Storbritanniens utträde ur EU ger Stockholmsområdet chansen att locka över företag

Storbritannien beslutade dagen före midsommar att gå ur Europeiska unionen. Villkoren för detta är ännu oklara men redan nu aviserar företag att de planerar att lägga verksamheten i något EU land för att med säkerhet vara en del av EUs inre marknad. Det är framför allt bankväsendet som har börjat planera för att flytta och börjat  aktivera sina beredskapsplaner . Enligt Dagens industri kan mellan 50.000-70.000 jobb flytta från London till andra städer i Europa. Frankfurt, Paris och Madrid nämns som orter som bankerna kan flytta till.

Stockholm har försökt att utvecklas till ett finansiellt centrum. Det dåvarande finansborgarrådet Annika Billström jobbade hårt för att bankväsendet skulle förlägga sina huvudkontor i Värtahamnen. Det blev inte så mycket av detta.

Stockholm lär inte ha så stora chanser att locka över banker och finansinstitut från London. Frankfurt med flera länder lär bli för övermäktiga konkurrenter då de redan är starka finansiella centrum.

Däremot borde Stockholm kunna bli intressant för företag inom Life Science och IT-sektorn där Stockholmsområdet redan i dag har en stark position med ledande universitet- och högskolor och intressanta företag. Stockholm har här stora konkurrensfördelar förutom forskning och intressanta företag. Det finns två starka kluster i regionen. Kista för IT i vid bemärkelse och Karolinska med sjukhuset och institutet som kommer att bli en viktig del av Hagastaden beläget i Solna/Stockholm. Befolkningen är välutbildad, mycket goda kunskaper i engelska, tryggt och säkert land och lönekostnaderna för högutbildad personal är konkurrenskraftiga.

Läs mer: DI – tusentals bankjobb försvinner från London.

Brexit vann. Kommer Skottland att lämna Storbritannien?

I morse stod det klart att Brexitsidan vann folkomröstningen. Ett katastrofalt misslyckande för premiärminister Cameron som egentligen utlyste folkomröstningen för att hantera den stora interna gruppen av EU-kritiker i sitt eget konservativa parti. Resultatet blev ett Brexit som kommer att få stora konsekvenser inte bara för GB utan för hela Europa.

Storbritannien är nu ett djupt splittrat land. London, Skottland och Nordirland röstade för Remain. Resten av landet, och framförallt norra England och Wales röstade för Brexit. Traditionellt starka Labourfästen. Det kommer med stor sannolikhet få stora politiska följder även för GB. Skottland röstade klart för ett fortsatt EU-medlemskap. Skottland har haft stora fördelar av EU-medlemskapet genom alla de satsningar som gjorts av EU. De folkomröstningar som har gjorts i Skottland om att lämna Storbritannien har varit jämna med en liten övervikt för att stanna. Med mycket stor sannolikhet kommer kraven att resas på en ny folkomröstning. Jag har alltid varit emot att Skottland skall lämna Storbritannien men för Skottland vore det mycket bättre att lämna Storbritannien och söka inträde i EU. Om Skottland blir EU-medlem och Storbritannien står utanför EU kommer det att innebära stora fördelar för Skottland. De kommer ha nytta av EUs inre som fullvärdig medlem och det är troligt att engelska företag kommer att lämna England för att etablera sig i Skottland och därmed inom EUs gränser.

En omröstningen som skulle lösa Torypartiets interna problem kanske blev den utlösande faktorn som gjorde att Storbritannnien upplöstes. Vi får avvakta och se men jag tror att Skottland kommer att lämna Storbritannien.

Irakkriget har lagt grunden för IS framgångar och därmed förvärrat flyktingkrisen i Europa

I dag rapporterar media om att Storbritanniens tidigare premiärminister Tony Blair medger att Irakkriget har spelat en stor roll i framväxten av Islamska staten IS. Blair och den förre USA-presidenten Georg Bush var tongivande bakom invasionen  av Irak, som invaderades på felaktiga grunder, ja, tom på falska grunder. Och även i Sverige fanns det krafter som ville att Sverige tom skulle delta i kriget på USAs och Storbritanniens sida.

Det var 2003 som Irak invaderades och kriget är fortfarande inte slut än. Jag var emot kriget och fick ta en del muntligt stryk för det. Många var lika entusiastiska som våren 1914 och gjorde precis samma misstag – det blir ett kort krig. Men sanningen kom i kapp. Resultatet av kriget har på många sätt varit katastrofalt. Saddam var verkligen ingen human regent men vad som kom efter har inte förbättrat landets situation. Kriget är fortfarande inte slut, förödelsen har varit enorm, de etniska motsättningarna har förvärrats och för de kristna har situationen inte bara blivit katastrofal – det har blivit utrotning. Innan kriget bodde det över 1,5 miljoner kristna i Irak. Över en miljon har flytt och kristendomen som fanns före Islam i området håller på att utrotas. Den enda grupp som har kunnat stärka sin roll är kurderna i norra Irak som har kunnat skapat ett område med i praktiken självstyre.

Iraks sönderfall har destabiliserat regionen och flera misstag av den USA-ledda koalitionen och de regeringar som har bildats efter Saddams fall har ökat på motsättningarna mellan sunni och shia  muslimer. Sunnimuslimerna känner sig inte företrädda av den shiadominerade regeringen och många har lockats av den Sunniledda Islamska staten. Att upplösa den Irakiska armén var ett stort strategiskt felaktigt beslut.

