Nu – blågrönt styre även i Solna

I dag (2018-10-15), kom beskedet. Alliansen i Solna har kommit överens med Miljöpartiet att gemensamt styra Solna under den kommande mandatperioden. Det kommer att bli en stark, blocköverskridande majoritet som får 35 av kommunfullmäktiges 61 mandat mot 21 mandat för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samt fem för Sverigedemokraterna. Nu påbörjas arbetet med att ta fram en gemensam politisk plattform.

Det är väldigt bra att denna nya majoritet skapas. Den blir en tydlig majoritet som inte blir beroende av något av ytterlighetspartierna. I  en politisk majoritet får Miljöpartiet chansen att förverkliga sina idéer.Det kommer också att stärka de gröna krafterna inom majoriteten när Liberalerna och Centerpartiet nu får sällskap av Miljöpartiet. Jag är säker på att miljöarbetet kommer att ta fart då Miljöpartiet kommer att ta med sig många intressanta förslag in i arbetet. Men även inom kultur, fritid, infrastruktur, likabehandling och sociala frågor kommer Miljöpartiet att bidra på ett positivt.

 

 

 

Allt ljus på nya ministern Anna Ekström

I tisdags presenterades Anna Ekström som ny gymnasie- och kunskapslyftsminister i Stefan Löfvens regeringen. Lovorden haglade som spön i backen från lärarfacken, Allianspartierna och politiska kommentatorer. Utan tvekan är Anna Ekström ett bra val och lite av ett genidrag från hans sida. Jag känner Anna Ekström sedan i början av 1980-talet då vi båda studerade juridik i Stockholm och var engagerade i SYJF- Stockholm (Sveriges Yngre Juristers Förening). Vi jobbade sedan fackligt för juris studerande och yngre jurister i många år. Jag oftast som anställd och Anna som förtroendevald.

Redan då kunde man se att här kommer det att bli något riktigt stort. Hon blev ordförande för SYJF på riksnivå och för SACOs studeranderåd. Sedan fortsatte karriären med notarietjänstgöring, sekreterare i arbetsdomstolen, planeringschef i statsrådsberedningen, statssekreterare, Saco-ordförande och generaldirektör för skolverket.

Anna har en lång erfarenhet av statsförvaltningen, det politiska livet och har en mycket bred och gedigen kunskap inom hela utbildningsområdet. Och inte desto mindre ett stort förtroende inom detta område från i stort sätt hela det fackliga och politiska fältet samt skolområdet.

En person som har allt att frukta är Gustaf Fridolin. Min bedömning är att allt ljus kommer att att lysa på Anna Ekström de kommande åren, och då även utanför hennes primära ansvarsområde inom utbildningsdepartementet. Hennes kunskap, rättframma sätt att svara på frågor och skicklighet att hantera media kommer  innebära att hon i praktiken kommer att bli departementets lysande stjärna och socialdemokraterna kommer snabbt att flytta fram sina positioner inom skolpolitiken. Men även Allianspartierna kommer att få problem. Jan Björklund kommer att få konkurrens om att  vara landets ledande skolpolitiker. Ekström kommer inte att vara belastad av de beslut som fattats under Alliansregeringen utan kan bli en injektion inom utbildningspolitiken.

Den stora frågan är om hon lyckas skapa breda överenskommelser över blockgränserna inom sitt ansvarsområde. Det kommer inte att bli en lätt uppgift. Det är mindre en två år till riksdagsvalet och de politiska partierna positionerar sig inom ett av politikens viktigaste områden. Men om det är någon som kan lyckas med uppgiften så är det Anna Ekström.

Foto: Stefan Mattson

 

 

Märklig debatt om tillfälliga bostäder på Oskarsrogatan i Huvudsta

På måndagskvällens  kommunfullmäktige i Solna uppstod ånyo en märklig debatt om de tillfälliga studentbostäderna på Oskarsrogatan. En mer korrekt beskrivning är det vägområde som byggdes för Huvudstaleden innan vägbygget stoppades under 60-talet. Under lång tid användes vägen för motorcyklister som tränade för ett motorcykelkörkort. För ett 15 år sedan beviljades bygglov för studentbostäder som utvidgades under årens lopp. Anledningen till de tillfälliga byggloven var att området var och fortfarande är ett utredningsområde  för Huvudstaleden i lång tunnel.

