På valnatten meddelande statsminister Fredrik Reinfeldt att han avgår som statsminister och partiledare för moderaterna. Visst var det ett stort nederlag för moderaterna och Alliansen men moderaternas valresultat var ändock en av de bästa som partiet gjort i modern tid.
Jag har full förståelse för om Reinfeldt efter 10 år som partiledare och åtta år som statsminister – och att Alliansen förlorade valet – vill göra något annat. Han har gjort stora insatser för Sverige och varit en mycket framgångsrik partiledare och statsminister. Ingen borgerlig politiker har varit statsminister under så lång tid och genom hans ledarskap har Alliansen visat att de kan styra landet även i svåra ekonomiska tider och under utrikespolitisk turbulens. Han tycks anse att det är dags för nya krafter att ta vid. Och det kan vara skönt att själv bestämma när man vill sluta.
Problemet är bara att han skapat ett stort tomrum under tiden fram till dess en ny partiledare skall utses nästa år. Moderaterna kommer under flera månader att stå utan en tydlig ledare och Alliansen utan en oppositionsledare. En extra partistämma är utlyst till den 7 mars och det är nästa sex månader dit. Och någon självklar talesperson för moderaterna under tiden finns inte. Detta i en tid då de rödgröna har stora svårigheter att bilda en handlingskraftig regering för att nu använda Stefan Löfvens egna ord. Allt talar för att det blir en mycket svagare regering än under Alliansregeringens fyra sista år. Socialdemokraterna och Miljöpartiet måste få med sig Vänsterpartiet om en budget för att få fler röster än Alliansen i riksdagen. Och hur kommer Sverigedemokraterna att agera när det väl ställs på sin spets.
Risken är överhängande att det blir ett nyval. Alliansen var fyra samspelta aktörer som bildade en regering 2006 efter gedigna förberedelser. De rödgröna har inte haft någon plan för att ta över regeringsmakten. Förhandlingarna började inte bra. Det första är att Löfven meddelar Sjöstedt att vänsterpartiet inte får sitta med i regeringen – utan att de ens har förhandlat. Nu skall Löfven försöka få med ett förödmjukat och revanschsuget Vänsterparti på S/MPs budget. Det kommer att bli tufft. Kommer ens Socialdemokraterna och Miljöpartiet att kunna enas kring ett gemensamt regeringsprogram utan att partiernas profiler förhandlas bort. Nu på morgonen informerade Miljöpartiets partisekreterare på bästa sändningstid att de tvärtemot vad de sa i valet kan tänka sig att rusta upp Sveriges försvar. Det är mycket bra att de omprövar sina tidigare ställningstaganden. Men hur hanterar de den interna opinionen.
I denna oroliga tid hade Alliansen och Sverige behövt Reinfeldt som partiledare.
Läs även mina blogginlägg
- (S) inviter till FP och C är inte för landets bästa utan för partiets bästa
- Stefan Löfven är inte rätt man på jobbet.
- En röst på Miljöpartiet i riksdagsvalet är en röst på Putin
Foto: Peter Knutson
andersekegren.wordpress.com 