Tag Archives: Socialdemokraterna

Visst är socialdemokraterna beroende av Sverigedemokraterna!

Det är knappast troligt att något av de tre blocken får egen majoritet efter riksdagsvalet 2018. Och skulle kristdemokraterna eller miljöpartiet åka ur riksdagen blir det ännu svårare att bilda majoriteter.

Socialdemokraterna har varit duktiga på att sätta bilden av att en Alliansregeringen blir beroende av Sverigedemokraterna för att styra landet. Trots att Alliansregeringen mellan åren 2010-2014 styrde landet och har bevisat motsatsen. Och även media springer okritiskt på den här bollen. Vilket tydligt visade sig i går kväll i Agenda med utfrågningen av Ulf Kristersson(M).

När det gäller den nuvarande regeringen så intar media en annan bild. En S/MP skulle aldrig bli beroende av Sverigedemokraterna. Då förutsätts att  ett eller flera Allianspartier ställa upp för att skapa tillfälliga majoriteter såsom regeringen kunde bilda majoritet i försvarsfrågan med hjälp av moderaterna och centerpartiet. Men socialdemokraterna kan inte alltid räkna med detta stöd. Det finns många frågor där regeringen inte kommer att få med sig något Alliansparti, exempelvis i den aktuella frågan om vinstbegränsningar för välfärdsföretagen eller om skattehöjningar inom flera områden. Troligtvis kommer inte Sverigedemokraterna att stödja regeringen i dessa frågor. Om de gjort det hade det funnits en majoritet i riksdagen för förslagen. Så regeringen är i så fall lika beroende av Sverigedemokraternas stöd som Allianspartierna.

Spelteorin gäller bara för Alliansens förhållande till Sverigedemokraterna. Socialdemokratins förhållande till Vänsterpartiet och om de kommer att sitta i regeringen efter valet ägnas inga tankar.

Socialdemokraterna förutsätter att ett eller flera Allianspartier skall hjälpa till med att ge en Socialdemokratisk minoritetsregering stöd i riksdagen.  Det intressanta är att de inte anser sig själva behöva ge en Alliansregering samma stöd om partierna ligger nära varandra.

Det parlamentariska läget efter valet där knappast något block får egen majoritet  kommer att kräva ett annat samarbetsmönster. De etablerade partierna måste finna gemensamma lösningar och det gäller att inte skapa konflikt i varje politisk fråga. Man skall det fungera måste även Socialdemokraterna förändras och de måste en gång för alla inse att de inte längre är ett 45 % parti utan i bästa fall ett  parti på 30 %. Allt kretsar inte kring socialdemokraterna. Socialdemokraterna får inse att de spelar en helt annan roll dig.

Annonser

Att flytta befintliga statliga myndigheter ut i landet är inte rätt väg.

Den sista tiden har fler och fler partier börjat intressera sig för landsbygden. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna åker runt i landet och kommer med olika förslag för att stärka de delar av landet som har en negativ befolkningsutveckling. Civilminister Ardalan Shekarabi har lanserat idén  att det åter är dags att flytta ut statliga  myndigheter från Stockholm.

Egentligen är det märkligt att idén åter kommer upp. Sedan 1970-talet har det skett en utflyttning av statliga myndigheter från Stockholm till olika delar av landet. En erfarenhet är att väldigt få personer flyttar med till den nya orten, i bland bara några enstaka personer. Det har inneburit att väldigt mycket kompetens försvinner. Och det kan ta flera år innan myndigheten fungerar bra igen.

Samtidigt genomför många statliga myndigheter stora förflyttningar av den befintliga verksamheten. Oftast koncentreras mycket av verksamheten till huvudorten. Domstolar, åklagarmyndigheter, skatte- och försäkringskontor läggs ner på mindre orter och flyttas till större orter. I mitt sommarlandskap, Bohuslän, finns det förutom något poliskontor inte kvar någon statlig verksamhet norr om Uddevalla. Staten har under flera år varit en starkt bidragande orsak till avfolkningen av mindre  orter.

