I fredags hade jag förmånen att tala om hur vi ökar bostadsbyggandet på SKLs chefsdagar för ledande chefer inom plan, bygg, miljö och säkerhet inom den kommunala sektorn. Att öka bostadsbyggandet är en av kommunpolitikernas stora uppgifter men frågan är komplicerad och berör fler aktörer än kommunpolitiker och kommunala tjänstemän.
Men låt oss ägna en liten stund åt förändringarna på bostadsmarknaden. I början av 70-talet byggdes det mest bostäder i Sverige per år någonsin. Men hur såg förutsättningarna ut. En genomsubventionerad bostadsmarknad där staten pytsade in 50 miljarder i bostadssektorn varje år direkt till byggare genom subventioner och bostadsbidrag till hyresgästen, allmännyttan behövde bara satsa 1 % i eget kapital i nyproduktion, en annan bygglagstiftning där möjligheterna att överklaga var begränsade, helt andra regler för buller, avgaser, partiklar etc. Listan kan göras betydligt längre.
I dag behöver vi bygga lika mycket bostäder som på 70-talet. Men sedan början av 90-talet har vi en helt och hållet marknadsstyrd bostadspolitik. Bostadssubventionerna är borta. I dag tjänar staten stora pengar på bostadssektorn, SABO-företagen måste kanske sätta in 70 % i eget kapital, plan- och bygglagen ger närboende stora möjligheter att överklaga i flera olika instanser, miljökraven är hårdare. Sammanfattningsvis är det betydligt tuffare att bygga i dag än på 70-talet.
Sverige har 290 kommuner. I kanske 100 av dessa finns det ekonomiska förutsättningar att bygga. Med det menar jag att det går att få tillbaka de pengar som bostäderna har kostat. Detta är inte ens givet i alla delar i Stockholms län.
Kommunerna har ett ansvar för bostadsbyggandet. Men det har också byggföretagen, bankerna och inte minst staten. Och i den allmänna debatten anser jag att kommunerna har fått klä skott för det låga bostadsbyggandet i för stor utsträckning. Vi skall ta vårt ansvar men det måste även de andra aktörerna göra.
Det finns några saker som måste ändras för att få fart på byggandet:
* En kraftfull satsning på infrastrukturen. Det är en absolut nödvändighet. I storstadsområdena är trängseln för stor och ute i landet är det viktigt att ligga max 60 och helst 30 minuters färdväg från en universitets- eller residensstad.
* Reglerna för överklagande måste förändras. De måste förkortas genom färre instanser, snabbare handläggning och vi måste ta tag i frågan – vem skall få överklaga och vad får överklagas.
* Enklare bullerregler. Staten borde börja med att samordna sig själv. I dag är det fyra statliga myndigheter som har sinsemellan olika regler: Socialstyrelsen, Boverket, Naturvårdsverket och Trafikverket.
* Skatteutjämningssystemet måste ses över för att öka kommunernas incitament för att planlägga för fler bostäder. Om inte kommunen äger marken eller det är frågan om förtätningsprojekt är nya bostäder i många fall kommunalekonomiskt olönsamma och leder till besparingar 0ch/eller kommunalskattehöjningar. Det borde införas en byggbonus till kommuner som bygger.
* Byggföretagen måste bygga mer industriellt, få ner kostnaderna för garantijobben och tänka nytt. Vad tog utredningen Skärpning gubbar vägen? Och inte bara bygga där de stora och säkra vinsterna finns. Alla vill bygga i Solna men vem vill bygga två mil från Stockholms central?
* Bankerna har kommit väldigt lätt undan i den bostadspolitiska debatten. Men de har ett stort ansvar för att det inte byggs mer. Deras krav på hur stor andel av lägenheterna som måste vara tecknade innan byggstart och var byggföretagen får bygga har en stor påverkan på bostadsbyggandet.
* Men har inte kommunerna ett stort ansvar för bostadsbyggandet. Jo, det har kommunerna. Man sitter på planmonopolet, det är viktigt att kommunerna vill bygga och inte tar för stor hänsyn till en liten men ganska högljudd lokal opinion. Kommunpolitikerna måste företräda de som söker bostad, för ingen annan gör det. Och kommunerna måste planera på rätt. Mer om detta i ett kommande inlägg under hösten.
Läs även några av mina andra inlägg om bostadsbyggande: Byggkravsutredningen, Detaljplaner finns för fler bostäder men byggföretagen vågar inte bygga, Ge byggbonus till kommuner som bygger och investeringsstöd till studentbostäder, Goda råd till bostadsministern för att öka bostadsbyggandet.
Bilden ovan visar de nya bostadshusen i Ulriksdal, norra Solna. Illustration Lund och Valentin Arkitekter.
SKL betyder Sveriges kommuner och landsting.
1. Bra
2.Varför ? Gynnar bara dom med pengar.
3. Bra
4.Bra, om det gäller bostäder
5.Bra i sak, i övrigt kan man ”tvinga” kommuner utanför stor Stockholms stadsgräns att bygga. Folk flyttar dit också, lovar.
6.Våga driva banker i konkurs, varför ska dom gynnas ?
7.Den lokal opponionen är dom som röstar fram Er lokalt i kommunen. Och då bör man logiskt stödja dom som söker bostad inom Ens egen kommun i första hand, eller ? Kan ju inte påstå att Solna gör detta.
Marknadsstyrningen har gjort att hyresrätterna försvinner. Ny familjer har inte råd med bostadsrätter à 3 miljoner (+ 7000 kr/mån) eller radhus/villor à 4-5 miljoner. Det behövs ett nytt grepp på bostadsfinansieringen.
Ping: SKLs resonemnag kring bostadsbyggande i kommuner.. | BÅSTAD KOMMUNS FRAMTID
Ping: Vem bär ansvaret för det låga bostadsbyggandet – staten, kommunerna eller byggindustrin? |
Ping: Intentionsavtal mellan stat, kommuner och byggare i tillväxtområden kan få fart på bostadsbyggandet. |
Ping: Lyft bostadsfrågorna folkpartiet! – Damma av bostadsgruppens arbete. |