Tag Archives: Ardalan Shekarabi(S)

Att flytta befintliga statliga myndigheter ut i landet är inte rätt väg.

Den sista tiden har fler och fler partier börjat intressera sig för landsbygden. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna åker runt i landet och kommer med olika förslag för att stärka de delar av landet som har en negativ befolkningsutveckling. Civilminister Ardalan Shekarabi har lanserat idén  att det åter är dags att flytta ut statliga  myndigheter från Stockholm.

Egentligen är det märkligt att idén åter kommer upp. Sedan 1970-talet har det skett en utflyttning av statliga myndigheter från Stockholm till olika delar av landet. En erfarenhet är att väldigt få personer flyttar med till den nya orten, i bland bara några enstaka personer. Det har inneburit att väldigt mycket kompetens försvinner. Och det kan ta flera år innan myndigheten fungerar bra igen.

Samtidigt genomför många statliga myndigheter stora förflyttningar av den befintliga verksamheten. Oftast koncentreras mycket av verksamheten till huvudorten. Domstolar, åklagarmyndigheter, skatte- och försäkringskontor läggs ner på mindre orter och flyttas till större orter. I mitt sommarlandskap, Bohuslän, finns det förutom något poliskontor inte kvar någon statlig verksamhet norr om Uddevalla. Staten har under flera år varit en starkt bidragande orsak till avfolkningen av mindre  orter.

Staten måste välja rätt väg. Det staten skall göra är att när det skall inrättas nya myndigheter eller om myndigheter skall få nya uppgifter, pröva om dessa skall förläggas ute i landet. Svaret blir då i de flesta fall att detta är möjligt. Staten borde också pröva om vissa verksamheter inom ett verk skulle kunna utföras någon annanstans i landet, exempelvis deklarationer, handläggningar av ansökningar av olika slag. Min egen deklaration har vissa år granskats i Säffle på ett lika bra sätt som i Stockholm.

Det gäller att staten gör rätt saker som är hållbart på sikt och inte försöker hoppa på opinioner som florerar just nu.

Annonser

Shekarabi(S) – det är dags för en kommunreform. – Kommunerna måste bli färre och större.

Civilministern och Jusek-medlemmen Ardalan Shekarabi besökte på fredagen Jusek. Han ser stora utmaningar för landets kommuner och landsting. De är för små för att klara sina uppgifter. Regeringen vill ha en regional reform där landstingen ersätts av större regioner för att klara morgondagens uppgifter men Shekarabi ser att det kommer att bli svårt med blocköverskridande överenskommelser i regionfrågan.

Även kommunerna har problem. 50 % av Sveriges kommuner är i dag mindre än vid kommunreformen och har svårt med kompetensförsörjningen, finansieringen och att följa lagstiftningen inom vissa områden. Urbaniseringen är stark i Sverige och urbaniseringstakten är den högsta i Europa. Det innebär att de mindre kommunerna blir allt mindre och det är storstäderna, residensstäder och större städer med universitet eller högskola som ökar.

Enligt Ardalan Shekarabi kommer inte de mindre kommunerna att klara sina åtaganden. Därför kommer regeringen inom kort att tillsätta en utredning med uppdrag att se över kommunstrukturen och föreslå förändringar. Och det kommer att leda till större och färre kommuner.

Läs även mina blogginlägg:

Det kommer aldrig att bli färre kommuner om inte staten beslutar om det.

Den senaste veckan, och så sent som i dag (15-07-24) hade DN ett stort uppslag om det svala intresset av att slå i hop kommuner. Redan i samband med att ansvarskommittén arbetade med att förändra statens och landstingens organisation och ansvarsområden  diskuterades frågan om behovet att färre men större kommuner.

Nu har frågan aktualiserats av att civilminister Ardalan Shekarabi(S) vill tillsätta en utredning för att komma tillrätta med de problem som uppstår när kommunerna tappar invånare. Många kommuner är i dag mindre (ett fyrtiotal) än vad som stipulerades vid kommunreformen 1971-1974, dvs minst 8000 invånare. Och det finns några kommuner, exempelvis Laxå som de senaste årtiondena nästan har tappat halva sin befolkning.

Sedan 1974 har det inte skett några kommunslagningar. Snarare tvärtom – det har bildats en del nya kommuner(14 st): Dorotea, Vadstena, Bjurholm, Essunga, Malå, Salem, Vaxholm, Trosa, Gnesta, Bollebygd, Lekeberg, Nykvarn och Knivsta. Några av dessa är nu bland Sveriges minsta kommuner.

Efter många år i politiken vågar jag påstå att inga kommunsammanslagningar kommer att ske på frivillighetens väg. Skall det ske kommunslagningar förutsätter det att någon av dessa punkter uppfylls.

* Staten beslutar om att vissa kommuner skall gå i hop med andra kommuner.

* Staten skapar mycket bra ekonomiska förutsättningar för de kommuner som är intresserade av att gå samman.

Att slå i hop kommuner är inte så lätt. På vissa håll i landet har fortfarande inte kommunreformen från 1971-1974  lagt sig. I vissa fall är avstånden så stora så att det är svårt att se några fördelar med kommunsammanslagningar.

Många kommuner är i dag för små för att klara åtaganden. Men de har löst det på ett annat sätt. Kommunerna har skapat särskilda bolag, kommunalförbund eller gemensamma nämnder för att lösa vissa uppgifter. I andra fall köper man tjänster av varandra eller delar på personal. En person är anställd i en kommun men jobbar åt flera. Inte ens kommunerna i Stockholms län, som är stora i ett nationellt perspektiv,  klarar sig utan samverkan med andra kommuner. På det sättet slipper man ta tag i den känsliga frågan om kommunsammanslagningar.

