Birgitta Ohlsson måste toppa Liberalernas EU-lista

Om det är något val, förutom kommunalval, där det är viktigt med kända och etablerade politiker är det när vi skall välja våra ledamöter till EU-parlamentet. Det har visat sig flera gånger sedan 1995. Den mest kända av dem alla är Marit Paulsen som inte främst var känd som politiker utan som författare, debattör och krutgumma  med en stor portion pedagogisk talang och folklighet. Och dessutom med stora kunskaper om EU och politik.

Även andra partier har haft kunniga men också kända företrädare som kristdemokraternas Lars Adaktusson och moderaternas Anna Maria Corazza Bildt som har fått många personkryss och dragit många väljare till partiet

Efter Liberalernas märkliga hantering av Cecilia Wikström finns det i dag endast en person som skulle kunna lyfta Liberalerna och få partiet kvar i EU-parlamentet – och det är Birgitta Ohlsson.

Birgitta har allting som skulle kunna göra henne till en framgångsrik Europaparlamentariker och vallokomotiv för liberalerna

Birgitta har allting som skulle kunna göra henne till en framgångsrik Europaparlamentariker och vallokomotiv för liberalerna.

1. Hon är mycket välkänd. När hon var aktiv politiker var hon den enda politikern utanför partiledarkretsen som skapat sig en egen politisk plattform. Hon kommer att vara helt outstanding bland kandidaterna och framför allt i jämförelse med kandidaterna från moderaterna och socialdemokraterna, vars kandidater mer präglas av att de inte platser i den svenska politiken och helt enkelt skall till Bryssel för att lösa partiernas problem på hemmaplan.
2. Hon har gedigna erfarenheter och kunskaper inom EU-politiken. Hon har varit riksdagsledamot och Liberalernas utrikespolitiska talesperson men framför allt Sveriges EU-minister 2010-2014 och uppskattad internationellt. Hon har bla blivit utnämnd till officer av franska hederslegionen för sitt arbete för Europa. Under sin tid som EU-minister befolkade hon kanske inte dagligen morgonsofforna men inte långt ifrån.
3. Hon kan mobilisera väljare. Hon fick nästan 15 % av Liberalernas personkryss i valet till riksdagen 2014. Hon skulle kunna mobilisera många unga väljare, yngre kvinnor och väljare som är positiva till EU med sin starka övertygelse. Det sistnämnda är mycket viktigt i ett val där många partier försöker distansera sig från EU.
4. Hon skulle ta plats i EU-parlamentet med sin tyngd och erfarenhet. Jag frågade alltid min kommunalrådskollega i Solna Anders Gustâv (m) varför han inte ville bli EU-parlamentariker. Han svarade alltid att man inte blir intressant i EU om man inte varit minister tidigare. Jag tror att det är något överdrivet men det går inte heller att bortse helt ifrån.
5. Med Birgitta Ohlsson som förstanamn skulle intresset för Liberalerna och EU-valet öka betydligt. Hon skulle komma in i parlamentet och kanske fixa ett mandat till. Hon skulle bli den lysande stjärnan i EU-valet. Och liberalerna är i stort behov av en stjärna för i dagsläget finns det inga ytterligare lysande stjärnor på den liberala stjärnhimlen som är på väg till Bryssel.

 

Höj åldern för rätten att vara kvar i arbetslivet

Barbro Westerholm, Birgitta Ohlsson och Maria Weimer, samtliga representerande Liberalerna i riksdagen, har skrivit en mycket bra motion om att åldern för att vara kvar i arbetslivet skall höjas. Flera skäl talar för talar för att rätten att arbeta längre än till 67 år skall höjas. Människor är piggare i dag vid 67 års ålder än för 20 år sedan, många vill och orkar därför att jobba efter 67 års ålder. I dag är det inte ovanligt att människor som själva kan bestämma när de går i pension, i lite mer fria yrken och egna företagare går i pension betydligt senare. Och inom forskarvärlden har jag träffat på både 85 och 90-åringar.

Samhällsekonomiskt är det nödvändigt att många fortsätter efter 67  års ålder. Motionärerna lyfter fram Eurostats befolkningsprognos  som visar att det enbart kommer att finnas två yrkesarbetande för varje pensionär i EU år 2050 jämfört med fyra i dag. Längre studietider och framför allt en längre livslängd har förändrat förutsättningarna för pensionssystemet.

Motionärerna vill utreda om rätten att jobba skall höjas från 67 till 75 år. Att den bör höjas till 70 år anser jag rimligt. Jag är mer tveksam till 75 årsgränsen då det handlar om en rätt, rättighet att kvarstanna på jobbet. Det är dock viktigt att det finns flexibla möjligheter  att jobba kvar och pensionssystem som främjar fortsatt arbete. Många vill jobba efter 65 års ålder men kanske inte på heltid.

Motionen är också bra av helt annat syfte. I Sverige till skillnad mot i många andra länder värdesätts inte lång erfarenhet  och gedigna kunskaper på det sätt det borde göra. Inom många områden krävs det många års arbete för att uppnå så väl höjd som bredd på kunskap och erfarenhet. Kanske kan motionen bidra till att sprida denna kunskap.

Desstom är det viktigt att slå sönder myten om att de äldre tar jobben från de yngre. Den uppfattningen grundar sig på en helt felaktig uppfattning  att det finns en viss mängd arbeten. Så är det självfallet inte. Ju fler som arbetar och under längre tid skapar fler arbeten. De som jobbar kan efterfråga mer produkter och tjänster och det skapar i sin tur fler arbetstillfällen. Och fler som betalar skatt ger starkare statsfinanser och ger staten möjligheter att satsa på framtiden inom viktiga områden som utbildning och infrastruktur.

Jag hoppas att de tre motionärerna får ett positivt mottagande i riksdagen för sin motion.

Motionen heter Motion 2015/2016:24 – Höjd ålder för rätten att vara kvar i arbetslivet.