Tag Archives: Alliansen

Annie Lööf borde bli Alliansens statsministerkandidat

Nu är det bara något mer än ett år till riksdagsvalet 2018. Väljareopinionerna förändras hela tiden. Den stora förändringen inträffade dock efter moderaternas utspel i januari när partiet ville samarbeta med Sverigedemokraterna. Därefter har moderaternas kräftgång accelererat och Centerpartiet stadigt ökat i opinionen och Sverigedemokraterna tagit över moderaterna roll som Sveriges näst största parti. Så även i SIFOs väljarundersökning som publicerades i dag. Moderaterna når sin lägsta siffra sedan 2003 och får bara 15,9 % och Centerpartiet ökar till 13,4 %. Mellan M och C skiljer det bara 2,5 %. Även Liberalerna ökar till 6,2 %.

Det finns i dag flera skäl för att Annie Lööf skall bli Alliansens statsministerkandidat.

1. Sammantaget är C och L nu större än M och Kd. Och blir det inget tydligt vi mot dom val riskerar KD att tappa taktikrösterna från moderaterna och därmed hamna utanför riksdagen. Mittpunkten i Alliansen kommer därför att ligga på C och L och det är därför rimligt att det största av mittenpartierna tar statsministerposten.

2. Det är inte troligt att något av de traditionella blocken får egen majoritet. Den som blir statsminister måste kunna hämta stöd hos andra partier och där har Lööf betydligt större möjligheter än Kinberg Batra. Och kanske blir C större än M.

3. Lööf har ett mycket starkt stöd hos väljarna. Hela 35 % av väljarna har stort eller mycket stort förtroende för henne i en undersökning av Novus i maj. Kinberg Batra har rasat till 20 %.

4. Alliansens ledare måste utstråla framgång och framtidstro. Där har Lööf ett strategiskt övertag mot Kinberg Batra som dessutom är kraftigt ifrågasatt i sitt eget parti.

Inget, förutom att Moderaterna fortfarande är något större än C talar för att Anna Kinberg Batra skall bli Alliansens statsministerkandidat. Det är nu dags att sätta ner foten om Alliansen fortfarande skall ha en chans att erövra regeringsmakten.

Nytt politiskt landskap: M, Kd och Sverigedemokraterna bildar det nya konservativa blocket

Frågan är om inte torsdagen den 19 januari 2017 blir ett datum som går till historien. Mycket talar för att det var sista dagen med gänget inom Alliansen och att det bildades ett helt nytt konservativt block bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Det  interna trycket blev alldeles för stort för Anna Kinberg Batra. Det finns många moderater som till vilket pris som helst vill fälla regeringen och inte har så mycket emot att bilda en regeringen med eller stöd av Sverigedemokraterna. Dessutom skall ett samarbete i riksdagens utskott påbörjas. Men det var en snabb omsvängning. För en vecka sedan meddelade Kinberg Batra att det inte skulle bli någon gemensam alliansmotion om budgeten. I oktober sa hon att något samarbete med Sverigedemokraterna inte är aktuellt.

För ett kommande Allianssamarbete var det ett riktigt sänke. Allianskollegerna meddelades med ett sms på onsdagskvällen om utspelet. Att ställas inför fullbordat faktum för Centerpartiet och Liberalerna gör ett fortsatt Allianssamarbete svårt om inte omöjligt. Bara kristdemokraterna hoppade på moderaternas utspel.

Mycket talar för att det politiska landskapet nu  ritats om och består av ett vänsterblock, ett liberalt block med Centerpartiet och Liberalerna samt ett konservativt med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Det är svårt att se taktiken i moderaterna utspel. Moderaterna tappar i opinionen och tappet till Sverigedemokraterna och Centern har fortsatt efter valet. Men inget talar för att utspelet skulle stärka moderaternas ställning på sikt. Kinberg Batra har förlorat sin roll som Alliansledare. Varför skulle stödet minska för Sverigedemokraterna nu när M och Kd har legitimerat dem som regeringsunderlag. De moderater som gillade Fredrik Reinfeldts politik kommer fortsatt att söka sig till Centerpartiet och Liberalerna.

Om det bildas en konservativ regering efter valet får de ett svårt parlamentariskt läge. De tre partierna kan få över 40 % om kristdemokraterna klarar spärren. De kommer inte själva att få majoritet och kommer inte få något som helst stöd av vänsterblocket. De blir helt beroende av C och L.

Det förändrade politiska landskapet kan helt enkelt innebär ett mycket stort inflytande för Centerpartiet och Liberalerna. De kanske bildar regering? En revansch för de en gång så starka mittenpartierna.