Därför är det märkligt att framför allt Miljöpartiet men även Bergshamrapartiet anser det angeläget  att området bebyggs. Om partierna anser det angeläget att bygga fler bostäder i Huvudsta finns det ju andra områden som det går att bygga i. Att i dag planera för permanenta bostäder på det här området är i dag inte möjligt för att området påverkas av såväl breddningen av Mälarbanan och var ner-/uppfarter skall placeras för  Huvudstaleden i lång tunnel.

Det vore ju inte så bra om hus idag placerades där de står i vägen för nya spår eller för Huvudstaleden i lång tunnel. Men tillfälliga lösningar är ju möjliga.

 

 

Språkrören går ostärkta ur processen.

I helgen genomförde miljöpartiet sin kongress. Bara två veckor innan kongressen ställde de två språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson sina platser till förfogande. Men de sa samtidigt att de gärna ville bli omvalda. Under de två veckorna fram till kongressen dominerade miljöpartiet totalt massmedia. Samtidigt sjönk partiet i opinionsmätningarna och närmade sig gränsen för riksdagsspärren på 4 procent.

Kongressen innebar att det kvinnliga språkröret Åsa Romson fick lämna sitt uppdrag. Det manliga språkröret Gustav Fridolin fick sitta kvar trots att det var han som var klart mest delaktig i den akuta krisen och förvärrade den.

De två tidigare språkrören Fridolin och Romson ställde sina platser till förfogande för de ville ha ett stärkt mandat som språkrör. Blev det så. Knappast. Romson fick lämna och många av ombuden valde att inte rösta på Fridolin. Betydligt färre än på förra kongressen. Det hade varit intressant att se om han blivit vald om exempelvis Per Bolund ställt upp som språkrörskandidat. Det nya språkröret Isabella Lövin fick fler röster än Fridolin men dock inte helt övertygande.

Lövin är utan tvekan en person som har stora kunskaper inom sina specialområden. I de intervjuer jag sett i olika medier gör hon dock ett svagt intryck trots fem år som EU-parlamentariker och nästan två år som minister. Hon verkar ännu inte ha den bredd som behövs för att vara språkrör. Hon har kunskapsluckor och ger ett osäkert intryck. Hon har en lång väg att vandra.

Den process som partiet har genomgått de senaste veckorna har självklart skapat stora spänningar inom partiet och många frågar sig säkert vad partiet står för. Hade båda språkrören bytts ut hade det nog varit möjligt med en nystart. Men knappast nu. Nya ” islamistiska skandaler” kommer säkert att dyka upp. Nu senast i min hemkommun Solna. Och de kommer att kopplas till Fridolin oavsett om han har något med det att göra. Miljöpartiet kommer att ha en lång resa. Problemen är inte över. Framgångarna för partiet i regeringen är få. Många frågor kvarstår, som det tyska brunkolet. Partiet är så långt bort som det bara går för att bli riksdagens tredje största parti som var målet i valet 2014. I dag slåss partiet med kristdemokraterna för att inte bli riksdagens minsta parti.

Slutresultatet blev inte så bra för miljöpartiet. Språkrören sökte stärkt mandat. Processen slutade med att de gick ostärkta genom den. Och förtroendet för partiet har rasat. För partiet återstår att hoppas på att undrens tid inte är förbi.

Oppositionens förslag hade stoppat flyktingmottagandet i Solna

I går på kommunfullmäktige var det en lång debatt om att bygga tillfälliga bostäder vid Stenbackaskolan för att klara av stadens åtagande när det gäller flyktingmottagande. Den nya anvisningslagen innebär ett ökat flyktingmottagande i Solna under 2016, vilket innebär att kommunen skall ta emot 268 nyanlända med permanent uppehållstillstånd.

Solna arbetar på flera sätt för att lösa flyktingarnas bostadssituation. Det är ingen lätt uppgift. I Solna finns knappast några lediga lägenheter, nedlagda regementen, hotell med  många lediga hotellrum under vinterhalvåret, folkhögskolor eller liknande. Ett sätt för många andra kommuner att lösa bostadsfrågan. Det gäller att hitta andrahandsboenden och vanliga lägenheter. Men dessa räcker inte. Det är därför förslaget om att bygga 100-125 tillfälliga bostäder vid Stenbackaskolan har tillkommit.

