Shekarabi(S) – det är dags för en kommunreform. – Kommunerna måste bli färre och större.

Civilministern och Jusek-medlemmen Ardalan Shekarabi besökte på fredagen Jusek. Han ser stora utmaningar för landets kommuner och landsting. De är för små för att klara sina uppgifter. Regeringen vill ha en regional reform där landstingen ersätts av större regioner för att klara morgondagens uppgifter men Shekarabi ser att det kommer att bli svårt med blocköverskridande överenskommelser i regionfrågan.

Även kommunerna har problem. 50 % av Sveriges kommuner är i dag mindre än vid kommunreformen och har svårt med kompetensförsörjningen, finansieringen och att följa lagstiftningen inom vissa områden. Urbaniseringen är stark i Sverige och urbaniseringstakten är den högsta i Europa. Det innebär att de mindre kommunerna blir allt mindre och det är storstäderna, residensstäder och större städer med universitet eller högskola som ökar.

Enligt Ardalan Shekarabi kommer inte de mindre kommunerna att klara sina åtaganden. Därför kommer regeringen inom kort att tillsätta en utredning med uppdrag att se över kommunstrukturen och föreslå förändringar. Och det kommer att leda till större och färre kommuner.

Läs även mina blogginlägg:

• Det kommer aldrig bli färre kommuner om inte staten beslutar om det.
• Regeringen vill bilda större regioner och se över var statliga myndigheter skall vara lokaliserade.

Kommer demokratiutredningens förslag att fördjupa demokratin i Sverige?

För någon vecka sedan arrangerade Juseks kommunala sektion ett möte med ordförande för demokratiutredningen , Olle Wästberg, under temat – fördjupad demokrati i ett polariserat klimat. Det blev ett spännande seminarium.

Utredningen har blivit mest känd för sitt förslag om att 16-åringar skall få rösträtt men de förslår ett antal andra förslag för att stärka demokratin i  Sverige.

2014-års  demokratiutredning konstaterar att demokratin i dag är djupt förankrad. Däremot är det politiska inflytandet inte jämt fördelat. De som är engagerade i de politiska partierna är i huvudsak välutbildade och resursstarka oavsett parti. Valdeltagande skiljer sig åt mellan hög- och lågutbildade. I riksdagsvalet 15 % och i Stockholms stad röstade 94 % av väljarna i ett valdistrikt i Alvik och i Tensta röstade 40 %, en skillnad på 54 %. De som inte är engagerade blir heller inte lyssnade på. De politiska partierna är i dag alldeles för frånvarande i utanförskapsområdena och de ser väldigt lika ut. Partierna har i dag en svag lokal förankring. Det finns knappast i dag något parti som har många arbetare engagerade i de egna leden.

Utredningen kommer med ett antal förslag för att fördjupa demokratin.  Ett av förslagen är att det införs en folkmotion till riksdag, kommun- och landstingsfullmäktige. Om ett förslag från en enskild får stöd av 1 % av medborgarna skall den behandlas i riksdagen, kommunfullmäktige etc. För att göra detta möjligt skall det inrättas en nationell demokratiportal på nätet där det skall vara möjligt att lämna och stödja folkinitiativ.

Vidare förslår utredningen flera förslag som skall underlätta möjligheterna att verka som politiker. Förtroendevalda skall kunna vara sjukskrivna- och föräldralediga utan att behöva avsäga sina uppdrag. Fullmäktigeledamöter skall kunna sitta kvar i fullmäktige mandatperioden ut trots att de flyttar från kommunen. Detta är åtgärder som skall underlätta för framför allt yngre personer att kunna fullfölja sina uppdrag trots att de under längre eller kortare tider inte bor i kommunen. För att trygga de förtroendevaldas säkerhet skall kommunerna se till att de förtroendevalda skall kunna fullfölja sina uppdrag under trygga och säkra former. I dag hotas och trakasseras alltfler politiker.

I många länder måste lobbyister registrera sig. Det förslår inte utredningen, mycket beroende på att de verkligt stora lobbyisterna i Sverige jobbar inte på PR-byråer utan företräder viktiga organisationer som LO och Svenskt Näringsliv.