Havererade bostadssamtal olyckligt för Sverige

I bland känns det trist att behöva få rätt. Under de bostadssamtal som förts de senaste fyra månaderna har jag hävdat att sannolikheten att det skulle bli någon blocköverskridande överenskommelse är utomordentligt liten. Och så blev.

Det är djupt olyckligt. Bostadssituationen i landets kommuner förvärras och i 80 % av landets kommuner råder bostadsbrist. En bostadsbrist som kommer att förvärras pga det låga bostadsbyggandet och flyktingkrisen.

Ändå är det inte så konstigt att det gick som det gick. De politiska skillnaderna är för stora och viljan att även röra heliga kor inom bostadspolitiken har varit liten. Detta gäller framför allt regeringen och vänsterpartiet som i går presenterade vad de vill göra. Deras förslag imponerar inte. Ingen av de förslag som de presenterade kommer att öka bostadsbyggandet mer än nämnvärt. Och väldigt många av förslagen skall dessutom först processas i nya utredningar. Fler utredningar lär inte behövas. Alliansens bostadsminister Stefan Attefall tillsatte över 80 utredningar inom olika områden så det mesta är redan utrett

Allianspartierna var dock radikalare och vill se om det är möjligt att förändra flyttskatten, förkorta överklagandeprocessen, se över reglerna för naturreservat och riksintressen.

Enligt min uppfattning måste rikspolitikerna våga vända på alla stenar. Skall vi få fart på bostadsbyggandet måste många olika åtgärder vidtas. Inte bara kosmetiska åtgärder som regeringen föreslår. Dessutom är det väldigt viktigt att de åtgärder som föreslås förankras över blockgränserna för att skapa långsiktiga spelregler för en bransch vars investeringar skall fungera över årtionden.

Nu blir det inte så och det kommer att få katastrofala konsekvenser för bostadsbyggandet. Men också ett stort nederlag för våra riksdagspolitiker.

 

 

Oppositionens förslag hade stoppat flyktingmottagandet i Solna

I går på kommunfullmäktige var det en lång debatt om att bygga tillfälliga bostäder vid Stenbackaskolan för att klara av stadens åtagande när det gäller flyktingmottagande. Den nya anvisningslagen innebär ett ökat flyktingmottagande i Solna under 2016, vilket innebär att kommunen skall ta emot 268 nyanlända med permanent uppehållstillstånd.

Solna arbetar på flera sätt för att lösa flyktingarnas bostadssituation. Det är ingen lätt uppgift. I Solna finns knappast några lediga lägenheter, nedlagda regementen, hotell med  många lediga hotellrum under vinterhalvåret, folkhögskolor eller liknande. Ett sätt för många andra kommuner att lösa bostadsfrågan. Det gäller att hitta andrahandsboenden och vanliga lägenheter. Men dessa räcker inte. Det är därför förslaget om att bygga 100-125 tillfälliga bostäder vid Stenbackaskolan har tillkommit.

Det borde varit ett enkelt ärende att hantera i kommunfullmäktige i Solna. Bara Sverigedemokraterna borde varit emot. Men så blev det inte.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet kom med ett eget yrkande som under debatten stöddes av Bergshamrapartiet. Ja, yrkandet ändrades och skärptes under dagen. Deras ändrade yrkande innebär i korthet att partierna först vill att staden skall ta kontakt med alla privata fastighetsägare för att få fram lägenheter, fixa ett snabbspår för Signalisten att bygga lägenheter och att förmå privatpersoner att hyra ut sina lägenheter. Först därefter skall, om detta inte gett tillräckligt med lägenheter, tillfälliga lägenheter vid Stenbackaskolan byggas

Alla som är insatta i problematiken förstår att det inte är möjligt att på några månader fixa fram lägenheter på det sätt oppositionen föreslår. Speciellt inte när en del av förslagen redan är prövade.

Om oppositionens förslag gått igenom hade detta inneburit att Solna inte hade kunnat leva upp till sina åtaganden. Vi hade inte kunnat ta emot 268 personer under så kort tid. Lägenheterna behöver vara på plats inom några månader. Dessutom hade inte 100-125 hyreslägenheter byggts i staden utan flyktingarna hade konkurrerat med lägenheterna med övriga bostadssökande.

Det är ett ganska ogenomtänkt förslag. Utarbetat av socialdemokraterna, som också var mycket aktiva i debatten och det är märkligt att Vänsterpartiet och Miljöpartiet hoppade på förslaget. . Kanske är detta ett resultat av Miljöpartiets omsvängning på riksplanet som nu också får sin efterbörd i Solna.

Som tur vann alliansens förslag i kommunfullmäktige med 30 röster mot 26 (S, V, MP och Bergshamrapartiet, tre som avstod(Sverigedemokraterna) och två frånvarande vänsterpartiet.

