I dag: herr Lars Rökke Rasmussen är en förolämpning. 30-tals lagstiftning införd i Danmark

I dag klubbade det Danska folketinget igenom en kontroversiell lag som innebär att den danska polisen får konfiskera värdesaker från asylsökande om värdesakerna överstiger 10.000 kronor. Undantag görs för föremål med affektionsvärde som vigsel- och förlovningsringar, familjeporträtt eller hederstecken. Pengarna skall bekosta mat och husrum för flyktingarna.

Förslaget röstades igenom av Venstre, Dansk Folkeparti, Konservative, Liberal Alliance och Socialdemokraterna.

Någon tycker kanske att detta är harmlöst men det är ett led att göra det så svårt som möjligt för flyktingarna att vara i Danmark och helst få dem att inte komma till Danmark överhuvudtaget.  Flyktingar skall inte ha det dejligt i Danmark.

Att detta sker i det gemytliga och kulturella landet Danmark känns för mig oerhört tragiskt. Ett land som räddade undan de flesta danska judarna till Sverige under andra världskriget vill nu inta första platsen i Europa som det land som vill göra det svårt så som möjligt för flyktingar.

Till detta skall läggas att Danmark själv har sett till att skapa flyktingströmmarna till Danmark genom att Danmark deltog i invasionen av Irak. En invasion som startades på felaktiga grunder, en fred som uteslöt viktiga befolkningsgrupper som Sunnimuslimerna och där inte Saddam Husseins försvarsmakt omskolades och integrerades i det nya Irak. Misstagen har varit flera och misstagen i sig gjorde det möjligt för Islamska staten att skapa sig en maktbas i Irak som möjliggjorde det katastrofala krig som nu pågår i Syrien.

Det är med stor bestörtning jag följt diskussionen om den nya lagstiftningen. Den utgår från resonemanget att flyktingarna kommer till Danmark för att det är så bra ekonomiskt. Det är ingen lyxtillvaro som man har som flykting i något land. Hade inte kriget kommit med över 300.000 döda och halva befolkningen på flykt inom Syrien eller i andra länder så hade inte dessa flyktingströmmar kommit. Många flyktingar hade det bra i Syrien. Många levde ett bra liv med en relativt bra levnadsstandard. En levnadsstandard som de inte kommer att uppnå de närmaste 10-15 åren i Danmark. Många hade det bra i Irak också. Många av flyktingarna därifrån är kristna som fått utstå etnisk rensning. Däremot har knappast den ekonomiska situationen varit lysande i Afghanistan men där har talibanerna skapat ett outhärdligt samhälle i allt större delar av landet.

I många artiklar beskrivs hur vi inom många områden närmar oss 30-talet. Det gäller inte bara flyktingsituationen utan även det försvarspolitiska läget. För något år sedan läste jag Elisabeth Åsbrinks bok – Och i Wienerwald står träden kvar. En lysande men tragisk bok. Vi får följa den unge Otto Ullmans föräldrar Josef och Elise Ullmanns föräldrar som blir kvar i Wien 1939 när deras son Otto kommer till Sverige genom Israelmissionens försorg. I boken får man följa hur Wien förändras efter Anschluss 1934 och hur snararan dras åt successivt för de judar som finns i staden. De får inte ha vissa arbeten, de får inte äga företag och fastigheter och får inte inneha pengar eller värdesaker  över ett visst belopp. Känns det sista igen?

Många flyktingar som går igenom land efter land för att få komma till ett land där de får stanna, har enligt flera tidningsartiklar, blivit av med pengar och värdesaker. Och ibland har detta gjorts av poliser och gränsvakter.

Nu vill en majoritet i det  danska folketinget att de flyktingar som möjligtvis har pengar eller värdesaker kvar efter den långa marschen genom Europa skall bli av med det lilla de har kvar.

Det är bedrövligt att denna politik genomförs av statsminister Lars Rökke Rasmussen som tillhör det högerliberala partiet Venstre som är medlem av den liberala internationella rörelsen och medlem i europeiska Alde . Tyvärr – det måste sägas igen – Herr Lars Rökke Rasmussen är en förolämpning.

 

 

Fästning Europa är på väg och Schengen går i graven.

Europa är på väg att förändras. Sverige och Tyskland börjar nu kraftigt minska sitt flyktingmottagande.Det kommer med stor sannolikhet inte innebära att fler länder kommer att ta emot fler flyktingar. Snarare tvärtom. Det kommer att få följdkonsekvenser. Många länder har låtit flyktingarna passera genom sina länder då de vet att det egna landet bara är ett transitland. Flyktingarna vill inte stanna i Grekland, Makedonien eller Serbien. De vill till andra länder och framförallt till Tyskland och Sverige.

När nu Tyskland och framför allt Sverige helt lägger om sin flyktingpolitik får detta konsekvenser. De övriga länderna i Europa kommer också att strama åt. Annars får de sitta med flyktingarna i det egna landet och det vill de inte. Så kanske Dublinförordningen börjar fungera men så lätt blir det inte att få asyl i Europa.

Det hade gått att lösa flyktingsituationen i Syrien och Irak om alla hade hjälpt till. Det är precis som Peter Wolodarski skriver i DN i dag. Att ta emot 1,5 miljoner i Europa med en en befolkning på 500 miljoner människor är möjligt. Och hjälper USA och Kanada till skulle det gå ännu enklare.

Men viljan finns inte. Det är intressant att se hur  länderna i Östeuropa sluter sig och vägrar ta emot flyktingar trots att dessa länder har haft många flyktingar till Västeuropa under och  efter andra världskriget och många lämnade Östeuropa så snabbt som möjligt efter murens fall 1989. Minnet är kort.