Staten måste välja rätt väg. Det staten skall göra är att när det skall inrättas nya myndigheter eller om myndigheter skall få nya uppgifter, pröva om dessa skall förläggas ute i landet. Svaret blir då i de flesta fall att detta är möjligt. Staten borde också pröva om vissa verksamheter inom ett verk skulle kunna utföras någon annanstans i landet, exempelvis deklarationer, handläggningar av ansökningar av olika slag. Min egen deklaration har vissa år granskats i Säffle på ett lika bra sätt som i Stockholm.

Det gäller att staten gör rätt saker som är hållbart på sikt och inte försöker hoppa på opinioner som florerar just nu.

Allt ljus på nya ministern Anna Ekström

I tisdags presenterades Anna Ekström som ny gymnasie- och kunskapslyftsminister i Stefan Löfvens regeringen. Lovorden haglade som spön i backen från lärarfacken, Allianspartierna och politiska kommentatorer. Utan tvekan är Anna Ekström ett bra val och lite av ett genidrag från hans sida. Jag känner Anna Ekström sedan i början av 1980-talet då vi båda studerade juridik i Stockholm och var engagerade i SYJF- Stockholm (Sveriges Yngre Juristers Förening). Vi jobbade sedan fackligt för juris studerande och yngre jurister i många år. Jag oftast som anställd och Anna som förtroendevald.

Redan då kunde man se att här kommer det att bli något riktigt stort. Hon blev ordförande för SYJF på riksnivå och för SACOs studeranderåd. Sedan fortsatte karriären med notarietjänstgöring, sekreterare i arbetsdomstolen, planeringschef i statsrådsberedningen, statssekreterare, Saco-ordförande och generaldirektör för skolverket.

Anna har en lång erfarenhet av statsförvaltningen, det politiska livet och har en mycket bred och gedigen kunskap inom hela utbildningsområdet. Och inte desto mindre ett stort förtroende inom detta område från i stort sätt hela det fackliga och politiska fältet samt skolområdet.

En person som har allt att frukta är Gustaf Fridolin. Min bedömning är att allt ljus kommer att att lysa på Anna Ekström de kommande åren, och då även utanför hennes primära ansvarsområde inom utbildningsdepartementet. Hennes kunskap, rättframma sätt att svara på frågor och skicklighet att hantera media kommer  innebära att hon i praktiken kommer att bli departementets lysande stjärna och socialdemokraterna kommer snabbt att flytta fram sina positioner inom skolpolitiken. Men även Allianspartierna kommer att få problem. Jan Björklund kommer att få konkurrens om att  vara landets ledande skolpolitiker. Ekström kommer inte att vara belastad av de beslut som fattats under Alliansregeringen utan kan bli en injektion inom utbildningspolitiken.

Den stora frågan är om hon lyckas skapa breda överenskommelser över blockgränserna inom sitt ansvarsområde. Det kommer inte att bli en lätt uppgift. Det är mindre en två år till riksdagsvalet och de politiska partierna positionerar sig inom ett av politikens viktigaste områden. Men om det är någon som kan lyckas med uppgiften så är det Anna Ekström.

Foto: Stefan Mattson

 

 

Oppositionens förslag hade stoppat flyktingmottagandet i Solna

I går på kommunfullmäktige var det en lång debatt om att bygga tillfälliga bostäder vid Stenbackaskolan för att klara av stadens åtagande när det gäller flyktingmottagande. Den nya anvisningslagen innebär ett ökat flyktingmottagande i Solna under 2016, vilket innebär att kommunen skall ta emot 268 nyanlända med permanent uppehållstillstånd.

Solna arbetar på flera sätt för att lösa flyktingarnas bostadssituation. Det är ingen lätt uppgift. I Solna finns knappast några lediga lägenheter, nedlagda regementen, hotell med  många lediga hotellrum under vinterhalvåret, folkhögskolor eller liknande. Ett sätt för många andra kommuner att lösa bostadsfrågan. Det gäller att hitta andrahandsboenden och vanliga lägenheter. Men dessa räcker inte. Det är därför förslaget om att bygga 100-125 tillfälliga bostäder vid Stenbackaskolan har tillkommit.

