Etikettarkiv: flyktingströmmar

I svåra tider utkristalliseras de stora ledarna.

I svåra tider mejslas de riktiga ledarna fram. Sverige genomgår för närvarande en mycket tuff period. Det är lite svårt att hitta någon tid efter andra världskriget som liknar den period vi nu genomgår. Exceptionellt stora flyktingströmmar som i antal överträffar krigsslutet och med stor sannolikhet kommer att pågå i flera år då det ser mörkt ut i många länder som Irak, Syrien, Somalia och Afghanistan. Ingen riktig fred är i sikte. Till detta skall läggas att världssamfundet står inför en omänsklig fiende – IS -som inte bara vill kontrollera Irak och Syrien utan i vart fall vill upprätta ett kalifat som omfattar alla markområden som en gång har behärskats av muslimska länder. Det innebär att kalifatet skall b l a omfatta Spanien och stora delar av Balkan. En del anser att deras ambitioner är större än så. Den senaste tidens attentat i Turkiet, Mali, Libanon och Paris visar att Världen är väldigt sårbar och att vi i Europa också kommer att drabbas av terrorattentat och att Schengenavtalet är i gungning.

Att vi dessutom har ett svårt parlamentariskt läge där Socialdemokraterna bildat regering med Miljöpartiet, ett parti som har svårt att hävda sig i dag och vars politik ligger ligger långt ifrån dagens politiska situation. Regeringen är dessutom en mycket svag minoritetsregering.

I det svåra läget är det intressant att se vilka ministrar som på ett bra sätt reder ut det svåra läget. Det finns fem ministrar som på något sätt är extra berörda. Det är statsministern, utrikesministern, inrikesministern, försvarsministern och justitie- och migrationsministern.

Statsminister Stefan Löfven känns inte som han är med på banan. Hans tal i slutet av veckan, om det finns det mycket att önska. Att skylla på den tidigare regeringen att inget var förberett håller inte för ett parti som röstade mot FRA och skulle ta bort lagstiftningen vid ett maktskifte. Han inger ett osäkert intryck. Än värre är utrikesminister Margot Wallström som hela tiden lyfter upp Palestinakonflikten och säger att den är roten till allt ont. Inte ens IS lyfter upp detta utan organisationen anser att frågan är mycket större än så. Korsfarartiden inträffade för 800-900 år sedan(1099-1187) och denna tid åberopas fortfarande. Margot Wallström har verkligen inte haft en lyckosam period som utrikesminister. Hon har länge omhuldats inom socialdemokratin men som minister framstår hon som en blek kopia av Carl Bildt. Det börjar mer och mer framstå som att Göran Persson en gång tiden gjorde en rättvis bedömning av hennes kvalifikationer.

Försvarsminister Peter Hultqvist har inte haft så stor roll de senaste veckorna men har under de försvarspolitiska diskussioner som förts tidigare, har han framstått som kunnig, vederhäftig och beslutskapabel. Även justitieminister- och integrationsminister Morgon Johansson, som trots sin svåra roll har ingjutit förtroende och saklighet och på ett lugnt sätt fört diskussioner om den mycket svåra flyktingsituationen. Han har inte läget under kontroll men jobbar målmedvetet på för att Sverige skall klara av sin svåra sits.

Det är dock inrikesminister Anders Ygeman som har utvecklats till den stora stjärnan. Han har visat prov på att behålla lugnet och sakligt informera oss om det svåra läget utan att som Löfven ägna sig åt partipolitiskt  käbbel. Enligt forskaren Hans Brun så har har gjort mycket bra på kort tid för att förbättra Sverige förmåga att stå emot terrorhot. Ser vi i honom en efterträdare till Stefan Löfven.

