Alliansen och miljöpartiet skapar ett grönblått majoritetsstyre

I  dag kom den glädjande nyheten att det bildas en ny majoritet i Sundbyberg där de fyra Allianspartierna går ihop med miljöpartiet.  De fem partierna har 29 mandat i kommunfullmäktige av 55 så det skapas ett stabilt majoritetsstyre. Att det uppstår nya majoriteter under mandatperioden är kanske inte så ovanligt i Sverige i dag. Det som i Sundbybergsfallet är exceptionellt är att Socialdemokraterna som har styrt Sundbyberg sedan demokratins införande med undantag av 7 månader tappar makten i den kommun som är viktigast för Socialdemokratin i Stockholms län. Det har varit deras flaggskepp av länets 26 kommuner. Kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, Jonas Nygren(S), har kunnat framstå som en politisk förnyare för en expansiv tillväxtkommun med ett kraftfullt bostadsbyggande.

Socialdemokratin i Sundbyberg har varit i focus i media, varit partiets fönsterkommun och Jonas Nygren har klippt alla band i staden inom alla områden. Så fallet för socialdemokratin i Sundbyberg är därför en stor motgång för partiet inte bara i Sundbyberg utan för hela länet och samtidigt en framgång för Alliansen som lyckats bilda en majoritet med Miljöpartiet. En konstellation som inte är så vanlig i vårt län.

De fem partierna skall gratuleras till framgången. En snabb genomläsning av den politiska plattformen 2016-2018 – Ett grönblått Sundbyberg tar bla upp två politiska frågor som direkt berör min hemkommun Solna. De är

• Ett naturreservat kring Golfängarna och Lötsjön skall inrättas.

• Att Enköpingsvägen görs om till en grön stadsgata. Det fortsatta utvecklingsarbetet ska ske i samråd med Solna.

Ur ett folkpartiskt Solnaperspektiv är det två bra initiativ som har starkt stöd inom folkpartiet Solna. Folkpartiet Solna och Sundbyberg har ju tidigare tillsammans drivit naturreservatsfrågan.

Det är också glädjande att Folkpartiet får en kommunalrådspost med ansvar för kultur- och fritidsfrågorna.

Ett stort grattis till folkpartiet, moderaterna, centerpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet och lycka till med att skapa ett grönblått Sundbyberg.

Läs den politiska plattformen här

Att successivt ta bort ränteavdragen är nödvändigt

I söndagens partiledardebatt på Svt kom frågan om ränteuppdragen upp. Samtliga partiledare utom Jan Björklund och Jonas Sjöstedt försökte att uttala sig så luddigt som möjligt och skjuta frågan framåt in i en okänd framtid.

Detta i en tid då vi varje dag i artiklar och i nyhetssändningar matas med information om den kommande bostadsbubblan. Det har experterna sagt i 20 års tid utan att det har hänt något men det är en korrekt bild att prisstegringarna på bostäder har ökat snabbt i  landets tillväxtorter. Men skulle arbetslösheten öka kan situationen snabbt förändras.

Experterna efterfrågar åtgärder från regeringens sida för att dämpa prisökningarna på bostäder. Det kan ju göras på olika sätt. Exempelvis ett kraftigt ökat bostadsbyggande men det är det knappast någon som tror på. Det är långa ledtider i byggbranschen.

Andra åtgärder är att  återinföra fastighetsskatten eller minska eller ta bort ränteavdragen. Problemet är bara att fastighetsskatten är på många sätt en bra skatt men hur den tidigare har utformats har medfört att den inte har någon som helst legitimitet bland medborgarna. Ett införande tror jag dessutom kan innebära att bubblan brister.

Ett betydligt mer effektivare och rättvisare åtgärd är att successivt fasa ut ränteavdragen. I Danmark gjorde man det på 30 år. Gör så i Sverige också. Minska den med en procentenhet per år. Då hinner människor att anpassa sig och det innebär inga dramatiska effekter på vare sig lång eller kort sikt. Men färdriktningen är klar och kommer att ha en avkylande effekt.