Utredningen föreslår inte heller att det införs val till positionen som borgmästare som finns i flera länder. Anledningen till detta är b l a att  det skulle kunna bli som så att borgmästaren inte tillhör samma majoritet som majoriteten i kommunfullmäktige. Det skulle leda till oklarheter vem som faktiskt bestämmer och göra det mycket svårt för en borgmästare att få igenom sina förslag. I USA finns redan den problematiken som har inneburit att Barack Obama inte fått igenom sina förslag i kongressen och representanthuset där Republikanerna har en betryggande majoritet.

Det som förvånar mig är att utredningen inte har fört en diskussion kring tjänstemännens allt starkare ställning. Många uppdrag som tidigare utfördes av politiker utförs i dag av tjänstemän som på heltid jobbar med att förbereda och verkställa beslut och därför får ett stort informationsmässigt övertag gentemot politikerna där flesta är fritidspolitiker.Bara några procent av de förtroendevalda är hel- eller deltidspolitiker.  Trots detta behandlas inte detta i utredningen eller för den delen i kommunallagen där tjänstemännens roll knappast behandlas.

Till utredningens hemsida

Om demokratiutredningen

Utredningens två övergripande syften är att vilka åtgärder som behövs för att öka och bredda engagemanget inom  den representativa demokrati och stärka individens möjligheter till delaktighet i och inflytande över det politiska beslutsfattandet mellan valen. Utredningen skall även se över de verktyg som finns på lokal nivå, däribland medborgardialog, medborgarförslag och folkinitiativ

Om Olle Wästberg

Olle har ett långt förflutet inom det offentliga livet. Han har varit chef för Svenska Institutet, Generalkonsul i New York, chefredaktör för Expressen, statssekreterare och riksdagsledamot. Vid sidan av sitt uppdrag som som utredare är han ordförande för STINT, stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning.
 

 

Vem vill jobba inom kommunal sektor?

När jag i mitten av 1980-talet jobbade med arbetsmarknadsfrågor för Jusek och Saco  på Stockholms universitet arrangerade vi arbetsmarknadsdagar, studiebesök och träffar med presumtiva arbetsgivare. Intresset hos studenterna var lite olika beroende på utbildningsbakgrund. Ekonomerna i allmänhet var helt inriktade på den privata sektorn utom nationalekonomerna som också kunde tänka sig jobba statligt. De blivande juristerna vill  gärna jobba på advokatbyrå eller som bolagsjurist men kunde också tänka sig en statlig karriär. Samhällsvetarna inriktade sig oftast på statlig karriär eller drömde om att jobba utomlands.

Men ville ingen jobba kommunalt? Ja, de som utbildade sig till yrken som nästan bara finns inom den kommunala sektorn insåg att det var i kommunen eller landstinget som jobbet fanns. Men de som kunde välja arbetsmarknadssektor valde alltid bort den kommunala sektorn.

Den kommunala sektorn – såväl kommunerna som landstingen/regionerna har ett profilproblem. Sektorn upplevs som tråkig, saknar utmaningar och har dåliga lönevillkor. Även om detta inte alltid är en korrekt beskrivning av verkligheten. Det finns många intressanta arbeten inom sektorn och löneläget är inte dåligt överallt. Men bilden finns där och det innebär att många väljer bort den kommunala sektorn och risken finns att man jobbar kommunalt under de år som man vill vara föräldraledig och senare småbarnsförälder.

Problemet för kommunerna är att de har stora rekryteringsbehov. Fler och fler arbetsuppgifter akademiseras och kräver högskoleexamen samtidigt som många går i pension. Och de skall konkurrera med staten och  privata företag om arbetskraften.

Jag har jobbat många år inom den kommunala sektorn. Om kommuner och landsting skall bli attraktiva arbetsgivare krävs det, enligt min uppfattning,  att de jobbar med följande frågor:

Kommuner och landsting har dålig image. Nyexaminerade lockas inte till sektorn trots att många arbetsuppgifter är minst lika och ibland mer  intressanta än vad som erbjuds inom staten och den privata sektorn. Här måste SKL, de länsvisa kommunförbundet och de lokala arbetsgivaren jobba med att förändra attityder. Ett led i detta arbete är det avtal om studentmedarbetare som slutits mellan bla SKL-Sveriges kommuner och landsting och Akademikeralliansen inom SACO. Syftet med avtalet är bla motivera personer med högskoleutbildning att söka jobb inom den kommunala sektorn. Detta sker genom att studenterna har möjlighet att arbeta högst 15 timmar per vecka under en termin vid sidan om studierna.

