Nu – blågrönt styre även i Solna

I dag (2018-10-15), kom beskedet. Alliansen i Solna har kommit överens med Miljöpartiet att gemensamt styra Solna under den kommande mandatperioden. Det kommer att bli en stark, blocköverskridande majoritet som får 35 av kommunfullmäktiges 61 mandat mot 21 mandat för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samt fem för Sverigedemokraterna. Nu påbörjas arbetet med att ta fram en gemensam politisk plattform.

Det är väldigt bra att denna nya majoritet skapas. Den blir en tydlig majoritet som inte blir beroende av något av ytterlighetspartierna. I  en politisk majoritet får Miljöpartiet chansen att förverkliga sina idéer.Det kommer också att stärka de gröna krafterna inom majoriteten när Liberalerna och Centerpartiet nu får sällskap av Miljöpartiet. Jag är säker på att miljöarbetet kommer att ta fart då Miljöpartiet kommer att ta med sig många intressanta förslag in i arbetet. Men även inom kultur, fritid, infrastruktur, likabehandling och sociala frågor kommer Miljöpartiet att bidra på ett positivt.

 

 

 

Annie Lööf borde bli Alliansens statsministerkandidat

Nu är det bara något mer än ett år till riksdagsvalet 2018. Väljareopinionerna förändras hela tiden. Den stora förändringen inträffade dock efter moderaternas utspel i januari när partiet ville samarbeta med Sverigedemokraterna. Därefter har moderaternas kräftgång accelererat och Centerpartiet stadigt ökat i opinionen och Sverigedemokraterna tagit över moderaterna roll som Sveriges näst största parti. Så även i SIFOs väljarundersökning som publicerades i dag. Moderaterna når sin lägsta siffra sedan 2003 och får bara 15,9 % och Centerpartiet ökar till 13,4 %. Mellan M och C skiljer det bara 2,5 %. Även Liberalerna ökar till 6,2 %.

Det finns i dag flera skäl för att Annie Lööf skall bli Alliansens statsministerkandidat.

1. Sammantaget är C och L nu större än M och Kd. Och blir det inget tydligt vi mot dom val riskerar KD att tappa taktikrösterna från moderaterna och därmed hamna utanför riksdagen. Mittpunkten i Alliansen kommer därför att ligga på C och L och det är därför rimligt att det största av mittenpartierna tar statsministerposten.

2. Det är inte troligt att något av de traditionella blocken får egen majoritet. Den som blir statsminister måste kunna hämta stöd hos andra partier och där har Lööf betydligt större möjligheter än Kinberg Batra. Och kanske blir C större än M.

3. Lööf har ett mycket starkt stöd hos väljarna. Hela 35 % av väljarna har stort eller mycket stort förtroende för henne i en undersökning av Novus i maj. Kinberg Batra har rasat till 20 %.

4. Alliansens ledare måste utstråla framgång och framtidstro. Där har Lööf ett strategiskt övertag mot Kinberg Batra som dessutom är kraftigt ifrågasatt i sitt eget parti.

Inget, förutom att Moderaterna fortfarande är något större än C talar för att Anna Kinberg Batra skall bli Alliansens statsministerkandidat. Det är nu dags att sätta ner foten om Alliansen fortfarande skall ha en chans att erövra regeringsmakten.

Att flytta befintliga statliga myndigheter ut i landet är inte rätt väg.

Den sista tiden har fler och fler partier börjat intressera sig för landsbygden. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna åker runt i landet och kommer med olika förslag för att stärka de delar av landet som har en negativ befolkningsutveckling. Civilminister Ardalan Shekarabi har lanserat idén  att det åter är dags att flytta ut statliga  myndigheter från Stockholm.

Egentligen är det märkligt att idén åter kommer upp. Sedan 1970-talet har det skett en utflyttning av statliga myndigheter från Stockholm till olika delar av landet. En erfarenhet är att väldigt få personer flyttar med till den nya orten, i bland bara några enstaka personer. Det har inneburit att väldigt mycket kompetens försvinner. Och det kan ta flera år innan myndigheten fungerar bra igen.