Ett successiv förändring av ränteavdragen har också fördelningspolitiska fördelar. I dag är det framförallt personer med goda inkomster som är överrepresenterade bland de som utnyttjar avdragen. Det är de som bor i villa, bostadsrätt eller ägarlägenheter som kan utnyttja ränteavdragen medan de som bor i hyresrätt inte har den möjligheten.

Det var bra av av Jan Björklund att våga lyfta frågan under partiledardebatten. Nu måste även de andra partierna våga ta i frågan.

DÖ är död. Men vad händer nu?

I fredags beslutade Kristdemokraterna att inte i fortsättningen ställa sig bakom Decemberöverenskommelsen. Bara några timmar efter beslutet hade alla andra partiledare för Alliansen sagt att Decemberöverenskommelsen är död.

Att DÖ inte skulle hålla över två mandatperioder var nog ganska givet. I december var det många som tyckte det var mycket bra att inte det blev ett nyval i mars 2015. Men redan när uppgörelsen slöts mellan jul och nyår fanns det intern kritik i alla Allianspartier även om den var kraftigast inom moderaterna. Kritiken inom partierna har successivt växt. Sverigedemokraterna har kunnat framstå som det ända oppositionspartiet och när regeringen inte på något sätt har genomfört några av de över 100 tillkännagivanden som riksdagen har beslutat om framstod Allianspartierna som maktlösa. Till detta skall läggas att Vänsterpartiet har kunna presentera flera överenskommelser med regeringen som vrider politiken ännu mer åt vänster. Det blev alldeles för mycket för många men att överenskommelsen inte höll ett år är ändå för mig något förvånande.

Men vad händer nu? Media har intervjuat många segerrusiga kristdemokrater sedan i fredags men få har kunnat säga vad som kommer att ske. Något märkligt kan jag tycka då kristdemokraterna är det parti som, exempelvis verkligen inte borde se fram emot ett nyval om det blir resultat.

jag tror att följande kommer att hända.

1. regeringen kommer att i större utsträckning söka sig mot mitten. Vänsterpartiet som har haft en stark förhandlingsposition gentemot regeringen tappar den och blir mer och mer ointressant som parti.
2. Det är mycket troligt att Allianspartierna samarbetar mindre och i praktiken har alla Allianspartier ett stort behov till ökad profilering. M, FP och Kd har det tydligt. C känner att de ligger bra till opinionsmässigt men är 7 % något att skryta med.
3. Det kommer i det korta perspektivet inte att bli något nyval. Inget parti förutom möjligtvis Sverigedemokraterna har något att vinna på ett nyval. Och risken för att det skulle förändra den parlamentariska situationen är liten.

Detta borde ske

Stefan Löfven borde upplösa regeringen och bilda en ren socialdemokratisk regeringen. Det ansåg jag redan efter valet och nu finns chansen. En socialdemokratisk regeringen skulle få betydligt större möjligheter att styra landet utan att först behöva samråda inom regeringen och slippa många av de aparta förslag som miljöpartiet har och för fram.

vad händer på sikt?

Vad händer på sikt? Det är det mycket svårt att sia om. Kommer den politiska kartan att ritas om. Sverigedemokraternas snabba framgångar kommer att omöjliggöra att det under överskådlig kommer att kunna bildas majoritetsregeringar. Det finns många borgerliga politiker inom framför allt moderaterna och kristdemokraterna som tror att det är möjligt att bilda en Alliansregeringen som under perioden 2010-2014. De bortser ifrån att Sverigedemokraterna inte kommer att bli något passivt stöd för en Alliansregering utan de kommer att ställa långtgående krav på att få igenom sina frågor för att stödja regeringen. De kommer nog inte vilja att bli en del av regeringen. Problemen för deras samarbetspartier i de övriga nordiska länderna visar på att ett missnöjesparti inte klarar av att vara i regeringsställning.

Vad kan ske i framtiden?

