Det var temat för Bostadsforums första frukostmöte under våren. Förra regeringen tillsatte en parlamentarisk kommitté för att utreda och vid behov föreslå förändringar i de regelverk som styr fysisk planering och planeringsunderlag på regional nivå. Syftet är att tillgodose bostadsförsörjningsbehovet och en långsiktig hållbar utveckling i hela landet.
Utredningen huvudsekreterare, Sara Jendi Linder, inledde frukostseminariet med att berätta om Bostadsplaneringskommitténs arbete. Jendi Linder förklarade att i uppdraget också ligger att studera samordningen mellan bostadsförsörjning och viktiga planeringsslag så som transportinfrastrukturen, kollektivtrafiken och regionalt tillväxtarbete; dock inte att se till att det byggs fler bostäder.
Jendi Linder konstaterade att det i dag finns ett svagt samband mellan planering och bostadsbyggande. Bostadsplaneringen bedrivs ofta vid sidan av annan planering. Den är knappt synbar på mellankommunal nivå och osynlig på regional nivå. Staten har dessutom en ambivalent roll. Staten har antagit 100 mål inom olika områden som kommunerna skall följa.
Det utredningen tittar på är en
- En regional fysisk planering
- En mer aktiv stat
- En nationell strategi.
Det kommer inte bli några inskränkningar i det kommunala planmonopolet. Panelen deltog flitigt i debatten.
Clara Lindblom(V), borgarråd i Stockholm och ledamot av utredningen var den som ville gå längst. Hon anser att byggandet är för ojämt fördelat. Fler kommuner än Stockholm, Solna och Sundbyberg måste bygga. Bostadsbristen hämmar tillväxten. Clara ser gärna bindande riktlinjer i PBL och att RUFS blir bindande för kommunerna.
Nancy Mattsson(JM) affärsutvecklare och expert i kommittén för Sveriges byggindustrier anser att det brister i planering och genomförande. Var är staten? Det behövs en kommunreform som gör kommunerna större och starkare. Även Stefan Ränk, VD på Einar Mattsson var inne på samma spår. Kommunerna är för små. Stefan betonade vikten av att det allmänna tar ett stort ansvar för utbyggnaden av infrastrukturen och genom detta skapar förutsättningar för ett bostadsbyggande där det av ekonomiska skäl inte är möjligt i dag. Bra kommunikationer är A och O för bostadsbyggandet.
Nina Lundström (FP), riksdagsledamot och ledamot av utredningen framhöll att det är viktigt att ge kommunerna morötter. Finland är ett bra exempel. Staten satsar stora pengar på en utbyggnad av infrastrukturen och kommunerna och den regionala nivån tar ansvar för bostadsbyggandet.
Utredningen har fått förlängd tid till tom 15 juni
Jag hade förmånen att vara moderator för frukostmötet. Staffan Grundmark, BF inledningstalade.
Bostadsforums frukostmöten arrangeras av Stockholms Byggmästarförening och KSL – Kommunförbundet i Stockholms län.
Läs även reportaget på Stockholms Byggmästarförenings hemsida.
andersekegren.wordpress.com 
Intressant att detta forum fortfarande lever liksom den ständiga frågan om bostadsbyggandet. Inget tycks heller särskilt nytt i själva tänkandet kring lösningar men med den komplexitet som finns är det inte lätt hitta enkla svar och varje tid har ju sina förutsättningar. Samtidigt bör man nog inte missa historiskas erfarenheter och då inte minst fundera litet över hur det gick till då man fick igång byggandet under 1950 och 1960 talen satt i relation till dagens läge. En kombination av regional planering, frivilligt kommunalt samarbete med starkt politiskt ledarskap från både stadens och förortskommunernas sida, delvis nya organisatoriska modeller och en handfast överenskommelse med staten med flera viktiga inslag om trafik, bostadsfinansiering, bostadsförmedling m m gav till resultat en kraftig ökning av bostadsbyggandet. Historien visar att allt definitivt inte blev bra men ett ökat byggande blev det onekligen överallt i regionen under många år. Denna modell är säkert varken politiskt eller på många andra grunder möjlig och lämplig att kopiera men den innehåller inslag som i kombination med ett modernt mer marknadsmässigt tänkande borde kunna skapa incitament till ökad aktivitet i byggandet idag. Definitivt bättre än en övertro på planeringen i sig och dess olika instrument och medel. Planer är nödvändiga men garanterar aldrig genomförande. Det gör inte heller mer eller mindre tvångsliknande inslag som alltid tycks ligga nära till hands att lyfta fram från vissa håll.
Jag hade bestämt mig för att lämna allt det här bakom mig men blev inspirerad av din rapport från forumet,, så håll till godo.
Hälsningar
Bernt