De tidiga morgonnyheterna rapporterade i dag från avhysning av romerna vid Sorgenfri i Malmö. Det var ingen oproblematisk avhysning. Såväl motståndare som tillskyndare till avhysningen fanns på plats och polisen fick handgripligen flytta på många motståndare till avhysningen.
Utan tvekan har många romer en mycket svår situation i Rumänien och Bulgarien. De är diskriminerade och lever under svåra förhållanden. Diskrimineringen kan ta sig många uttryck. Det fick jag själv uppleva när jag för 10-talet år sedan skulle vandra i Transsylvanien och landade på flygplatsen i Bukarest. Vi hade inte ens hunnit till bussarna som skulle föra oss norrut förrän reseledarna varnade oss för de tjuvaktiga romerna som skulle försöka sno våra pengar.
När den fria rörelsen infördes inom EU var tanken att det skulle underlätta rörligheten för medborgarna att arbeta, studera, turista och för kapitalet att kunna röra sig över ländernas gränser. Tanken var aldrig att den skulle underlätta möjligheterna att tigga i Europa. Men så har det blivit.
Jag tillhör inte dem som föreslår att vi skall förbjuda tiggeriet. Jag tror att det lagtekniskt skulle vara svårt och moderaternas förslag att det skulle kunna förbjudas av ordningsskäl ser jag som ett slag i luften. Det skulle vara väldigt sällan en sådan lagstiftningen skulle kunna tillämpas. Det är svårt att se att stillasittande tiggeri skulle vara ett stort ordningsproblem.
Men här är det frågan om något helt annat. Det är en olaglig ockupation av privat mark som dessutom används på ett sådant sätt så att det leder till sanitära problem och inte uppskattas av närboende.
Vi har haft en del mindre bosättningar i min egen hemkommun, Solna som har medfört sanitära problem och bara några timmar efter etableringen av bosättningarna har telefonen gått varma hos kommunen. Och kommunerna kan inte genomföra avhysningarna utan behöver hjälp av kronofogdemyndigheten och polisen. Och i Malmö har problemen eskalerat då de kommunala myndigheterna och polisen har sätt mellan fingrarna
Oavsett svårigheterna i det egna landet legitimerar inte detta de illegala bosättningarna. Och den fria rörligheten kan inte ställa krav på kommunerna att ta ett ansvar för andra länders medborgare. Om sen frivilliga krafter eller privatpersoner hjälper till med boende är det detta något helt annat.
Jag tillhör nog den stora skara svenskar som inte vet hur vi skall hantera tiggarna. Skall vi ge pengar eller inte. Ibland ger jag och jag har köpt ganska många av de tidningar som de säljer. Så många att jag hade kunnat börja sälja själv. Om jag gör rätt eller fel kan alltid diskuteras.
Men någon långsiktig lösning kan aldrig tiggeriet bli. Och framväxandet av kåkstäder runt våra samhällen skulle vara en djupt olycklig lösning. Vi kan inte heller acceptera en ordning som innebär att svenska medborgare och andra tillfälliga besökare skall lyda under lagregler som innebär att olovligt användande av privat mark skall lagföras medans EU-emigranter fritt kan kan disponera privat egendom.
Jag tror precis som Fredrik Malm sa i SVTs morognnyheter att ett sådant synsätt skulle stärka de mörka och främlingsfientliga krafterna i landet.
Den långsiktiga lösningen måste vara, förutom de som kan skaffa arbete i landet eller utbildar sig, måste få en möjlighet att utbilda och försörja sig i det egna landet. Här har såväl EU som Sverige försökt att hjälpa bl a Rumänien men intresset från de berörda länderna verkar vara svalt.
Foto: Peter Frennesson, Sydsvenskan