1. Alliansen finns kvar men kommer politiskt att politiskt luckras upp då partierna vill profilera sig. De kommer inte kunna bilda regering så länge Sverigedemokraterna är så stora. Motståndet hos många Allianspolitiker är stort mot ett samarbete med Sverigedemokraterna.
2. Kanske blir det blockpolitikens död. Den parlamentariska situationen med ett starkt SD gör att det blir nödvändigt att börja samarbete över blockgränserna.
3. Många tror att DÖs död är till stor nackdel för socialdemokraterna. Jag är inte så säker på detta. Det kan snarare bli så att en socialdemokratisk minoritetsregering framstår som den ända möjligheten att styra landet.

Men hur det verkligen blir vet ingen. Kanske står vi inför en brytningstid för politiken på riksplanet. Svaret på frågan vet vi först efter valet 2018 eller om det mot förmodan blir ett nyval kan vi få svaret snabbare. Men vem är intresserad av ett nyval? Kanske inte ens Sverigedemokraterna.

Alla länder i Europa och alla kommuner i Sverige måste ta emot flyktingar

Den senaste tiden har debatten varit livlig angående kommunernas skyldighet att ta emot flyktingar. Debatten är på många sätt märklig. Alla partier i Sverige, utom möjligtvis Sverigedemokraterna anser att alla länder i Europa skall dela på ansvaret och ta emot flyktingar. En rimlig ståndpunkt.

Men när det gäller Sverige är situationen annorlunda. De  senaste dagarna har diskussionen varit het i Sverige. Senast i söndagens Agenda frågades moderatledaren Anna Kindberg Batra ut om moderaternas inställning i frågan. Svaren var mycket svävande och otydligt men klart är ändå att moderaterna inte vill ha något tvång mot enskilda kommuner. Folkpartiet har dock ändrat uppfattning och är nu för att alla kommuner skall ta emot flyktingar. Ett bra ställningstagande.

Det som gäller länderna i Europa gäller inte för Sverige. Det är svårt att förstå logiken. Särskilt med tanke på att alla partier mer eller mindre intervenerar i den kommunala sektorn med olika direktiv och lagregler. Och så även inom detta område. Den 1 juli 2006 blev Sigtuna, Solna, Mölndal och Malmö mottagningskommuner för ensamkommande flyktingbarn av den  enkla anledningen att kommunerna låg i anslutning till de stora inreseorterna Stockholm, Göteborg och Malmö och i Solnas fall att migrationsverket hade sitt kontor där. Hade deras kontor legat i Sundbyberg hade Sundbyberg blivit mottagningskommun. Kommunerna tar vid behov emot barnen i tillfälliga boenden innan de skickas vidare till andra kommuner. Någon större debatt blev det inte om detta och de berörda kommunerna hade inte så mycket att säga till om detta inför regeringens beslut. Men det var å andra sidan kommuner som är öppna mot omvärlden.

Att alla kommuner skall ta sitt ansvar är viktigt. De kommuner som i dag inte tar emot flyktingar eller i liten utsträckning har oftast en problematisk bostadsmarknad men det har väldigt många kommuner i Sverige i dag. Men de berörda kommunerna har oftast en väldigt bra arbetsmarknad vilket är viktigt för integreringen.

Hur många flyktingar kommunerna skall ta emot blir säkert en grannlaga uppgift. Och det kommer inte bli enkelt. Solna exempelvis är mottagningskommun för ensamkommande flyktingbarn och har en ganska stor inflyttning av flyktingar som söker sig hit på egen hand. I bland utan att ha passerat via en annan kommun eller söker sig hit från en annan kommun. Andra kommuner har den omvända situationen. Ingen söker sig dit på egen hand och många vill flytta från orten till en större kommun där det är lättare att umgås med landsmän och att hitta jobb.

Men den princip som måste gälla är att alla kommuner måste ta sin del av ansvaret.

 

Lyft bostadsfrågorna folkpartiet! – Damma av bostadsgruppens arbete.

