Hur länge orkar Socialdemokraterna sitta kvar i regeringsställning?

Jag har i några blogginlägg ställt frågan hur Miljöpartiet orkar sitta kvar i regeringen. Den frågan är berättigad. Men en lika berättigad fråga är hur länge Socialdemokraterna orka sitta i regeringsställning. Det mesta går emot regeringen och det kommer väldigt få positiva beslut från regeringen. Dagens opinionsundersökning i SvD/GP visar de lägsta siffrorna för partiet sedan 1967. Partiet får endast 23,3 % och t o m siffrorna för Håkan Julholt var bättre. Tillsammans med Miljpartiets låga siffror, 5,9 % så får regeringspartierna endast stöd av 29, 2 % och de är inte så mycket större än moderaterna som nu är största parti. De låga siffrorna tär på sammanhållningen i partierna och oron ökar.

Sverige har aldrig sedan Ekmans vågmästarregeringar på 1920-talet haft en regering med så svagt parlamentariskt och opinionsmässigt svagt stöd. I praktiken framstod dock Ekmans regeringar som mer handlingskraftiga då de var duktiga på att finna breda lösningar.

Det bästa på såväl kort som lång sikt för regeringspartierna vore att de föll i en misstroendeförklaring mot statsministern. Miljöpartiet visar att deras politik inte håller under press. De går inte i takt med sina mer idealistiskt lagda väljare och frågan är om ett sådant parti skall sitta i regeringsställning. De gör sig bäst i opposition.

Socialdemokraternas stora problem är att de inte har en långsiktig vision för samhällsutvecklingen och att de är djupt splittrade i många frågor. De går inte i hem bland de yngre och är fortsatt mycket svaga i storstäderna och får inte ens 20% av väljarsympatierna i de tre storstäderna. Men ett större problem är att de håller på att tappa greppet över arbetarväljarna och Sverigedemokraterna har gått om dem som största parti hos männen i väljargruppen. De läcker som ett såll åt olika håll och vad de än gör och åstadkommer gör de sig ovänner med viktiga grupper. Problemet framstår som mer och mer som olösligt. Och problemen inom kommunal gör partiet inte populärare hos kvinnogrupperna i den viktiga fackliga organisationen kommunal som medlemmarna flyr från. Tappet från kommunal hade varit ännu större om inte medlemmarna hade varit uppknutna med försäkringar mm.

Socialdemokraternas  paradgren har tidigare varit regeringsdugligheten. Så är det knappast längre. Det har troligtvis blivit deras sämsta gren för partiet och att det är deras ledande politiker Stefan Löfven och Margot Wallström som mer och mer har blivit sänken. Det hjälper inte att ministrar som Anders Ygeman, Peter Hultqvist och Morgan Johansson gör ett bra jobb.

Partierna hade mått bra av att gå i opposition. Frågan är bara vad som skulle komma i stället. Politiken har blivit betydligt svårare sedan Sverigedemokraterna samlar 18-20 % av väljarna. Alliansen har ökat sina opinionssiffror betydligt. Men kan inte regera på egen hand.

 

 

 

 

Statsråd bosatta utanför Stockholm borde erbjudas bostad på samma sätt som riksdagsledamöter

Den senaste veckan har nyhetsrapporteringen toppats av Kommunals vidlyftiga affärer och lägenheten till Margot Wallström. Det har varit stora rubriker och artiklarna kommer inte att upphöra bara för att Annelie Nordström kommer att avgå som kommunals ordförande i maj.

Lägenhetsaffären är helt onödig. Problemet är att statsråd och statssekreterare inte har samma möjligheter som riksdagsledamöter att få tillgång till lägenheter. Den som blir riksdagsledamot och bor mer än fem mil utanför Stockholm garanteras en lägenhet.

Den som blir statsråd eller statssekreterare måste vid utnämnandet genast lämna sina jobb och tillträda sina befattningar. Här är det inte frågan om flera månader innan man tillträder sitt nya jobb och man får därför tid att leta efter en bostad. Systemet skiljer sig helt och hållet från  arbetsmarknaden i övrigt.

Och det samma gäller åt andra hållet. Avgår regeringen så måste de lämna sina befattningar med omedelbar verkan.

En minister som inte köper sin bostad och bor i hyresrätt kommer alltid bli utsatt för misstanken att på ett felaktigt sätt fått sin lägenhet oavsett vem som är hyresvärd.