Det borde varit ett enkelt ärende att hantera i kommunfullmäktige i Solna. Bara Sverigedemokraterna borde varit emot. Men så blev det inte.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet kom med ett eget yrkande som under debatten stöddes av Bergshamrapartiet. Ja, yrkandet ändrades och skärptes under dagen. Deras ändrade yrkande innebär i korthet att partierna först vill att staden skall ta kontakt med alla privata fastighetsägare för att få fram lägenheter, fixa ett snabbspår för Signalisten att bygga lägenheter och att förmå privatpersoner att hyra ut sina lägenheter. Först därefter skall, om detta inte gett tillräckligt med lägenheter, tillfälliga lägenheter vid Stenbackaskolan byggas

Alla som är insatta i problematiken förstår att det inte är möjligt att på några månader fixa fram lägenheter på det sätt oppositionen föreslår. Speciellt inte när en del av förslagen redan är prövade.

Om oppositionens förslag gått igenom hade detta inneburit att Solna inte hade kunnat leva upp till sina åtaganden. Vi hade inte kunnat ta emot 268 personer under så kort tid. Lägenheterna behöver vara på plats inom några månader. Dessutom hade inte 100-125 hyreslägenheter byggts i staden utan flyktingarna hade konkurrerat med lägenheterna med övriga bostadssökande.

Det är ett ganska ogenomtänkt förslag. Utarbetat av socialdemokraterna, som också var mycket aktiva i debatten och det är märkligt att Vänsterpartiet och Miljöpartiet hoppade på förslaget. . Kanske är detta ett resultat av Miljöpartiets omsvängning på riksplanet som nu också får sin efterbörd i Solna.

Som tur vann alliansens förslag i kommunfullmäktige med 30 röster mot 26 (S, V, MP och Bergshamrapartiet, tre som avstod(Sverigedemokraterna) och två frånvarande vänsterpartiet.

Hur länge orkar Socialdemokraterna sitta kvar i regeringsställning?

Jag har i några blogginlägg ställt frågan hur Miljöpartiet orkar sitta kvar i regeringen. Den frågan är berättigad. Men en lika berättigad fråga är hur länge Socialdemokraterna orka sitta i regeringsställning. Det mesta går emot regeringen och det kommer väldigt få positiva beslut från regeringen. Dagens opinionsundersökning i SvD/GP visar de lägsta siffrorna för partiet sedan 1967. Partiet får endast 23,3 % och t o m siffrorna för Håkan Julholt var bättre. Tillsammans med Miljpartiets låga siffror, 5,9 % så får regeringspartierna endast stöd av 29, 2 % och de är inte så mycket större än moderaterna som nu är största parti. De låga siffrorna tär på sammanhållningen i partierna och oron ökar.

Sverige har aldrig sedan Ekmans vågmästarregeringar på 1920-talet haft en regering med så svagt parlamentariskt och opinionsmässigt svagt stöd. I praktiken framstod dock Ekmans regeringar som mer handlingskraftiga då de var duktiga på att finna breda lösningar.

Det bästa på såväl kort som lång sikt för regeringspartierna vore att de föll i en misstroendeförklaring mot statsministern. Miljöpartiet visar att deras politik inte håller under press. De går inte i takt med sina mer idealistiskt lagda väljare och frågan är om ett sådant parti skall sitta i regeringsställning. De gör sig bäst i opposition.

Socialdemokraternas stora problem är att de inte har en långsiktig vision för samhällsutvecklingen och att de är djupt splittrade i många frågor. De går inte i hem bland de yngre och är fortsatt mycket svaga i storstäderna och får inte ens 20% av väljarsympatierna i de tre storstäderna. Men ett större problem är att de håller på att tappa greppet över arbetarväljarna och Sverigedemokraterna har gått om dem som största parti hos männen i väljargruppen. De läcker som ett såll åt olika håll och vad de än gör och åstadkommer gör de sig ovänner med viktiga grupper. Problemet framstår som mer och mer som olösligt. Och problemen inom kommunal gör partiet inte populärare hos kvinnogrupperna i den viktiga fackliga organisationen kommunal som medlemmarna flyr från. Tappet från kommunal hade varit ännu större om inte medlemmarna hade varit uppknutna med försäkringar mm.