I senaste numret av det liberala nyhetsmagasinet NU vill vi, i folkpartiets bostadspolitiska arbetsgrupp lyfta bostadsfrågorna. De är centrala för  alla svenskar och är ett viktigt politikområde. Långtidsutredningen och vår rapport som vi presenterade för partiledningen våren 2013 kommer fram  till många liknande slutsatser. Bostadsrapporten blev aldrig antagen och därmed aldrig offentlig. Regeringspartierna socialdemokraterna och miljöpartiet börjar nu diskutera bostadsfrågorna. Det är hög tid för Folkpartiet att göra det samma. Det är dags att publicera vår rapport och låta folkpartiet komma in i den bostadspolitiska debatten.

Såväl långtidsutredningen som  arbetsgruppen konstaterar att bostadsbristen är hämmande för tillväxten och hämmar rörligheten på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden.

Reavinstskatten ger inlåsningseffekter och minskar medborgarnas intresse för att byta bostäder. Det ger Sverige ett sämre utnyttjande av bostadsbeståndet. Vi föreslår att  reavinstskatten sänks och att ränteavdragen på högre nivåer sänks.

Bristen på planlagd mark är stor i vissa delar av landet. I vår rapport kom vi med många förslag på hur det går att förkorta tiden mellan idé och produktion.

Vi ser framför oss ett ökat antal ägarlägenheter. Det är en upplåtelseform som har många fördelar framför bostadsrätten. Den är vanlig utomlands men ännu så länge ovanlig i Sverige. Andra reformer handlar om  fler möjligheter att välja och påverka, till exempel indexerade flerårskontrakt, till- och frånval, hyresbosparande samt rotavdrag för hyresgäster.

Vi förslår stegvisa reformer. Men inriktningen måste vara tydlig. Det måste vara möjligt att hitta en bostad under livets alla skeden. Spelreglerna måste måste vara överblickbara och långsiktiga oavsett det gäller skatter, krav på amorteringar, ränteavdrag eller reavinstbeskattning.

Jag tror att det skulle vara en stor fördel om många av dessa frågor kunde lösas över blockgränserna så att aktörerna på fastighetsmarknaden och medborgarna vet hur spelreglerna ser ut över lång tid. Den som köper en bostad gör oftast sitt livs viktigaste affär.

Mycket talar för att bostadsfrågorna blir heta i nästa riksdagsval. Det är därför dags att att lyfta fram arbetsgruppens rapport ur arkiven och lyfta fram våra olika förslag. Nu har folkpartiet chansen att bredda sig politiskt och få ett nytt profilområde. Sedan Birgit Friggebo var bostadsminister i den första borgerliga regeringen 1976-82 på 44 år har inte folkpartiet prioriterat bostadsfrågorna. Det kan vi nu ändra på.

Läs även mina blogginlägg

* Sju åtgärder att öka bostadsbyggandet i Sverige.

* Så kan bostadsbyggandet öka.

* Kan intentionsavtal enligt finsk modell få fart på bostadsbyggandet.

Enköpingsvägen skall göras till stadsgata och integreras med omgivande bebyggelse

På fullmäktiges senare del behandlades en interpellation av Björn Bränngård(BEP) om Enköpingsvägen som stadsgata. Utan tvekan en interpellation om en viktig fråga. Enköpingsvägen som tidigare var Europväg E 18 övergick den 1 maj till Solna stad. Bakgrunden är att Europavägen har fått en annan dragning och kommer nu fram vid E 4 i Sollentuna.

Solna stad har långe haft den uppfattningen att Enköpingsvägen skall ombildas till en stadsgata. För Folkpartiet har det varit en viktig fråga och vi lyfte fram frågan i valet. Om gatan smalnades av, det planterades träd och anlades cykelbanor skulle gatan få en helt annan karaktär och mer passa in med den omgivande bebyggelsen. Och hastigheterna kunde sänkas och förhoppningsvis dessutom efterlevas.

