Staten driver på urbaniseringen

I dag skriver Mariestads Tidning om att  många skattekontor skall läggas ner och flyttas till andra kommuner, exempelvis till större städer. Tidningen skriver att exempelvis 80 jobb skall flyttas från Mariestad till Skövde, 65 jobb från Hudiksvall till Sundsvall, 30 jobb i Lycksele till Umeå. Ytterligare sex orter är berörda den här gången. Men detta är inte första gången. Skatteverket har de senaste åren lagt ner många kontor på mindre orter och flyttat dessa till större orter – oftast den största staden i länet. Även försäkringskassan har lagt ner många kontor.

Samtidigt finns det ett stort tryck på storstadsområdena, residens- och högskoleorter. Bostadsbristen är mycket stor och inget tyder i dag på att bostadsbyggandet skall ta fart.

Riksdagspolitiker talar ofta om att hela Sverige skall leva. Och för vissa partier har detta blivit ett mantra. Och det är nog en tydlig vilja, särskilt hos riksdagsledamöterna att att mindre orter skall överleva. Men de statliga myndigheterna ser inte detta som sin uppgift. Och regering och riksdag ger inga tydliga direktiv.

Och detta får konsekvenser. Jag var i Mora förra veckan. En kommun som förlorade 20 skattejobb vid förra centraliseringen. Det låter kanske inte så mycket men runt omkring dessa skapas ytterligare jobb och arbetsmarknaden blir mindre differentierad när dessa jobb centraliseras.

Men behöver det vara så. Det finns givetvis jobb som behöver finnas i Storstadsregionen och större städer. Men alla? Knappast. Många arbetsuppgifter kan med fördelas utföras ute i landet. Om jag minns rätt så granskades min deklaration i Säffle förra året. Inga problem med det. Jag besöker knappast skattekontoret och jag mailar eller ringer om jag har synpunkter.

Många arbetsuppgifter hos staten kunde med fördel utföras var som helst i landet. Varför inte bygga upp hyggligt stora skattekontor på orter som Säffle, Ludvika, Hudiksvall, Trollhättan eller Laxå. Staten skulle få lägre kostnader för personal och lokaler. Och det skulle många gånger bli effektivare. Mindre personalomsättning och medarbetare som skulle ge järnet och inte i första hand snegla på vilka jobb som finns på den privata arbetsmarknaden.

Alla jobb behöver inte finnas i Solna, Stockholm, Göteborg eller Malmö.En hel del skall finnas där för att kunna locka rätt personal. Många kan dock med fördel utföras var som helst i landet.  Det skulle bli bättre för alla parter. Det gäller för riksdag och regering att återta makten från Generaldirektörerna.

 

Stefan Löfven är inte rätt man för jobbet

Stefan Löfven är på många sätt en bra person. Han är genuin, sympatisk och har ett rättvisepatos. Han har en stark bakgrund i arbetarrörelsen och i de fackliga leden . Och han vill alla människor väl. Jag har alltid haft stor respekt för de människor som har jobbat sig upp från enkla förhållande och  klättrat på samhällsstegen. Det finns också mycket bra i de värderingar som fanns i arbetarrörelsen när den växte fram i slutet av 1800-talet. Gör din plikt. Kräv din rätt är en devis som håller än i dag.

Men han är ändå inte rätt man på jobbet som statsminister.  Jag skall i det här inlägget förklara varför.

Karl Beijbom, fd kulturchef och nu bokförläggare uttryckte detta ganska klart på Facebook: ”Stefan Löfven är den mest omeriterade och mest orutinerade statsministerkandidaten i svensk politisk historia. Han har aldrig suttit i riksdagen eller regeringen, aldrig haft förtroendeuppdrag inom kommun eller landsting. Han är en politisk trainee. Det är som att annonsera efter en flygkapten eller hjärtkirurg och i annonsen skriva ”tidigare erfarenhet inte nödvändigt”.

Beijbom är väldig rak på sak. Politik är också ett hantverk som man inte lär sig i brådrasket. Det tar tid att bli en erfaren och rutinerad politiker. Det är inte gjort i en handvändning.  Men problemet är lite större än så. Om det skulle bli en rödgrön regering kommer de flesta av ministrarna aldrig ha suttit i regeringen eller varit statssekreterare på ett departement. Ett väldigt orutinerat team som skall ledas av en person som inte har erfarenhet från politik på någon nivå. När detta skrivs, dagen innan valet, leder de rödgröna något över Alliansen. Valutgången är oklar. Socialdemokraterna är inte längre ett 45 % parti som med bara stöd från ett parti kan leda landet. Det kan tom bli som så att inte ens  S, V och MP kan bilda  regeringen  utan  Sverigedemokraterna blir vågmästare.  Allt talar för att socialdemokraterna gör ett dåligt val och det är inte ens klart att de gör ett bättre val än 2010 som betecknades som ett katastrofval. De andra partierna kommer att få ett stark genomslag på den förda politiken.

Löfven saknar  internationell erfarenhet. Jag har väldigt svårt att tänka mig Löfven i viktiga samtal med Putin, Merkel eller Obama. Hur skall han klara av att hantera dessa starka personligheter i en alltmer konfliktfylld värld när han inte ens klarar av att ta emot ett papper av Annie Lööf i en politisk debatt. I en tid när Ryssland under Putin för en aggressiv utrikespolitik mot sina grannar.

Jag är djupt oroad över Sveriges utveckling om Löfven blir statsminister. Jag har aldrig varit oroad över att Erlander, Palme, Carlsson eller Göran Persson skulle klara uppgiften som statsminister. Men det är jag för Löfven.

Läs även mina blogginlägg

* Feministiskt initiativ och vänsterpartiet vinner valet åt Alliansen.

* En röst på Miljöpartiet i riksdagsvalet är en röst på Putin.