Samtidigt genomför många statliga myndigheter stora förflyttningar av den befintliga verksamheten. Oftast koncentreras mycket av verksamheten till huvudorten. Domstolar, åklagarmyndigheter, skatte- och försäkringskontor läggs ner på mindre orter och flyttas till större orter. I mitt sommarlandskap, Bohuslän, finns det förutom något poliskontor inte kvar någon statlig verksamhet norr om Uddevalla. Staten har under flera år varit en starkt bidragande orsak till avfolkningen av mindre  orter.

Staten måste välja rätt väg. Det staten skall göra är att när det skall inrättas nya myndigheter eller om myndigheter skall få nya uppgifter, pröva om dessa skall förläggas ute i landet. Svaret blir då i de flesta fall att detta är möjligt. Staten borde också pröva om vissa verksamheter inom ett verk skulle kunna utföras någon annanstans i landet, exempelvis deklarationer, handläggningar av ansökningar av olika slag. Min egen deklaration har vissa år granskats i Säffle på ett lika bra sätt som i Stockholm.

Det gäller att staten gör rätt saker som är hållbart på sikt och inte försöker hoppa på opinioner som florerar just nu.

Nytt politiskt landskap: M, Kd och Sverigedemokraterna bildar det nya konservativa blocket

Frågan är om inte torsdagen den 19 januari 2017 blir ett datum som går till historien. Mycket talar för att det var sista dagen med gänget inom Alliansen och att det bildades ett helt nytt konservativt block bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Det  interna trycket blev alldeles för stort för Anna Kinberg Batra. Det finns många moderater som till vilket pris som helst vill fälla regeringen och inte har så mycket emot att bilda en regeringen med eller stöd av Sverigedemokraterna. Dessutom skall ett samarbete i riksdagens utskott påbörjas. Men det var en snabb omsvängning. För en vecka sedan meddelade Kinberg Batra att det inte skulle bli någon gemensam alliansmotion om budgeten. I oktober sa hon att något samarbete med Sverigedemokraterna inte är aktuellt.

För ett kommande Allianssamarbete var det ett riktigt sänke. Allianskollegerna meddelades med ett sms på onsdagskvällen om utspelet. Att ställas inför fullbordat faktum för Centerpartiet och Liberalerna gör ett fortsatt Allianssamarbete svårt om inte omöjligt. Bara kristdemokraterna hoppade på moderaternas utspel.

Mycket talar för att det politiska landskapet nu  ritats om och består av ett vänsterblock, ett liberalt block med Centerpartiet och Liberalerna samt ett konservativt med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Det är svårt att se taktiken i moderaterna utspel. Moderaterna tappar i opinionen och tappet till Sverigedemokraterna och Centern har fortsatt efter valet. Men inget talar för att utspelet skulle stärka moderaternas ställning på sikt. Kinberg Batra har förlorat sin roll som Alliansledare. Varför skulle stödet minska för Sverigedemokraterna nu när M och Kd har legitimerat dem som regeringsunderlag. De moderater som gillade Fredrik Reinfeldts politik kommer fortsatt att söka sig till Centerpartiet och Liberalerna.

Om det bildas en konservativ regering efter valet får de ett svårt parlamentariskt läge. De tre partierna kan få över 40 % om kristdemokraterna klarar spärren. De kommer inte själva att få majoritet och kommer inte få något som helst stöd av vänsterblocket. De blir helt beroende av C och L.

Det förändrade politiska landskapet kan helt enkelt innebär ett mycket stort inflytande för Centerpartiet och Liberalerna. De kanske bildar regering? En revansch för de en gång så starka mittenpartierna.

Sundbyberg har fallit – Alliansen och miljöpartiet skapar ett grönblått majoritetsstyre

I  dag kom den glädjande nyheten att det bildas en ny majoritet i Sundbyberg där de fyra Allianspartierna går ihop med miljöpartiet.  De fem partierna har 29 mandat i kommunfullmäktige av 55 så det skapas ett stabilt majoritetsstyre. Att det uppstår nya majoriteter under mandatperioden är kanske inte så ovanligt i Sverige i dag. Det som i Sundbybergsfallet är exceptionellt är att Socialdemokraterna som har styrt Sundbyberg sedan demokratins införande med undantag av 7 månader tappar makten i den kommun som är viktigast för Socialdemokratin i Stockholms län. Det har varit deras flaggskepp av länets 26 kommuner. Kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, Jonas Nygren(S), har kunnat framstå som en politisk förnyare för en expansiv tillväxtkommun med ett kraftfullt bostadsbyggande.