Det har tidigare gjorts studier om hur vägen kan omgestaltas. Min bedömning är att denna skall uppdateras och även kompletteras med studier hur vägen skulle kunna bli en naturlig del av den omgivande bebyggelsen. För omgestaltningen kommer att kosta betydande belopp. Det är ju ingen kort sträcka vi talar om och förändringarna måste ske i samband med att andra åtgärder skall ske i närheten. Det finns säkert bra möjligheter att genomföra kompletteringsbebyggelse som skulle göra staden mer stadslik och integrera nya bebyggelse med befintlig. En bra början är att starta planeringen i och med planeringen av kvarteret Startboxen vid Järva krog där NCC huvudkontor kommer att kompletteras med 450 bostäder. Inte bara planera detta begränsande område utan även ta utblick mot Enköpingsvägen i resten av Solna och in i Sundbyberg. Ett bra samarbetsprojekt mellan kommunerna.

Foto! Peter Edholm. Bilden är tagen under valrörelsen 2014.

Hur kan folkpartiet bli ett socialliberalt parti?

I dag samlas många folkpartister från hela landet  i Västerås för Librix. Det finns en längtan hos många folkpartister att partiet skall få en tydlig socialliberal profil. I dag saknas den. Frågan är om partiledningen har förstått denna längtan hos gräsrötterna. Folkpartiets ställningstagande när det gäller kärnkraft eller upprustning av försvaret är i sak riktigt enligt min uppfattning. Men det är knappast dessa politikområden som partimedlemmarna uppfattar som ett steg i socialliberal riktning. Det finns tom många medlemmar som inte vill att partiet skall uppfattas som det mest försvarsvänliga partiet i landet.

Men även partimedlemmarna måste ta sin del av ansvaret. För vad skulle det innebära konkret i politiska ställningstagande om partiet skall bli mer socialliberalt. Där är många svaret skyldiga.

Skolfrågan har länge varit partiets stora profilfråga. Min bedömning efter att ha talat med många människor såväl under valrörelsen som därefter är att skolfrågan inte är ett flöte för folkpartiet utan snarare förvandlats till ett sänke. Resultaten i Pisaundersökningen och skolföretag som gick i konkurs  och ställde eleverna på gatan från den ena dagen till den andra var  droppen som fick bägaren att rinna över och många människor upplever i dag inte att Folkpartiet är det parti som driver skolfrågorna på bästa sätt.

Folkpartiet måste bredda sig politiskt. Jag ser några frågor som kan stärka partiets socialliberala profil och som skulle passa bra in i en vidare socialliberal kontext.

1.  Äldres trygghet. Hemtjänst till äldre i hemmet har nått världs ände. Det skapar otrygghet för många äldre. Behoven och längtan till ett tryggt boende är stor hos många äldre. Särskilt hos den stora gruppen ensamstående äldre. Här gäller det att snabbt få fram boende av olika slag  som passar de äldre.

2. Sjukvård. Folkpartiet har stora möjligheter att nå framgång genom en lång trovärdig politik och med starka företrädare som Barbro Westerholm på riksplanet och med de två ledande regionala sjukvårdspolitikerna Anna Starbrink och Jonas Andersson. Tillgänglig vård, valfrihet och en bra vård i hela landet kan vara viktiga ledord.

3. Hela det socialpolitiska fältet ligger öppet. Inget parti är längre bra på dessa frågor. Här skulle folkpartiet kunna rycka fram inom flera områden. Mäns våld mot kvinnor och hur vi hanterar detta känns för mig som en prioriterad fråga.

4. Likabehandlingsfrågor inrymmer i vid bemärkelse många frågor som borde ligga Folkpartiet varmt om hjärtat. HBTQ-frågorna är i dag en stark profilfråga för Folkpartiet tack vare HBT-liberalerna och många enskilda liberalers insatser. Däremot är vi i dag inte speciellt starka inom jämställdhetsfrågorna och frågor som rör personer med funktionsnedsättning. Här kan Folkpartiet bli bättre.

