Vem är egentligen skyldig i transportstyrelseskandalen; Emma Lennartsson, Maria Ågren eller Ann Linde?

I fredags avgick Stefans Löfvens statssekreterare Emma Lennartsson med omedelbar verkan. Hon ansåg att hon hade varit med på två möten där frågan om känsliga uppgifter på Transportstyrelsen hanterades av utländsk, icke säkerhetsklassad personal diskuterats utan att hon förstått vidden av detta och missat att informera statsministern.

Hon avgick med omedelbar verkan och får ingen ekonomisk ersättning, inte ens en vanlig uppsägningslön. Och ännu i märkligare blir det när Stefan Löfven i DN 2017-08-31 säger att hon inte har gjort något fel. Den allmänna reaktionen hos många är att hon avgick för att skydda statsministern och redan var spekulationerna i gång om att detta kan rädda kvar försvarsminister Peter Hultqvist.

Än är inte turerna kring transportstyrelsen färdiga. Att ministrarna Anders Ygeman och Anna Johansson har ett stort ansvar är klart. Men vilket ansvar har egentligen den förre Generaldirektören Maria Ågren. Vilket ansvar har EU-och handelsministern Ann Linde som på den tiden var statssekreterare hos Anders Ygeman på justitiedepartementet.

Helt klart är att Emma Lennartsson har fått betala ett högt pris. Även om hon har begått fel är det inte rimligt att hon får sluta på dagen utan någon form av ekonomisk ersättning. Det har blivit en trend bland manliga makthavare att visa handlingskraft genom att omedelbart flytta på befattningshavare och låta dem sluta under förödmjukande former. Jag har sett det flera gånger som ombudsman och jurist på Jusek. Och oftast är det kvinnor som drabbas.

Mer och mer talar för att Maria Ågren också har fått betala ett högt pris. Om det  är korrekt, det som har framkommit under förhandlingarna i statens ansvarsnämnd, att det var starka påtryckningar från näringsdepartementet under ledning av den förre statssekreteraren Erik Bromander anser jag att hennes ansvar för den uppkomna situationen kommer i ett helt annat läge.

Ann Linde däremot har mycket att svara på. Hon har som politiker klarat sig mycket lindrigt. Som statssekreterare hos Anders Yngman borde hon veta mycket om vad som har hänt. Att utkräva ansvar av Linde känns som betydligt mer relevant än av Peter Hultquist.

Tre nya ministrar och en lämnar Löfvens regering. Inga renodlade ministrar för EU och integration och inget samlat ansvar för bostadspolitiken

Det blev inga stora sensationer när statsministern ombildade regeringen och heller inga stora förändringar av ansvarsområden. Som förväntat blev Peter Eriksson(MP) och Karolina Skog(MP) nya ministrar. Eriksson blev ny bostads- och digitaliseringsminister och Skog blev miljöminister och departementschef för miljö- och energidepartementet.

EU-ministerposten kom inte oväntat tillbaka. Det blir Ann Linde(S) som blir EU-minister som också får handelsfrågorna från Damberg. Ylva Johansson får utökat ansvar då hon också får ansvar för etableringsfrågorna. Ibrahim Baylan blir även samordningsminister och Kristina Persson får helt enligt beräkningarna lämna sin ministerpost.

Det är en försiktig regeringsombildning. Det hade varit bra om det blivit en EU-minister med bara ansvar för dessa frågor. Det hade behövts i den krisartade situationen som EU befinner sig i med Brexitomröstningen i Storbritannien och de högerextrema partiernas frammarsch.

Likaså hade Sverige behövt en minister som hade haft ett samlat ansvar för immigration och integration och kunde koncentrerat sig på dessa uppgifter som är helt avgörande för Sveriges utveckling.

Att Peter Eriksson blev minister är inte en överraskning. Men att han blev bostadsminister är en dubbel överraskning. Mycket talade för att Karolina Skog skulle få dessa uppgifter. Hon har ju en lång erfarenhet från dessa frågor som kommunalråd i Malmö och jag har haft förmånen att jobba tillsammans med henne i SKLs beredning för ökat bostadsbyggande.

Vi får nu en minister, Peter Eriksson, med väldigt lite erfarenhet från bostadssektorn. Det blir dessutom ett delat ansvar mellan honom och Karolina Skog som förutom att bli miljöminister skall ansvara för kollektivtrafik och hållbara städer. För att få fart på bostadsbyggandet hade det varit bra med en minister med egen erfarenhet från det lokala planet.

Men Peter Eriksson och Karolina Skog kommer att upplevas som två trygga ministrar med lång politisk erfarenhet, bla som kommunalråd i Kalix respektive Malmö. Det är två personer som har förtroende hos såväl socialdemokraterna som Alliansen.

Som förväntat blev inte regeringsombildningen särskilt omfattande. Och det lär inte heller bli den nystart som regeringen behöver. Regeringens opinionssiffror lär inte rusa i höjden efter den här ombildningen.

Men  ett grattis till dig Karolina Skog som nu har blivit minister.

Läs mer på DN

Foto: Paul Hansen, DN Tv