Det borde varit ett enkelt ärende att hantera i kommunfullmäktige i Solna. Bara Sverigedemokraterna borde varit emot. Men så blev det inte.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet kom med ett eget yrkande som under debatten stöddes av Bergshamrapartiet. Ja, yrkandet ändrades och skärptes under dagen. Deras ändrade yrkande innebär i korthet att partierna först vill att staden skall ta kontakt med alla privata fastighetsägare för att få fram lägenheter, fixa ett snabbspår för Signalisten att bygga lägenheter och att förmå privatpersoner att hyra ut sina lägenheter. Först därefter skall, om detta inte gett tillräckligt med lägenheter, tillfälliga lägenheter vid Stenbackaskolan byggas

Alla som är insatta i problematiken förstår att det inte är möjligt att på några månader fixa fram lägenheter på det sätt oppositionen föreslår. Speciellt inte när en del av förslagen redan är prövade.

Om oppositionens förslag gått igenom hade detta inneburit att Solna inte hade kunnat leva upp till sina åtaganden. Vi hade inte kunnat ta emot 268 personer under så kort tid. Lägenheterna behöver vara på plats inom några månader. Dessutom hade inte 100-125 hyreslägenheter byggts i staden utan flyktingarna hade konkurrerat med lägenheterna med övriga bostadssökande.

Det är ett ganska ogenomtänkt förslag. Utarbetat av socialdemokraterna, som också var mycket aktiva i debatten och det är märkligt att Vänsterpartiet och Miljöpartiet hoppade på förslaget. . Kanske är detta ett resultat av Miljöpartiets omsvängning på riksplanet som nu också får sin efterbörd i Solna.

Som tur vann alliansens förslag i kommunfullmäktige med 30 röster mot 26 (S, V, MP och Bergshamrapartiet, tre som avstod(Sverigedemokraterna) och två frånvarande vänsterpartiet.

Miljöpartiet kommer att få några plågsamma veckor

På lunchen såg jag på Miljöpartiets presskonferens. Det var en märklig tillställning. De två språkrören – Fridolin och Romson – meddelade att de ställer sina platser till förfogande men samtidigt sa de att de kandiderar  ännu en gång som språkrör och gärna vill leda Miljöpartiet de kommande åren.

Det finns säkert en tanke bakom. Språkrören vill  sitta kvar men efter den förödande debatten som pågår i partiet satt de inte säkert. I stället för att avgå och lämna sina poster tvingar de andra kandidater att utmana dem om språkrörsposterna. Och det kräver både mod och stöd i partiet och inga givna namn finns.

Det stora problemet är att partiet som totalt har dominerat den politiska scenen de senaste 10 dagarna, utom i lördags då Liberalernas nya partisymbol dominerade folkhumorn, kommer att löpa gatlopp i media i vart fall till partiets kongress i mitten av maj. Spekulationerna om det kommer att väljas nya språkrör kommer att dominera media.

Men mycket talar för att partiets problem inte slutar där. Ännu är inte partiets kontakter med radikal islamism över. Varje dag kommer nya avslöjanden om lokala företrädare som har uttalat sig på ett obskyrt sätt. I dag en lokal kvinnlig miljöpartist som förnekar Turkiets folkmord på armenier mfl grupper under slutskedet av 1:a världskriget.

Men en fråga som partiet måste ställa sig är om Fridolin och Romson kan stå för den förnyelse som partiet så väl behöver efter Kaplan, alla grodor, tillkortakommanden i regeringen och brist på politiska framgångar. Ja, tror inte det. Men det är utan tvekan bra för Alliansen om de sitter kvar. De är just nu Alliansens bästa tillgång.

Hur länge kan Mehmet Kaplan sitta kvar som bostadsminister utan att uträtta något?

Bostads- stadsutvecklings- och IT-minister Mehmet Kaplan har de sista dagarna toppat nyheterna efter sitt samröre med turkiska högernationalistiska grupper. Och det är inte första gången som han löper gatlopp för sina kontakter med våldsbejakande grupper.