Socialdemokratin i Sundbyberg har varit i focus i media, varit partiets fönsterkommun och Jonas Nygren har klippt alla band i staden inom alla områden. Så fallet för socialdemokratin i Sundbyberg är därför en stor motgång för partiet inte bara i Sundbyberg utan för hela länet och samtidigt en framgång för Alliansen som lyckats bilda en majoritet med Miljöpartiet. En konstellation som inte är så vanlig i vårt län.

De fem partierna skall gratuleras till framgången. En snabb genomläsning av den politiska plattformen 2016-2018 – Ett grönblått Sundbyberg tar bla upp två politiska frågor som direkt berör min hemkommun Solna. De är

• Ett naturreservat kring Golfängarna och Lötsjön skall inrättas.

• Att Enköpingsvägen görs om till en grön stadsgata. Det fortsatta utvecklingsarbetet ska ske i samråd med Solna.

Ur ett folkpartiskt Solnaperspektiv är det två bra initiativ som har starkt stöd inom folkpartiet Solna. Folkpartiet Solna och Sundbyberg har ju tidigare tillsammans drivit naturreservatsfrågan.

Det är också glädjande att Folkpartiet får en kommunalrådspost med ansvar för kultur- och fritidsfrågorna.

Ett stort grattis till folkpartiet, moderaterna, centerpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet och lycka till med att skapa ett grönblått Sundbyberg.

Läs den politiska plattformen här

(S) inviter till FP och C är inte för landets bästa utan för partiets bästa

Den senaste veckan har varit turbulent på många sätt.  Media har lekt leken – vem tar vem  – men egentligen är det uppkomna läget  principiellt inte mer annorlunda än 2010. Det finns en rödgrön konstellation (som i och för sig haltar betänkligt) som är större än Alliansen men som inte har egen majoritet. Sammalunda var det 2010. Alliansen  var större än de rödgröna men hade ingen egen majoritet. Det massmediala spelet där media okritiskt har köpt socialdemokraternas agenda är uppseendeväckande.

Socialdemokraterna vill inte samarbeta med Vänsterpartiet. Anledningen är väldigt enkel. V kommer att driva politiken åt vänster och tvinga (S) och (MP)  att fatta beslut som inte den viktiga medelklassen kommer att gilla. Det kan gälla vinster i välfärden som innebär att alternativen försvinner, Rut-avdrag, försvaret, höjda skatter för att bara nämna några försämringar.  Det är en av anledningarna att få med sig FP och C i en regeringen. Då kan den förda politiken hamna mer rätt gentemot viktiga väljargrupper. Den andra anledningen är att socialdemokraterna vill splittra upp Alliansen. Lyckas man med det så kommer socialdemokraterna bli helt dominerande på den politiska arenan. Allt regeringsbildande kommer att kretsa kring socialdemokraterna trots att de numera är ett 30-procents parti och inte ett 45-procents parti.

Nu kommer inte taktiken att lyckas. Av flera skäl, som jag kommer att utveckla i ett kommande inlägg, kommer inte FP och C att sätta sig i en socialdemokratisk regering. Problemet för S som inte  ens förhandlade med Vänsterpartiet innan de kastades ut har fått ett Vänsterparti som är förödmjukat och kommer att ställa långtgående krav på S-MP för att stödja deras budget. Får de inte med Vänsterpartiet på sitt budgetförslag vinner Alliansens budget och regeringen kommer att förlora och tvingas avgå. Det är lite svårt att se att Stefan Löfven har 35  års förhandlingsvana när han gör flera taktiska misstag.

Om en månad tror jag att svenska folket ångrar hur de röstade. De kommer att längta tillbaka till den tid då Alliansen styrde.

