Etikettarkiv: bostadsbyggande

Intentionsavtal mellan stat, kommuner och byggare i tillväxtområden kan få fart på bostadsbyggandet.

File:Kartanonkoski2.jpg

Finland har ett omfattande bostadsbyggande. De bygger oftast dubbelt så mycket bostäder som Sverige i förhållande till sin befolkning och till lägre priser. Det var anledning till att den programberedning för ökat bostadsbyggande inom SKL (Sveriges Kommuner och landsting ) som jag är en del av besökte Finland i våras.

Det finns ingen Qvick fix i Finland. Det går inte att peka på en ända åtgärd som gör att bostadsbyggande är mer omfattande i Finland än i Sverige. Men det finns ett antal förhållanden i vårt östra grannland som leder fram till ett mer omfattande byggande. De har en snabbare planprocess, färre särintressen, andra typer av finansiering och lösningar för särskilt boende, intentionsavtal och en tydlig politisk vilja.

Det som fångade mitt intresse är de intentionsavtal som sluts mellan staten och kommunerna i tillväxtområdena. Avtalen tar upp planering, bostadsbyggande och infrastruktur och verkar fungera väl och tidsmässigt verkar det ske en utbyggnad av kollektivtrafiken till bostadsbyggandet. Det första avtalet undertecknades 2000 för Helsingforsregionen och i dag finns det fyra avtal mellan staten och fyra tillväxtområden i landet – Helsingfors-, Åbo-, Tammerfors- och Uleåborgs stadsregioner.

Intentionsavtalet reglerar markanvändning, boende och trafik. Tidigare behandlades detta som tre separata frågor.

För att avtalet inte bara ska beskriva intentioner utan ge möjlighet att följa upp mätbara resultat arbetar man med att beskriva och mäta bl.a.

 Mark i nya detaljplaner och planreserver

 Möjlig tid för exploatering inom bestämd tid

 Bostadsproduktionen nu och till 2015

 Lokalisering av den statsstödda bostadsproduktionen

 Förhållande mellan planerna och existerande service

 Åtkomlighet för gående, cyklister, kollektivtrafik (stationsnära)

Uppföljning av avtalet sker gemensamt mellan parterna. Miljöministeriet svarar för utvärderingen medan kommunerna och Nylands förbund(sammanslutning av kommuner i Nyland) står för sammanställning och rapportering av fakta.

Målet 2015 12 500 bostäder. Alla 14 kommuner bidrar. Avtalet bestämmer hur mycket kommunen måste planera för i kvm för att nå målsättningen. De områden som ska prioriteras är områden med bra lägen i förhållande till kommunikationer.

Min bedömning är att Finlands intentionsavtal skulle vara ett bra sätt att arbeta även i Sverige. Fördelarna är flera. Men för att det skall fungera på ett bra sätt i Sverige är det nödvändigt att även få med fastighets- och byggbolagen som är stora markägare och som också i slutändan avgör när olika projekt skall sättas i gång. I dag är bostadsproduktionen helt och hållet marknadsstyrd.

*  Det blir tydligt att bostadsbyggande är ett gemensamt ansvar för stat, kommuner och bygg- och fastighetsbolag.

*  Det blir tydligt vem som ansvarar för vad. Tydliga åtaganden. Alla parter har ett ansvar för att genomföra sin del av intentionsavtalet.

*  I dag kommer oftast utbyggnaden av vägar och kollektivtrafik efter bostadsbyggandet. Med intentionsavtal är det möjligt att det sker både en samplanering och att utbyggnaden av infrastrukturen kommer samtidigt med bostadsbyggandet.

*  Det blir ett levande dokument då avtalet följs upp och utvärderas.

Den 24 juli 2013 hade SKLs programberedningen en debattartikel i SvD om intentionsavtal. Läs debattartikeln här.

Läs artikel i Hem och Hyra om intentionsavtal 

Läs även Finska kommunikationsministeriets information om intentionsavtal.

Läs även mina tidigare blogginlägg:

*Vem bär ansvaret för det låga bostadsbyggandet – staten, kommunerna eller byggindustrin.

* Sju åtgärder för att öka bostadsbyggandet i Sverige.

Foto: Bilden visar Herrgårdsforsen i Vanda kommun som ritades av den svenska arkitekten Erika Wörman och har blivit ett väldigt populärt område i Finland

Dra ned på Solnas byggande!