Däremot har det knappast skrivits något  om att Sverige nu har den svagaste bostadsministern som Sverige någon sin haft. Ja, han är inte bara svag, han är dessutom okunnig om sitt ansvarsområdet trots att han har en påbörjad lantmäteriutbildning från KTH.

Egentligen så hade han ett drömläge när han tillträdde som minister. Den tidigare ministern Stefan Attefall(KD) hade lämnat över ett 80-talet utredningar inom bostadspolitikens olika områden. Det fanns många förslag som Kaplan hade kunnat dra stor nytta av och kunnat presenterat som sin egna. De bostadspolitiska frågorna har i dag placerats högt på alla partiers dagordningar. Trycket är också stort från alla inblandade parter – från den enskilde bostadssökanden till länsstyrelser, kommuner och bostadsbolag. Det måste helt enkelt hända något – det inser alla – och staten sitter på många av nycklarna för att få igång bostadsbyggandet.

Det är inte alltid så lätt att bli minister. De kan få en bukett av disparata ansvarsområden som inte alltid hänger ihop och det kan vara svårt att ha kunskap inom alla områden. I det här fallet är problemet att Kaplan inte ens behärskar sitt huvudområde – bostadsbyggandet. Det var så illa att Kaplan knappast visade sig på ett offentligt möte det första halvåret efter det han blev minister. Han måste läsa på.

Det här hade kunnat lösa sig genom att Kaplan hade utsett en statssekreterare med breda kunskaper inom området. Så blev inte fallet. Till statssekreterare utsågs en person utan någon större erfarenhet från området. Något som är väldigt ovanligt då statssekreterarna oftast har breda kunskaper inom sitt ansvarsområde. Inte heller hos de politiskt sakkunniga har kunskapen varit stor och dessutom har de bytts ut i snabb takt.

Kritiken från byggindustrin är stor när jag talar med olika företrädare en och en. På bostadsforum den 6 april i Stockholm där Kaplan medverkade lyfte han fram att han har många kontakter med olika företrädare för byggindustrin. Många företrädare som jag talat med inom branschen hävdar att så inte är fallet. Han säger ofta nej till även små informella möten där han skulle kunna föra intressanta samtal och fördjupa sina kunskaper. Det finns tom företrädare som säger att han är rädd för att möta branschens representanter.

Många kommunala företrädare väntar också på förslag. Många av de förslag som behöver genomföras innebär att det måste till beslut av riksdag och regering. Besluten kommer inte.

Mehmet Kaplan har varit minister i 18 månader. En lång tid i politiska sammanhang. Det har inte kommit ett förslag som kommer att underlätta bostadsbyggandet. Ja, regeringen har tillskjutit 3,2 miljarder kronor för att öka byggandet av små, klimatsmarta och billiga hyresrätter. Hur många sådana lägenheter har byggts? Är det någon som vet? Alla som kan branschen inser att beloppet är så litet och utformningen komplicerad så det kommer inte att ha någon betydelse.

Kaplan har stora förväntningar på de blocköverskridande samtal som pågår. Min bedömning är att sannolikheten för att dessa samtal kommer att leda utvecklingen framåt är minimala. För att det skall hända något måste alla partier våga ompröva många heliga kor. Och att genomföra några tuffa reformer lär knappast en miljöpartistisk  minister genomföra. Miljöpartiet börjar sakta men säkert närmare sig 4 %s spärren.

Det är djupt olyckligt att Sverige har en så svag bostadsminister som dessutom hela tiden är ifrågasatt för sin politiska kontakter med obskyra grupper inom Sverige såväl utom  landet. Och det i en tid då bostadsbyggandet borde ligga på de nivåer som under miljonprogrammets tid, d v s 100.000 nya bostäder per år under 10 år. Förutsättningarna för det är dessutom helt annorlunda sen bostadspolitiken förändrades i början av 90-talet, med PBL och en tuffare miljölagstiftning.

Frågan är hur länge socialdemokratin, och för den delen miljöpartiet kan låta bostadspolitiken erodera. Det bästa vore att genomföra en regeringsombildning innan sommaren. Då är det över två år till nästa val. Några positiva beslut för bostadsbyggandet hinner genomföras och väljarna har glömt att det fanns en bostadsminister som hetta Kaplan.

 

Hur länge orkar Socialdemokraterna sitta kvar i regeringsställning?

