Det finns en tredje väg för Liberalerna i regeringsfrågan

Efter förra valet ansåg jag att Liberalerna borde släppt fram Ulf Kristersson som statsminister. Det bästa vore om han bildat en ren moderatregering (lättast att bilda majoriteter) men en M-KD regering hade varit acceptabelt. Liberalerna och Centern hade kunnat samarbetat med regeringen – och tror jag – kunnat få ett stort inflytande över regeringens politik. Januariavtalet och Vänsterns samarbete med Socialdemokraterna visar att man inte måste sitta i en regeringen för att få inflytande. I denna roll hade L och C kunnat förhindra den högervridning som har skett inom svensk politik.

I dag är läget annorlunda. Sverigedemokraterna har stärkt sin ställning i svensk politik. KD har närmat sig SD och flörtar ganska vilt med deras väljare och Moderaterna är inte samma parti som under Reinfeldts tid. Sverigedemokraterna har länge jobbat för ett konservativt block i svensk politik och frågan är om de inte håller på att lyckas.

När detta blogginlägg skrivs är det dagen innan det viktiga partirådet söndagen den 28 mars. På partirådet skall Liberalerna ta ställning till hur partiet skall ställa sig i regeringsfrågan. Partistyrelsen vill att att Liberalerna skall ingå i en borgerlig regering bestående av L, C, Kd och M. Denna regering kan stödja sig på Sverigedemokraterna. Frågan är om ens detta är realistiskt med tanke på Centerns tydliga ställningstagande mot att ingå i en regering stödd av Sverigedemokraterna. Då blir det bara tre partier kvar.

Jag hade aldrig trott att partiet skulle vara beredda att ingå i en regering som är beroende av Sverigedemokraternas stöd. Det scenariot fanns inte i min politiska karta. Det finns en nedlåtande attityd inom Liberalerna gentemot SD. Många Liberaler tror att SD tycker att en borgerlig regering är bättre än en socialdemokratisk regering och skulle släppa fram den utan att ställa krav. Detta resonemang är helt fel. Precis som C och L ställde tydliga krav på S kommer Sverigedemokraterna att ställa långtgående krav på en borgerlig regering för att stödja den. Och det är inte frågan om ett nytt regemente i Skåne utan givetvis att de vill få igenom de centrala delarna av sitt partiprogram. Och de kanske inte nöjer sig med det. Det är helt klart att SD vill sitta i en regering efter nästa val eller efter 2026. Deras partisekreterare Richard Jomshof visst ju redan i programmet 30 minuter i onsdags vilken ministerpost han vill ha.

Man skall inte underskatta SD. De har en målmedveten och kunnig partiledning. De vet vad de vill och hur de skall uppnå målen. De har självförtroende och deras mål är givetvis att bli landets största och statsbärande parti och de kan mycket väl lyckas.

Jag har av flera skäl följt den politiska utvecklingen i de kommuner i Skåne och Blekinge som styrs av Sverigedemokraterna och Moderaterna med ibland stöd från andra partier. Den slutsats man kan dra är att de får igenom sin politik och det är inte Moderaterna som påverkar SD utan att det är SD som påverkar Moderaterna. Deras slogan är ju förändring på riktigt.

En regering som stöds av SD kommer ju givetvis att gå i nationalkonservativ riktning. Knappast i liberal riktning då liberalismen är SDs huvudmotståndare. De anser dessutom att Liberalerna är ett helt onödigt parti som borde åka ur riksdagen. Frågan är ens om SD skulle släppa fram en regering där Liberalerna ingår och det verkar även som om KD inte är sugen på att ha med Liberalerna i en regering om man skall tro Ebba Buschs uttalanden de senaste veckorna.

Frågan är hur Liberalerna skall hantera den uppkomna situationen. Den splittrar verkligen partiet. Jag har varit medlem sedan 1976 och aldrig har partiet stått inför en sådan utmaning som nu. Partiet kommer inte att splittras. Ett parti med 2,8 % av rösterna kan knappast splittras men risken är stor, om partistyrelsens förslag vinner på söndag, att många kommer att lämna Liberalerna eller minska sin aktivitet i partiet och vänta på bättre tider.

En väg som jag bedömer är möjlig, som kan accepteras av flertalet av Liberalernas medlemmar, är att Liberalerna släpper fram en M-Kd regering under förutsättning att man får igenom förslag som går i Liberal riktning. Att partiet under den kommande mandatperioden kan samarbeta med en M/KD regeringen i olika sakfrågor så länge som de går i liberal riktning. Är regeringens förslag oacceptabla är det bara att säga nej.