Det byggs alldeles för få bostäder i förhållande till behovet, särskilt i storstadsområdena. Det finns flera orsaker till detta. En orsak som sällan nämns är att det är kostsamt att vara en snabbväxande kommun. När stora bostadsområden byggs krävs det nya skolor, förskolor, idrotts- och fritidsanläggningar och en omfattande infrastruktur i vägar, parker och VA-anläggningar. Visst ökar skatteintäkterna men utgifterna per invånare blir större och slutnotan negativ. En snabbväxande kommun står till sist inför ett val. Höja skatten, sänka standarden på den kommunala servicen eller slå av på takten i bostadsbyggandet.

I Solna – som är Sveriges mest snabbväxande kommun – brottas vi med de här frågorna. Jag är stolt över att ha varit med att driva fram den politik i Solna som gör att vi tar stort ansvar för bostadsbyggande och utveckling av viktiga näringslivskluster, så som inte minst nya Hagastaden blir navet i. Medan många andra kommuner bara ser till sitt, tar Solna genom vårt stora byggande ett ansvar för hela landets tillväxt.

Men många menar att utbyggnaden går för fort i Solna. Trafikstockningarna är välkända, och ett problem som det på kort sikt inte finns några enkla lösningar på.

Det är populärt att bo i Solna. Intresset bland barnfamiljer ökar snabbt. Då måste Solna också vara en bra stad att växa upp i. Och det kräver bland annat bra skolor, förskolor och fritidsaktiviteter.

Att hitta rätt avvägning mellan fortsatt utbyggnad och att värna miljö och kommunala kärnverksamheter är Solnas främsta utmaning. Och just nu är lösningen att dra ned på takten.

Detta blogginlägg är ursprungligen en krönika som publicerades i Tidningen Solna nr 2/13. Tidningen Solna ges ut av Folkpartiet Liberalerna Solna.

Jag har  i två tidigare blogginlägg skrivit om problematiken för kommuner som  bygger – Skatteutjämningssystemet straffar tillväxt och bostadsbyggande i Stockholmsregionen och Staten borde införa en byggbonus till kommuner som bygger. 

Parkeringskraven – ett hinder för ökat bostadsbyggande?

Panelsamtal_om_parkeringskraven_11_juni_2013.jpg

 

 

 

 

 

 

Är parkeringskraven ett hinder för ett ökat bostadsbyggande var temat för Stockholms Byggmästarförenings och Kommunförbundet Stockholms läns (KSL) seminarium i dag där jag hade förmånen att vara moderator.

Parkering är en stor fråga när det planeras nya bostäder, kontor och stadsdelar. Det är dyrt med parkeringsplatser och särskilt dyra är de lösningar där parkeringarna hamnar under husen. Det ger trevliga städer och bra miljöer men det är inte ovanligt att en parkeringsplats kostar 300.000-400.000 kronor per p-plats. Detta fördyrar projekten och utanför tullarna går de inte ihop ekonomiskt utan kostnaderna vältras över även på de hyresgäster som inte har bil. Boende i ettor har ett väldigt lågt bilinnehav. Samtidigt vet vi att de som bor i större lägenheter med barn har bil och i vissa fall två bilar. Och ju längre bort från bra kollektivtrafik och från stadskärnan ökar bilinnehavet.

Deltagarna i panelen på frukostmötet fokuserade på lösningar för bilparkeringen i samhällsplaneringen. Det blev tydligt att alla parter är överens om att det inte går att ha generella parkeringstal, utan det är viktigt att titta på de unika förutsättningar som gäller för varje projekt. Det är viktigt att ta hänsyn till flera aspekter, såsom geografiskt läge, lägenhetssammansättning, upplåtelseformer och tillgång till kollektivtrafik, när parkeringstalen bestäms av politikerna. Till syvende och sist blir parkering en fråga om politiska prioriteringar och värderingar.

Det är viktigt att hitta konstruktiva lösningar såsom dubbelutnyttjande av parkeringsplatser, långsiktiga och kanske fastighetsnära bilpooler, parkeringskrav som tar hänsyn till antal rum i lägenheten i stället för bara till lägenheten som sådan.

Jag tar med mig följande tre viktiga punkter som jag tycker att kommunerna, byggbolagen och SL skall ta med sig i det fortsatta arbetet.