Jag har i några blogginlägg ställt frågan hur Miljöpartiet orkar sitta kvar i regeringen. Den frågan är berättigad. Men en lika berättigad fråga är hur länge Socialdemokraterna orka sitta i regeringsställning. Det mesta går emot regeringen och det kommer väldigt få positiva beslut från regeringen. Dagens opinionsundersökning i SvD/GP visar de lägsta siffrorna för partiet sedan 1967. Partiet får endast 23,3 % och t o m siffrorna för Håkan Julholt var bättre. Tillsammans med Miljpartiets låga siffror, 5,9 % så får regeringspartierna endast stöd av 29, 2 % och de är inte så mycket större än moderaterna som nu är största parti. De låga siffrorna tär på sammanhållningen i partierna och oron ökar.

Sverige har aldrig sedan Ekmans vågmästarregeringar på 1920-talet haft en regering med så svagt parlamentariskt och opinionsmässigt svagt stöd. I praktiken framstod dock Ekmans regeringar som mer handlingskraftiga då de var duktiga på att finna breda lösningar.

Det bästa på såväl kort som lång sikt för regeringspartierna vore att de föll i en misstroendeförklaring mot statsministern. Miljöpartiet visar att deras politik inte håller under press. De går inte i takt med sina mer idealistiskt lagda väljare och frågan är om ett sådant parti skall sitta i regeringsställning. De gör sig bäst i opposition.

Socialdemokraternas stora problem är att de inte har en långsiktig vision för samhällsutvecklingen och att de är djupt splittrade i många frågor. De går inte i hem bland de yngre och är fortsatt mycket svaga i storstäderna och får inte ens 20% av väljarsympatierna i de tre storstäderna. Men ett större problem är att de håller på att tappa greppet över arbetarväljarna och Sverigedemokraterna har gått om dem som största parti hos männen i väljargruppen. De läcker som ett såll åt olika håll och vad de än gör och åstadkommer gör de sig ovänner med viktiga grupper. Problemet framstår som mer och mer som olösligt. Och problemen inom kommunal gör partiet inte populärare hos kvinnogrupperna i den viktiga fackliga organisationen kommunal som medlemmarna flyr från. Tappet från kommunal hade varit ännu större om inte medlemmarna hade varit uppknutna med försäkringar mm.

Socialdemokraternas  paradgren har tidigare varit regeringsdugligheten. Så är det knappast längre. Det har troligtvis blivit deras sämsta gren för partiet och att det är deras ledande politiker Stefan Löfven och Margot Wallström som mer och mer har blivit sänken. Det hjälper inte att ministrar som Anders Ygeman, Peter Hultqvist och Morgan Johansson gör ett bra jobb.

Partierna hade mått bra av att gå i opposition. Frågan är bara vad som skulle komma i stället. Politiken har blivit betydligt svårare sedan Sverigedemokraterna samlar 18-20 % av väljarna. Alliansen har ökat sina opinionssiffror betydligt. Men kan inte regera på egen hand.

 

 

 

 

Spännande bostadsdebatt på Solnas budgetfullmäktige

Ett av de första passen på årets budgetfullmäktige var debatten om byggnadsnämndens och miljönämndens budget. Så mycket diskussion om nämndernas budgetar var det inte utan mycket av debatten handlade om bostadsbristen.

Bostadsbristen är stor i alla storstäder och universitetsstäder i Sverige och den är särskilt stor i vår region. Det är den stora anledningen till att Solna har ett omfattande bostadsbebyggelse. I år räknar vi med att bevilja bygglov för 1200 lägenheter och egna hem. Det är mycket få kommuner utöver de tre storstäderna som har ett så omfattande bostadsbyggande.

I det läget blev ett inlägg från en vänsterpartist dagens roligaste inlägg. Vänsterpartisten  sade att borgarna inte vill bygga bort bostadsbristen och att Vänsterpartiet bara vill bygga bort  hyresrätter. Inget kan vara felaktigare. Alliansen har under lång tid  byggt många bostäder i Solna och vi vill även framgent bygga många bostäder.

Ett stort problem för bostadsbyggandet är att regeringen inte har tagit ett enda viktigt beslut för att underlätta för bostadsbyggandet. Och inga beslut lär komma under den här mandatperioden om socialdemokraterna och miljöpartiet fortsätter regera Sverige.

