För några dagar sedan firade vi midsommar över hela landet. Till midsommar äter vi sill, potatis och avslutar med jordgubbar. Det är standardmat för de flesta.
Några få kan plocka sina egna jordgubbar men de flesta köper i butiken eller i särskilda stånd. Och de flesta reflekterar inte över hur jordgubbarna kommer dit.
Under 60-talet tillbringade jag många somrar hos mina morföräldrar söder om Ljungskile i mellersta Bohuslän. Morfar som jobbade med politik och juridik drev även en auktionsfirma och jordbruk. Morfar tyckte att det var bra om det också blev en jordgubbsodling på en del av markerna. Vi övriga var måttligt intresserade. Vi förstod ju ganska snabbt vilka som skulle plocka jordgubbarna och så blev det. De plockades varje morgon och kördes in till Kooperativa föreningen i Ljungskile.
I dag är det ytterst få svenskar som plockar jordgubbar för försäljning. Är det svenskar som plockar är det för självplock. I dag är det inga svenskar som vill plocka jordgubbar – och ändå är arbetslösheten stor i vissa delar av landet och många ungdomar vill ha sommarjobb.
I stora delar av vårt land är det sommarjobbande invandrare från andra länder som gör jobbet. Ett utan tvekan tufft jobb. Det kan vara varmt och att ligga på knäna känns.
Det är tur att Sverigedemokraterna inte får bestämma över Sveriges invandringspolitik. Då hade vi inte fått svenska jordgubbar till midsommar. För det var inga svenskar som hoppade in i tre minibussar vid 21-tiden kvällen innan midsommarafton hos en stor odlare i Bohuslän för att plocka jordgubbar. De jobbade nog hela natten, förutom när de hade matpaus, under de två mörka timmarna på dygnet, och kanske var pausen betydligt kortare än så. Och så såg det säkert ut i övriga landet också.
Tack för att ni jobbade den natten. Utan er hade det inte stått några jordgubbar på matborden på midsommarafton. Och inte sommarens övriga dagar heller.