I dag börjar Liberalernas landsmöte. Partiet har det kämpigt. I opinionen ligger partiet runt valresultatet och någon gång då och då över valresultatet. Men partiet lyfter inte i opinionen.
Ingen kan klaga på att partiet inte syns i media. Partiledaren Jan Björklund är en flitig gäst på de olika TV-kanalerna och gör oftast bra i från sig. Även andra liberaler kommer fram i media. För inte så länge sedan medverkade exempelvis den ekonomiska talespersonen Mats Persson i Agenda och talade på ett förtroendefullt sätt om partiets syn på pensioner.
I många frågor kommer partiets syn fram på ett bra sätt. Fortfarande är partiet starkt i skolfrågan och har fått en profil i LSS-frågan och försvarsfrågan. Men partiet toppar ingen fråga längre då socialdemokraterna har gått om oss i skolfrågan.
Det som är Liberalernas stora problem är att partiet inte har en liberal berättelse. En färdriktning för framtiden. För ett ideeburet ideologiskt parti utan starka väljargrupper som ställer upp för partiet i vått och torrt är det nödvändigt. Med åtta partier i riksdagen och ännu fler i kommunal- och landstings/regionvalen måste ett parti upplevas som tydligt och konsekvent för att kunna sticka ut och locka väljare.
Det gör inte Liberalerna i dag. Och nu brådskar det. Landsmötet måste i viktiga, socialliberala frågor hamna ideologiskt rätt. De enskilda frågorna måste bli en del av en helhet, en liberal berättelse som hänger i hop. En berättelse som engagerar väljarna och får dem att inse att Liberalerna är Sveriges liberala parti. För ganska många väljare finns det andra partier som de anser spelar den rollen. Det måste Liberalernas landsmöte ändra på.
andersekegren.wordpress.com 