  1. Bilparkering kostar och det är nödvändigt att alla inser detta, till exempel finansierar i dagsläget de som inte har bil parkeringslösningar för de som har bil i nya bostadsprojekt.
  2. Vi måste ta fram fler flexibla parkeringslösningar, som bilpooler som håller över tid och samutnyttjande av parkeringar.
  3. Kollektivtrafiken är en viktig faktor och den måste finnas på plats redan för de första som flyttar in i ett nytt bostadsområde.
  4. Parkeringsnormen/kraven styr mycket hur lägenhetsfördelningen blir i ett nytt bostadsprojekt.
  5. Som politiker kan man jobba mer efter förutsättningarna för varje projekt när man sätter parkeringstalen, bland annat för att underlätta byggandet av små lägenheter.

Inbjudna talare till frukostmötet var från vänster Pelle Envall, forskare på TUB Trafikutredningsbyrån AB, Nancy Mattsson, projektutvecklare på JM Bostad Stockholm AB, Patrik Wirsenius, handläggare på avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad på SKL och Britta Eliasson, biträdande projektchef för Norra Djurgårdsstaden på exploateringskontoret,  Stockholms stad.

Vill du veta mer om seminariet och ta del av paneldeltagarnas presentationer går du lämpligast in på Stockholms Byggmästarförenings hemsida.

Foto: Sofia Jonsson, Byggmästarföreningen

Vem bär ansvaret för det låga bostadsbyggandet – staten, kommunerna eller byggindustrin?

BildIdag har jag talat på SKLs (Sveriges kommuner och landstings) seminarium om bostadsbyggande tillsammans med bostadsminister Stefan Attefall (KD) och Nancy Mattsson, projektutvecklare på JM. Det blev  en ovanligt livlig debatt för att handla om bostäder.

Temat för diskussionen var – Är vi överens om hindren och möjligheterna för att bygga bostäder. Och det framgick ganska klart att vi har olika ingångsvärden i den diskussionen.

Min bedömning är att om vi skall få fart på bostadsbyggandet måste såväl staten, kommunerna   som byggindustrin göra sin hemläxa. Alla landets kommuner kan bidra till bostadsbyggandet men framförallt kommunerna i tillväxtområden, politiken måste orka stå emot lokala opinioner, effektivisera den interna planprocessen och bli en attraktiv arbetsgivare som kan locka till sig personal inom arkitektur och byggande.

Staten har viktiga uppgifter som satsning på infrastruktur, reglerna för överklagande måste förändras liksom bullerregler. Bostadsbyggande måste bli ett riksintresse och kommuner som bygger bostäder måste få en byggbonus per lägenhet för att klara de åtaganden som behövs inom infrastruktur och utbyggnad av skolor, förskolor och idrottsanläggningar.

Under ganska lång tid har det pågått en diskussion mellan staten och kommunerna om vem som bär ansvaret för det låga bostadsbyggandet. Jag tycker att byggindustrin har kommit ganska lindrigt undan i den diskussionen för de bär ett väldigt stort ansvar för det låga bostadsbyggandet.

Eurostat 2013 visar att byggkostnaderna i Sverige är bland de högsta i Europa.  Det beror på att Sverige fortfarande lider av sviterna av de subventioner som tidigare fanns inom byggsektorn med låg konkurrens, låg import av byggmaterial, höga löner inom byggbranschen. Kostnadsutvecklingen  är 3 ggr högre än konsumentprisindex sedan 1974 och en mycket låg produktivitetsutveckling. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län är byggherrarna skickliga på att producera precis så många bostäder som behövs för att hålla prisbilden uppe. Enligt min uppfattning är det dessutom ett problem att byggföretagen inte bara är fastighetsutvecklare. De är dessutom byggare och äger delar av hela produktionskedjan som asfalt- och betongfabriker. Allt detta leder till en marknad med höga priser.

Även en annan myt som Byggindustrin sprider föll platt till marken. Att det inte finns lagakraftvunna detaljplaner. Under eftermiddagen visade det sig att bara bland några av de kommuner som fanns representerade  på  seminariet fanns det gått om bra byggrätter. I Malmö finns det 5000, Uppsala 6000 och i Växjö 3000 byggrätter i attraktiva lägen. Även i Stockholm visade sig att ett börsnoterat byggbolag har ca 11.000 byggrätter i bra lägen, huvudsakligen i Stockholm. Hur ser det då inte ut b l a de andra stora byggbolagen.

För att vi skall få fart på byggandet krävs det att staten, kommunerna och även byggindustrin gör sin hemläxa.

Läs även mina tidigare blogginlägg Goda råd till bostadsministern för att öka bostadsbyggandet och Sju åtgärder för att öka bostadsbyggandet