Blir tyskt brunkol det som fäller S/MP-regeringen?

Under långt tid har Miljöpartiet drivit frågan om att Vattenfall inte bara skall sälja utan helt enkelt lägga ner brytningen av brunkol i Tyskland. Att inte bara sälja verksamheten utan lägga ner den var ett beslut på partiets kongress där ombuden körde över partiledningen. Ett beslut, om det genomförs, kommer att ekonomiskt drabba Vattenvall med stora miljardförluster, ett bolag som inte längre är en vinstmaskin utan har stora ekonomiska problem. Ja, det går tom med förlust på 23 miljarder under det första halvåret till följd av nedskrivningar av kärnkraftverket i Ringhals, tyska Moorburg och de internationellt låga elpriserna. Till detta vill regeringen ha ytterligare pengar från bolaget.

Det helstatliga Vattenfall skulle aldrig gått in och blivit en aktör i Tyskland, och en ganska stor sådan. Att ge sig utanför landets gränser ökar riskerna, speciellt de politiska, och det miljötänk som finns inom den svenska verksamheten är inte långt fram på den politiska dagordningen för Vattenfall över Östersjön. Så att sälja är rätt. Men det gäller att sälja på  ett sådant sätt så att förlusterna minimeras. Det är till syvende och sist skattebetalarnas pengar.

Men att lägga ner gruvverksamheten i Tyskland är väl knappast ett beslut som skall initieras av svenska politiker. Det måste vare ett beslut av Tysklands regering så länge gruvorna  är lönsamma och inte läggs ner på kommersiell grund.

För miljöpartiet har frågan om att skrota tysk kolkraft stått högt på den politiska dagordningen. På bilden ovan  ses miljöpartisterna Maria Wetterstrand, Isabella Lövin, Gustav Fridolin och Åsa Romson stå framför ett antal kolbitar. Och det var inte första  gången de poserade tillsammans med en kolbit. För partiet finns det mycket prestige i frågan. Men något stöd för sin linje finns det knappast i riksdagen och regeringspartnern Socialdemokraterna är helt emot upplägget. Allt talar för att Miljöpartiet kommer att få lägga sig platt i frågan. Det går inte så bra för Miljöpartiet. Vänsterpartiet kan gång efter gång gå ut till väljarna och säga att de har fått igenom det ena efter det andra i förhandlingarna med regeringen. De politiska framgångarna för Miljöpartiet uteblir. Ja, förutom alla statsråden i regeringen förstås. Men frågan är vilken makt de har. Hur länge mäktar gräsrötterna med uteblivna politiska framgångar och att partiet måste krypa till korset i frågan om kolkraft i Tyskland. Frågan är inte  av den karaktären att den drar mycket röster till Miljöpartiet. Men det är känslig internt i partiet och kanske är frågan så het att det är början till att regeringspartierna går åt skilda håll. Och då får Gustav Fridolin, Mehmet Kaplan och Per Bolund mycket mer tid åt att se på fotboll på Friends Arena. Synd bara att säsongen snart är slut

Foto: Sara Strandlund