I helgen genomförde miljöpartiet sin kongress. Bara två veckor innan kongressen ställde de två språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson sina platser till förfogande. Men de sa samtidigt att de gärna ville bli omvalda. Under de två veckorna fram till kongressen dominerade miljöpartiet totalt massmedia. Samtidigt sjönk partiet i opinionsmätningarna och närmade sig gränsen för riksdagsspärren på 4 procent.
Kongressen innebar att det kvinnliga språkröret Åsa Romson fick lämna sitt uppdrag. Det manliga språkröret Gustav Fridolin fick sitta kvar trots att det var han som var klart mest delaktig i den akuta krisen och förvärrade den.
De två tidigare språkrören Fridolin och Romson ställde sina platser till förfogande för de ville ha ett stärkt mandat som språkrör. Blev det så. Knappast. Romson fick lämna och många av ombuden valde att inte rösta på Fridolin. Betydligt färre än på förra kongressen. Det hade varit intressant att se om han blivit vald om exempelvis Per Bolund ställt upp som språkrörskandidat. Det nya språkröret Isabella Lövin fick fler röster än Fridolin men dock inte helt övertygande.
Lövin är utan tvekan en person som har stora kunskaper inom sina specialområden. I de intervjuer jag sett i olika medier gör hon dock ett svagt intryck trots fem år som EU-parlamentariker och nästan två år som minister. Hon verkar ännu inte ha den bredd som behövs för att vara språkrör. Hon har kunskapsluckor och ger ett osäkert intryck. Hon har en lång väg att vandra.
Den process som partiet har genomgått de senaste veckorna har självklart skapat stora spänningar inom partiet och många frågar sig säkert vad partiet står för. Hade båda språkrören bytts ut hade det nog varit möjligt med en nystart. Men knappast nu. Nya ” islamistiska skandaler” kommer säkert att dyka upp. Nu senast i min hemkommun Solna. Och de kommer att kopplas till Fridolin oavsett om han har något med det att göra. Miljöpartiet kommer att ha en lång resa. Problemen är inte över. Framgångarna för partiet i regeringen är få. Många frågor kvarstår, som det tyska brunkolet. Partiet är så långt bort som det bara går för att bli riksdagens tredje största parti som var målet i valet 2014. I dag slåss partiet med kristdemokraterna för att inte bli riksdagens minsta parti.
Slutresultatet blev inte så bra för miljöpartiet. Språkrören sökte stärkt mandat. Processen slutade med att de gick ostärkta genom den. Och förtroendet för partiet har rasat. För partiet återstår att hoppas på att undrens tid inte är förbi.
andersekegren.wordpress.com 