 

En röst på Miljöpartiet i riksdagsvalet är en röst på Putin

 

Rubriken ovan kan kännas tuff mot Miljöpartiet men är så sann.  Inte för att partiet gillar Putin utanför partiets inställning till Sveriges försvar. Staffan Heimersson skriver om Sveriges bristande försvar i Aftonbladet i dag (14-09-06). Heimersson kommer att rösta på Folkpartiet för det är det enda parti som har en långsiktig plan för försvaret. Han är skarpt kritiskt till Socialdemokraterna och Moderaterna som har tappat greppet om försvarsfrågan och har ett stort ansvar för den nedrustning som har skett.

Ryssland under Putins ledning har blivit nationalistiskt, aggressivt och expansivt. För några år sedan attackerade Ryssland Georgien, annekterade Krim och har i dag en stor militär närvaro i Ukraina. Utan tvekan drömmer sig Putin tillbaka till den tid då Sovjetunionen var stort och mäktigt. Han anser ju att upplösningen av Sovjetunionen var en stor tragedi. Likheterna med Hitler under 30-talet är slående. Saarland, militarisering av Rehnlandet, Anschluss av Österrike, och annekteringen av Tjeckoslovakien. Är Baltikum på tur. Jag träffade i veckan som gick ett antal personer från Estland och de är djupt oroade över utvecklingen i Ryssland.

Jag delar Heimerssons uppfattning att den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön och att svenska flygfält är intressanta för ryssarna om de vill flytta fram positionerna om de skall föra ett europeiskt krig.

Staffan Heimersson har gått igenom partiernas hemsidor och sett var de skriver om försvaret. Och det ger en ganska avslöjande sammanställning om partiernas uppfattning . Och särskilt oroande är Miljöpartiets uppfattning. De kan ju bli ett regeringsparti den 14 september.

”De fyra extremistpartierna – V, MP, FI och SD – skulle jag lämna därhän om inte Miljöpartiet sannolikt hamnar i regeringen. Då är det bra att veta att partiet ”vill se en politik som sätter mänsklig säkerhet före territoriell. Fred är inte bara målet utan vägen dit.” Partiet har denna vecka klandrat ”EU för att lägga mycket möda på att utveckla sin militära kapacitet. Det tycker vi är fel väg att gå.” MP vill lösa problemen ”med en civil fredskår”. Har programförfattaren rökt hasch?

Jag går till de tre resterande allianspartierna. C säger inget konkret, KD bara truismer. Det är först med Folkpartiet som det blir klarspråk:

Vi ska ”fortsätta förstärka försvaret. Försvarsanslagen behöver höjas”. ”Sverige ska söka medlemskap i Nato”. ”Förbättra närvaron på Gotland. Sveriges mest strategiskt utsatta ö behöver permanent närvaro av militära förband.”

Vi ska ”fortsätta förstärka försvaret. Försvarsanslagen behöver höjas”. ”Sverige ska söka medlemskap i Nato”. ”Förbättra närvaron på Gotland. Sveriges mest strategiskt utsatta ö behöver permanent närvaro av militära förband.” ”

Det självklara svaret är att det skulle vara en katastrof för det svenska försvaret om det blir en rödgrön regering. Dagens försvar klarar inte ens av incidentberedskapen och skulle ännu mindre klara av att försvara Gotland, landets flygplatser och skulle inte kunna stå emot en rysk invasion. Miljöpartiets politik skulle försvaga Sveriges försvar ännu mer och förhindra att Sverige kan försvara sitt territorium. Och inte blir det bättre med Vänsterpartiet i  regeringen.

Sverige måste förstärka försvaret och särskilt angeläget är det att ge Gotland ett starkt invasionsförsvar.

Försvarsfrågan börjar ta allt större plats i valrörelsen. Inte så konstigt med den oroande utvecklingen i östra Europa. Folkpartiet rycker starkt fram bland väljarna och 18 procent anser att Folkpartiet har den bästa försvarspolitiken, något mindre än moderaterna. Att moderaterna fortfarande har en högre siffra än folkpartiet beror snarare på att partiet har en över 100 årig tradition att varje Sveriges försvarsvänliga parti. Men i dag är det inte så.

