Svenskan i Finland – på offensiven eller på intensiven?

Jag kunde inte låta bli att gå på ett kvällsseminarium på Finlandsinstitutet för en vecka sedan. Som den övertygade nordist jag är och mitt stora intresse för Finland som jag har sedan ett 30 -tal år tillbaka var det en kväll jag inte ville missa. Finland är utan tvekan det land i Norden som har den mest spännande 1900-tals historien. Frigörelse från Ryssland, inbördeskrig, vinterkrig, fortsättningskrig, krigsskadestånd, det speciella förhållandet till Sovjetunionen efter kriget.  Det stora landets delningen i början av 90-talet  och  den kollapsade handeln österut men trots dessa svåra händelser  har Finland  utvecklats på ett både ur politiskt och ekonomiskt mycket intressant sätt.

Seminariet handlade om Svenskans situation i Finland.  Utgångspunkt för diskussionen var två nyligen utkomna böcker. Svenskan på plats av lingvisten och lektorn Leif Höckerstedts bok  och Kenneth Mynttis, ledarskribent på Vasabladet, bok Svenskan på offensiven eller intensiven. Båda författarna var på plats i  Finlandshuset vars stora sal  i praktiken var fullsatt.

Svenskan har under de senaste åren varit utsatt för en omfattande diskussion i Finland. En del politiker vill avskaffa den sk ”tvångssvenskan” i skolan och mest negativt inställda till svenskan är det högerpopulistista partiet Sannfinnarna som i en opinionsundersökning, som nyligen presenterades, skulle få 17 % av rösterna i riksdagsvalet i april. Debattörerna varnade också för att de kommunsammanslagningar som nu sker i Finland kan försvaga svenskans ställning i Finland. Därför att i finland kan kommuner antingen vara enspråkiga eller tvåspråkiga. För att en kommun ska betraktas som tvåspåkig måste minst åtta procent av befolkningen eller 3000 personer tala det mindre språket. En avvikande uppfattning på den punkten hade dock en person i publiken, riksdagsledamoten från Svenska Folkpartiet, Ulla Maj Wideroos, som sa att det finns exempel på att det finns kommunsammanslagningar som har inneburit att svenskans ställning har kunnat försvaras genom att sammanslagningen medfört att åtta procentsregeln klarats i den nybildade kommun, just tack vare sammanslagningen.

Det totala antalet svenskspråkiga i Finland, har procentuellt sätt successivt minskat. Under 1880-talet hade 18 % svenska som modersmål i Finland och 2006 var andelen ner i 5,5 % . Det finns flera orsaker bakom detta. Industraliseringen innebar att tidigare helt svenska områden nu har fått en majoritet finsktalande. Svenskan har också tappat i inflytande. Svenskan dominerade inom kultur, företagsamhet och förvaltning en bra bit in på 1900-talet. Historiskt var den ändå starkare. När jag för ett 10-tal år sedan besökte Borgå konstaterade jag att i princip alla som bevistade lantdagen i Borgå 1809 den 29 mars, då Finland blev ett autonomt storfurstendöme under ryske kejsaren, hade svenska som modersmål. Jag utgår då från att alla naturaliserade tyskar, skottar etc talade svenska.

En personlig reaktion från en rikssvensk som jag är, är  att visst kan svenskans ställning försvagas genom olika politiska beslut. Men det som nog är svenskans  stora problem är många gånger att  svensktalande lever i en väldigt finsk miljö, speciellt kring Helsingfors och i Nyland. Man talar finska på jobbet, i idrottslivet och inom många andra områden och svenskan är, som Leif Höckerstedt  utrtryckte sig, förbehållen kyrkan, skolan och hemmet.  Detta innebär att även svenskan förändras.  Man använder svensk grammatik och fyller i med finska ord.

Frågan är om inte även grammatiken förändras. När jag besöker Helsingfors och läser Huvudstadsbladet tycker jag att även grammatiken förfinskas. Det är tufft att vara en liten minoritet. Ett tydligt exempel på detta var när jag på en 50-årsfest i Kyrkslätt för några år sedan och säkert 90 % av alla festdeltagare var finlandssvenskar och så var det jag som var rikssvensken. Jag blev förvånad då några av festdeltagarna berättade, att trots att de hade svenska som modersmål, ansåg att det var lättare att läsa en bok på finska än på svenska då de förutom i hemmet och bland släktingar talade finska.

Det som förvånar mig som rikssvensk är att inte alla finländare förstår betydelsen av svenskan. Den ger Finland en tydlig nordisk identitet och gör det möjligt att tala fritt med alla andra nordiska folk då även islänningar har läst danska, norska eller svenska. Kan man svenska är det också lättare att förstå tyska, engelska och andra språk då finskan inte ens kan förstås av  ungrare trots att de ingår i den finsk-ugriska språkgruppen. Tvåspråkighet är ju ingen nackdel – det är en fördel. Och det är väl lite av finlandssvenskarna problem att de inte har kunnat påvisa tvåspråkighetens fördelar. Under kvällens diskussion framhölls Canadas program för tvåspråkighet   som ett föredöme.

I Sverige går vi en motsatt väg. Sedan lång tid tillbaka har alla rätt till hemspråks undervisning i skolan. Här stärker vi minoritetsspråkens ställning.  Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, ger minoritetsspråken en starkare ställning. Ett av minoritetspråken i Sverige är finskan.  Lagen gör det möjligt för den sverigefinska befolkningen att använda tjänster på sitt eget språk. Syftet med lagstiftningen är att trygga minoritetsspråkens fortlevnad och stärka de nationella minoritetsspråkens rättigheter. En särskild lag, språklagen som trädde i kraft 1 juli 2009 skall stärka minoritetsspåkens ställning. Sverigefinnarnas delegation verkar för att stärka det finska språkets ställning i Sverige.

Min egen stad, Solna, är ett förvaltningsområde med ett särskilt ansvar för det finska språket. Anledningen till att vi blev förvaltningsområde är att vi, när mätningen gjordes, hade minst 6 % av befolkningen finsk bakgrund  i första  eller andra generationen. Som förvaltningsområde har vi särskilda skyldigheter  inom bla förskolans och äldreomsorgens område.

Vi har 6-8 barn som går i förskolor  som har finskspåkig personal. 17 barn går i en rent finskspråkig förskola i Stockholm. Vi betalar för dessa barn. Inom äldreomsorgen har vi omvårdnadsboenden med finsk personal och inom hemtjänsten finns det ett hundratal personer som kan tala finska. Vi har anställt en finskspråkig tjänsteman som fungerar som en lots inom kommunen och som kan hjälpa till med kontakter inom kommunen och är det frågan om komplicerade frågor hjälper staden till med tolkhjälp.

I Solna – som är en internationellt inriktad stad ser vi flerspråkighet som en tillgång. 

Läs mer om seminariet på Finlandsinstitutet och intressant är även artikeln -Sista  striden för Svenskan i Finland i Expressen.

Annonser

3 responses to “Svenskan i Finland – på offensiven eller på intensiven?

  1. Pingback: Astrid Thors

  2. man ju inte annat inte annat än fövnåna när man är på en butik så står fiinlandssvenskarn ock talar finska fast biträdet är tvåspråkigt de tror säkert finskan är ett värdspråk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s