5. För många politiker upplevs bostadsfrågorna som hårda frågor. Inget är egentligen mer fel. En bostad är en grundläggande förutsättning för ett bra liv. Bostadsfrågorna växer sig allt starkare och tillhör de frågor som toppar tidningarnas första sidor. Bristen på bostäder är stor i allt fler kommuner och räknar vi med bostäder för äldre är det i praktiken bostadsbrist i hela landet. Bostadspolitiken drivs av enskilda politiker inom partiet men har försummats av partiledningen som tycker att frågorna inte är tillräckligt relevanta.

6. Kulturpolitiken är ett starkt område för Folkpartiet med starka företrädare under en lång period av år där den dåvarande kulturministern Jan-Erik Wikström sticker ut på ett mycket positivt sätt. Sanningen är nog att man inte vinner val på kultur. Men kulturfrågorna passar väl in i en socialliberalprofil och Folkpartiet kan bli partiet som driver biblioteken och kulturskolorna framåt. Två områden som kan skapa stort engagemang hos medborgarna om de känner att biblioteken och kulturskolorna är hotade.

Det här var sex områden som jag tycker att  Folkpartiet borde bli starka inom. Det gäller för Folkpartiet att jobba långsiktigt med dessa områden. Mejsla ut enskilda frågor att fokusera på och få fram starka företrädare på olika nivåer som driver och förknippas med frågorna. Och vi måste ge detta tid. Vi kommer inte bli bra inom alla politikområden till valet 2018. Men till 2022 är det möjligt och absolut nödvändigt.

Låt Librix bli starten på denna resa mot att Folkpartiet blir ett socialliberalt parti som upplevs relevant och intressant av väljarna.

 

 

 

 

 

 

Bengt Westerberg är kritisk till decemberöverenskommelsen och Folkpartiets integrationsutspel

På Folkpartiet Solnas årsmöte hade vi besök av den förre folkpartiledaren Bengt Westerberg. Han gjorde en av sina få politiska framträdanden efter sin partiledartid.

Bengt konstaterade att Alliansen inte lyckades med att förklara att Sverige är att ett bra land att leva i. Visst finns det saker att förbättra men det kommer det alltid att finnas oavsett vem som styr landet. Och därför förlorade Alliansen valet.

Den nuvarande S/MP-regeringen är en svag regering. Det är alltid svårt att regera i minoritet. Det kommer att visa sig under mandatperioden. Regeringen kommer att förlora omröstningar och de kommer att undvika att lägga fram förslag som de inser att de inte kommer att vinna i riksdagen. En regering måste klara av svåra situationer och det kommer inte S/MP regeringen att klara.

Westerberg säger att det är önskvärt med en majoritetsregering med en lite majoritet i riksdagen. Det är bra med så få partier som möjligt. Ju fler partier ju mer ökar motsättningarna inom regeringen. Övervikten skall inte vara så stor. Det är viktigt att det finns en kraftfull opposition. Moderaterna och socialdemokraterna som trots allt står varandra ganska nära borde ta ansvaret och bilda en regering tillsammans. Centern och Folkpartiet gjorde för dåliga val och är för små för att i dag ta ett regeringsansvar över blockgränsen.

Det var tydligt att Bengt Westerberg inte gillar decemberöverenskommelsen. Det är en främmande skapelse anser han. Genom att Sverigedemokraterna är så stora och kommer så vara under överskådlig tid talar mycket för att det inte är möjligt för något block att få egen majoritet i riksdagen. Till och med i Storbritannien med majoritetsval i enmansvalkretsar är det inte lätt att få egen majoritet. I dag styrs GB av de konservativa och liberalerna men med UKIPs inträde på den politiska arenan kommer det även där bli svårt att få majoritetsregeringar. Ett proportionellt valsystem är dock bättre för det ökar röstetalen och det är lättare att hitta ett parti för väljarna att sympatisera med.

Därför måste det i framtiden vara möjligt att efter valet för en diskussion över vilka regeringar som kan bildas.

