I veckan som gick genomförde SKLs programberedning för ökat bostadsbyggande två dialogseminarium i Stockholm respektive Hallsberg. Målgrupperna för träffen i Stockholm var Sveriges tillväxtkommuner och i Hallsberg de kommuner som har en svag befolkningsökning eller minskande befolkning. På seminarierna redovisades de slutsatser som programberedningen hitintills har kommit fram till och deltagarna hade möjlighet att ge sina synpunkter på detta och givetvis komma med egna förslag och idéer.
Situationen ser väldigt olika ut i landet. Men det finns en gemensam nämnare. Alla landets kommuner behöver bygga fler bostäder. Det byggs alldeles för lite bostäder i förhållande till behovet. I storstads-, universitets- och länscentra är det för att ge bostäder åt en snabbt växande befolkning. I de kommuner som har en vikande befolkningsutveckling är det för att ge äldre personer en möjlighet att flytta till ett boende som är lämpligt med tanke på tillgänglighet och närhet till service och kommunikationer. På detta sätt frigörs även attraktiva hus som kan efterfrågas av barnfamiljer. Då skapas flyttkedjor och ett effektivare utnyttjande av det bostadsbestånd som redan finns.
Det finns många saker som är ett problem för ökat bostadsbyggande i kommunerna oavsett var i landet man befinner sig: långsam handläggning hos länsstyrelserna, överklaganderegler, buller, riksintressen, behov av infrastrukturinvesteringar, bristande konkurrens och för höga byggkostnader.
I det här blogginlägget tänkte jag främst belysa de kommuner som har ett avvikande befolkningsunderlags problem. Men för de kommuner som har en vikande befolkning har dessutom flera problem som inte finns eller är lika tydliga i tillväxtområdena. Ett sådant problem är att det helt enkelt inte går att få ekonomi i projekten. Hyran för en hyresrätt eller försäljningspriset för en bostadsrätt täcker inte byggkostnaderna och gör det i praktiken omöjligt att bygga nytt. Det som ändå byggs är oftast villor på landsbygden där byggaren äger marken och av olika skäl kan tänka sig att bygga även om det långsiktigt inte går ihop. De regler som kom för SABO-företagen(allmännyttan) för några år sedan gör det omöjligt att bygga nytt om inte kalkylen går ihop även om bolaget ekonomiskt skulle klara en förlust på ett projekt.
På många orter är kommunikationerna för dåliga och det får max vara 60 minuter eller helst 30 minuters resväg till universitets- eller residensstaden för att ett boende i kommunen skall vara attraktivt. Och i de flesta län i Sverige, med några undantag, är det just kring universitets- och residensstäderna som befolkningsökningen sker.
Några av de tankar som kom fram under seminariet i Hallsberg för att öka bostadsbyggandet var att bättre kommunikationer är väldigt viktigt. Exempelvis arbetar region Örebro med att hela länet skall kunna nås inom 60 minuter. LOU är ett stort problem då många mindre byggbolag anser att det är en svår materia och ibland helt enkelt inte vill lägga anbud. Detta minskar konkurrens och ger högre byggpriser och det finns exempel på kommuner där byggbolag bara vill etablera sig om de slipper konkurrens.
Kommunerna måste ha en stark vilja för att få i gång byggandet. Skapa visioner. Det är bra om det finns en vision som går över partigränserna och som gäller oavsett vilken konstellation som vinner valet. Kommunerna måste skapa bra kontakter med byggbolag som kan bygga i kommunen, exempelvis särskilda byggdagar. Flexibla strandskyddsregler som gör det möjligt att bygga i attraktiva lägen. För många kommuner är detta den stora möjligheten att locka till sig nya kommuninnevånare. Utnyttja olika upplåtelseformer i samma projekt.
För oss i programberedningen var dessa två dagar väldigt givande. Och särskilt dagen i Hallsberg gav oss nya perspektiv på de svårigheter som många kommuner har.
Bakgrund: SKLs (Sveriges kommuner och landsting) programberedning för ökat bostadsbyggande har som sin främsta uppgift att komma med förslag på hur bostadsbyggandet kan öka. Beredningen skall vara klar med sin rapport i april. I gruppen ingår Eva Nypelius(C), Gotland, ordförande, Erik Pelling(S), Uppsala, vice ordförande, Inger Källgren Sawela(M), Gävle, Erik Slottner(KD), Stockholm, Linda Snecker(V), Norrköping, Karolina Skog(MP) Malmö och undertecknad som folkpartiets representant.
Läs även Nerikes Allehandas reportage från konferensen här.