Vi går nu mot ett Europa som sluter sig mot omvärlden. Gränskontrollerna mellan länderna blir fler och fler och Schengen kanske inte går i graven men kommer i vart fall sättas ur spel under några år framåt.

Europa är nu åter till 1:a världskriget. Innan kriget behövde man inte pass för att resa i Europa. Efter kriget kom passen åter i bruk. Och med Schengen var tanken att vi  skulle slippa passen mellan länderna precis som vi har haft det i Norden i årtionden. Det är nu hög tid att förnya mitt pass så att jag även efter nyår kan resa runt i Europa.

Bilder förändrar opinioner – har svensk flyktingdebatt vänt?

För några veckor sedan flöt den 3-årige Aylan Kurdi upp på en strand i Turkiet. Bilden som publicerades runt om i Världen skapade ett stort engagemang hos många människor. I Sverige har Sverigedemokraterna styrt den massmediala agendan och många politiker har följt i dess spår. Men då vände opinionen och mänga människor började engagera sig som volontärer, stora pengar samlades in på kort tid och stora demonstrationer har ägt rum på många platser i Europa till förmån för ett ökat flyktingmottagande. Bilder är starka och särskilt om barn finns med på bilden. Historien har många exempel på detta. Bilder som har förändrat opinioner, xempelvis från Vietnamkriget och krig i Afrika. För under kriget i Syrien och Irak har det i utländska media publicerats avskyvärda bilder som förts vidare på sociala medier men inte skapat så stort engagemang.

Det känns väldigt skönt att den politiska debatten de senaste veckorna inte förts enligt SDs agenda och att många människor som har varit passiva eller ljumma i flyktingdebatten nu tagit ställning och börjat engagera sig. Det har hänt något.

Innebär det att den svenska opinon nu har vänt och vi kommer att se att Sverigedemokraterna förlorar kraftigt i opionsundersökningarna. Så kommer knappast att bli fallet. De få opinionsundersökningar  som presenterats de senaste veckorna visar snarare på en uppåtgående trend för SD. Den utveckling vi kommer att få se är snarare en polarisering av väljarkåren. Opinionen för att ta emot flyktingar har ökat och kommer att öka även om vi så småningom får räkna med en avtrappning av intresset för flyktingfrågor. Men människor tolkar bilder olika. Bilderna på tusentals flyktingar som går på de danska motorvägarna kommer att stärka de krafter i samhället som vill minska invandringen. De ser dessa människor som ett hot och det kommer att förstärka deras redan negativa syn på flyktingar. Även om SD den senast tiden varit kraftigt tillbakapressat pga av den positiva debatten om flyktingar och interna problem med sitt ungdomsförbund får vi räkna med att de laddar om för en tuffare flyktingretorik.

Men det känns ändock skönt att Sverigedemokraterna inte har styrt den politiska debatten de senaste veckorna.

Alla länder i Europa och alla kommuner i Sverige måste ta emot flyktingar

Den senaste tiden har debatten varit livlig angående kommunernas skyldighet att ta emot flyktingar. Debatten är på många sätt märklig. Alla partier i Sverige, utom möjligtvis Sverigedemokraterna anser att alla länder i Europa skall dela på ansvaret och ta emot flyktingar. En rimlig ståndpunkt.

Men när det gäller Sverige är situationen annorlunda. De  senaste dagarna har diskussionen varit het i Sverige. Senast i söndagens Agenda frågades moderatledaren Anna Kindberg Batra ut om moderaternas inställning i frågan. Svaren var mycket svävande och otydligt men klart är ändå att moderaterna inte vill ha något tvång mot enskilda kommuner. Folkpartiet har dock ändrat uppfattning och är nu för att alla kommuner skall ta emot flyktingar. Ett bra ställningstagande.

Det som gäller länderna i Europa gäller inte för Sverige. Det är svårt att förstå logiken. Särskilt med tanke på att alla partier mer eller mindre intervenerar i den kommunala sektorn med olika direktiv och lagregler. Och så även inom detta område. Den 1 juli 2006 blev Sigtuna, Solna, Mölndal och Malmö mottagningskommuner för ensamkommande flyktingbarn av den  enkla anledningen att kommunerna låg i anslutning till de stora inreseorterna Stockholm, Göteborg och Malmö och i Solnas fall att migrationsverket hade sitt kontor där. Hade deras kontor legat i Sundbyberg hade Sundbyberg blivit mottagningskommun. Kommunerna tar vid behov emot barnen i tillfälliga boenden innan de skickas vidare till andra kommuner. Någon större debatt blev det inte om detta och de berörda kommunerna hade inte så mycket att säga till om detta inför regeringens beslut. Men det var å andra sidan kommuner som är öppna mot omvärlden.

Att alla kommuner skall ta sitt ansvar är viktigt. De kommuner som i dag inte tar emot flyktingar eller i liten utsträckning har oftast en problematisk bostadsmarknad men det har väldigt många kommuner i Sverige i dag. Men de berörda kommunerna har oftast en väldigt bra arbetsmarknad vilket är viktigt för integreringen.

Hur många flyktingar kommunerna skall ta emot blir säkert en grannlaga uppgift. Och det kommer inte bli enkelt. Solna exempelvis är mottagningskommun för ensamkommande flyktingbarn och har en ganska stor inflyttning av flyktingar som söker sig hit på egen hand. I bland utan att ha passerat via en annan kommun eller söker sig hit från en annan kommun. Andra kommuner har den omvända situationen. Ingen söker sig dit på egen hand och många vill flytta från orten till en större kommun där det är lättare att umgås med landsmän och att hitta jobb.

Men den princip som måste gälla är att alla kommuner måste ta sin del av ansvaret.