Bengt anser att det är helt rätt att inte samarbeta med Sverigedemokraterna. De vill inte ha någon invandring alls. Men av taktiska skäl accepterar de en viss invandring. Det är svårt för dem att till alla invandrare säga att de inte behövs. – Du tillhör de 10 % av invandrarna som får stanna. SD vill ju tom ha utvandring och skapa ett utvandringsverk. BW anser att hjälp i närområdet är inget bra alternativ. Libanon, Jordanien och Turkiet tar emot många invandrare och det finns ingen framtid i dessa länder då antalet flyktingar är mycket stort.

Bengt Westerberg är kritisk till Folkpartiets integrationsutspel. Det är inte som så att invandrarna har för svaga incitament till jobb. Svårigheten är att få ett jobb. Han är positiv till familjeåterförening. Under hans tid som ordförande för Röda Korset fick han insikt i att ett stort problem för de som kommer hit är oron för anhöriga i hemlandet.

Bengt är orolig för Folkpartiets framtid. Liberalismen är satt under press. Folkpartiet har förlitat sig för mycket på skolan och måste bredda sig politiskt. Partiet måste lyfta socialpolitiken. FP har glömt bort de grupper som behöver vårt stöd.

Den innevarande mandatperioden kan bli turbulent. Det kan mycket väl bli regeringskris. Socialdemokraterna förstår inte att de inte är ett 45 % parti utan endast 30 %. Och den första stora prövningen kan komma redan i samband med vårbudgeten. Det är riksdagen som bestämmer hur mycket som kan föras in i budgeten.

Läs även mitt blogginlägg om decemberöverenskommelsen.

Situationen för Folkpartiet är allvarlig

Den senaste veckan har det kommit ett antal opinionsundersökningar som visar att Folkpartiets opinionssiffror är på nedåtgående. Januarisiffrorna visar på som högst 5,0 % i Svd/SIFO ner till 4,1 i TV4 Novus, ja allra lägst i en undersökning i Aftonbladet i måndags där Folkpartiet låg på rekordlåga 3,5 %. Jag är inte så förvånad över att Folkpartiet har nedåtgående siffror men en överraskning är dock att de ligger under eller tangerar 4,0 procent. Och är i vissa undersökningar t o m mindre än Kd. Folkpartiet har synts en hel del den sista tiden i media men frågan är om Folkpartiets politik hänger i hop och ger en socialliberal profil.

I gårdagens Expressen togs frågan om partiledarbyte upp. Enligt min uppfattning är det att börja i fel ända. Även om de flesta folkpartister inte vill kännas vid det så började Folkpartiets problem redan i samband med valet 1973. I valet fick partiet, enligt den tidens mått katastrofalt låga 9,3 % jämfört med 16,2 i valet 1970. I mellanvalperioden 1973-1976 tappade partiet ytterligare i opinionsundersökningarna och vad jag minns var nere på 5-6 % i opinionen. Efter 1982 har partiet gjort ett fåtal val på över 1o % – 1985, 1988 och 2002. Oftast tack vare att moderaterna  har gjort bort sig på något sätt. Från 1973 har Folkpartiet haft sju partiledare: Hele’n, Ahlmark, Ullsten, Westerberg, Leissner, Leijonborg och Björklund. Det är lite svårt att tro att folkpartiet har valt sju dåliga partiledare på raken.

Det viktiga för Folkpartiet är snarare att fundera på vilken roll Folkpartiet skall spela och vilken politik som skall föras. Under de senaste årtiondena har det spretat rejält. Från försök att närma sig socialdemokraterna till en kravliberalism som var svår att förankra i partiet.

Ett stort problem för Folkpartiet är att det inte alls är säkert att det går att fundera 2 år på partiets roll och politik för att ha en klar uppfattning inför valet 2018. Trots decemberöverenskommelsen är risken stor att regeringen kommer att förlora många viktiga omröstningar i riksdagen vilket kan leda fram till ett nyval. Ja, decemberöverenskommelsen kommer troligtvis leda till en hårdare politik från Alliansens sida inom andra områden, pga den omfattande kritiken från framför allt delar inom moderaterna. Vinster i välfärden kan bli en sådan ödesfråga som kan leda fram till nyval. I den frågan trycker vänsterpartiet på från ett annat håll.