Krisen i Syrien började inte med Irakkriget. Den började med den Arabiska våren som utom i Tunisien fullständigt har krackelerat. Men Irakkriget gjorde det möjligt för Islamska staten att skapa en en effektiv militär apparat i ett sönderslaget Irak med uppbackning av många sunnimuslimer och Saddams gamla militärer. I bland vill man så fred men skördar krig. Och Islamska statens härjningar har skapat en flyktingkatastrof i Europa utan dess like sedan andra världskriget. Delar av Västeuropa och USA bär ett stort ansvar för dagens flyktingsituation i Europa och paradoxalt är det två länder i Europa som inte var stridande i Irak, Tyskland och Sverige, som tar det stora ansvaret. Men vilket ansvar tar Storbritannien och USA

Bakgrund: Tony Blair har nog fått ändra uppfattning under galgen. I Storbritannien pågår en utredning om Irak som leds av Sir John Chilcot, den sk Chilcot-utredningen. Mycket talar för att Tony Blair kommer att kritiseras av utredaren för sitt agerande inför kriget. Och som det heter – det är bättre att förekomma än att förekommas.

Foto: AP Hadi Mizbar

Dags att skrota valsystemet med enmansvalkretsar i Storbritannien.

Gårdagens val fick ett sensationellt resultat. Alla opinionsinstitut hade visat på ett jämnt valresultat mellan Tories och Labour där ingen skulle få egen majoritet. Valresultatet blev helt annorlunda. Tories (Conservative) gjorde ett bra val. Ökade med bara 0,8 procent av rösterna till 36,9 procent men fick hela 24 nya mandat och fick totalt 331 platser i parlamentet och  därmed egen majoritet. Gränsen går vid 326 mandat.

De skotska nationalisterna gjorde ett rekordval och fick totalt 56 platser en ökning med 50. I Skottland tog de nästan alla mandat vilket kraftigt försvagade framförallt Labour men även Liberaldemokraterna.

UKIP fick ett starkt väljarstöd med 12,6 %  och blev tredje största parti i landet men fick endast ett mandat i parlamentet. Även de Gröna gjorde ett bra val men fick en dålig utdelning på sina röster – endast ett mandat. Liberaldemokraterna tappade stort i såväl röster som mandat. Partiet var det enda av de större partierna som överhuvudtaget gick tillbaka i valet. De tappade 2/3- delar av rösterna och fick endast 7,9 procent av rösterna och 8 mandat(-49).

Storbritannien är politiskt ett väldigt delat land. I Skottland dominerar SNP och Norra England och Wales är Labour starka och i Södra och mellersta England dominerar Tories.

Det är nu dags att införa ett proportionellt valsystem i Storbritannien. Det nuvarande systemet med enmansvalkretsar har visat sig ha stora brister.

1. Det nuvarande valsystemet med enmansvalkretsar gör det möjligt för ett parti med bara 36,9 procent av rösterna av få egen majoritet om rösterna hamnar i rätt valkretsar. Dessutom med ett röstdeltagande på bara 66 %.

2. Det finns nu fyra partier förutom de två stora som får många röster i valen: Liberaldemokraterna, De skotska nationalisterna, UKIP och de Gröna. Tre av dessa får väldigt dålig utdelning på sina röster då rösterna är utspridda över hela landet.

3. SNP, skotska nationalisterna får däremot en osannolikt bra utdelning på sina, ur ett storbrittiskt perspektiv, få röster. Men de har alla rösterna samlade i en befolkningsmässigt liten del av Storbritannien.
4. Det är intressant att jämföra utfallet för några av de mellanstora partierna. Liberaldemokraterna fick 7,9 procent av rösterna men bara 8 platser i parlamentet. SNP som har sina röster koncentrerade i Skottland fick med 4,6 procent av rösterna hela 56 mandat. Democratic Unionist Party från Nordirland med 0,6 % får lika många mandat som Liberaldemokraterna med över 10 gånger så många röster. Och det parti som kommer absolut sämst ut är UKIP som är GBs tredje största parti med 12,6 % fick endast ett mandat.
5. Det viktigaste är inte att totalt få många röster. Det är viktigare är att få rösterna i rätt valkretsar.
6. Systemet leder till taktikröstning i flera valkretsar och att  inte heller alla utnyttjar sin röst i på förhand givna valkretsar. Det är svårt att säga att ett röstdeltagande på 66 % är högt och valsystemet främjar knappast ett högt valdeltagande.

2011 hölls en folkomröstning. Då ville drygt två tredjedelar av de röstande ha kvar det nuvarande valsystemet. Med tanke på gårdagens valsystem och att de två stora partierna har under de senaste 10-åren börjat tappa röster till de andra partierna talar mycket för att en ny omröstning skulle få ett annat resultat. Det finns många besvikna väljare bland de medelstora partierna och även för Labour finns det numera stora problem med det nuvarande valsystemet. De är trots allt bara 6 procentenheter mindre än de konservativa men fick 99 platser färre.

Det är nu dags att införa ett proportionellt valsystem även i Storbritannien