Får vi äta svenska jordgubbar på midsommar om Sverigedemokraterna får bestämma?

För några dagar sedan firade vi midsommar över hela landet. Till midsommar äter vi sill, potatis och avslutar med jordgubbar. Det är standardmat för de flesta.

Några få kan plocka sina egna jordgubbar men de flesta köper i butiken eller i särskilda stånd. Och de flesta reflekterar inte över hur jordgubbarna kommer dit.

Under 60-talet tillbringade jag många somrar hos mina morföräldrar söder om Ljungskile i mellersta Bohuslän. Morfar som jobbade med politik och juridik drev även en auktionsfirma och jordbruk. Morfar tyckte att det var bra om det också blev en jordgubbsodling på en del av markerna. Vi övriga var måttligt intresserade. Vi förstod ju ganska snabbt vilka som skulle plocka jordgubbarna och så blev det. De plockades varje morgon och kördes in till Kooperativa föreningen i Ljungskile.

I dag är det ytterst få svenskar som plockar jordgubbar för försäljning. Är det svenskar som plockar är det för självplock. I dag är det inga svenskar som vill plocka jordgubbar – och ändå är arbetslösheten stor i vissa delar av landet  och många ungdomar vill ha sommarjobb.

I stora delar av vårt land är det sommarjobbande invandrare från andra länder som gör jobbet. Ett utan tvekan tufft jobb. Det kan vara varmt och att ligga på knäna känns.

Det är tur att Sverigedemokraterna inte får bestämma över Sveriges invandringspolitik. Då hade vi inte fått svenska jordgubbar till midsommar. För det var inga svenskar som hoppade in i tre minibussar vid 21-tiden kvällen innan midsommarafton hos en stor odlare i Bohuslän för att plocka jordgubbar. De jobbade nog hela natten, förutom när de hade matpaus, under de två mörka timmarna på dygnet, och kanske var pausen betydligt kortare än så. Och så såg det säkert ut i övriga landet också.

Tack för att ni jobbade den natten. Utan er hade det inte stått några jordgubbar på matborden på midsommarafton. Och inte sommarens övriga dagar heller.

Ingen rädder för vargen här. Men vildsvinen är ett stort problem

 

 

Vargdebatten tar stort utrymme i media trots att det ur ett samhällsperspektiv är ett litet problem. För den enskilde fårägaren eller jägaren som har jakthundar som springer långt före jägaren är vargen ett stort problem. En  fårägare kan drabbas av att vargen dödar många djur och resultatet av en vargattack är inte roligt att se på. Problemet är dock inte större än att det går att lösa med stöd till stängsel till fårägare och eventuellt andra djurägare samt  ekonomisk ersättning till de som drabbas. Är man inte djurägare så är risken minimal att du drabbas på ett negativt sätt av vargen då den är skygg och flyr människan.

Ett betydligt större problem är den  snabbväxande vildsvinsstammen som ställer till stor ekonomisk skada för lantbruket, handelsträdgårdar, ägare till parker, golfbanor och givetvis alla villa- och sommarstugeägare.De är också en stor trafikfara.  Och de finns inte bara på landsbygden utan de har setts i Stockholms utkanter och genom de gröna kilarna kan de på sikt ta sig in i nationalstadsparken. Och i vissa fall har de varit aggressiva.

De breder ut sig snabbt i Sverige.Och de kan mycket  väl vara över 200.000 djur i dag. De får många kullar per år och är svåra att skjuta. De är oftast nattaktiva, skygga, smarta och därför helt enkelt svåra att hitta och skjuta. Detta samt att köttet inte är lika gott att äta som exempelvis älg, hjort eller rådjur samt måste testas för trikiner gör att de inte är lika attraktiva att skjuta för jägarna. De konkurrerar inte heller om jaktbytet då de till stor del äter vegetabilier. De har tyvärr inga fiender förutom människan.

Jag tror knappast vi kan utrota vildsvinet i dag även om det förekommer sådana önskemål, exempelvis på Öland. Men vi skulle kraftigt behöva minska antalet. Det kräver givetvis en ökad jakt. Men det gäller givetvis att minska utbredningen av antalet vildsvin. Och jag tycker att regeringen borde lagstifta om två saker. Det borde vara förbjudet

att mata vildsvin. Och detta förbud skall gälla året om. En utredning som lades fram nyligen förslår att man inte får utfordra under vegetationsperioden. Detta räcker inte.

att flytta vildsvin från ett område till ett annat.

Det förekommer att personer vill ha vildsvin på sina egna ägor och fångar därför in vildsvin och flyttar dem till sina egna marker. Detta är ett mycket egoistiskt sätt. För det är inte möjligt att bara ha vildsvinen på sina egna marker utan de kommer att springa in även på omkringliggande markägares områden.

Bilden ovan är från en gräsmatta i Sotenäs kommun där vildsvinen har härjat i trädgårdar, på gräsmattor,åkrar,  golfbanor och tvingat markägaren att återställa till stora kostnader och även inhägna trädgårdar och golfbanor och även detta kostar stora pengar. Så sent som för några veckor sedan fick jag bekräftat att vildsvinen i Sotenäs har flyttats dit av privatpersoner, vilket förklarar varför vissa områden i Bohuslän inte har drabbats av vildsvinen trots att de ligger betydligt närmare områden med vildsvin.

Det gäller att ta tag i dessa frågor så länge det är möjligt. Ju mer vildsvinen breder ut sig ju svårare blir det att hantera problemet. Och de kommer att breda ut sig alltmer och även komma in i bebyggda områden. De är redan i Stockholms utkanter. Och en dag står de och knackar på stängslet till Haga slott. Men där lär de inte bli insläppta.

Läs gärna mer om utredarens förslag.

Även Bohuslänningen har uppmärksammat problemen med vildsvin och att det har inplanterats på Sotenäshalvön.