Samma system som gäller för riksdagsledamöter borde införas för statsråd och statssekreterare. Annars är risken stor  att endast personer bosatta i Mälardalen, med några få undantag kommer att kunna bli statsråd eller statssekreterare. Det är inte en bra utveckling. Det är viktigt att personer från andra delar av landet kan tillträda topposter i regeringen och regeringskansliet.

 

 

Klädsamt om Margot Wallström tog time-out under brottsutredningen

I dag informerade chefsåklagare Alf Johansson att han beslutat om att inleda förundersökning om ”det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt har förövats.” Förundersökningen avser givande och tagande av muta och det kan innebära att såväl Wallström som Nordström har gjort sig skyldig till brott.

Beslutet kom inte helt oväntat. Ett antal graverande uppgifter i samband med att Margot Wallström har fått ett hyreskontrakt av kommunalarbetarförbundet har kommit i öppen dager.

De senaste dagarna har varit en plågsam historia för främst kommunalarbetarförbundet, en soppa som Wallström har dragits in i. Min uppfattning är att under mitt 30-åriga yrkesliv har det blivit betydligt mindre utsvävningar inom som väl fackliga organisationer, politik som inom näringslivet. Den utvecklingen har inte nått kommunalarbetarförbundet vars sätt att hantera medlemmarnas pengar är helt förkastligt. Jag tänker då inte bara på alkoholförtäring, att ledande anställda och förtroendevalda har bott gratis på förbundets anläggningar eller att de har ett eget vinmärke. Och inte heller att de inte lämnat några lägenheter till bostadsförmedlingen sedan 1998. Den fråga som har fått liten uppmärksamhet är att förbundet har gått med 100-tals miljoner i förlust på sina anläggningar. Hur är detta möjligt? Det är ju medlemmarnas pengar som skall användas för att bygga upp förbundets konfliktmedel.

I denna soppa har Margot Wallström hamnat. Det måste varit en katastrofal vecka för förbundet och socialdemokraterna. Margot Wallström och Annelie Nordström i ett offentligt gräl. Socialdemokraternas eget charmtroll mot ordföranden för LO:s störta förbund och dessutom med en majoritet lågavlönade kvinnor.

Det som förvånar mig är att Wallström hamnar i denna situation. Det gjorde hon redan 1988 då hon blev minister för första gången och fick en lägenhet av dåvarande statliga byggnadsstyrelsen utan att ha behövt stå i bostadskön.

Hon borde insett att det här kommer att ledda till sort rabalder om detta kommer ut. En fråga som många ställer sig är varför hon inte köpte en lägenhet. Hon tjänar runt 140.000 kronor i månaden och tjänade ännu mer som EU-kommissionär.

Kan hon bara fortsätta som utrikesminister som om inget har hänt? Knappast. Det bästa vore om hon tog en time-out  under den pågående förundersökningen. Pinsamt men ändå det bästa hon kan göra. Sitter hon kvar fortsätter med all sannolikhet skriverierna och drevet mot henne. Trycket är hårt inom moderaterna och kristdemokraterna att rikta ett misstroende mot henne.

Och hon skall inte vara för säker på att det inte kommer att väckas åtal mot henne. Experter säger att hyresavtalet är ogiltigt. Men en extra besvärande omständighet i kontraktet är att det är kopplat till hennes tjänst som utrikesminister. D v s hon måste hålla sig kvar som utrikesminister för att behålla kontraktet. I normalfallet har kommunal och Wallström lite med varandra att göra men regeringen fattar kollektiva beslut och hon kommer aldrig att kunna värja sig ifrån, rätt eller fel, att kommunal har hållhakar på henne när det gäller regeringsfrågor som berör kommunal och hon kan påverka besluten informellt. Det är klart att hon måste insett att hon gick förbi i kön. Det dyker knappast upp någon lägenhet på kort varsel som det inte finns andra aspiranter till som har väntat länge på.

Det är lätt att sitta och skratta åt en facklig organisation – kommunal – som inte lärt sig något under de sista 30 åren och inte bara det. Beter sig som många fackliga organisationer aldrig har gjort. De verkar leva i en egen värld.

En annan fråga som måste ställas är varför inte regeringen har ett antal lägenheter som kan disponeras av statsråd och statssekreterare. Så gör ju riksdagen. Det vore fullt rimlig för annars är risken stor att man måste bo i Stockholm-Mälardalen för att bli minister. Det skulle vara en djupt olycklig utveckling.

