I söndags skulle jag åka tåg från Göteborg till Stockholm med avgång kl 18.37. När jag kom till perrongen 15 minuter innan avfärd kunde jag läsa på informationstavlan att tåget går först kl 19.37. Jaha tänkte jag. Det är som vanligt. Men jag lugnade mig med att jag då i lugn och ro kunde äta middag på en av stationens restauranter och slippa restaurantvagnens dyra och vedervärdiga mikrade mat. Kl 19.30 fanns jag på perrongen igen. Nytt meddelande. Tåget kommer först 20.05. Jag tar mig en tur in i Pocket-shop. Åter strax före åtta. Nästa meddelande. Tåget kommer 20.30.
Det totala kaoset utbryter. Ett gäng med lokförare och tågvärdar närmar sig tåget. Många rusar fram och ställer frågor. Vid perrong 4 står det att tåget skall gå till Stockholm men personalen vill köra tåget till Laholm. Men egentligen vet de ingenting för de har lite lika information som oss andra. Rejält överförfriskade Hammarbyfans som har haft tid att fylla på flera gånger blir mer och mer otåliga och sjunger elaka ramsor om GAIS som Hammarby bara spelet 0-0 mot för några timmar sedan
Jag går runt på perrongen och smiter in på Pressbyrån och tittar i tidningsstället. Åter på perrongen. Nytt meddelande. Tåget kommer att avgå först kl 21.30. Vad gör jag nu? Jag går in på en ny restaurant och beställer ett glas vin och försöker hitta ett uttag så att jag kan ladda mobiltelefonen. Jag försöker att läsa min bok om Wien.
Jag går åter till infoskylten och vad står där. Tåget skall nu gå först kl 22.30. Vad skall jag göra? Jag är mätt och otörstig. Jag sätter mig på en bänk och tittar på alla andra som sitter och väntar på att få åka tåg. En medelålders kvinna går förbi storögd och undrar varför det är så mycket folk på centralen. Så sent på söndagskvällen brukar det vara folktomt på centralen säger hon. Vi förklarar och hon beklagar. Trötta föräldrar köper glass till barnen för att hålla humöret uppe.
Nu är klockan 22.20 och tåget skall faktiskt avgå. Jag kliver på tåget som nu har blivit två tåg i ett och tågvärdarna har fullt sjå att få resenärerna att gå på rätt tåg och rätt vagn.
Med glädje stiger jag på tåget men finner snabbt att det inte finns några tidningar, frukt, vatten eller något ätbart i 1:a klass vagnen. Däremot sitter jag tillsammans med ett 20 tal överförfriskade Hammarbyare som vrålar ut sina omusikaliska ramsor. Jag hade betalt 100 kronor extra för att sitta i 1:a klass för att få det lugnt, skönt, njuta av tidningar, kaffe och frukt. Så blev det verkligen inte.
Jag flyr in i den andra delen av tåget och försöker stänga mellandörren som inte vill gå igen. Nu går äntligen tåget. Tåget ger sig i väg kl 22.30. Viss lättnad infinner sig. Konduktören kommer. Han kan med viss möda stänga dörren. Vi är många passagerare som inte vill eller kan åka tunnelbana mitt i natten, dvs kl 01.30. Efter visst grymtande lovar tågvärden att beställa taxibilar som SJ betalar och skall stå klara när vi är framme. Det är bara att gå till Vasagatan och bilarna är beställda i vårt namn.
Natten blir tuff. Svårt att sova. På tåg släcker man inte ned belysningen som på flyget. Högt och tydligt ropar man ut nästa station. Och de är många Alingsås, Skövde, Hallsberg, Katrineholm, Södertälje syd. Jag har säkert glömt någon. Hammarbyarna sjunger då och då sina ramsor. Jag tittar på Downtown Abby på SVT Play. Men mycket sömn blir det inte.
Kl 02.30 anländer vi till Stockholm. Härligt! Nu är det bara att ta taxin hem. Alla går vi till taxistationen förväntansfulla. Vi väntar 30 minuter. Det kommer inga förbeställda taxibilar. Ingen taxibil har ringt trots att de fått våra nummer. Nu hoppar vi alla in i första taxibil hem. 03.15 är jag hemma. Fem timmar försenad. Mitt i natten.
Anledningen är ett elfel i Hallsberg. 10.000-tals passagerare är försenade. Vissa har fått åka omvägar via exempelvis Falköping-Jönköping-Nässjö.
SJ och Trafikverket missar på alla punkter. Dåligt underhåll, dålig information. Inte ens personalen vet vad som gäller. Dålig service. De klarar inte ens att beställa taxibilar.
Jag har alltid älskat att åka tåg. Men det blir plågsammare och plågsammare. Allt för ofta är tågen försenade och man måste lägga till extra tid mellan tågen för att vara säker på att komma fram i tid. I det här fallet fungerade inte ens det.
Jag längtar tillbaka till de gamla restaurantvagnarna som serverade bra husmanskost. Dagens Bistrovagnar är tråkiga och serverar mat som man inte ens vill bjuda de värsta busarna på i Game of Throne.
Det är trist att behöva säga det. Men jag tar oftare och oftare bilen. Min 17 år gamla Volvo 945 har bara en gång ställt till med bekymmer och det fixades på två timmar på Västgötaslätten.
När jag reser i Asien tror många att jag kommer från Schweiz. Ibland vore det kul att vara Schweizare. För i Schweiz fungerar tågen trots värme, sol, löv, halka och snö.