DNs rundringning till de politiska partierna visar att intresset från dessa partier är mycket svalt för ett statligt ingripande. Gärna samverkan mellan kommuner och sammanslagningar om det finns ett lokalt intresse.

Som sagt. Det kommer inte att bli någon kommunreform om det bara är socialdemokraterna som kan tänka sig ett statligt beslutsfattande.

Läs även mitt blogginlägg – Regeringen vill bilda större regioner och se var statliga myndigheter skall vara lokaliserade.

Läs även DNs artikel i dag om kommunsammanslagningar.

Regeringen vill bilda större regioner och se över var statliga myndigheter skall vara lokaliserade

Civilminister Ardalan Shekarabi(S) talade i dag på Juseks konferens –   I medborgarnas tjänst om b l a två viktiga frågor – behovet av en  regionreform och den statliga närvaron lokalt i landet.

Regeringen vill fatta beslut om en regionreform under mandatperioden som minskar antalet landsting som ersätts av färre regioner. Ardalan framhöll att det inte behövs ytterligare utredningar utan de utredningar som är gjorda är tillräckliga. Nu är det operativt arbete som gäller. Staten kommer att utse två förhandlingspersoner. Tanken är att de nya regionerna skall kunna träda i kraft i januari 2019. I samband med detta skall staten se över myndigheternas regionala indelning.

En dagsaktuell fråga som civilministern tog upp är var de statliga myndigheterna skall vara lokaliserade. Frågan är just nu brännande då Skatteverket vill flytta verksamheten på nio mindre orter till medelstora och stora städer. Verkets förslag har väckt stora protester lokalt på de orter som berörs.

Regeringen har därför gett statskontoret i uppdrag att ta fram principer för myndigheternas lokalisering och det behövs föras en dialog mellan myndigheterna i lokaliseringsfrågan. Beslut som kan vara rationellt för en myndighet är många gånger inte rationellt ur ett större perspektiv.

Jag kan inte låta bli att kommentera regeringens förslag. Jag var under några år ordförande för KSLs självstyrelseberedning som följde ansvarskommitens arbete och vi kom med olika inspel. Under ansvarskommitténs arbete i slutet av 2000-talet blev regionfrågan den stora frågan. Över allt i landet ritades det kartor och det vara stora spekulationer över vilka landsting som skulle gå ihop i större regioner. Ansvarskommitten kom in väldigt fel i den här diskussionen. Det blev aldrig någon principiell diskussion om behovet av större regioner utan kartritandet tog över den principiella diskussionen redan från början.

Jag är själv anhängare av större regioner och jag tror att det är nödvändigt att på sikt göra regionerna större för att de skall bli internationellt intressanta och kunna ta över uppgifter från staten. I debatten för ett tiotal år sedan blev diskussionen även fel på en annan punkt. Det blev sjukvårdsfrågan som blev den avgörande frågan för många som ville bilda större regioner. Det är fel ingång. Sjukvården är hela tiden ett rörligt mål. Utvecklingen är så snabb inom sjukvården så det som är rätt  organisation i dag är det inte inom 5-10 år.

Jag tror att det kommer bli väldigt svårt för regeringen att lyckas. Det upplevs inte som en viktig fråga för många politiker och det finns inget folkligt tryck på att bilda storregioner. Snarare tvärtom.

Även om det fanns många ute i landet som ville bilda större regioner så bromsade moderaterna i Stockholms stad och län frågan utifrån rent partiegoistiska och dessutom felaktiga grunder. För moderaterna är det viktigt att Stockholms läns landsting alltid blir ett borgerligt skyltfönster. De tror att om det bildas en storregion i Mälardalen bestående av Stockholm, Uppsala, Västmanland och Södermanland och eventuellt Örebro län så är risken stor att regionen skulle få vänstermajoritet. En djupare valanalys visar inte så behöver bli fallet.

Det skall väl också sägas att Alliansregeringen inte var överförtjust att det skulle bildas en region i mitten av Sverige som skulle få en bra bit över 3 miljoner invånare och över 30 % procent av befolkning. Den regionen skulle bli en maktfaktor som skulle kunna utmana regeringen.

Genom att landstingen i Mälardalen inte har kunnat enas och att Västmanland och Södermanland egentligen bara vill gå ihop med Stockholm och tycker alla andra alternativ är förkastliga försvårar det en regionbildning i angränsande län.

Shekarabi lyfte även den viktiga frågan om var statliga myndighet skall förläggas. Svt redovisade i dag att under en längre period (2004-2013) som omfattar såväl alliansregeringar som socialdemokratiska regeringar. Under perioden tillkom det nästan 10.000 nya statliga jobb i större städer och det försvann 1000 jobb i mindre städer. Och denna utveckling fortsätter. Det behöver inte bli en sådan utveckling visade jag i mitt blogginlägg – staten driver på urbaniseringen. 

Det är bra att regeringen vill ta ett helhetsgrepp i den här frågan. Men det moratorium som regeringen har lagt på Skatteverkets omlokaliseringar skapar dock stora problem. Vad kommer att hända de närmaste åren. Blir det samlokaliseringar eller kommer myndigheten att ligga kvar. Risken är att osäkerheten leder till kompetensflykt.