Det är lätta att sitta och skratta åt en utrikesminister som inte lär sig och gör samma fel som 1988. En utrikesminister som inte varit lyckosam i sin roll.

Så det här hade kunnat vara väldigt roligt. Men så är det inte. Kommunals beteende kommer att var negativt för alla fackliga organisationer. Det skvätter på alla mer eller mindre.

Wallströms handlande kommer inte bara vara negativt för socialdemokraterna. Det kommer att drabba alla politiska partier för det är så lätt att dra alla över en kam.

Risken är stor att det bara finns en vinnare i slutändan – Sverigedemokraterna.

I svåra tider utkristalliseras de stora ledarna.

I svåra tider mejslas de riktiga ledarna fram. Sverige genomgår för närvarande en mycket tuff period. Det är lite svårt att hitta någon tid efter andra världskriget som liknar den period vi nu genomgår. Exceptionellt stora flyktingströmmar som i antal överträffar krigsslutet och med stor sannolikhet kommer att pågå i flera år då det ser mörkt ut i många länder som Irak, Syrien, Somalia och Afghanistan. Ingen riktig fred är i sikte. Till detta skall läggas att världssamfundet står inför en omänsklig fiende – IS -som inte bara vill kontrollera Irak och Syrien utan i vart fall vill upprätta ett kalifat som omfattar alla markområden som en gång har behärskats av muslimska länder. Det innebär att kalifatet skall b l a omfatta Spanien och stora delar av Balkan. En del anser att deras ambitioner är större än så. Den senaste tidens attentat i Turkiet, Mali, Libanon och Paris visar att Världen är väldigt sårbar och att vi i Europa också kommer att drabbas av terrorattentat och att Schengenavtalet är i gungning.

Att vi dessutom har ett svårt parlamentariskt läge där Socialdemokraterna bildat regering med Miljöpartiet, ett parti som har svårt att hävda sig i dag och vars politik ligger ligger långt ifrån dagens politiska situation. Regeringen är dessutom en mycket svag minoritetsregering.

I det svåra läget är det intressant att se vilka ministrar som på ett bra sätt reder ut det svåra läget. Det finns fem ministrar som på något sätt är extra berörda. Det är statsministern, utrikesministern, inrikesministern, försvarsministern och justitie- och migrationsministern.

Statsminister Stefan Löfven känns inte som han är med på banan. Hans tal i slutet av veckan, om det finns det mycket att önska. Att skylla på den tidigare regeringen att inget var förberett håller inte för ett parti som röstade mot FRA och skulle ta bort lagstiftningen vid ett maktskifte. Han inger ett osäkert intryck. Än värre är utrikesminister Margot Wallström som hela tiden lyfter upp Palestinakonflikten och säger att den är roten till allt ont. Inte ens IS lyfter upp detta utan organisationen anser att frågan är mycket större än så. Korsfarartiden inträffade för 800-900 år sedan(1099-1187) och denna tid åberopas fortfarande. Margot Wallström har verkligen inte haft en lyckosam period som utrikesminister. Hon har länge omhuldats inom socialdemokratin men som minister framstår hon som en blek kopia av Carl Bildt. Det börjar mer och mer framstå som att Göran Persson en gång tiden gjorde en rättvis bedömning av hennes kvalifikationer.

Försvarsminister Peter Hultqvist har inte haft så stor roll de senaste veckorna men har under de försvarspolitiska diskussioner som förts tidigare, har han framstått som kunnig, vederhäftig och beslutskapabel. Även justitieminister- och integrationsminister Morgon Johansson, som trots sin svåra roll har ingjutit förtroende och saklighet och på ett lugnt sätt fört diskussioner om den mycket svåra flyktingsituationen. Han har inte läget under kontroll men jobbar målmedvetet på för att Sverige skall klara av sin svåra sits.

Det är dock inrikesminister Anders Ygeman som har utvecklats till den stora stjärnan. Han har visat prov på att behålla lugnet och sakligt informera oss om det svåra läget utan att som Löfven ägna sig åt partipolitiskt  käbbel. Enligt forskaren Hans Brun så har har gjort mycket bra på kort tid för att förbättra Sverige förmåga att stå emot terrorhot. Ser vi i honom en efterträdare till Stefan Löfven.