Socialdemokraternas  paradgren har tidigare varit regeringsdugligheten. Så är det knappast längre. Det har troligtvis blivit deras sämsta gren för partiet och att det är deras ledande politiker Stefan Löfven och Margot Wallström som mer och mer har blivit sänken. Det hjälper inte att ministrar som Anders Ygeman, Peter Hultqvist och Morgan Johansson gör ett bra jobb.

Partierna hade mått bra av att gå i opposition. Frågan är bara vad som skulle komma i stället. Politiken har blivit betydligt svårare sedan Sverigedemokraterna samlar 18-20 % av väljarna. Alliansen har ökat sina opinionssiffror betydligt. Men kan inte regera på egen hand.

 

 

 

 

Klädsamt om Margot Wallström tog time-out under brottsutredningen

I dag informerade chefsåklagare Alf Johansson att han beslutat om att inleda förundersökning om ”det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt har förövats.” Förundersökningen avser givande och tagande av muta och det kan innebära att såväl Wallström som Nordström har gjort sig skyldig till brott.

Beslutet kom inte helt oväntat. Ett antal graverande uppgifter i samband med att Margot Wallström har fått ett hyreskontrakt av kommunalarbetarförbundet har kommit i öppen dager.

De senaste dagarna har varit en plågsam historia för främst kommunalarbetarförbundet, en soppa som Wallström har dragits in i. Min uppfattning är att under mitt 30-åriga yrkesliv har det blivit betydligt mindre utsvävningar inom som väl fackliga organisationer, politik som inom näringslivet. Den utvecklingen har inte nått kommunalarbetarförbundet vars sätt att hantera medlemmarnas pengar är helt förkastligt. Jag tänker då inte bara på alkoholförtäring, att ledande anställda och förtroendevalda har bott gratis på förbundets anläggningar eller att de har ett eget vinmärke. Och inte heller att de inte lämnat några lägenheter till bostadsförmedlingen sedan 1998. Den fråga som har fått liten uppmärksamhet är att förbundet har gått med 100-tals miljoner i förlust på sina anläggningar. Hur är detta möjligt? Det är ju medlemmarnas pengar som skall användas för att bygga upp förbundets konfliktmedel.

I denna soppa har Margot Wallström hamnat. Det måste varit en katastrofal vecka för förbundet och socialdemokraterna. Margot Wallström och Annelie Nordström i ett offentligt gräl. Socialdemokraternas eget charmtroll mot ordföranden för LO:s störta förbund och dessutom med en majoritet lågavlönade kvinnor.

Det som förvånar mig är att Wallström hamnar i denna situation. Det gjorde hon redan 1988 då hon blev minister för första gången och fick en lägenhet av dåvarande statliga byggnadsstyrelsen utan att ha behövt stå i bostadskön.

Hon borde insett att det här kommer att ledda till sort rabalder om detta kommer ut. En fråga som många ställer sig är varför hon inte köpte en lägenhet. Hon tjänar runt 140.000 kronor i månaden och tjänade ännu mer som EU-kommissionär.

Kan hon bara fortsätta som utrikesminister som om inget har hänt? Knappast. Det bästa vore om hon tog en time-out  under den pågående förundersökningen. Pinsamt men ändå det bästa hon kan göra. Sitter hon kvar fortsätter med all sannolikhet skriverierna och drevet mot henne. Trycket är hårt inom moderaterna och kristdemokraterna att rikta ett misstroende mot henne.

