Annie Lööf borde bli Alliansens statsministerkandidat

Nu är det bara något mer än ett år till riksdagsvalet 2018. Väljareopinionerna förändras hela tiden. Den stora förändringen inträffade dock efter moderaternas utspel i januari när partiet ville samarbeta med Sverigedemokraterna. Därefter har moderaternas kräftgång accelererat och Centerpartiet stadigt ökat i opinionen och Sverigedemokraterna tagit över moderaterna roll som Sveriges näst största parti. Så även i SIFOs väljarundersökning som publicerades i dag. Moderaterna når sin lägsta siffra sedan 2003 och får bara 15,9 % och Centerpartiet ökar till 13,4 %. Mellan M och C skiljer det bara 2,5 %. Även Liberalerna ökar till 6,2 %.

Det finns i dag flera skäl för att Annie Lööf skall bli Alliansens statsministerkandidat.

1. Sammantaget är C och L nu större än M och Kd. Och blir det inget tydligt vi mot dom val riskerar KD att tappa taktikrösterna från moderaterna och därmed hamna utanför riksdagen. Mittpunkten i Alliansen kommer därför att ligga på C och L och det är därför rimligt att det största av mittenpartierna tar statsministerposten.

2. Det är inte troligt att något av de traditionella blocken får egen majoritet. Den som blir statsminister måste kunna hämta stöd hos andra partier och där har Lööf betydligt större möjligheter än Kinberg Batra. Och kanske blir C större än M.

3. Lööf har ett mycket starkt stöd hos väljarna. Hela 35 % av väljarna har stort eller mycket stort förtroende för henne i en undersökning av Novus i maj. Kinberg Batra har rasat till 20 %.

4. Alliansens ledare måste utstråla framgång och framtidstro. Där har Lööf ett strategiskt övertag mot Kinberg Batra som dessutom är kraftigt ifrågasatt i sitt eget parti.

Inget, förutom att Moderaterna fortfarande är något större än C talar för att Anna Kinberg Batra skall bli Alliansens statsministerkandidat. Det är nu dags att sätta ner foten om Alliansen fortfarande skall ha en chans att erövra regeringsmakten.

Moderaternas närmande till SD är årtiondets största politiska felbedömning

Moderaternas närmande till Sverigedemokraterna är årets största politiska händelse och snabbt ritade utspelet om den politiska kartan. Frågan är om inte utspelet kommer att bli årtiondets största politiska misstag. Vi får gå tillbaka till när LO tvingade in Mona Sahlin i ett samarbete med Vänsterpartiet som fick stora politiska följder för socialdemokraterna.

Utspelet var särskilt anmärkningsvärt med tanke på Anna Kinberg Batra bara någon vecka innan utspelet sa att något samarbete med Sverigedemokraterna inte är aktuellt.

Utspelet har fått många ödesdigra konsekvenser för Moderaterna och Alliansen. Alliansen framstår som djupt splittrade och fokus hamnar inte längre på att kritisera regeringen utan den politiska debatten handlar om vem som vill leka med vem.

Opinionsmässigt blev utspelet en total flopp för moderaterna. Partiet tappade 2,1 %  i Svd/SIFO och tappar över 5 % i Expressens undersökning. Samtidigt ökar de tre andra Allianspartierna och Centern med 2,3 % till den högsta siffran sedan 1990. Och nu mullrar det i leden. I fredagens Aktuellt uttalade sig tre ledande moderater;  landstingsrådet Kristoffer Tamsons, kommunalrådet Pehr Granfalk och förre försvarsministern Mikael Odenberg negativt om hur partiet positionerar sig.

En intressant fråga blir hur utvecklingen kommer att bli för de andra Allianspartierna. Det börjar bli allt tydligare att alliansen delas upp i ett liberalt block med Centerpartiet och Liberalerna och ett konservativt med Moderaterna och Kristdemokraterna. Centerpartiet med Annie Lööf i spetsen går från klarhet till klarhet. Och mycket talar för att framgångskurva kommer att fortsätta uppåt men ytterligare framgångar behövs i opinionen för att hon skall kunna utmana Anna Kinberg Batra om att vara borgerlighetens ledande politiker.