Det krävs därför en snabb kursändring för Folkpartiet. För att Folkpartiet åter igen skall bli ett intressant parti krävs att partiet blir intressant för den medelklass partiet förlorat. Folkpartiet måste bli relevant i de frågor som berör väljarna. Folkpartiet måste få en tydlig profil i frågor som ekonomi, arbetsmarknad och skatter och i breda välfärdsfrågor.

 

Folkpartiet måste ta plats inom den ekonomiska politiken. Inom Alliansen har moderaterna fått monopol på dessa frågor. Carl B Hamilton drev i och för sig  dessa frågor. Problemet vara bara att det var svårt att uppfatta om det var Hamiltons syn eller Folkpartiets syn på ekonomin.

Skolfrågan räcker inte som välfärdsfråga för Folkpartiet.  Ser man till valresultatet i en del av de kommuner där Folkpartiet har haft ansvaret för skolfrågan har det knappast lyft partiet. I vissa fall har den snarare lett till ett dåligt resultat i kommunalvalet. Min slutsats är att Folkpartiet måste bli tydligare inom frågor som äldreomsorg och sjukvård.

Men frågor som kan upplevas som hårda – stadsplanering och bostadsbyggande – är egentligen viktiga socialliberala välfärdsfrågor. Boendet ger identitet, tar en tredjedel av medborgarna budget  och är tillsammans med mat, kläder och arbete en grundläggande del av en människas vardag.

Partiet måste även bli tydligare inom migrations- och integrationspolitiken. Vi måste ha svar på människors frågor. Med de regler som gäller i dag kommer Sverige kanske att ta emot 100.000 flyktingar per år de närmaste åren. Så många flyktingar har Sverige aldrig tagit emot med ett undantag. Om jag minns rätt så är det endast 1945 som Sverige har tagit emot så många flyktingar. I anslutning till fredslutet av andra världskriget. Och de flesta flyktingarna stannade endast en kort tid i landet innan de reste västerut. För att komma så långt bort från Sovjetunionen och Tyskland som möjligt. Till detta skall läggas de romska tiggarna som snart finns i hela landet och utanför varje affär. Detta är väldigt svåra frågor där olika liberala principer står emot varandra. Men partiet måste ta fram tydliga ståndpunkter i dessa frågor. En fråga som måste hanteras skyndsamt är hur vi snabbt sätter alla dessa kunniga och utbildade läkare, tandläkare, apotekare, civilingeniörer, mfl yrkesgrupper i arbete. Varför skall det ta flera år för en läkare att få arbete när stora delar av landet skriker efter läkare? Och det går inte att skylla på kommunerna – det är staten som har ansvaret.

Min egen uppfattning är att Folkpartiet måste få en socialliberal profil. Det kommer aldrig att göra oss till det största Allianspartiet men på sikt borde vi kunna nå 10 % av väljarkåren. I valet var nog partiets profil diffus. Å en sidan försvar, NATO och kärnkraft å den andra liberal feminism. Alla frågorna är relevanta. Alla frågorna attraherar olika väljargrupper. Jag tror dock att profilfrågorna gjorde att ingen grupp kände sig hemma i partiet. Ja, de kanske tom stötte bort väljargrupper.

En gång i tiden var köpmännen, de lägre tjänstemännen, lärarna och sjuksköterskorna viktiga väljargrupper för Folkpartiet. Har ett parti 4-5 % procent av väljarkåren har man förlorat dessa grupper. När den medelklass som partiet har förlorat de senaste valen känner att Folkpartiet är relevant inom de områden som är viktiga för väljarna finns det en chans för en återkomst för Folkpartiet. Men det blir tufft!