Och hon skall inte vara för säker på att det inte kommer att väckas åtal mot henne. Experter säger att hyresavtalet är ogiltigt. Men en extra besvärande omständighet i kontraktet är att det är kopplat till hennes tjänst som utrikesminister. D v s hon måste hålla sig kvar som utrikesminister för att behålla kontraktet. I normalfallet har kommunal och Wallström lite med varandra att göra men regeringen fattar kollektiva beslut och hon kommer aldrig att kunna värja sig ifrån, rätt eller fel, att kommunal har hållhakar på henne när det gäller regeringsfrågor som berör kommunal och hon kan påverka besluten informellt. Det är klart att hon måste insett att hon gick förbi i kön. Det dyker knappast upp någon lägenhet på kort varsel som det inte finns andra aspiranter till som har väntat länge på.

Det är lätt att sitta och skratta åt en facklig organisation – kommunal – som inte lärt sig något under de sista 30 åren och inte bara det. Beter sig som många fackliga organisationer aldrig har gjort. De verkar leva i en egen värld.

En annan fråga som måste ställas är varför inte regeringen har ett antal lägenheter som kan disponeras av statsråd och statssekreterare. Så gör ju riksdagen. Det vore fullt rimlig för annars är risken stor att man måste bo i Stockholm-Mälardalen för att bli minister. Det skulle vara en djupt olycklig utveckling.

Det är lätta att sitta och skratta åt en utrikesminister som inte lär sig och gör samma fel som 1988. En utrikesminister som inte varit lyckosam i sin roll.

Så det här hade kunnat vara väldigt roligt. Men så är det inte. Kommunals beteende kommer att var negativt för alla fackliga organisationer. Det skvätter på alla mer eller mindre.

Wallströms handlande kommer inte bara vara negativt för socialdemokraterna. Det kommer att drabba alla politiska partier för det är så lätt att dra alla över en kam.

Risken är stor att det bara finns en vinnare i slutändan – Sverigedemokraterna.

Sundbyberg har fallit – Alliansen och miljöpartiet skapar ett grönblått majoritetsstyre

Web survey which opens in a separate window over the webpageBildresultat för SundbybergI  dag kom den glädjande nyheten att det bildas en ny majoritet i Sundbyberg där de fyra Allianspartierna går ihop med miljöpartiet.  De fem partierna har 29 mandat i kommunfullmäktige av 55 så det skapas ett stabilt majoritetsstyre. Att det uppstår nya majoriteter under mandatperioden är kanske inte så ovanligt i Sverige i dag. Det som i Sundbybergsfallet är exceptionellt är att Socialdemokraterna som har styrt Sundbyberg sedan demokratins införande med undantag av 7 månader tappar makten i den kommun som är viktigast för Socialdemokratin i Stockholms län. Det har varit deras flaggskepp av länets 26 kommuner. Kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, Jonas Nygren(S), har kunnat framstå som en politisk förnyare för en expansiv tillväxtkommun med ett kraftfullt bostadsbyggande.

Socialdemokratin i Sundbyberg har varit i focus i media, varit partiets fönsterkommun och Jonas Nygren har klippt alla band i staden inom alla områden. Så fallet för socialdemokratin i Sundbyberg är därför en stor motgång för partiet inte bara i Sundbyberg utan för hela länet och samtidigt en framgång för Alliansen som lyckats bilda en majoritet med Miljöpartiet. En konstellation som inte är så vanlig i vårt län.

De fem partierna skall gratuleras till framgången. En snabb genomläsning av den politiska plattformen 2016-2018 – Ett grönblått Sundbyberg tar bla upp två politiska frågor som direkt berör min hemkommun Solna. De är

  • Ett naturreservat kring Golfängarna och Lötsjön skall inrättas.
  • Att Enköpingsvägen görs om till en grön stadsgata. Det fortsatta utvecklingsarbetet ska ske i samråd med Solna.

Ur ett folkpartiskt Solnaperspektiv är det två bra initiativ som har starkt stöd inom folkpartiet Solna. Folkpartiet Solna och Sundbyberg har ju tidigare tillsammans drivit naturreservatsfrågan.

Det är också glädjande att Folkpartiet får en kommunalrådspost med ansvar för kultur- och fritidsfrågorna.

Ett stort grattis till folkpartiet, moderaterna, centerpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet och lycka till med att skapa ett grönblått Sundbyberg.

Läs den politiska plattformen här