Hur länge orkar Socialdemokraterna sitta kvar i regeringsställning?

Jag har i några blogginlägg ställt frågan hur Miljöpartiet orkar sitta kvar i regeringen. Den frågan är berättigad. Men en lika berättigad fråga är hur länge Socialdemokraterna orka sitta i regeringsställning. Det mesta går emot regeringen och det kommer väldigt få positiva beslut från regeringen. Dagens opinionsundersökning i SvD/GP visar de lägsta siffrorna för partiet sedan 1967. Partiet får endast 23,3 % och t o m siffrorna för Håkan Julholt var bättre. Tillsammans med Miljpartiets låga siffror, 5,9 % så får regeringspartierna endast stöd av 29, 2 % och de är inte så mycket större än moderaterna som nu är största parti. De låga siffrorna tär på sammanhållningen i partierna och oron ökar.

Sverige har aldrig sedan Ekmans vågmästarregeringar på 1920-talet haft en regering med så svagt parlamentariskt och opinionsmässigt svagt stöd. I praktiken framstod dock Ekmans regeringar som mer handlingskraftiga då de var duktiga på att finna breda lösningar.

Det bästa på såväl kort som lång sikt för regeringspartierna vore att de föll i en misstroendeförklaring mot statsministern. Miljöpartiet visar att deras politik inte håller under press. De går inte i takt med sina mer idealistiskt lagda väljare och frågan är om ett sådant parti skall sitta i regeringsställning. De gör sig bäst i opposition.

Socialdemokraternas stora problem är att de inte har en långsiktig vision för samhällsutvecklingen och att de är djupt splittrade i många frågor. De går inte i hem bland de yngre och är fortsatt mycket svaga i storstäderna och får inte ens 20% av väljarsympatierna i de tre storstäderna. Men ett större problem är att de håller på att tappa greppet över arbetarväljarna och Sverigedemokraterna har gått om dem som största parti hos männen i väljargruppen. De läcker som ett såll åt olika håll och vad de än gör och åstadkommer gör de sig ovänner med viktiga grupper. Problemet framstår som mer och mer som olösligt. Och problemen inom kommunal gör partiet inte populärare hos kvinnogrupperna i den viktiga fackliga organisationen kommunal som medlemmarna flyr från. Tappet från kommunal hade varit ännu större om inte medlemmarna hade varit uppknutna med försäkringar mm.

Socialdemokraternas  paradgren har tidigare varit regeringsdugligheten. Så är det knappast längre. Det har troligtvis blivit deras sämsta gren för partiet och att det är deras ledande politiker Stefan Löfven och Margot Wallström som mer och mer har blivit sänken. Det hjälper inte att ministrar som Anders Ygeman, Peter Hultqvist och Morgan Johansson gör ett bra jobb.

Partierna hade mått bra av att gå i opposition. Frågan är bara vad som skulle komma i stället. Politiken har blivit betydligt svårare sedan Sverigedemokraterna samlar 18-20 % av väljarna. Alliansen har ökat sina opinionssiffror betydligt. Men kan inte regera på egen hand.

 

 

 

 

Alliansen och Bergshamrapartiet är överens om ett 70+ boende i Bergshamra, Solna

I den uppgörelse som har slutits mellan Allianspartierna och Bergshamrapartiet inför beslut om budgeten 2016 innebär att ett antal uppdrag skall genomföras. Uppdrag vars syfte är att förbättra Bergshamra. Det gäller b l a  överdäckning av Bergshamravägen, en utvecklingsplan för Bergshamraskolan med flera åtgärder.

Ett av uppdragen har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Jag tänker på det uppdrag som fullmäktige kommer att besluta om att ge kommunstyrelsen och byggnadsnämnden i uppdrag att identifiera lägen och intressent för uppförande av ett 70+ boende i Bergshamra. Inom Folkpartiet har vi tittat på olika ställen för 70+ boende i Solna och Bergshamra är en av de stadsdelar som vi anser skulle vara en bra placering av ett 70 + boende. Därför är det bra att kommunfullmäktige nu ger ett tydligt uppdrag till berörda nämnder.

Visst är det bra med en omfattande hemtjänst till Solnas äldre. Men många äldre vill hellre bo på något boende som är anpassat efter de äldres behov av trygghet, service och gemenskap. Många politiker underskattar det behovet.  Även tillgängligheten och bostadens utformning är viktig. Enligt uppgifter från en äldre politiker i Bergshamra finns det 700-800 lägenheter som saknar tillgång till hiss. Då är villaområdena i Ulriksdal, Stocksundstorp och Södra Bergshamra oräknade.