Läs Staffan Heimersons värld

Läs även mina tidigare blogginlägg

Berlin 1938 * 1936 Tjeckoslovakien Sotji 2014 Ukraina 2014

* EU och USA kommer att offra Ukraina om Ryssland invaderar.

* Vill Sverige försvara Gotland

* Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ vinner valet åt Alliansen.

 

 

Taktikröstning på C och KD kan få förödande effekter för Folkpartiet

Taktikröstning på olika partier har förekommit under långa tider. Mest känt är de socialdemokrater som röstade på Vänsterpartiets föregångare Vänsterpartiet kommunisterna och Sveriges kommunistiska parti. Kamrat 4 % var ett välkänt begrepp. Anledningen var att partiet behövdes som ett troget regeringsunderlag till socialdemokraterna.

Men även inom borgerligheten finns det stödröstning. I valet till riksdagen 1991 fick Kristdemokraterna 4,1 % av rösterna och räddades kvar i riksdagen genom moderata väljare som röstade på Kd för att de skulle finnas kvar i riksdagen. Kamrat 4 % ersattes av Fader 4 %. Uppskattningsvis 40.000-50.000 moderater röstade på KD enligt tidningsuppgifter.

Även i 2010 års val var taktikröstande stort, främst inom borgerligheten. Enligt professor Henrik Ekengren Oskarsson är taktikröstningen betydande bland Alliansen väljare, betydligt större än bland de röd-gröna. Den slutsats jag kan dra är att kristdemokraterna hade kommit under 4 % och centerpartiet farligt nära. En nyligen publicerad undersökning Svd/Sifo visar att hela 44 % procent av de borgerliga väljarna kan tänkas taktikrösta på Centern och kristdemokraterna. Att många moderater kan stödrösta är ju välkänt men ett faktum som nog är ganska okänt för många är att även folkpartistiska väljare kan tänkas stödrösta på Centern och Kd, hela 32 % kan tänka sig att stödrösta på C men bara 22 % på kristdemokraterna. Och i valstugan och tom utanför vallokalerna 2010 förekom det att väljare frågade mig om jag trodde att centerpartiet skulle komma in i riksdagen och att de därför kunde rösta på Folkpartiet och slapp taktikrösta på Centern. Detta kan få förödande effekter för folkpartiet som i den senaste opinionsmätningen låg på 5,5 %. Om det ser ut som om det kommer att bli ett jämt val mellan Alliansen och de rödgröna och C och Kd ligger farligt nära 4 %-spärren kommer en del Moderat och Folkpartiväljare att taktikrösta på C och Kd. För moderaterna går detta att hantera. Visst ligger de nu på 25 % i opinionsundersökningar mot över 30 % i valet 2010. Men en procentenhet hit eller dit spelar en mindre roll.  Men skulle en tredjedel av folkpartiets väljare få för sig att taktikrösta på centerpartiet kan det innebära att Folkpartiet åker ut riksdagen eller blir mindre än C och Kd. Inte för att de egentligen vill det men det kan bli taktikröstningens effekter

Min bedömning är att taktikröstningen förutsätter två förhållanden.

1. Det skall vara en rejäl och jämn kamp om regeringsmakten. Först då blir Fader 4 % och  Farmare 4 % en realitet.

2. Centern och Kristdemokraterna måste ligga runt 5 % eller lägre för att effekten skall uppstå.

3. En Joker i leken är Sverigedemokraterna. Hur kommer de att påverka taktikröstningen?

Mycket talar för att taktikröstningen kan bli omfattande i 2014 års val. För att Alliansregeringen skall kunna sitta kvar förutsätts det att alla fyra partier kommer i riksdagen. Det är i riksdagsvalet som taktikröstningen finns. Det var väldigt tydligt i en del väldigt borgerliga kommuner i de norra delarna av Stockholms län. Där gick Centern och KD väldigt bra i riksdagsvalet. Taktikröstningen i kommunala val verkar ske i en väldigt liten utsträckning. Och även om det är svårt att erkänna för oss som  är aktiva i ett Alliansparti är många väljare i första hand intresserade av det går bra för Alliansen och mindre för enskilda partier. Vi får se om detta hinner förändras fram till valet.