Även Anna Kinberg Batra påverkas. Hon upplevs mer och mer som en svag ledare som inte kunde hålla emot de delar av partiet som inte ser några problem med att samarbeta med Moderaterna. Jag har den senaste veckan talat med många moderater som är djupt upprörda över utspelet och flera har begärt utträde ur moderaterna. Moderaterna håller på att utvecklas till ett djupt splittrat parti.

Men det stora problemet med utspelet är att Moderaterna har legitimerat Sverigedemokraterna som ett rumsrent parti. För många väljare är nu  SD ett parti bland många andra. Och inget talar för att Moderaternas tapp till SD kommer att minska. Snarare tvärtom. Det är inte omöjligt att SD blir större än moderaterna i nästa val nu när Moderaterna läcker väljare till såväl SD som till övriga Allianspartier

Stefan Löfven är inte rätt man för jobbet

Stefan Löfven är på många sätt en bra person. Han är genuin, sympatisk och har ett rättvisepatos. Han har en stark bakgrund i arbetarrörelsen och i de fackliga leden . Och han vill alla människor väl. Jag har alltid haft stor respekt för de människor som har jobbat sig upp från enkla förhållande och  klättrat på samhällsstegen. Det finns också mycket bra i de värderingar som fanns i arbetarrörelsen när den växte fram i slutet av 1800-talet. Gör din plikt. Kräv din rätt är en devis som håller än i dag.

Men han är ändå inte rätt man på jobbet som statsminister.  Jag skall i det här inlägget förklara varför.

Karl Beijbom, fd kulturchef och nu bokförläggare uttryckte detta ganska klart på Facebook: ”Stefan Löfven är den mest omeriterade och mest orutinerade statsministerkandidaten i svensk politisk historia. Han har aldrig suttit i riksdagen eller regeringen, aldrig haft förtroendeuppdrag inom kommun eller landsting. Han är en politisk trainee. Det är som att annonsera efter en flygkapten eller hjärtkirurg och i annonsen skriva ”tidigare erfarenhet inte nödvändigt”.

Beijbom är väldig rak på sak. Politik är också ett hantverk som man inte lär sig i brådrasket. Det tar tid att bli en erfaren och rutinerad politiker. Det är inte gjort i en handvändning.  Men problemet är lite större än så. Om det skulle bli en rödgrön regering kommer de flesta av ministrarna aldrig ha suttit i regeringen eller varit statssekreterare på ett departement. Ett väldigt orutinerat team som skall ledas av en person som inte har erfarenhet från politik på någon nivå. När detta skrivs, dagen innan valet, leder de rödgröna något över Alliansen. Valutgången är oklar. Socialdemokraterna är inte längre ett 45 % parti som med bara stöd från ett parti kan leda landet. Det kan tom bli som så att inte ens  S, V och MP kan bilda  regeringen  utan  Sverigedemokraterna blir vågmästare.  Allt talar för att socialdemokraterna gör ett dåligt val och det är inte ens klart att de gör ett bättre val än 2010 som betecknades som ett katastrofval. De andra partierna kommer att få ett stark genomslag på den förda politiken.

Löfven saknar  internationell erfarenhet. Jag har väldigt svårt att tänka mig Löfven i viktiga samtal med Putin, Merkel eller Obama. Hur skall han klara av att hantera dessa starka personligheter i en alltmer konfliktfylld värld när han inte ens klarar av att ta emot ett papper av Annie Lööf i en politisk debatt. I en tid när Ryssland under Putin för en aggressiv utrikespolitik mot sina grannar.

Jag är djupt oroad över Sveriges utveckling om Löfven blir statsminister. Jag har aldrig varit oroad över att Erlander, Palme, Carlsson eller Göran Persson skulle klara uppgiften som statsminister. Men det är jag för Löfven.

Läs även mina blogginlägg

* Feministiskt initiativ och vänsterpartiet vinner valet åt Alliansen.

* En röst på Miljöpartiet i riksdagsvalet är en röst på Putin.