Exakt var det skall ligga i stadsdelen, hur stort det skall vara och hur det skall utformas får utredas vidare. Min personliga uppfattning är dock att en placering vid Bergshamra Centrum torg skulle vara att föredra då det redan finns  service på Berga och Bergshamra centrum och goda kommunikationer.

Ett nytt 70+ boende i Bergshamra känns som ett angeläget och mycket viktigt beslut.

DÖ är död. Men vad händer nu?

I fredags beslutade Kristdemokraterna att inte i fortsättningen ställa sig bakom Decemberöverenskommelsen. Bara några timmar efter beslutet hade alla andra partiledare för Alliansen sagt att Decemberöverenskommelsen är död.

Att DÖ inte skulle hålla över två mandatperioder var nog ganska givet. I december var det många som tyckte det var mycket bra att inte det blev ett nyval i mars 2015. Men redan när uppgörelsen slöts mellan jul och nyår fanns det intern kritik i alla Allianspartier även om den var kraftigast inom moderaterna. Kritiken inom partierna har successivt växt. Sverigedemokraterna har kunnat framstå som det ända oppositionspartiet och när regeringen inte på något sätt har genomfört några av de över 100 tillkännagivanden som riksdagen har beslutat om framstod Allianspartierna som maktlösa. Till detta skall läggas att Vänsterpartiet har kunna presentera flera överenskommelser med regeringen som vrider politiken ännu mer åt vänster. Det blev alldeles för mycket för många men att överenskommelsen inte höll ett år är ändå för mig något förvånande.

Men vad händer nu? Media har intervjuat många segerrusiga kristdemokrater sedan i fredags men få har kunnat säga vad som kommer att ske. Något märkligt kan jag tycka då kristdemokraterna är det parti som, exempelvis verkligen inte borde se fram emot ett nyval om det blir resultat.

jag tror att följande kommer att hända.

  1. regeringen kommer att i större utsträckning söka sig mot mitten. Vänsterpartiet som har haft en stark förhandlingsposition gentemot regeringen tappar den och blir mer och mer ointressant som parti.
  2. Det är mycket troligt att Allianspartierna samarbetar mindre och i praktiken har alla Allianspartier ett stort behov till ökad profilering. M, FP och Kd har det tydligt. C känner att de ligger bra till opinionsmässigt men är 7 % något att skryta med.
  3. Det kommer i det korta perspektivet inte att bli något nyval. Inget parti förutom möjligtvis Sverigedemokraterna har något att vinna på ett nyval. Och risken för att det skulle förändra den parlamentariska situationen är liten.

Detta borde ske

Stefan Löfven borde upplösa regeringen och bilda en ren socialdemokratisk regeringen. Det ansåg jag redan efter valet och nu finns chansen. En socialdemokratisk regeringen skulle få betydligt större möjligheter att styra landet utan att först behöva samråda inom regeringen och slippa många av de aparta förslag som miljöpartiet har och för fram.

vad händer på sikt?

Vad händer på sikt? Det är det mycket svårt att sia om. Kommer den politiska kartan att ritas om. Sverigedemokraternas snabba framgångar kommer att omöjliggöra att det under överskådlig kommer att kunna bildas majoritetsregeringar. Det finns många borgerliga politiker inom framför allt moderaterna och kristdemokraterna som tror att det är möjligt att bilda en Alliansregeringen som under perioden 2010-2014. De bortser ifrån att Sverigedemokraterna inte kommer att bli något passivt stöd för en Alliansregering utan de kommer att ställa långtgående krav på att få igenom sina frågor för att stödja regeringen. De kommer nog inte vilja att bli en del av regeringen. Problemen för deras samarbetspartier i de övriga nordiska länderna visar på att ett missnöjesparti inte klarar av att vara i regeringsställning.

Vad kan ske i framtiden?

  1. Alliansen finns kvar men kommer politiskt att politiskt luckras upp då partierna vill profilera sig. De kommer inte kunna bilda regering så länge Sverigedemokraterna är så stora. Motståndet hos många Allianspolitiker är stort mot ett samarbete med Sverigedemokraterna.
  2. Kanske blir det blockpolitikens död. Den parlamentariska situationen med ett starkt SD gör att det blir nödvändigt att börja samarbete över blockgränserna.
  3. Många tror att DÖs död är till stor nackdel för socialdemokraterna. Jag är inte så säker på detta. Det kan snarare bli så att en socialdemokratisk minoritetsregering framstår som den ända möjligheten att styra landet.

Men hur det verkligen blir vet ingen. Kanske står vi inför en brytningstid för politiken på riksplanet. Svaret på frågan vet vi först efter valet 2018 eller om det mot förmodan blir ett nyval kan vi få svaret snabbare. Men vem är intresserad av ett nyval? Kanske inte ens Sverigedemokraterna.