Etikettarkiv: Schengen

Fästning Europa är på väg och Schengen går i graven.

Europa är på väg att förändras. Sverige och Tyskland börjar nu kraftigt minska sitt flyktingmottagande.Det kommer med stor sannolikhet inte innebära att fler länder kommer att ta emot fler flyktingar. Snarare tvärtom. Det kommer att få följdkonsekvenser. Många länder har låtit flyktingarna passera genom sina länder då de vet att det egna landet bara är ett transitland. Flyktingarna vill inte stanna i Grekland, Makedonien eller Serbien. De vill till andra länder och framförallt till Tyskland och Sverige.

När nu Tyskland och framför allt Sverige helt lägger om sin flyktingpolitik får detta konsekvenser. De övriga länderna i Europa kommer också att strama åt. Annars får de sitta med flyktingarna i det egna landet och det vill de inte. Så kanske Dublinförordningen börjar fungera men så lätt blir det inte att få asyl i Europa.

Det hade gått att lösa flyktingsituationen i Syrien och Irak om alla hade hjälpt till. Det är precis som Peter Wolodarski skriver i DN i dag. Att ta emot 1,5 miljoner i Europa med en en befolkning på 500 miljoner människor är möjligt. Och hjälper USA och Kanada till skulle det gå ännu enklare.

Men viljan finns inte. Det är intressant att se hur  länderna i Östeuropa sluter sig och vägrar ta emot flyktingar trots att dessa länder har haft många flyktingar till Västeuropa under och  efter andra världskriget och många lämnade Östeuropa så snabbt som möjligt efter murens fall 1989. Minnet är kort.

Vi går nu mot ett Europa som sluter sig mot omvärlden. Gränskontrollerna mellan länderna blir fler och fler och Schengen kanske inte går i graven men kommer i vart fall sättas ur spel under några år framåt.

Europa är nu åter till 1:a världskriget. Innan kriget behövde man inte pass för att resa i Europa. Efter kriget kom passen åter i bruk. Och med Schengen var tanken att vi  skulle slippa passen mellan länderna precis som vi har haft det i Norden i årtionden. Det är nu hög tid att förnya mitt pass så att jag även efter nyår kan resa runt i Europa.

I svåra tider utkristalliseras de stora ledarna.

I svåra tider mejslas de riktiga ledarna fram. Sverige genomgår för närvarande en mycket tuff period. Det är lite svårt att hitta någon tid efter andra världskriget som liknar den period vi nu genomgår. Exceptionellt stora flyktingströmmar som i antal överträffar krigsslutet och med stor sannolikhet kommer att pågå i flera år då det ser mörkt ut i många länder som Irak, Syrien, Somalia och Afghanistan. Ingen riktig fred är i sikte. Till detta skall läggas att världssamfundet står inför en omänsklig fiende – IS -som inte bara vill kontrollera Irak och Syrien utan i vart fall vill upprätta ett kalifat som omfattar alla markområden som en gång har behärskats av muslimska länder. Det innebär att kalifatet skall b l a omfatta Spanien och stora delar av Balkan. En del anser att deras ambitioner är större än så. Den senaste tidens attentat i Turkiet, Mali, Libanon och Paris visar att Världen är väldigt sårbar och att vi i Europa också kommer att drabbas av terrorattentat och att Schengenavtalet är i gungning.

Att vi dessutom har ett svårt parlamentariskt läge där Socialdemokraterna bildat regering med Miljöpartiet, ett parti som har svårt att hävda sig i dag och vars politik ligger ligger långt ifrån dagens politiska situation. Regeringen är dessutom en mycket svag minoritetsregering.

I det svåra läget är det intressant att se vilka ministrar som på ett bra sätt reder ut det svåra läget. Det finns fem ministrar som på något sätt är extra berörda. Det är statsministern, utrikesministern, inrikesministern, försvarsministern och justitie- och migrationsministern.

Statsminister Stefan Löfven känns inte som han är med på banan. Hans tal i slutet av veckan, om det finns det mycket att önska. Att skylla på den tidigare regeringen att inget var förberett håller inte för ett parti som röstade mot FRA och skulle ta bort lagstiftningen vid ett maktskifte. Han inger ett osäkert intryck. Än värre är utrikesminister Margot Wallström som hela tiden lyfter upp Palestinakonflikten och säger att den är roten till allt ont. Inte ens IS lyfter upp detta utan organisationen anser att frågan är mycket större än så. Korsfarartiden inträffade för 800-900 år sedan(1099-1187) och denna tid åberopas fortfarande. Margot Wallström har verkligen inte haft en lyckosam period som utrikesminister. Hon har länge omhuldats inom socialdemokratin men som minister framstår hon som en blek kopia av Carl Bildt. Det börjar mer och mer framstå som att Göran Persson en gång tiden gjorde en rättvis bedömning av hennes kvalifikationer.

Försvarsminister Peter Hultqvist har inte haft så stor roll de senaste veckorna men har under de försvarspolitiska diskussioner som förts tidigare, har han framstått som kunnig, vederhäftig och beslutskapabel. Även justitieminister- och integrationsminister Morgon Johansson, som trots sin svåra roll har ingjutit förtroende och saklighet och på ett lugnt sätt fört diskussioner om den mycket svåra flyktingsituationen. Han har inte läget under kontroll men jobbar målmedvetet på för att Sverige skall klara av sin svåra sits.

Det är dock inrikesminister Anders Ygeman som har utvecklats till den stora stjärnan. Han har visat prov på att behålla lugnet och sakligt informera oss om det svåra läget utan att som Löfven ägna sig åt partipolitiskt  käbbel. Enligt forskaren Hans Brun så har har gjort mycket bra på kort tid för att förbättra Sverige förmåga att stå emot terrorhot. Ser vi i honom en efterträdare till Stefan Löfven.