Alliansens uppfattning är att vi skall bygga en mångfald av upplåtelseformer såsom bostadsrätter, hyresrätter, LSS-bostäder, studentbostäder och egna hem.  Till mycket stor del blir det lägenheter i flerfamiljshus. Vi ställer oss även positiva till att bygga ägarlägenheter men i dagsläget har intresset från byggbolagen varit väldigt liten.

Även den kommande Översiktsplanen kom upp i debatten. Miljöpartiets kommunalråd Bernhard Huber sa att Miljöpartiet ställer sig bakom planens intentioner om att Solna skall ha 100.000 invånare 2030. Utan tvekan ett intressant inlägg.

Många kommunfullmäktigeledamöter tog upp frågan om att bygga trygghetsboenden/ +70-boenden.  Förutom undertecknad gav även Samuel Klippfalk(KD) och Berghamrapartiets Göran Thingwall  sitt fulla stöd till tanken. Det är bra. Många äldre vill inte bo kvar hemma utan vill till ett boende med service, trygghet, tillgänglighet och social samvaro. Staden planerar  nu för  trygghetsboenden i Huvudsta och Råsunda. Genom budgetöverenskommelsen med Bergshamrapartiet skall det även byggas +70-boenden.

Signalistens ordförande, moderaten Magnus Nilsson informerade om Signalistens omfattande planer på bostadsbebyggelse i olika stadsdelar. Stiftelsen planerar nya bostäder i Huvudsta, Råsunda, Bagartorp och Hagalund och även Bergshamra kan bli en viktig del av Bergshamrastrategin.

En spännande bostadspolitisk debatt i en stad som verkligen vill ta ansvar för bostadsbyggandet och inte bara planerar utan genomför bostadsprojekt i stadens alla stadsdelar.

 

Sundbyberg har fallit – Alliansen och miljöpartiet skapar ett grönblått majoritetsstyre

I  dag kom den glädjande nyheten att det bildas en ny majoritet i Sundbyberg där de fyra Allianspartierna går ihop med miljöpartiet.  De fem partierna har 29 mandat i kommunfullmäktige av 55 så det skapas ett stabilt majoritetsstyre. Att det uppstår nya majoriteter under mandatperioden är kanske inte så ovanligt i Sverige i dag. Det som i Sundbybergsfallet är exceptionellt är att Socialdemokraterna som har styrt Sundbyberg sedan demokratins införande med undantag av 7 månader tappar makten i den kommun som är viktigast för Socialdemokratin i Stockholms län. Det har varit deras flaggskepp av länets 26 kommuner. Kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, Jonas Nygren(S), har kunnat framstå som en politisk förnyare för en expansiv tillväxtkommun med ett kraftfullt bostadsbyggande.

Socialdemokratin i Sundbyberg har varit i focus i media, varit partiets fönsterkommun och Jonas Nygren har klippt alla band i staden inom alla områden. Så fallet för socialdemokratin i Sundbyberg är därför en stor motgång för partiet inte bara i Sundbyberg utan för hela länet och samtidigt en framgång för Alliansen som lyckats bilda en majoritet med Miljöpartiet. En konstellation som inte är så vanlig i vårt län.

De fem partierna skall gratuleras till framgången. En snabb genomläsning av den politiska plattformen 2016-2018 – Ett grönblått Sundbyberg tar bla upp två politiska frågor som direkt berör min hemkommun Solna. De är

• Ett naturreservat kring Golfängarna och Lötsjön skall inrättas.

• Att Enköpingsvägen görs om till en grön stadsgata. Det fortsatta utvecklingsarbetet ska ske i samråd med Solna.

Ur ett folkpartiskt Solnaperspektiv är det två bra initiativ som har starkt stöd inom folkpartiet Solna. Folkpartiet Solna och Sundbyberg har ju tidigare tillsammans drivit naturreservatsfrågan.

Det är också glädjande att Folkpartiet får en kommunalrådspost med ansvar för kultur- och fritidsfrågorna.

Ett stort grattis till folkpartiet, moderaterna, centerpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet och lycka till med att skapa ett grönblått Sundbyberg.

Läs den politiska plattformen här