De flesta väljare ser Sverigedemokraterna som ett högerparti; nationalistiskt, kulturkonservativt och mot invandring. Det anses av många att vara det parti som står längst ut till höger. Den bilden är satt sedan lång tid tillbaka.
Men framför allt de senaste månaderna tonar en helt annan bild upp. I Ekonomiska frågor står partiet långt till vänster. Jag brukar säga att de vill vara som Socialdemokraterna var på 1950-talet. Innan (S) på 1960-talet blev ett mer internationellt inriktat parti där tredje Världen stod i fokus och kulminerade under Olof Palmes tid. Och frågan är om de inte snabbt börjar närma sig Vänsterpartiets ekonomiska politik.
SD har flera gånger stött Moderaternas budget – utan att förhandla. Den tiden verkar tillhöra historien. Jimmy Åkesson har flera gånger under hösten sagt att M/KD måste ta hänsyn till SDs förslag. Tiden är kommen för när SD vill genomföra sin politik.
De lägger nu fram förslag som ligger långt ifrån en borgerlig politik. De vill kraftigt öka pensionerna med 1000 kronor i månaden för det stora flertalet medborgare enligt en debattartikel i DN 2021-09-29. De vill ha en höjning av A-kassan, en höjning av sjukersättningen och enligt uppgift tom fler föräldradagar. Förslag som säkert uppskattas av många väljare och som de hade haft lättare att genomföra med (S) och (V).
Men i samma artikel föreslår de åtgärder som skulle uppskattas av borgerliga partier. De vill sänka skatten på ISK till 0,75 % och återinföra möjligheterna till privat pensionssparande som togs bort av Anders Borg när han var finansminister. I och för sig ett olyckligt beslut som försvarade för många att spara till en bra pension. Det var verkligen vänsterpolitik av Alliansregeringen.
SD börjar mer och mer framstå som ett parti som har en egen agenda inom politikens alla områden. Ibland hamnar de på samma ståndpunkt som borgerliga partier. Inom kultur- och nationalitetspolitiken skapar de mer och mer en linje som inte passar in vare sig till vänster eller höger. I ekonomiska frågor står de väldigt långt till vänster, ja inte bara nära (S) utan även Vänsterpartiet.
Det är inte så konstigt. Fram tonar bilden av att SD vill ta över Socialdemokraternas roll som Sveriges arbetarparti. Och de är på god väg. Bland manliga LO-medlemmar är de i dag det största partiet men har betydligt svårare att nå kvinnliga LO-medlemmar. Men de håller på att jobba fram en strategi för det. 80 % av deras väljare har någon gång röstat på S. Även om de i dag även tar en del företagare från moderaterna. Deras ekonomiska politik till vänster och värderingsgrund till höger tilltalar många. De har blivit som Socialdemokraterna var på 1950-talet men är mer nationalistiskt inriktade. Och det går hem i stugorna – framför allt på landsbygden och mindre orter.
Jag sa på senaste kommunfullmäktigemötet i Solna att SD har inte kommit hem från Koreakriget (1950-1953 även om det inte formellt är avslutat). Deras politik hade passat utmärkt för den här tiden och värderingsmässigt bör de nog ligga kvar där. För bland en del svenska medborgare ligger det helt rätt i tiden. Så det som gällde 1953 passar väl in i dag.
Vi skall inte bli förvånade över om Sverigedemokraterna blir största parti i riksdagsvalet 2022. Men det bara är ett viktigt delmål för partiet.
andersekegren.wordpress.com 