Det behövs en tydligare gränsdragning mellan vad som åligger tjänstemännen i en kommun och vad som ligger inom den politiska sfären. Det är många gånger tuffare att jobba kommunalt än statligt och tjänstemännen i kommunal tjänst är oftare utsatta för en intensiv mediabevakning än statliga tjänstemän, speciellt i mindre kommuner. Här måste kommunerna jobba med att kompetensutveckla personalen.

Kommunerna borde se över sina lönenivåer för att göra dem mer konkurrenskraftiga mot de andra arbetsmarknadssektorerna.

Kommunernas avtal gentemot de fackliga organisationerna borde moderniseras. För 15 år sedan låg den kommunala sektorn i framkant. I dag har exempelvis staten modernare löneavtal och villkorsavtal med möjligheter till enskilda överenskommelser om arbetstid, semester, uppsägningstid och pensioner.

Den kommunala sektorn borde bli betydligt bättre på att anställa högskolestuderande under sommaren, ordna praktikplatser och hjälpa till med examensarbeten. Många gånger har de högskolestudenter som på olika sätt kommit in i sektorn märkt att det finns många intressanta arbetsuppgifter och därför efter examen sökt sig till ett kommunalt arbete.

Många av ovanstående frågor drivs av Jusek och andra SACO-förbund.

Många unga blir medlemmar och aktiva i facket

I många år har media rapporterat om att många unga inte blir medlemmar i facket och i ännu mindre utsträckning blir aktiva i en facklig organisation. Så har det sett ut om man ser på facket i stort. LOs medlemsförbund har under många år tappat medlemmar på grund av avindustraliseringen av Sverige och lägre organisationsgrad. TCO och framför allt SACOs medlemsförbund har haft en annan utveckling.

Efter att ha varit borta flera år från Jusek och SACO-familjen och nu återkommit blir min bild en annan. Många unga har valt att gå med i facket. Min egen bedömning är att många på arbetsmarknaden känner av ett hårdare klimat. Många yngre har det i dag tufft på såväl bostads- som arbetsmarknaden.

Tuffare villkor, osäkrare anställningsförhållanden och förändringarna på arbetsmarknaden med företag som drar ner på personalen, omlokaliseras eller helt enkelt upphör. Den offentliga sektorn som oftast har känts väldigt trygg och säker står inför förändringstryck. Statliga myndigheter minskar personalstyrkan eller verksamheten flyttas till en helt annan ort. Nu senast var det skattemyndigheten som lägger ner flera lokalkontor och flyttar ihop dem med andra kontor på större orter. Statens kaka är inte längre liten men säker. Även kommuner och landsting genomför förändringar med nedläggning av sjukhus, verksamheter som läggs ut på entreprenad och samverkan mellan flera kommuner som ibland innebär minskning av personal.

I det läget är det många yngre som blir medlemmar i någon facklig organisation. Jusek har under många år ökat sitt medlemstal. När jag blev studerandemedlem 1980 hade Jusek 24.000 medlemmar och nu har förbundet passerat 83.000 medlemmar.

Det som också förvånat mig, och inte stämmer överens med den mediala bilden, är att många yngre Jusek-medlemmar också blir aktiva i förbundet eller i den lokala SACO-S-föreningen. Jag trodde att många aktiva i dag skulle vara i min egen ålder. Men där hade jag fel. Jag har varit på flera grundkurser för förtroendevalda inom den kommunala och statliga sektorn där många nya lokala förtroendevalda är kring 30-35 år. En ålder då arbetslivet och familjelivet oftast är som tuffast att kombinera. Och där jag vet att de politiska partierna har svårt att rekrytera aktiva medlemmar.

Mediabilden av unga och facket är att de inte blir medlemmar. Så är det inte i verkligheten. En hårdare arbetsmarknad gör att många unga söker sig till de fackliga organisationerna för råd och stöd och för att kunna påverka på sin arbetsplats.

Rikspolitiker diskuterade jämställdhet på Jusek seminarium

I dag kunde jag inte låta bli att gå på Juseks studerandesektions seminarium om jämställdhet med ett antal riksdagsledamöter och företrädare för SACO och Jusek i panelen. Jämställdhetsfrågor har alltid intresserat mig och mellan 2003-2006 var jag ordförande för Solna stads jämställdhetskommitté (nu likabehandlingskommitté).