Sverigedemokraterna kan mycket väl bli riksdagens största parti

Det kan verka märkligt att jag skriver detta blogginlägget i dag då de interna motsättningarna inom SD och mellan SD och dess ungdomsförbund SDU exploderade den här veckan. Jag tror bara att det påverkar partiets opinionssiffror väldigt lite. Det är inte ens säkert att det blir ett hack i den uppåtgående kurvan. Partiet klarar skandaler väldigt väl. I SD går det att göra saker som inte skulle vara tänkbart i andra partier. Ett tydligt exempel är den sk järnrörsskandalen som opinionsmässigt passerade obemärkt för SD. Nu hotas ett 40-tal personer av uteslutning, däribland ordförande för partiets ungdomsförbund Gustav Kasselstrand och vice ordförande William Hahne. Men tanke på partiets historiska kopplingar till olika nationalsocialistiska organisationer är det lätt att dra paralleller till utrensningar inom SA – Stormabteilung 1934 då organisationen krossades för att Hitler trodde att SA med dess ledare Ernst Röhm kunde utgöra ett hot mot Hitler och ta makten ifrån honom. Sverigedemokraterna har fått sitt eget ”de långa knivarnas natt.” Det borde vara tillräckligt för att partiet skulle gå tillbaka i opinionsundersökningar och bli ett marginellt parti. Tyvärr kommer det inte att bli så. Partiet kommer att växa sig starkare och kan mycket väl bli riksdagens största parti och jag tror att vi får vänja oss vid tanken på att de i valet 2018 mycket väl kan få uppemot 18-20 procent. Vad är det som talar för det.

  • Socialdemokraterna har tappat greppet över de grupper i samhället som vi historiskt kallar för arbetarklassen. SD har redan tagit en stor del av dessa väljare.
  • Moderaternas vridning mot mitten och framför allt Fredrik Reinfeldt uttalanden om invandring gör att mer nationellt sinnade väljare inte ser moderaterna som ett alternativ.
  • Den allt snabbare urbaniseringen i Sverige skapar en grogrund för högerextrema grupper på de orter som tappar befolkning och framstår som förlorare. Dessa orter finns i dag i framförallt Skåne, Blekinge och Bergslagen. Men de kommer att bli allt fler.
  • I dag vågar allt fler väljare säga att de röstar eller funderar på att rösta på Sverigedemokraterna. För 5-6 år sedan var de inte så många. De börjar allt mer accepteras som ett rumsrent parti av väljarna. Det visar ju sig tydligt i kritiken mot decemberöverenskommelsen men där få vågar säga att de är beredda att styra landet med Sverigedemokraternas stöd.
  • De har till skillnad mot Ny demokrati successivt byggt upp en stark och välfungerande organisation.
  • Jag gillar inte deras politik. Men utan tvekan är många av dess politiker skickliga retoriker och de har skickligt sugit upp frågor som diskuteras bland väljarna. Jag tänker då inte bara på invandringsfrågan för de har varit duktiga på att ta tag i pensionsfrågan, otryggheten på gator och torg och försvarsfrågan.

Partiet tar stora poäng på att de övriga partierna inte vågar eller av taktiska skäl inte vill debattera frågan. Vi står de närmaste åren inför en flyktinginvandring på mellan 80.000-100.000 personer per år. Så många flyktingar har inte Sverige tagit emot per år sedan 1945, efter andra världskrigets slut, då Sverige fungerade som ett transitland för flyktingar där de flesta åkte vidare till USA, Canada eller Israel för att komma så långt bort ifrån Tyskland och Sovjetunionen som möjligt. De övriga partierna måste våga säga hur dessa stora invandringsströmmar skall hanteras. Var skall de bo? Hur skall de få arbete? Men också våga lyfta fram att de som kommit hit tidigare som flyktingar har många klarat sig väl tillrätta i samhället. Detta lyfts aldrig fram i debatten utan det är alltid den misslyckade integrationen som diskuteras. Det gäller att våga diskutera dessa frågor men inte med Sverigedemokraternas problemformuleringsmonopol som grund. Om inte Sverigedemokraterna skall bli riksdagens största parti inom åtta år måste de övriga partierna jobba hårt med de frågor som gör Sverigedemokraterna stora. Det kanske känns främmande att de skulle bli så stora men varför skulle Sverige vara så mycket annorlunda än Danmark, Holland, Belgien och Frankrike. Glöm inte att många i Sverige och Tyskland trodde att Hitler var någon som man inte behövde ta på allvar. Resultatet vet vi.