Det blev en spännande diskussion som inte bara kom att handla om jämställdhet utan även invandrande akademikers situation.

Även om det hänt mycket inom jämställdhetsområdet är det fortfarande så att män är överrepresenterade på högre befattningar och tjänar mer än kvinnor även på lika befattningar. Under en livstid tjänar en man tre miljoner kronor mer än en kvinna. I dag är en majoritet av landets studenter kvinnor men på högre befattningar inom stat, kommuner och näringslivet dominerar fortfarande männen även om utvecklingen går åt rätt håll. Tuffast är den inom advokatyrket. Endast 18 % procent av delägarna är kvinnor och på de större byråerna är det endast 13 %. Två tredjedelar av de högre tjänsterna inom domstolsväsendet är besatta av män trots att kvinnorna dominerar inom yrket.

Hanif Bali (M) anser att Sverige är bra på jämställdhet i ett internationellt perspektiv men på VD nivå ligger Sverige klart sämre till. Linda Snecker(V) ansåg att det finns samhällsstrukturer som måste brytas. Beroende på vilket kön man tillhör väljer man utbildning.

Vad kan då göras för att förbättra jämställdheten? Roger Haddad (FP) anser att karriärtjänsterna inom skolan har varit positiv för jämställdheten och kan tillämpas även inom andra områden.

Magnus Hedberg, VD på Jusek informerade om att förbundet jobbar hårt med dessa frågor på olika sätt. Ett flexiblare arbetsliv möjliggör att det är lättare att förena familjeliv med arbetsliv och uppskattas framför allt av kvinnliga chefer. Lönesamtalen mellan chef och medarbetare utjämnar löneskillnader och synliggör kvinnorna. Andra viktiga frågor för ökad jämställdhet är lönerådgivning, bevaka osakliga löneskillnader och driva ärenden om detta, lokal lönebildning, karriärtjänster, nätverksarbete och opinionsbildning.

En fråga som också tog stor plats under diskussionen var invandrande akademikers situation. Det tar alltför lång tid för dessa att få jobb på arbetsmarknaden. Det framgår inte av den allmänna debatten men de som invandrar har en högre utbildningsnivå än den svenska befolkningen.

En fråga som fortfarande är ett stort problem, trots att den har varit känd i över 30 år är den långsamma handläggningen av utbildningar som skall valideras, dessutom av olika myndigheter beroende på vilken utbildning det gäller. Hanif Bali (M) kunde informera om att det tar 8 månader att validera en läkarutbildning trots att själva valideringen bara tar mindre än en timme i anspråk. Det rådde en stor samstämmighet bland deltagarna att en snabbare validering är en prioriterad fråga och Alexandra Völker(S) ansåg att den dessutom måste förenklas. Roger Haddad (FP) föreslog att SFI skall in i Vuxenutbildningen för att underlätta integreringen.

Magnus Hedberg, VD ansåg att det är viktigt med kompletterande utbildningar så att de med en utländsk examen snabbt skall kunna komma in på arbetsmarknaden. Jusek har för egna medel stöttat sina invandrande medlemmar genom mentorskap och professionsinriktad SFI. En fråga som borde vara en statlig angelägenhet.

Den blev på många sätt en intressant debatt och det fanns en tydlig skillnad mellan politikerna oavsett partifärg och företrädarna för Jusek och SACO. Politikerna var väldigt probleminriktade och övergripande men hade det betydligt svårare att vara konkreta och lösningsinriktade. De fackliga representanterna såg problemen och hade utarbetat lösningar. Här tror jag att ett utökat samarbete mellan politiken och arbetsmarknadens parter kan leda fram till många konkreta förslag som leder utvecklingen åt rätt håll.

I panelen deltog från vänster:

Marco Venegas(MP), riksdagsledamot

Linda Snecker(V), riksdagsledamot

Roger Haddad(FP), riksdagsledamot

Magnus Hedberg, VD Jusek

Alexandra Völker(S), riksdagsledamot

Hanif Bali(M), riksdagsledamot

Kristin Öster, Ordförande Sacos studentråd

Stina morian, moderator (ej med på bild)

Läs även mina blogginlägg

SACO presenterar bra förslag för att få invandrande högskoleutbildade snabbt i arbete

Är verkligen invandringen kostsam för Sverige?